Burning at Both Ends

Juni 1940. Britterna evakueras och Frankrike lämnas åt tyskarna.

I Frankrike inrättas Vichy-regimen som styrs av nazisterna.

December 1941. De flesta saknar mat, värme och mediciner.

Regeringen har begränsat resandet och mötesfriheten.

Mars 1942. Radion visar sig vara ett effektivt vapen.

Ledarna påverkar hjärtan och hjärnor med tal och propaganda.

Augusti 1942. Vichy-polisen och Gestapo-

bedriver klappjakt på utsändare.

I tyranniets skugga vågar en röst hålla hoppet vid liv.

God kväll, mina vänner. Jag ber för att ni har det bra.

I kväll firar vi vårt treårsjubileum.

I tre år har vi duckat för, undvikit och lurat det nazistiska imperiet.

I tre år har jag haft förmånen att vara er röst i mörkret.

Vi, utlänningarna, judarna, de svaga och de skröpliga-

jagas allihop. Tro inget annat.

Ställena vi bodde på förr, städerna vi en gång kallade hem...

har vänt sig emot oss.

Byggnader, trädgårdar och skolor.

Alla de välbekanta ställena är nu farliga och främmande.

Det här är fientlig mark.

Men ni är inte ensamma i den här kampen.

Det finns andra där ute i samma situation.

De delar era bördor och gläds åt era segrar.

De håller hoppets låga vid liv.

Kom ihåg att putsa era vekar, för snart försvinner mörkret-

-och det är vår plikt att hålla lampan lysande.

Nej, ni är inte ensamma.

Inte allt mörker i världen kan släcka ljuset från ett enda stearinljus.

Sköt om er, mina vänner.

Gud vare med oss.

Augusti 1943 Lyon i Frankrike

Alex Diuo, vi griper dig.

Det här är min utredning, kapten.

Jag har lagt ned mycket tid på den.

Du har inte lyckats komma nån vart.

Jag tar över utredningen, inspektören.

Vänta utanför.

Han har berättat allt han vet om rösten.

Det vill säga ingenting. Han är helt oanvändbar.

God kväll, mina vänner. Jag ber för att ni har det bra.

Tack, inspektören.

Din vidriga kollaboratör!

Vår sak är densamma i dag som den var 1940. Överlevnad och motstånd.

- Vet du vem jag är? - Fienden har inte besegrat oss!

Trots hopplösa odds-

-har vi hållit värdighetens fana högt och det ska vi fortsätta göra.

Jag är kapten Klaus Jäger vid Gestapo.

Du är en lögnhals.

Sköt om er, mina vänner. Gud vare med oss.

Den som sänder heter Jacques.

Äntligen! Yanko kom hem för en timme sen.

Kanske för 30 minuter sen.

En riksmark! Kanon.

- Du stal den väl inte? - Jag hittade den.

Ditt bidrag är för litet.

- Min intjänade lön, menar du? - Det är för litet!

- Det här räcker inte! - Riksmarken är värd minst tre limpor!

- Vad bråkar ni om? - Hon undanhåller pengar.

Dämpa er.

- Vad då riksmark? - Jag hittade en under ett bord.

Om myntet går till inköp av id-papper...

kompenserar det skillnaden. Inte sant?

Bra.

Okej, nu försöker vi få lite välbehövlig sömn.

Yanko, släck ljusen.

Jag beklagar det där med pengarna.

Jag hatar den här vinden.

- Kommer du att hinna i tid? - Ja.

Juliet, vänta!

Jag behöver ett nytt vakuumrör. Du vet var de är.

Kolla så att det nya inte är trasigt.

Stanna inte för länge och lås dörren bakom dig.

Pappa, jag vet vad jag måste göra. Jag fixar det.

Sköt om dig.

Hej.

Hej.

Hej.

Hej. - Hej.

Jag sa hej, mademoiselle! Jag heter Alfred. Vad heter du?

Jag beklagar, herrn. Jag får inte komma för sent igen.

Hej.

Jag trodde inte att du fick komma för sent.

Ingen får vara här nere.

Vad är det där?

Stanna!

Genskjut henne.

Halt!

Kom ned!

Stanna!

Löjtnant? Kan jag stå till tjänst?

En ung flicka, ca 18 år. Har ni sett henne?

På mitt kontor? Nej.

Ät, ni. Bry er inte om mig.

Ursäkta mig, löjtnant. Generalöversten kommer hit strax.

Var det nåt mer?

Nej. Jag ber om ursäkt, herrn.

Kom ut, är du snäll.

Jag heter André.

Vad heter du?

Camille.

Vilket fint namn.

Varför flyr du, Camille?

Det är bäst att jag går.

Vänta.

Tack.

Det här är ett förråd. Vi visste inte att det fanns radioutrustning här.

Var är flickan?

Hon har inte kommit till jobbet, sen...

Det säger du?

Var bor hon?

Det vet jag inte.

Hon sa att hon bor hos sin moster.

Nära Parc Blandan.

Men enligt flickorna går hon alltid mot Rue Bancel när hon går hem.

Tack, monsieur Manuel.

Grip honom. Han är antingen en dåre eller en förrädare.

Kapten? Kapten?

Kapten, jag kan väl få...

Kapten!

- Juliet. - Vad gör du här?

- Du kom aldrig hem. Vad har hänt? - Jag är oskadd.

Du kommer att få förklara.

Agnes.

Juliet, vad har hänt?

"Herren är min herde. Mig skall intet fattas."

"Han låter mig vila på gröna ängar."

Bertrand, sluta, är du snäll.

Sluta med vad då?

"Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull."

"Om jag än vandrar i dödsskuggans dal"... - Bertrand, snälla! Vi ber.

Okej, jag ska sluta. Helt och hållet.

För vi ger oss av. - Agnes, vakna. Vi ger oss av.

- Vart ska vi? - Vart som helst.

- Det här är vårt hem! - Bertrand, lyssna på din fru.

Jag måste lämna det här gudsförgätna landet!

- Om vi stannar här, kommer vi att dö. - Bertrand, vi har ju en plan.

Är det här vår plan? Kommer fyra franc att räcka till nya id-papper?

Nej.

Vi måste hålla oss till planen. Vi sitter i samma båt.

- Gör vi? - Vi gömmer oss allihop.

Oavsett vart vi åker, säger eller gör, så kan vi inte gömma oss-

-men om ni bara tiger är ni fria som fåglar.

Om ni inte vill bo här, kan ni dra och bli gripna som alla andra judar.

- Juliet! - Hur vågar du?

Du går för långt.

Gör hon, Jacques?

För ert folk behöver inte ha såna här på er.

Det finns hundratals Jacques i stan. Hur ska vi hitta den rätte?

- Heil Hitler. - Heil Hitler.

- Har du triangulerat signalen än? - Tyvärr inte, kapten.

Vi har avgränsat området, men sändningarna är för korta.

Det är tusentals som bor i det området.

Signalen har väl mätts upp?

Om den är stark måste de ha en stor antenn.

Kapten, det är Berlin.

Ja, major?

Ja, utredningen går framåt.

Ortsborna har inte vant sig vid våra metoder än-

men det kommer de att göra, major.

Det lovar jag. Tack.

Allt väl, kapten?

Varför följer du, Führern?

- Det är inget prov. Svara! - Ja, kapten.

När jag hör honom tala, sväller hjärtat av stolthet.

Jag känner att jag måste handla och följa honom.

- Att efterlikna? - Ja.

Den här mannen har samma effekt på våra fiender.

De gör ännu hårdare motstånd eftersom hans ord hetsar upp dem.

Underskatta aldrig den kraften.

Historiens lopp har ändrats förr av fel mening vid rätt tidpunkt.

Jag vill att du märker ut varje stor antenn i stan på den här kartan.

Inspektörn, ring borgmästaren. Förhör alla Jacques i den här stan.

Vi vilar inte förrän den här mannen har gripits. Uppfattat?

Sätt i gång.

Det sista vinet.

Vi ska båda stå inför vår herre.

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn.

Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.

Vårt dagliga bröd giv oss i dag och förlåt oss våra skulder...

Januari 1944 Lyon i Frankrike

Hennes feber har stigit.

Vad tror du att aspirin kostar på svarta marknaden?

Mycket mer än det här.

Här. Köp mediciner, filtar, nåt att göra soppa på... Nåt varmt.

Snälla.

Vi ska försöka.

Hej, mina vänner. Jag ber för att ni har det bra.

Ofta brottas vi med känslor av hjälplöshet.

Vi sitter fast i nödens käftar-

-och måste förlita oss på andra för att överleva.

Kommer maten att räcka till familjen? Hur länge måste vi uthärda?

Men när jag delar er smärta, ber jag att ni delar min uppmuntran.

Det finns hopp, kära vänner, och varför inte?

Om vi delar på oss, ökar chansen att hitta medicin.

Det är inte lätt att hitta medicin...

Vi måste försöka.

Köp medicin, jag köper mat.

Varje ord av tröst och uppmuntran-

-och varje förhoppning om förbättring är ett ljus i mörkret.

Vi måste alla göra det vi kan, oavsett hur futtigt det är.