Unit One (Rejseholdet)

Assistansbegäran A–17/01

Slagelse 08.14, onsdagen den 19 september

Hallå där. Det låter som att någon bankar i lastutrymmet.

–Va? –Du transporterar väl inte djur?

–Nej, jag kör blommor. –Då är det fel på kylanläggningen.

–Ska vi ta en titt? –Ja, jag ska bara ta på skorna.

Hördu!

Hallå? Hördu, vakna.

Är du vaken?

Ta det lugnt.

Det är en rejäl bula du har fått.

Det är någon i lastrummet.

Vad i helvete håller han på med?

–Hon här lever. –Det gör inte hon här.

MORDKOMMISSIONEN

–Hej, Vibs. –Hej, Allan.

Vad har du gjort? Med lockarna i håret? Det är skitsnyggt.

Jag har klippt av dem. Tycker du att det är fint? Tack ska du ha.

–Hur är det där hemma? –Bra.

Cirkeline har börjat spela piano. Hon spelar "Lille katt".

Menar du det?

Vi ses. Förresten, vill du göra mig en tjänst?

Du kan väl flytta fram min löneutbetalning tio dagar?

Det är bara ett litet knapptryck.

Jag måste fråga Ulf och han kommer först hem från USA i övermorgon.

–Men jag kan ringa honom. –Det tror jag inte.

Hej, Gaby. Korsør?

Ja, en timme skulle jag tro.

–Flickan i kylbilen? –Ja.

Det kan nog dra ut på tiden, Vibs.

–Då behöver du nog lite traktamente. –Ja, människosmuggling kan ta tid.

Det är bra, för du fick alldeles för mycket i förskott på Bornholm.

Men jag drar bara bort det från det du har rätt till i Korsør.

–Kan vi göra så? –Ja, det kan vi.

–Det är bra. –Trevlig resa.

Säg mig, var du inte en bättre människa när du var lockig?

–Hej, Johnny. Var är du? –På väg ut från akuten.

–Ska du inte röntgas? –Nej, det orkar jag inte med.

–Du måste det. –Då får jag vänta i en timme.

Vill du ha ont i huvudet i resten av ditt liv? Gå in igen.

–Du måste bara göra det. –Okej, jag ska, älskling. Hej då.

Hej då.

–Gör han det? –Ja.

–Hur går det med skallen? –Framåt.

Jag har hört mig för. Idiotchauffören heter Viggo och bor i hamnen.

–Vi åker och snackar med honom. –Han är tyvärr ingen helidiot.

Han är försvunnen, men vi kommer att hitta honom.

Han kommer inte nära en lastbil igen. Kom, jag har något att visa dig.

La Cour kommer inte. Han blir pappa när som helst.

–Har du köpt en present? –Nej, men jag ordnar det.

–Kommer Trine? –Nej, hon är på et annat uppdrag.

Jag menar på bröllopet. Är ni ett par, eller vad?

–Kan du inte fråga mer direkt? –Jag tänker på bordsplaceringen.

–Vadå för bordsplacering? –Har du läst din post?

Jag har skickat en inbjudan till vårt bröllop.

–Just det, ja. Tusen tack. –Betyder det att ni kommer?

Jag kan bara svara för mig själv. Självklart. Ja, tack.

Tack, själv. Härligt att höra.

Välkommen. – Välkommen. Sätt er ner.

Tack för att ni kunde komma och allt det där–

–men jag blev lite förvånad över att chefen ringde in er.

Det handlar bara om att hitta den här typen.

Enligt rikspolischefen kan det röra sig om organiserad människohandel.

–Vi vet inte om det är organiserat. –Nej, det är det vi ska ta reda på.

–Har ni ett namn? –Viggo Holme.

–Vad vet vi om honom? –Han är efterlyst. Försvunnen.

–Jo, men bortsett från det. –Viggo är välkänd här i stan.

–Och flickorna? –Det är...

Ett litet ögonblick. Det är...

Det är Aldona och Vilma Krutinis.

De är systrar. Eller de var det.

Det är Vilma som är död. Hon frös ihjäl.

De kommer från Litauen. Från huvudstaden Vilnius.

De har varit här förr och skickats hem på grund av prostitution.

Det är tredje gången de prövar lyckan i väst.

–Har ni pratat med åkeriägaren? –Ja, han var uppriktigt chockad.

Ebbe Salling. Han känner inte Viggo väl, han anlitar honom som vikarie.

Han körde med grisar åt ena hållet och...

Och på vägen hem? Det var tomt. Fast det var det ju inte.

Holme. Viggo Holme. Har ni pratat med hans mamma?

Joy Jones. Prostituerad, närmar sig femtio.

–Vet du om hon bor kvar i stan? –Borde jag veta det?

–Det är hans mamma. –Hur många baltiska horor har ni här?

De går att räkna på en hand.

–Hur har de kommit in i landet? –Det vet jag inte.

Ni har alltså inte pratat med dem?

Tror du att du kan ta fram några namn och adresser?

–Hur har det gått? –Det blir i morgon eller övermorgon.

–Thyssen. –La Cour.

Fischer.

Utifrån ser den ju fin ut.

–Han har låtit nycklarna sitta i. –Det var ju snällt av honom.

Var fan är min sportväska?

Han har stulit min mikrovågsugn också. Vilket svineri.

Någon har sett Viggo på Jomfru Ane Gade.

Jomfru Ane Gade? Ska vi ta en sväng till Ålborg?

Förhör av den misstänktes mamma 13.04, onsdagen den 19 september

–Det är bra. –Adjö.

Vi ses nästa vecka.

–Kom in i värmen. –Jag är bara här för att prata.

Så är det för många män i din ålder. En öl? Det är samma pris.

–De brukar väl vara gratis? –Nej, inte hos mig.

Vad fan...? IP, din gamle skitstövel!

Det var ta mig tusan länge sedan.

Sätt dig ner.

–Varför är du här? –Vi letar efter Viggo.

–Vad är det den här gången? –Han är efterlyst för mord.

Viggo har aldrig varit Guds bästa barn, men mord...?

Han lämnade två tjejer i en kylbil och den ena dog.

–Sallings kylbil? –Ja.

Jag har sagt att han ska hålla sig borta från de där idioterna.

Glöm det. Jag vill inte prata om det.

Du kan inte låta Viggo ta hela skulden. Du måste hjälpa din son.

Fråga Salling vem hans dotter är gift med.

Ja, eller så kan du lika gärna berätta det.

Faulius Martinkus? Kan du bokstavera det?

Faulius Martinkus. Okej.

Vittnesförhör 14.02, onsdagen den 19 september

Aldona Krutinis? Ingrid Dahl från danska polisen.

–Jag är här för att prata om Vilma. –Varför det?

–Vi kan inte hitta era föräldrar. –Vi har inte sett dem på femton år.

–Mor– eller farföräldrar då? –Nej.

–Inga släktingar alls? –Nej, tyvärr.

–Så du har tagit hand om Vilma? –Ja.

–Sedan hon var fem. –Okej.

–Hon ville själv det här. –Vadå?

Hon ville komma hit. Varför nöja sig med 50 kronor–

–på motorvägen utanför Vilnius när man kan få 1 500 här?

–Får ni så mycket? –Ja.

–Var din syster katolik? –Ja.

–Vill du prata med en präst? –Nej.

Vill du begrava Vilma här eller hemma i Litauen?

Jag bryr mig inte.

Hur många tar ni emot på en dag?

–Tio? –Nej.

–Två? –Nej!

–Sex? –Ja.

Okej. Fram tills för tre månader sedan bodde ni här i ett halvår–

innan ni utvisades.

1 500 per samlag gånger sex kunder per dag...

Går ni i kyrkan på söndagar? Okej, då är det er lediga dag.

För sex månaders arbete...

Vi pratar om ungefär 1,5 miljoner danska kronor.

Var är alla de pengarna?

Vem hittade er och er syster på motorvägen utanför Vilnius?

Vem ordnade så att ni kunde komma till Danmark?

Vem ordnade boende? Till vem lämnade ni era pengar?

Jag har ett namn. Jag behöver bara ett ja eller nej.

Martinkus.

Faulius Martinkus.

Aldona...

Jag har fått ett mejl från de danska poliserna i Vilnius.

De är där och kollar systrarnas bakgrund.

Pappan dödades i Afghanistan 1985.

Mamman söp ihjäl sig. Barnhem. Det vanliga.

Han här... Faulius Martinkus, 42 år.

Officiellt är han VD för en IT–firma–

–men våra kollegor i Vilnius är säkra på att han styr människohandeln.

Han bor i ett av de dyraste områdena i Vilnius med sin danska fru Rikke–

som är åkeriägaren Sallings dotter.

Ordnar du så att vi får tillstånd att avlyssna Salling?

Är det inte att gå lite väl långt?

De hittades i hans bil och svärsonen är misstänkt. Vad är problemet?

–Salling är en fin man. –Jag ordnar det själv.

Nej, nej, jag gör det.

De baltiska tjejerna är inte billiga. Aldona tar 1 500 kronor gången.

–Har du varit på bordellen? –Ja, en kort sväng.

–Där vill man inte betala 1 500. –Var vill man det, då?

Det är just det. Enligt ryktet finns det gott om dyra tjejer i stan–

–men var de finns och hur man kontaktar dem... På nätet, kanske?

Jag kollar upp det.

–Sätt bevakning på bordellen. –Men Fischer sa ju nyss att...

Naturligtvis.

–Nu ska jag få barn, inte sant? –Ja, jag hört det.

Barnet ska ha ett barnrum och det är dyrt, så jag måste sälja lägenheten.

–Du får den för 1,5 miljoner. –Det var billigt, tycker jag.

Det är för att vi är vänner.

Det är lägenheten du gav 300 000 för för sju år sedan?

Du får fundera lite. Jag kastar inte ut dig i morgon.

–Thomas La Cour, mordkommissionen. –Ebbe Salling. Kom in.

–Goddag. –Allan Fischer.

Den stackars flickan var 17 år. Vi har det bra i Danmark. Sätt er.

Jag begriper inte det med Viggo. Jag hoppas att ni tar honom.

Här är bokföringen som ni ville se och våra körningar.

–Kaffe? Min fru har bakat. –Det vore gott.

Du kan servera kaffet, Ulla.

–Du har många turer till Vilnius. –Ja.

–Surt att återvända med tom bil. –Det har du rätt i.

Baltisk export är inte så omfattande.

–Jo, av unga flickor. –Det sägs ju så, ja.

Vad får man för att köra ett luder från Vilnius till Korsør?

–Hur ska jag veta det? –Du kanske har talat med din svärson.

Min svärson? Förlåt, men nu hänger jag inte med.

–Din dotter är väl gift med Faulius? –Ja.

–Hur träffades de? –Hur träffas unga människor?

–Är han är 41? –Nej, han är 42.

Han är född 1959. Var det du som presenterade dem för varandra?

Förlåt, men jag förstår inte vad det har med saken att göra.

–Har du något emot att svara? –Nej.

Min svärson har en IT–firma. Jag kör datorer till honom.