Throw Momma from the Train

Natten

var

"Natten var..."

"Natten var..."

"Natten..."

Fantomen i boken

hemsöker sidorna som skrivits av Larry Donner.

Vad i helvete sysslar jag med?

Hallå, Op. Kommer du ihåg mig? Professor Blank?

Vi är tillbaka. Ni har säkert alla hört namnet Margaret Donner.

- Såvida ni inte bor i en grotta. - Nej!

Mina damer och herrar, författaren av den bästsäljande boken "Varm eld".

- Författare av den bästsäljande boken? - Du måste vara mycket stolt.

- Ja, det är jag. - Hon stal min bok!

- Vad är det att vara stolt över? - Och det finns bara dig,

bara dig som du ser i spegeln, säger du då "Margaret, jag gjorde det"?

- Ja, det gör jag. - Slampa!

Hon är en slampa! Se på henne! Slampa!

- Du, din fru är på TV! - Ex-fru, Lester. Ex-fru.

- Hon ser bra ut! - Brottslingar åldras inte. Så är det.

- Vad i helvete vill du ha? - Nåt för en spelning.

- Har du nåt grönt? - Du lånade alla mina gröna kläder.

Det är mycket svårare för kvinnor att bli publicerade...

Och kvinnliga tjuvar då, Oprah? En stor skillnad.

Jag måste säga att när jag väl var skild,

lyckligt skild,

kände jag mycket stor frihet och jag kunde vara författare, konstnär,

vilket jag aldrig kunde vara i mitt fängelseliknande äktenskap.

Tänkte du på författande när du var gift med detta odjur?

Jo, det gjorde jag. Ja.

Eftersom han ansåg sig själv vara författare.

Jag såg honom sitta vid skrivmaskinen och tänkte: Jag kan klara det enkelt.

Ja, uppenbarligen.

Vad tror du han tycker nu om din framgång?

Uppriktigt sagt struntar jag i vad han tycker.

Ja, Margaret...

Ok, hon stal din bok. Skriv en ny och glöm det.

- Jag skriver. - Jaså, du skriver?

- Ja, det gör jag. - Visst gör du! "Natten var..."

- Natten var vadå? - Jag har just börjat.

- Du har skrivit "Natten var" sen juli. - Den utspelar sig i Yukon.

Klippte av alla band. Du bor på Hawaii nu.

- Ja. Jag älskar det tropiska klimatet. - Titta på örhängena!

Det är dina pengar.

Hur kommer det sig att du, Margaret Donner,

kunde prestera en så strålande bok direkt på första försöket?

Jo, Oprah, jag... det är berättelsen av mitt liv.

Det är mitt liv! Och jag vill ha tillbaka det!

"Varm eld", mina damer och herrar. Tack så mycket för att du kom.

- För all del. - Jag vill ha det tillbaka!

Owen!

Owen!

- Vadå? - Ge mig en dricka med lite is.

- Owen, snabba på! - Mamma...

- Rappa på, Owen! Kom igen! - Ok!

- Du skrev ett brev! - Nej, mamma!

Du skrev för att be dem ta mig härifrån! Du vill att de tar mig härifrån!

Jag skriver nåt för klassen! Jag vill inte att de tar dig härifrån!

- Jo, det gör du! - Owen älskar sin mamma!

"Owen älskar sin mamma."

LUT - GIFTIGT

- Snabba på med drickan! - Kommer, mamma.

"Kommer, mamma." Jag storknar, din tokskalle!

- Du är för jävla långsam! - Förlåt mig, mamma.

"Förlåt mig, mamma."

- Var är de saltade nötterna? - De saltade är inte bra för dig.

Jag storknar av de osaltade!

Din klumpiga klant! Vad gjorde du så för?

Kom igen, rappa på, fetknopp!

Plocka upp alla bitarna!

"Dyk,"

"dyk! ropade kaptenen genom saken."

"Så han som får den att dyka tryckte på en knapp eller nåt och den dök"

"och de gäckade återigen fienden."

"Verkar som vi gäckade dem igen, sa Dave."

"'Ja', sa kaptenen."

"Vi gäckade de jävlarna igen, eller hur, Dave?"

"Ja, sa Dave."

"Slut."

Okej.

Här har vi alla ingredienserna för ett drama.

Vi har spänning, krigets fasor.

När du skriver en berättelse som utspelas på en ubåt,

då är det inte en dålig idé att lära sig namnet på det instrument

som kaptenen talar genom.

- Jag brukade kunna det. - Och dina liknelser behöver skrivas om.

"Hans inälvor vällde ut som förvälld välling ur grytan."

Ja, det är lite...

- Det skär sig? - En smula.

Annars var det mycket bra.

Det var mycket verkligt.

En till. Detta är en klassisk berättelse av herr Pinsky.

Den heter 100 brudar jag skulle vilja göka.

Göka?

Det är en bilderbok.

100 brudar jag skulle vilja...

"Kapitel 1: Kathleen Turner."

"Kapitel 2: Cybill Shepherd. Kapitel 3: Suzanne Pleshette."

"Kapitel 4: Hon i tacoreklamen."

"Kapitel 5: Kvinnan i lägenhet 4B. Kapitel 6: Den asiatiska Lakersflickan."

"Kapitel 7: Chris..."

Pinsky, detta är inte litteratur.

Ja, du vet, jag skulle lägga till fotografier,

en kortfattad personlighets- beskrivning, som en biografi,

och ett trevligt omslag.

- Pinsky, vad är detta? - Det är litteratur. Det är en dröm.

Som Melville. Detta är min stora vita val.

- Det är snuskmaterial. - Är inte det litteratur?

Hur associerar du Moby Dick till en lista över kvinnor du vill ligga med?

- Jag tycker det är djärvt. - Han är vulgär.

- Det sa de om Twain. - Jag säger det.

- Du är vulgär. - Du är en talanglös nolla.

- Kanske jag borde ändra titeln. - Jag gillar titeln.

Ok, vi ses på onsdag.

Bra jobbat idag. Kom ihåg, en författare skriver alltid.

- Detta är din slips. - Jösses.

- Du tappade den. - Hur kom den dit?

Den blev blöt. Jag var rädd den skulle bli förstörd.

Tack.

- Hej. Jag heter Owen. - Jag vet.

Varför läste du inte min berättelse?

- Din berättelse? - Ja. Mord hos min vän Harry.

Varför läste du inte den?

- Det gjorde jag. - Det gjorde du? Vad tycker du?

Det regnar, Irwin. Kan vi inte ta det imorgon?

Owen. Gillade du den inte?

- Nej. Nej, det gjorde jag inte. - Varför inte?

Den var 3 sidor lång. Det var en mordhistoria

och det var mycket enkelt att avslöja mördaren.

- Vad avslöjade det? - Du hade bara två personer,

varav den ena dör på sidan 2!

En kille dödade den andra killen.

- Det saknade motiv! - Inte alls.

En kille i hatt dödade en annan kille i hatt.

Jag måste gå nu, Owen.

Tack.

Hej, Beth. Det är jag. Klockan är 10:30

och jag gjorde det igen. Förlåt mig.

Det är bara så att Margaret var på...

Oj, nu börjar jag igen. Det är...

Du, jag beklagar. Det är allt. Hejdå.

Så Margaret är en kändis. Sånt är livet.

Detta är också livet. Det fortsätter.

Natten var varm.

Vänta, nej. Natten... natten var

fuktig! Natten var fuktig.

Nej, vänta. Varm. Varm! Natten var varm.

Natten var varm och våt. Våt och varm.

Natten var våt och varm, varm och våt. Det är fuktigt. Natten var fuktig.

Kanske natten inte var fuktig. Kanske... natten inte var fuktig.

Kanske det var fuktigt på morgonen och natten var kylig. Det ger dimma.

Natten var dimmig.

Natten... natten var...

Natten var torr, men det regnade.

Gatorna var våta,

men natten var lika ljus som

örhängena i Margaret Donners öron! Herregud! Jag blir galen!

Helvete!

Natten var fuktig!

Så där och det är klart.

Sluta, för helvete! Jag har en vaxpropp i örat. Ta bort den.

- Mamma! - Du skrev till henne, eller hur?

Börja inte nu igen, mamma. Och slå mig inte!

- Du älskar henne. - Det finns ingen "henne", mamma.

- Du skrev ett brev. - Jag skriver en berättelse, mamma.

- Jag går en kurs. En trevlig kurs. - Ja, ja.

- Jag ska bli författare en dag. - Du vet hur det knackandet stör mig.

Förlåt mig, mamma. En författare skriver.

Du blir inte nåt. Du blir inte nåt.

Du kommer aldrig nån vart. Allt du gör är skriva, skriva, skriva!

Du sitter där hela dagen som en fet liten duva.

Du ska aldrig nånsin höra det igen, mamma.

Jag lovar.

- Mamma... - Jag tror du fick den.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, lilla Owen.

- Jag vet, mamma. - Owen, min lilla baby.

- Jag vet. - Owen, min lilla gosse.

Och även om han var dödligt sårad,

tog sig mannen i hatt upp

och rätade upp sig

och vacklade sen ut i den mörka natten

som ett mjölkbud,

som ger sig ut på sin rutt.

Där är han, Owen.

- Professor Donner... - Inte nu, Owen. En annan gång.

- Beth... - Glöm det.

- Jag måste prata med dig. - Du är 16 timmar sen.

Förlåt mig. Det är bara att hon var på TV.

Margaret var på TV och jag blev galen.

Jag blev galen. Jag såg bara hat och död.

Jag ber om ursäkt och jag ringde. Jag ringde omkring 10:30.

- Vart var du? - Trodde du jag skulle stanna hemma

och stirra på min tandoorikyckling?

Jag vet att du är arg och du har all rätt att vara det.

Det är bara att jag...

- Det är mina studenter. - Trevligt att råkas.

Hej.

- Vad heter du? - Beth Ryan.

Hon undervisar antropologi.

Beth Ryan?