The first 200 lines.
Dash! Dash!
Dash!
Fan också!
Täck mig!
Miller!
NEW YORK KLOCKAN 23.00
Är det den där?
Projekt 725?
Om man har en tillräckligt kraftfull server kan AI:n köras från den här.
Så liten och så kraftfull.
Med den här ska vi förändra världen.
Skicka hit hjälp, fort!
Miller!
Lämna mig inte!
Derek Miller.
-Dayton Chalmers. -Angenämt.
Välkommen till Chapter House.
Jag har läst på om dig. Imponerande.
-Jag gör bara min plikt. -Så talar en äkta soldat.
På sig själv känner man andra, eller hur?
-Du har gjort din läxa. -Jajamän.
Man träffar sällan en soldat som blivit vd.
-75:e regementet? Task Force Rangers? -B-kompaniet.
-Mogadishu? -Mogadishu.
Somalia. Bosnien. Irak.
Vilket karriärbyte. Varför?
Familjelivet. Det förändrar allt.
Ja...
-Din referens talade mycket väl om dig. -Jaså?
Och vem refererade mig?
-Jag, din jävel. -Fox? Ser man på!
-Är inte slips och kostym för fjollor? -Maggie ville att jag skulle sluta i tid.
-Fruar! -Jag vet.
Hon fick mig sälja min själ för ett bra pensionskonto.
-Du är snygg. -Tack, brorsan. Det fint att se dig.
Fox... Förklara förslaget för Derek.
Känner du inte igen din gamle vän, "The Pardoner"?
En revolutionär terrorist som har levt rövare runtom i världen i två år.
Hur kan jag glömma honom? Han sköt mig i ryggen.
Jag har kvar ärret.
Vad har det med Chapter House att göra?
Förra veckan stal The Pardoner lite teknik från Chapter House.
Teknik som en sån som han inte bör ha.
-Varför inte? -Det kan gå illa.
Gå illa? Illa för vem? För dig?
Illa för alla.
Flyg 314 störtade utanför kusten. Inga överlevande.
Vi tror att The Pardoner låg bakom det.
Som tur är har apparatens utlösare en säkerhetsmekanism
för situationer som den här.
Det är väl bra?
Ja, men bara en man har koden för att dekryptera den.
Och nu är den mannen ett eftertraktat mål.
Den mannen är jag.
Styrelsen har bett mr Chalmers att kolla en plats där en ny fabrik ska byggas.
Det är ett gammalt magasin som de vill riva, men vi måste agera fort.
Skatteincitament, kredit, avdrag... Miljarder står på spel.
Ska jag och mitt team vara barnvakter åt dig?
Kom igen. Det är ett enkelt jobb Det kanske inte händer nåt-
-men du och ditt team går in och får betalt utan att anstränga er.
Eller så får du chansen att gå en rond till mot The Pardoner.
Jag vet inte, Nick. Vi jobbar inte med personskydd.
Kom igen, jag behöver dig.
Är ingen skyldig dig en tjänst, så att flera kan var med?
The Pardoner tillhörde ett specialförband och blev radikal. Han har många kontakter.
Vi kan inte riskera infiltration. Dig kan jag lita på.
Det kan jag inte säga om mina andra kontakter.
Minns du Darfur? Det var jag som räddade dig.
Jag tänkte att du står i skuld till mig.
Chapter House har obegränsade tillgångar.
Vi är beredda att erbjuda ett mycket lukrativt kontrakt.
Många nollor, kompis. Många nollor.
Okej, om vi gör det här, så gör vi på mitt sätt.
Du ger mig all information.
Allt går genom mig. Inga frågor.
Så du gör det?
Ja.
-Crystal, kan jag få två öl? -Visst.
-Vad gjorde du i går kväll? -Tvättade lite.
-Partybruden! -Eller hur?
-Har du planerat nåt i kväll? -Tvätta hunden.
Okej...
Då ses vi nån annan gång. Ha det så kul med hunden.
-Det vanliga, gumman? -Ja tack. Sodavatten med lime.
-Tack. -Vad är det? Du verkar nere.
Bara prylar.
Hur är läget, kompis? Kul att se dig!
-Ska jag prata med henne? -Hon där? Absolut!
Du kan väl inte låta en sån tjej dricka ensam?
-Vad tycker du att jag? -Lyssna nu...
Det där är inte nån tjej. Det är en riktig kvinna!
Var nu modig, glid bort dit,
se henne i ögonen och kyss henne.
Brudar älskar sånt. På henne, kämpen!
-Så där ja. -Nu jävlar...
-Du är ett rövhål. -Det här blir intressant.
Tjena...
Våga dig inte röra vid mig!
Herregud, Sasha!
Moget, Dash!
Släpp honom, Sash.
Fan...
Vi måste snacka affärer.
Jag vet att jag ber om mycket.
Förra gången fick vi stryk av The Pardoner. Den vi skyddade dog,
och glöm inte att du nästan blev hemskickad i en liksäck.
-Är det här hämnd? -Det känns inte som du.
Det är ett jobb. Inget personligt.
Jag skiter i om du vill göra upp.
Vi snackar om en jävla massa pengar.
Livet kommer att förändras. Jag är med.
Och ni två, då?
Man säger ju "en för alla, alla för en". Eller hur?
Det känns som om vi vet för lite. Jag vill veta vad The Pardoner stal.
Det vill vi alla, men det är inte jobbet. Det här är bara personskydd.
Lättförtjänta pengar.
Men varför är det bara vi? Vore det inte smartare att visa sin styrka?
Jag håller med Fox.
Det skulle skrämma myndigheterna, och det kan se illa ut för Chalmers.
-Måste vi ta med slipsnissen? -Vi är gamla vänner.
Han är bra när det blir bråk. Lita på mig.
Okej, om du vill ha revansch mot The Pardoner. Räkna med mig, chefen.
Jag skulle följa med er och fajtas var som helst,
men det här känns inte rätt.
Åka direkt dit utan förberedelser.
Sasha, gör det om du vill, men jag tackar nej.
Du har rätt, Harrison, men de här pengarna förändrar allt.
Vill du inte tillbringa resten av året med att inte bli beskjuten?
Tänk på det. Kom igen, gör det för min skull.
-Fan...! -Så där ja.
Det är det bröder är till för, att ta hand om sina systrar.
Man blir varm i hjärtat!
Okej! - Crystal, en runda shottar till.
Nej, vi tar två.
-Bjuder du? -Vi skickar räkningen till Chapter House.
Jag gillar vad jag hör.
Vilket skitställe!
Inget bra läge, chefen.
Många fönster och gömställen.
Ju mindre vi är här, desto bättre.
Var är vår mötesplats, Fox? Skulle vi träffa husets förvaltare?
Mr Chalmers?
Berätta.
Det finns ingen förvaltare.
Det blir inget möte.
-Fan, jag visste det! -Vad handlar det här om, Fox?
The Pardoner?
-Han kommer hit. -Vänta nu...
-Varför tog du då inte med kavalleriet? -Vi är kavalleriet.
Ett kavalleri som är underlägset i antal och vapen.
-Så ni har lurat oss? -Vi gjorde det som krävdes.
Att låtsas vara civila var det enda sättet att komma nära med gruppen.
Det här kommer att funka. Om The Pardoner hade sett oss komma med myndigheterna,
då hade han kanske dragit sig tillbaka. Det enda sättet var en liten vaktstyrka.
Du var det enda sättet, Miller.
Toppen. Ingen täckning. Kan inte Chapter House flytta en satellit?
-The Pardoner stör nog signalen. -Så vi är lockbete?
Nej, ni är inte lockbetet. Det är jag.
Av alla människor, så väntade jag mig att du skulle förstå.
När allt är över kommer du att förstå varför det är nödvändigt.
-Du ljög för mig. -Jag hade inget val.
Jag känner dig, Miller.
Alla ni före detta marinsoldater som blir legoknektar är likadana.
Ni kommer tillbaka till USA och vill leva samma liv.
Men inte för Gud och fosterlandet. Det handlar om hur mycket ni tjänar.
Nu får du betalt, så gör ditt jobb.
Du har utsatt mitt team för fara.
De har familjer och liv!
Och du tog hit oss utan förberedelser.
Efter allt vi har gått igenom?
Har nån av er kollat era bankkonton?
Hälften av pengarna i förskott, precis som ni ville.
Om vi tar oss levande härifrån får ni den andra hälften.
Det handlar inte om pengarna.
Jag vill spöa honom. Nån mer?
-Med glädje. -Jag är sugen.
-Försök bara. -Låt honom vara.
Det kvittar hur ni kom hit.
Om ni vill överleva måste vi jobba ihop.
Jag vill bara veta varför.
Den jäveln använder min dotter för att komma åt mig.
Har du barn, Miller?
Du skulle göra allt för dem, eller hur?
Just nu är min lilla tjej i trubbel.
Striden närmar sig.
Harrison har rätt. De är fler och har mer vapen...
...men striden kommer ändå.
Vad vi än tycker om det.
Vi hittar nåt säkert ställe åt dig.
Det här duger.
Kan du fortfarande använda den här?
Oroa dig inte för mig, menige.
Hämta bara min lilla flicka.
-Öppna under inga omständigheter dörren. -Nej.
-Jag ber dig. -Du ska få din dotter. Jag lovar.
Det vet jag.
Om nåt händer mitt team, då får du betala.
Det är så jag vill ha det.
Sätt fart!
Dags att rosta av dig, kompis.
No comments yet. Be the first to leave one.