Plunkett & Macleane (Plunkett & MacLeane)

Kapten James MacLeane -

- för fylleri, att ha inlett slagsmål och stört Kungens ordning -

- så blir ert straff att sitta i Knightbridges gäldstuga -

- och stanna där tills ni är nykter. För bort honom.

Herregud, Rob!

- Du klarar dig. - De hade en rubin.

Jag svalde den för att behålla den själv. Jag är ledsen.

- Kom igen, grabben! - Tiggaren där inne kan ha sett dig.

- Kom igen, Rob! - Gå!

- Jag är död! - Ta muskedundret.

Namn?

Skull Dean.

Jag hängde Skull Dean för en månad sen.

- Vem är din partner? - Han kommer att döda dig.

Vem är din partner?

Racka!

Okej...

- Skjut mig inte! Snälla! - Håll käften!

- Jag kan ge dig pengar. - Håll käften och gräv, tiggare.

Det är jag inte. Jag är faktiskt präst.

Sätt i gång.

Fortare.

Herregud...

När du hade stuckit kom soldaterna och en man med en hund.

- Mr Chance. - Känner du honom?

Jag ska döda den jäveln.

Jag svär.

Här.

- Gör det. - Jag är inte bra på sånt.

Okej.

Gör det!

För långt ner. Skär högre upp. Han har den i magen.

Torka av den.

Javisst.

Hallå!

- Sakta i backarna, prästgossen. - Inte ansiktet!

- Fan! - Vänta!

Kasta ljus.

Fan! Dra åt helvete.

- Nej, lyssna! - Försvinn, prästgossen!

Vänta!

- De kommer! Vi måste ge upp. - Ger upp gör bara nollor.

Vi ger upp!

NEWGATES FÄNGELSE

- Gravplundrare, sir. - Inte nu!

- Jamie? - Lord Pelham. Är ni fri?

På sätt och vis ska mina skulder återbetalas.

- Ledsen, Pelham. - Mr Harrison.

Ge kapten MacLeane min koj i sviten. Han blir säkert en lukrativ gäst.

- Det kan ordnas. - Tack, Ers nåd.

Hoppas det går fort.

När man ska dö, Jamie, så måste man dö med stil.

MacLeane.

Man känner igen en gentleman.

Och man känner igen avskum.

Efter er, kapten.

Kapten MacLeane!

Den här mannen säger att det är angeläget.

Tack så mycket, mr Harrison.

Sen jag räddade livet på honom följer han mig som en hund. Patetiskt.

Vad vill du? Du förstör min sociala...

- Var inte en skit hela livet. - Mina herrar.

- Ni kan vara ohyfsade nån annanstans. - Det är mitt fel.

Jag borde inte ha dragit upp fransmännen.

- Okej, din fjant. Minns du rubinen? - Den som alla äter?

Vi kan köpa oss fria.

Var är den då?

Lysande. Min frihet hänger på din matsmältning.

- Vår frihet. - Jag sa fel.

Jag förser oss med rubinen så sköter du snacket.

- Som ett gentlemannalöfte. - Vad trevligt.

Ursäkta mig. Fångvaktarens dotter pockar på min uppmärksamhet.

Ta för dig. Jag rekommenderar plommon. Förstår du vad jag menar?

Vem åt upp pajerna?!

Min ängel, min sirensång. Du snärjer mig med ditt hår.

Jag drunknar i dina ögon.

Du fängslar mig med poesin i dina läppar.

Jag tycker om att höra en gentleman prata.

Lady Tipton åkte till Hampstead-

med hertigen av Northumberland.

Vann 1 500 och gav sig av med hertigen av Norfolk.

Säger du det?

- Jag har hört det hundra gånger! - Svin!

Tio guineas på att MacLeane kommer före skökan.

Tjugo på att horan skriker först!

Trettio guineas på att de anländer tillsammans.

- Vill du vädra din åsikt? - Ni har mer pengar än vett.

Kom igen, MacLeane! Blunda och tänk på England.

Rid honom hårt!

Fortare!

- Fan! - Trettio guineas var, mina herrar.

Kom igen.

Krysta! Krysta!

Kom igen! Kom igen!

Ja!

- Gratulerar. Det blev en flicka. - Ja. Ruby.

Det här kan räcka för att fastslå er oskuld, MacLeane.

Mr Harrison, om klokhet växte på träd så vore ni en buske.

- Narrar ni mig, sir? - Narrar?

Narra mig inte, sir. Ingen narrar mig, sir.

Den vise narrar mannen. Den narrade gör narr av narren.

Just det. Bra.

Lämna den hos mig.

Dåså... En gentleman håller sitt ord.

Men du är ingen gentleman.

Medan du knullade så lyssnade jag.

Jaså, du är sån?

Nej, jag lyssnade på dina vänner.

En klok man kan bli rik på att lyssna på rätt ställen.

Det tror jag nog.

Jag tror att vi kan skörda framgång tillsammans.

Du och jag.

Jag förstår inte vad du föreslår.

Jag är en gentleman, och inget illa ment...

Men skulle du kunna packa och dra?

- Ursäkta. - Förbannade tiggare.

- Svinpälsar! - Men hallå där.

- Trodde väl inte det. - Tydligen nåt sorts underbarn.

Problemet är att du känner rika men är själv inte rik.

De skrattar åt dig.

- Struntprat. - Jag kan hjälpa dig.

En ung man med mer pengar än vett.

De välkomnar dig med öppna armar.

Sen kan du hitta nån som är värd att råna.

När och var. Eller hur?

Jag vet inte.

Jag är less på brödsmulor.

Det här är... nåt stort.

- Du glömmer att jag har moral. - Har du det?

Definitivt, det har jag.

Hur mycket?

Mycket.

Amerika. Ett par stora stötar och sen drar jag.

- Ingen plats för en gentleman. - Precis.

Jag har hjärnan och talangen, och du kan framstå som en gentleman.

Är du med eller inte?

För att ses som gentleman behöver jag en finare bostad -

- fina kläder, tjänare och en massa pengar.

Nu handlar vi.

Så där.

Vadå?

Vadå? Gångstilen? Alla går så i sommar.

Kom nu. Låt inte rollen som gentleman stiga dig åt huvudet.

Det här är bara affärer.

Jag skulle inte ses död med dig annars.

Fånga.

Slösa inte.

- Vem letar vi efter? - En gammal vän som känner alla.

Tio på att den svarta dödar den vita.

- Rochester! - Men hejsan. Värst vad flott du är.

Det senaste jag hörde var att du satt i lösdrivarburen igen.

- Elakt rykte. Jag har rum på Athena. - Jaså?

- Då måste jag hälsa på nån gång. - Spelar du fortfarande för båda lagen?

Jamie, jag spelar för alla lag.

Tjugo mot ett.

Men hejsan! Vem är det här förträffliga råskinnet?

- Min tjänare. - Visst är det roligt med tuppfäktning?

Men snälla.

Tio guineas, vill jag minnas.

- Visste du mer än jag? - Jag vet allt.

- Var spelas det i kväll? - Hos mig.

Ta med dig din tjänare också.

Hemåt! Vila inte hästarna.

- Fan! - Otur, Jamie.

Jag vinner! Igen.

Varsågod, ta lite choklad.

- Inte din kväll, Jamie. - Jag vinner tillbaka det.

Vem har turen på sin sida i kväll? Förutom du, då.

Överdomare Gibson.

Det är som att motståndarna alltid låter honom vinna. Undrar varför.

- Äckligt rik eller svinrik? - Jävligt rik.

Men hejsan! Ursäkta mig.

Winty! Dixie!

- Ni är ingen gentleman. - Ursäkta?

Ingen gentleman stirrar på en dam på det viset.

Jag ber om ursäkt. Kapten James MacLeane, till er tjänst.

Så ni är en gentleman?

- Ja. - Så synd.

- Vem var det? - Lady Rebecca Gibson.

Väldigt prima. Väldigt kräsen.

Jag vill presentera dig för mina vänner.

- Läget? - Polarn.

Visst är de rara?

- Vem vann stort? - Kvällens vinnare var överdomaren.

Han är i parken om en timme. Västra porten.

Lycka till.

Nej, vi gör det tillsammans.

Sätt fart.

För Guds skull, Rebecca. Lord Sibley är rik och välbyggd.

- Han får mig att somna. - Han kan nog hålla dig vaken.

Lustigt, men han får mig att rysa.

Tror du att mänskligheten ska kunna fortplanta sig-

om man tänker på såna dumheter?

Pengarna eller livet!

Sätt fart!

Sätt fart, tjockis! Ut!

- Det här är befängt! - Kliv ut!

Vet ni vem jag är? Jag ska få er hängda.

Jaså?

Jävla... Backa!