High-Rise

Trots alla olägenheter var Laing nöjd med höghuslivet.

PÅMINNELSE

TILL DEN DET BERÖR

Nu när så många av de boende var ur vägen kunde han koppla av.

Han kände sig säkrare, klar att gå vidare och utforska livet.

Exakt var och hur...

- Rötan har satt in. - ...hade han inte beslutat än.

Ska du ha ett glas? Cosgrove är här. Alla pojkarna är samlade.

Ibland hade han svårt att inte tro att de levde i en framtid-

som redan hade ägt rum.

3 månader tidigare...

VÄLKOMMEN TILL DITT NYA HEM

Fan!

Otur. Eller är det tur? Jag kommer aldrig ihåg det.

- Hemskt ledsen. Jag är hemskt ledsen. - Jag överlever.

Det gör du säkert. Du är ett praktexemplar.

- Jag trodde din lägenhet var tom. - Jag har precis flyttat in.

- Jag heter Charlotte Melville. - Hej. Förlåt, jag måste ha somnat.

- Bara vi inte skrämde iväg honom. - Än sen?

- Hallå! - Ja?

Kan du inte titta upp sen på ett glas? Jag ska ha fest.

- När ska vi komma i kväll? - Prick sju.

Just det... Jag har inte gett dig din födelsedagspresent än.

Du är inte min typ. Borde inte du ila till tv-huset?

Jag är inte deras typ heller.

- Kom igen. - Jag är för nykter.

- De får inte bli besvikna. - Vad ger Helen dig för mat?

Hon är för deppig för att laga mat.

Jag skulle gift mig med en som du. Stoisk, med perfekta bröst.

Jag skulle vilja dyka ner mellan dina lår endera dan.

Du är verkligen för mycket ibland, Wilder.

Är jag?

Har det hänt nåt som kan orsaka en uppbyggnad av negativ energi?

Min syster dog nyligen.

- Verkligen? - Ja, självklart.

Förlåt. Men folk brukar ligga här och bara... ljuga.

För att få tio minuter extra.

Jag har inte tio minuter extra.

"Alla stora soppåsar"...

"Inga stora påsar."

Blöjor.

- Förlåt? - De blockerar schaktet.

- Jag har inga barn. - Bra. De kissar i poolen.

Det ska jag komma ihåg.

FYSIOLOGISKA FAKULTETEN

58 år, man, schizofren. Myokardiell infarkt.

Han är nåt av en gammal sköldpadda.

Respekt får inte undanträngas av helt naturliga äckelkänslor.

Med tiden kan ni specialisera er på psyksjukdomar och deras ursprung.

Men låt oss börja med det grundläggande.

Som ni ser....så glider ansiktsmasken bara av från skallen.

Munrow?

Munrow?

Du har fallit.

Så...

- Jag är inte så bra på sånt här. - Att smälta in?

Ja. Jag väntade mig att finna ett visst slags anonymitet här.

Folk struntar i vad som händer två våningar över eller under.

- Bra. - Charlotte är annorlunda.

Hon sa att din hyresansökan var väldigt byronsk.

Gjorde hon det?

Jag är fast besluten att få rätt på allting.

- Okej. Påfyllning? - Ja tack.

- Vilket plan bor du på? - 25. En våning ner.

- Tennis? - Nej, squash.

Det är 20, tror jag.

Varför här och inte en ungkarlslya i stan?

En investering i framtiden, antar jag.

Jag behövde ett oskrivet blad att sätta mitt märke på.

Vi bor där nere i skuggorna. De flesta riktiga familjer gör det.

- Du blockerade sopnedkastet. - Det är Steele. Tandläkaren.

Du vet inte hur det fungerar här än, va?

Nej, men jag lär mig snabbt.

Jag är ortodontist, inte homosexuell.

Kul för dig.

Steele fixar barnen. De äter för mycket godis.

Helen är skrivbordsmiljökämpe. Hon bryr sig.

- Vet du vad återvinning är? - Nej, jag...

Hon ser inte de skadliga effekterna av alla karieskäftade satungar.

Kvinnorna här hade hjälpt världen mer genom att hålla ihop sina ben.

Den här vill inte komma ut.

Mamma. Toby har en radioapparat. Kan jag få en?

Om du är snäll.

Är det inte din fru som går ut på toaletten med Cosgrove?

- Ser du Cosgrove läsa tv-nyheter? - Nej.

Han är jättebra. Väldigt övertygande.

Ursäkta.

Orättvisa. Min man tål det inte.

Han gör en dokumentär om det, men han har nog mist sitt fokus.

Ursäktar du mig?

Tack så mycket.

Plan 25.

Jävlar.

Hej, Jean, det är jag. Jag kommer inte i dag.

Men Munrow då? Kom han in och röntgades?

Okej, bra. Lägg det på mitt bord, om det dyker upp.

Nej, jag behöver inget. Allt finns här.

- Hej. - Du tryckte inte in mig.

- Skulle jag det? - Det är väl klart.

Hej.

- Du har inte bytt om. - Jag tror tyvärr inte att jag kan.

Ja, ja, skyll dig själv då.

Är du den nye doktorn?

Ja, det är jag. Men inte en sån som du antagligen behöver.

Om nån är skadad kan jag ringa sjukan.

Mr Royal vill prata med dig. Nu.

Vem?

- Det här är en väldigt fin hiss. - Privat.

Du behöver inte den.

Plan 40. Takvåningen.

Terrassen.

Ah, doktor Laing.

- Jag hörde att du spelar squash. - Just det. Har du byggt allt det här?

Drömt, tänkt ut, jag rullade knappt upp ärmarna.

Fast... projektet är långt ifrån klart.

Det blir fem torn runt sjön.

Lite grann som en öppen hand.

Sjön är handflatan och vi står på pekfingrets distala falang.

Där. Jag har lagt all min kraft i detta torn.

Jag är dess barnmorska, så att säga.

Det ser ut som ett spontandiagram av ett medialt evenemang.

- Det är bra. Kan jag använda det? - Visst, varsågod.

Jag är modernist, men du som läkare vet att man ordinerar det som krävs.

Fåfängan där ute är för min fru. Hennes huvudförströelse är-

- det omsorgsfulla odlandet av en innerlig nostalgi.

- Efter vad? - Varför gräva?

Min bil krossades av en cementbil.

- Jag är tyvärr inte fysioterapeut. - Jag vet vad du är, dr Laing.

Bara konstant träning kan hålla smärtan i schack.

Så man kan säga att jag inte bara är husets första trafikoffer-

- utan också arkitekten bakom min egen olycka. Vad sägs om det?

- Är det där en häst? - Förmodligen. Min fru rider.

På plan 40?

- Där är Simmons, en av mina män. - Ja... vi har träffats.

- Squash. Fredag kl. 6? - Varför inte?

Jo, Laing. Min fru ska ha en baluns i övermorgon.

Med en massa typer som du bör känna för att få full valuta av huset.

Tack.

Varför finns det aldrig en knapp för mina behov?

Hoppas du kom för att fixa det.

Förlåt? Jag trodde att den här hängde på museum.

Då trodde du fel, va?

Jävla skit.

Låt mig försöka.

Ledsen.

Den är inoperabel, är jag rädd.

- Doktorn? Den här vägen. - Ursäkta.

Royal tycker om dig. Det är ovanligt.

Vet du att han inte har lämnat sin takvåning efter olyckan?

Du verkar känna alla.

Men alla tror att de känner mig. Det är knepet.

Här finns en strikt social hierarki, vad Royal än tycker om det.

Kan du skriva ut sömnpiller till mig?

Nej.

Berätta då hur din syster dog.

- Hur vet du det? - Väggar har öron.

Jag antar att jag liknar henne.

Du behöver inte berätta nåt för mig. Jag vill bara prata om mig själv.

Vi har en bordell nånstans i huset. Jag kan ta reda på var, om du vill.

Förlåt.

- Charlotte? - Älskling?

- Hej.-Det här är Toby, min son. - Hej.

Var är Laura?

- Jag bara värmde mjölken. - Strunt samma, jag ska ut.

- Jag behöver ingen barnvakt. - Sov nu.

- Det är skola i morgon. - Jag vill inte.

Alla måste göra saker vi inte vill. Det måste man för att bli vuxen.

- Är det inte så, Robert? - Jo. Just det.

- Dröm sött. - Batterier.

- Jag har inte glömt dem. - Kom.

Han är klok som en uggla.

Jag kallar honom "Lille Professorn". Han hatar det.

Går du?

Jag trodde vi skulle göra det här.

Vi har gjort det.

Du är mycket snyggare naken.

Du kan skatta dig lycklig. Inte många är det.

Fascistsvin!

Välkomna till affären på plan 15. I dag: franskt bröd och fransk ost.

Tack för att du handlar på plan 15.

Vill du ha en autograf?

Jag letade faktiskt efter rieslingvinerna.

Va?

LÄR DIG FRANSKA

Borde jag veta vem hon är?

Det är Jane Sheridan. Skådespelerskan.

Hon behöver inte alla varorna. Hon gillar att bränna pengar.

Hon läser in en ny roll som en bedrövad skådis-

som bor ensam i ett hyreshus.

Behåll växeln.

Det blev ingen.

- Munrow, bankman. - Pangbourne, gynekolog.

- Min son studerar medicin. - Bland annat, hoppas jag.

Det där är han. Han är lugnande, men har väldigt kalla händer.

Er man verkar fast besluten att kolonisera himlen, mrs Royal.

Och man förstår honom när man ser vad som händer nere på gatuplanet.

- Tyska pressen kallar honom för geni. - Tyskar...!

Vi är prisbelönta. Så mycket är säkert.

Munrow?

- Mår du bättre? - Är det du?