We Go On

Jag heter Ronald Kowalzic och är ingen skådespelare. Jag har ägt min H524...

H52...

Om jag ska minnas den här skiten, så sluta för fan att distrahera mig.

Vad händer där borta?

Titta i mikroskopet. Det här är det som händer rakt under tårna på er.

-Annonsavdelningen, det är Rachel. -Jag vill sätta in en annons.

Företagsnamn? Nähä, ni vill sätta in en privatannons.

Nej, jag vill ha en ordentlig annons. En kvartssida och bra plats på sajten.

-Ert namn? -Miles Grissom, med O-M.

-Och vad gäller annonsen? -Jag...

Jag erbjuder 30 000 dollar till den som ger mig bevis på liv efter döden-

-som ett spöke eller något som släcker alla tvivel.

30 000 för att visa ett spöke?

Då och då är det rubriker om en asteroid som kommer att döda oss allihop.

Sedan säger de: "Oj, glöm det. Den missar oss."

"Dödshotet från rymden är inställt."

Då känner man sig lättad.

Vi fortsätter med våra liv som om asteroiden inte fanns.

Det är vansinnigt, för asteroiden finns ju kvar.

Vi borde vara rädda, för det är en på väg mot oss alla.

Den kommer hundra procent garanterat att kollidera med en.

Ens värld får ett slut och vi får inte veta när.

Vi vet bara att den aldrig missar.

Du, jag vet att de flesta kommer att snacka skit-

-men i hela den här staden kanske jag hittar någon som kan bevisa det.

Att veta säkert-

skulle förändra allt.

Det här är 100 procent äkta. 30 000 i belöning för bevis på liv efter döden.

Visa mig ett spöke, en ängel, minnen från tidigare liv.

Obestridbara bevis på att vi lever vidare. Skicka brev, en video eller en ljudfil.

-Mamma? -Jag vet att du hatar överraskningar.

-Jag vet att du vill att jag ringer... -Skönt att se dig, mamma.

-Jag hoppades att du inte skulle se den. -Den har ju blivit viral.

Sådär som galna saker blir.

-Är det för jobbets skull? -Mamma, jag menar allvar.

Gör inte den minen mot mig.

-Ska du lägga hälften av Lilys pengar... -Alltihop. Hälften gick till annonsen.

Va? Jag kan inte...

Du skulle ju skaffa professionell hjälp.

Vore det inte bättre om en liten sak räddade mig istället för tolv års terapi?

-Jag kan inte ens köra bil i Los Angeles. -Alla förlorar inte sin far på vägarna.

Jag var tre. Jag borde inte cykla längre.

Tror du verkligen att du hittar något? Titta på dig.

Du gör det, eller hur?

Det här är ingenting. Det mesta är på nätet.

Påstå inte att du inte är nyfiken.

Inte bildbevis, inte Djävulsdyrkan i tryck-

utan bevis här, i Bibeln.

Allsmäktige Gud.

När jag får ljus i ögonen blir jag besatt av en nazistsoldat. Jag vet inte varför.

Jag har aldrig kunnat tyska.

Jag har hämtat min syster på sjukhuset för det här.

Om hon fokuserar, så kan hon spå...

Hon måste fokusera, men när hon gör det kan hon spå framtiden.

Fuskare.

Hon kommer bara när alla andra sover. Hon tycker om mig mest.

Fejkat. Definitivt.

Jag kan prata med de döda.

Så du tror inte på spöken? Det borde du, de finns överallt.

Jag kan visa dig, tror jag. Jag är med ett nu, en död dam.

Hon säger att du redan har sett henne i farfarsklockan.

Hon dog där. Om du är intresserad kanske vi ska ses? Jag har ingen telefon.

-Han hör hemma på dårhus. -Farfarsklocka?

Han hamnar i "kanske"-högen. Han är det enda svararmeddelandet från okänt nummer.

Jag lämnade inte ut numret.

Då ska vi se. Vi har fått 1 067 svar, allt som allt.

493 icke övertygande eller inkompletta. 241 om Jesus, amen.

97 fejkade, 91 spratt.

65 bettlare, 26 fullkomliga galningar.

Och 12 som vill bli min LSD-langare.

-Men tre av dem är intressanta. -Du glömde onanisterna.

Jag räknade in dem bland bettlarna. Vi har tre kandidater.

Vi har forskaren, mediet och entreprenören.

Först doktor Ben Ellison.

Vi skapar vår värld med medvetandet. Därför ser vuxna sällan spöken.

De har stängt den dörren. De har förseglat den med skepticism och ifrågasättande.

Men dörren kan öppnas igen.

Hans metod ska garantera ett övernaturligt möte. Jag gillar det vetenskapliga.

-Nummer två. Är det mediet? -Ja, Josefina.

I Englewood. Hon jobbar på familjens restaurang.

Jag kan inte visa dig ett spöke som inte vill bli sett. Det kan ingen.

Men efter en meditation med mig kan jag visa dig din egen död.

Då vet du allt jag vet.

-Jag tror på att hon tror på det. -Alla hennes referenser är övertygade.

Föredrar du de där jävla spökjägarna på tv?

-Den tredje är entreprenören. -Med den sexiga telefonrösten.

Jag tillbringade 30 år av mitt liv-

i sökandet efter samma skatt som du.

Jag ville veta säkert och leva orädd.

Jag reste världen över och talade med mystiker och munkar.

Till slut hittade jag det jag sökte på toppen av ett berg i Tibet.

Jag betalade större delen av min förmögenhet.

När jag hade öppnat asken visste jag att den var värd vartenda öre.

Du får öppna den själv och se vad som kommer ut.

Vilket monster. Du kör säkert över saker utan att märka det.

-Ska du verkligen göra det? -Ja. Jag träffar den förste i eftermiddag.

Forskaren? Jag litar inte på honom.

Tar du bussen?

Ja.

Hoppa in. Det ligger ju nästan på vägen.

Jag kanske följer med in och ser till att du inte tar någon skit.

Jag är överlycklig över att du ringde. Jag får se vem fan som satte in annonsen.

-Är jag som du förväntade dig? -Nej.

-Vad arbetar du med? -Jag är videoredigerare. Inget speciellt.

Instruktionsfilmer, tv-shop.

Du vet vid tre på morgonen, när man vaknar och det är plastigt folk med död blick-

-som talar upphetsat om skalknivar, så att man bara vill dö? Tacka min son.

Ja, det är en väldigt gammal byggnad.

Du led alltså av bilskräck och torgskräck.

-Men förruttnelseskräck? -Ja, allt med förfall eller förruttnelse.

Eller höjder, flygplan och tåg.

Och bilar, jag hatar bilar. Det är väl egentligen samma rädsla alltihop?

Ja, du skulle helst inte vilja dö.

Jag klandrar dig inte.

Har du något hjärtfel eller problem med blodomloppet?

-Står han i kö till en berg- och dalbana? -Ja, på sätt och vis.

Jag är skyldig att se till att han är frisk och duglig. Och trovärdig.

Ni måste förstå att annonsen är ganska vag och tvetydig.

Jag skulle kunna visa dig Gud själv och du skulle kunna förneka det och gå.

Det här är ingen check utan täckning.

-Tro mig, jag vill ge den till dig. -Visa mig.

Plus utgifter, resekostnader, hyra av utrustning. Allt ingår.

Oavsett resultatet.

Okej.

Jag känner till dina rädslor, men rädsla för spöken är inte en av dem?

-Men du var rädd för spöken, som alla. -När vi var små, menar du.

Ja. Precis så. Som ett barn känner sig.

Det är portalen, det är dit du måste tillbaka. Den rädslan.

Gränserna mellan världarna börjar suddas ut när man är paralyserad av skräck.

När den gör en maktlös som ett barn, så öppnas dörren-

och en ande kan visa sig.

-Du tänker skrämma skiten ur mig. -Ja.

-När åker vi? -Imorgon. Vart ska vi? Gjorde du läxan?

-Läxa? -Den otäckaste platsen i min barndom.

Jag skulle tänka ut en.

-Fru Grissom, vart ska vi? -Sankt Timothys skola i jävla Temecula.

Vad är det med skolan? Vad hände där?

Kieran Seville gick i sexan när jag gick i sjuan.

Han var mindre än han borde och väldigt tyst. Han höll sig för sig själv.

-Han dog. -Berätta om hans död.

Han dog inuti skåp 537.

Han försvann i juli. Han åkte iväg på cykeln och kom aldrig hem.

De hade skallgång och draggade i floden.

När de bröt upp skåpet var Kieran där inne.

Det är en liten ort. Ingen sommarskola, inga vakter.

Nån stängde in honom i hans skåp, dit ingen skulle komma förrän på hösten.

Den som gjorde det erkände aldrig och åkte aldrig fast.

Jag undrar om det fortfarande kallas "kistskåpet".

Jag har jobbat nattskiftet i 24 år och det här är det konstigaste någonsin.

Ni får en timme på er.

Okej, herr Grissom. Kan du dra upp tröjan, tack?

Ingen fara, det gör inte ont alls. Sådär, ja.

Okej. Dra ner tröjan, tack.

Ge mig handen, tack. Slicka i dig det, som innan du dricker tequila.

-Han slickar inte på något. -Det är natriumglutamat, ett salt.

En kristalliserad aminosyra som förhöjer skräckreceptorerna.

Vi har varit här hela tiden, alla tre.

Jag har inte gått in och ska inte gå in.

Jag vet inte vad fan som kommer att hända.

Mitt jobb, alla de här grejorna-

-är för att ge dig så stor chans som möjligt att se det du är här för.

Det är säkert.

Dåså. Sätt på dig de här, tack.

-Ta inte av dig dem, lova det. -Jag lovar.

Okej. Tack.

Herr Grissom, hör du mig? Bra.

Jag vill att du går till startpunkten, sluter ögonen-

och andas.

-Var försiktig, tack. -Vet du vad? Passa dig.

Jag har en pistol i den här. Jag har licens och allt.

-Herregud. -Ge fan i att jävlas med min son.

-Är du där, herr Grissom? -Ja.

-Blundar du fortfarande? -Ja.

Okej. Öppna ögonen och börja gå.

Vem är vi här för att träffa? Säg hans namn.

Kieran.

-Vad är det? -Ljud, herr Grissom. Jag ger dig ljud.

Vad tänker du på, herr Grissom?

-Jag tänker på honom. -Kieran Seville, döende.

I en liten låda av metall, ensam. Ropa på honom.

-Kieran? -Jag hör dig inte, herr Grissom.

Kieran?

Gå till trappan.

ALLT DU KAN FANTISERA OM ÄR VERKLIGT

-Får jag ta av mig lurarna? Jag kan inte. -Jodå. Du får inte backa ur nu.

Gå till skåpet.

-Jag är framme. -Ropa på honom igen.

-Kieran? -Öppna skåpet.

-Jag kan inte, det är låst. -Är det? Prova.

Jag kan inte röra mig.

Jag kan inte röra mig. Jag kan knappt...

Öppna det.

KISTSKÅPET

-Det var helt otroligt. -Titta, du skakar ju fortfarande.

-Det tar tid. Du måste låta det sjunka in. -Nej, det var han.

Det var han. Det måste ju vara...

Det är ju bevis, men på vad? Jag begriper inte det här.

Hallå där!

Jag har fångat spöket. Jag är en spökfångare, eller vad det nu heter.

Nu åker vi bara. Vi sätter oss i bilen.