The Menu (導火新聞線)

Babe, rök inte. Det dödar smaklökarna.

Då dör de lyckliga.

Du...

Margot, det blir en jätteviktig kväll. Smakprofilerna är utsökt fina.

- Rökning förstör förmågan att känna dem. - Kom igen.

Snälla? Snälla.

- Visst. Jösses. - Tack.

Äntligen.

- Får alla plats? - Lätt. Det blir 12 gäster totalt.

- Per kväll? Hur går de runt? - De tar 1 250 dollar per skalle.

Du skämtar väl? Ska vi äta Rolexklockor?

Nu förstör vi inte allt genom att snacka pris. Häng på, låt det bli magiskt.

Du, det är dina stålar.

- Inte illa! - Du förtjänar det här.

Betty kommer att älska att du jävlas med ekonomiavdelningen.

- Det är inte ens en affärsmiddag. - Vi är såna as.

Toppen! Uppkomlingar. Dyngraka redan vid aptitretarna.

Tjena!

Fan.

Dra åt helvete! Lillian Bloom. Herregud.

Vem är det?

Matkritiker för Saveur. Hon så gott som upptäckte Slowik.

Okej, det här blir definitivt en galen kväll.

Ombordstigning till Hawthorn!

Hawthorn! Ombordstigning!

Mina damer och herrar, ta plats för en kort färd till ön Hawthorn.

Ohoj!

Håll an, matroser. Hoppas hon är sjöduglig.

Precis, sir.

- Båtskämt. - Just det, vi är ju på en båt.

- En kändis ombord. - En VIP.

Knappast nuförtiden. Det är inte 1998.

Oj, kolla där.

- Ska inte du se till att ingen stör mig? - Vi vet båda två att de inte störde dig.

- Jag såg alla hans filmer som barn. - Han är visst matfantast. Tror han.

Köksmästare Slowik välkomnar med råa ostron i mignonettesås -

med citronkaviar och ostronört.

Tjusigt. Tack! - En av hans klassiker.

Citronpärlorna innehåller alginat.

- Alginat, som i...? - Som i alger.

Okej. Algblomning. Läckert.

Herregud.

Det är skrattretande. Det är fanimej skrattretande gott.

Det är gott. Fast jag föredrar ostron som de är. Jag älskar ostron.

Nej, det är balansen. Munkänslan från mignonetten behövs.

- Säg inte "munkänsla". - För sent. Munkänsla.

Hej.

- Jösses, det känns som skolbalen. - Jag gick aldrig på min.

- Varför inte? - Ingen cool tjej som du tackade ja.

Stackars lilla gubben... Men skit i de dumma brudarna.

Välkommen. - Välkommen, mr Lorimer.

Hej. Felicity Lynn.

- Och Damien Garcia. - Och George Diaz.

- Mitt riktiga namn? Alla paparazzi då? - Paparazzi? Vi är på en ö.

Välkomna till Hawthorn, mr Ledford och ms Westervelt?

Ursäkta, nej, det var...

Det här är inte... Ms Westervelt fick förhinder. Det här är ms...

Jag heter Margot. Trevligt att träffas.

Margot. Välkommen.

Vi ska försöka se till att din kväll blir trivsam.

- Den här vägen. - Tack.

Hemskt ledsen. Det där var väldigt genant.

Nej, det är lugnt. Tänk inte mer på det.

Förlåt.

Mr och mrs Leibrandt, välkomna.

Vi går helst direkt till restaurangen.

- Vi har gått rundturen många gånger. - Det har ni.

Ärade gäster, ni kan fortsätta samtala på vägen. Tack.

Följ mig!

- Så vad jobbar ni på nu? - Tackar som frågar. - Jag är igenkänd.

Jag har påbörjat programledarfasen i min karriär.

Ön Hawthorn består av fem hektar skog och betesmark.

- Det frikostiga havet omger oss. - Just det.

Just nu skördas musslor därute. Ni får äta dem ikväll.

Nej, lägg av? Jädrar!

Skörda på därute, mannen, vi är vrålhungriga!

Jag gillar att det tycks vara ett biom för kulinariska idéer.

Ja, det fungerar som ett luculliskt nav.

- Nej, jag föredrar biom. - Biom är förstås bättre.

Vi har nått Svammelbergets basläger. Vilket skitsnack.

Lukta.

- Man blir hungrig. - Jag är matfantast. Älskar det här.

- Och jag är nära vän till köksmästarn. - Okej, lirarn.

Vårt rökeri är byggt på skandinaviskt vis.

Vi använder endast kött från mjölkkor...

...som vi mörar i hela 152 dagar för att försvaga proteintrådarna.

Oj!

- Får man gå in? - Jag läste om en sån här.

- Får jag titta? - Rör inte proteinet, det är inte färdigt.

Vad händer om ni serverar det på den 153:e dagen - bryter helvetet lös?

Jag förmodar att bakterierna tar sig in i matgästens blodomlopp -

- och sprider sig till ryggmärgsmembranet, varpå hen blir paralyserad -

och kort därpå avlider.

Så ja, helvetet bryter lös.

Tur att vi är proffs.

Henne vill jag jobba för.

Här bor vi.

Är det sant? Bor ni härinne allihop?

Allihop. Utom köksmästarn.

Där ser man. Esprit de corps, eller hur?

Nej, mr Feldman, det är väldigt mycket mer än så. Vi är en familj.

Vi börjar kl. 6 med fem timmars förberedelser.

Vi skördar. Vi fermenterar.

Vi slaktar. Vi marinerar.

Vi förvätskar. Vi sfärifierar. Vi gelatiniserar.

- "Gelatiniserar"? - Vi gelatiniserar.

Middagen varar i 4 timmar och 25 minuter, vi slutar efter kl. 2 på natten.

Vi måste bo här.

Blir ni aldrig utbrända?

- "Utbrända"? - Ja, förlåt.

Alltså, trötta på att göra samma sak.

Köksmästarn upprätthåller högsta nivå, liksom vi andra.

Vi bränner bara saker avsiktligt. För att förhöja smaken.

Nån som är hungrig?

Vi får väl mat till sist?

Elsa? - Ursäkta mig.

Elsa? Hej.

- Vem bor där? - Köksmästarn.

Får vi titta?

Inte ens vi får gå in i köksmästarns stuga, mr Ledford.

Kom. Vi får inte störa Hans Kejserliga Måltidsmajestät.

Okej.

- GOAT är väl "Greatest Of All Times"? - Nej, förr i tiden...

- Så ett vältajmat inlägg. - "Här är bästa ställena"?

- Jag bokar bara de bästa. - I mitt namn.

- Hej, igen! - Parfait, mina herrar.

Vilken utsikt! Ska jag ta en bild?

Byt plats med mig.

- Ms...? - Mills.

Ms Mills, ni får sitta på ms Westervelts plats.

Du förtjänar den fina utsikten.

- Men det behövs inte. - Jag tittar på köket.

- Tack! - Ha det så trevligt.

Ni får gärna se på när kockarna skapar.

Men vi ber er att inte fotografera våra rätter.

Köksmästarn anser att skönheten i hans kreationer ligger i deras flyktighet.

Kom, det här får vi inte missa.

- Gör ni det där med en Pacojet? - Det stämmer precis, sir.

Med en Pacojet skapar man en pulvriserad, snölik konsistens.

- Coolt. - Ja. Jag har en.

Ni kan era grejer, mr Ledford.

- Vet ni vad jag heter? - Vi vill veta vilka som äter hos oss.

- Är köksmästarn här? Jag vill gärna... - Varsågoda och sitt.

- Vi serverar strax. - Okej, jag förstår. Tack.

Oj, vilket sinne för detaljer. Jäklar! Han kunde mitt namn, babe.

- Men du frågade inte efter hans. - Tja, du vet...

Där är han.

Fan, tittar han på mig?

- Kallar du den smaklös? - Den är smaklös.

Du gillar väl vintern, din galning?

Här har vi pressad och picklad cucamelon, mjölksnö och svart tuile. Varsågoda.

Denna ständiga besatthet av snö.

Det är en farsot och ingen är immun.

Anar du lite get? Precis mot slutet. En liten killing.

- Hon sa "mjölk". Jag undrar... - Hon nämnde inte vilken sort.

Jag vill gärna höra din pitch, men först vill jag tacka för de här två åren.

- Den här upplevelsen har varit... - Ditt livs bästa? Skål för många fler.

- Snälla, det är min avskedsskål. - Nej, det är det inte.

Jag sa ju att mamma har fixat jobb på Sony åt mig.

Jobbmobilen.

Produktionsbolagets kreditkort.

- Nyckeln till huset i LA... - Inga fickor.

...till lyan i New York och den din fru inte vet om.

Hur är det med Amanda?

Ska vi prata om våra liv nu?

- Borde vi inte göra det? - Måste vi det?

Inte bra, Bryce. Jag och Amanda har det inte bra.

- Är det ditt fel? - Hon tvingade mig att messa sin kollega.

Såklart är det mitt fel, jag är ett svin.

Vi har i alla fall jobbet. Skål för jobb och pengar!

- Visst är vi patetiska? - Ja, nån borde skjuta oss.

Gud, jag vill bo i den här.

Är det okej att jag inte är lika intresserad som du?

Helt okej. Jag är här med den coolaste tjejen.

- Så vad är grejen med mat? - Jag vet inte.

Du vet hur vissa människor idoliserar idrottare, musiker, målare och så?

Idioter. Det de gör är oviktigt. De leker med uppblåsbara bollar, ukulelar och skit.

Kockar...leker med själva livets råvaror.

Och dödens.

Jag har sett vartenda avsnitt av Chef's Table två, tre gånger. Slowiks 20 gånger.

När han förklarade hur en perfekt omogen grön jordgubbe ser ut.

När han serverade en kammussla vid sista muskelsammandragningen.

Det är konst vid avgrundens rand. Vilket är där Gud verkar.

- Fint sagt, Tyler. - Sluta.

Jag menar det, jag tror att jag börjar...fatta grejen.

- Gör du? - Ja. Lite.

FÖRSTA RÄTTEN

- Okej. - Ja, köksmästarn.

- God afton! - God afton.

- God afton. - Hej.

Välkomna till Hawthorn.

Jag är Julian Slowik. Vi ser fram emot att traktera er med mat.

Ridån går upp.

Under de närmaste timmarna kommer ni att inta fett, salt -

socker, protein, bakterier, svamp -

- olika växter och djur och ibland hela ekosystem.

Men jag måste be er om en sak. Bara en.

Ät inte.

På allvar?

Smaka.