Moon Knight

Godmorgon, Gus, mitt lilla enfenade under.

Hej, mamma. Det är jag. Jag ville bara höra av mig.

Jag fick ditt vykort och sätter upp det på Gus akvarium nu.

Ja, det är väldigt fint. Men han är sur.

Undrar varför jag inte tar med honom till nåt fint ställe.

Kanske en dag.

Han skulle gärna komma ut, men det är svårt med en fena.

Hur som helst, mamma, allt är bra här.

Men varje morgon känner jag mig mörbultad.

Och om du...

Hej. Så du säljer fortfarande dina borstar?

Precis framför min entré. Jag har inga problem med det.

Tråkigt att jag missade dig.

Jag försöker igen imorgon. Vi hörs.

Åh, för tusan. Vänta!

Skit också.

Tack.

FORNTIDA EGYPTEN

Ser man på.

Nån har misstagit

pyramiden i Giza för en skräphög.

Det finns inget där inne.

Ja. Kanske inte.

Men där inne...

...finns nåt ondskefullt.

De tog en stor metallkrok.

Och de gick in genom näsan och...

Alla organen drogs ut. Utom hjärtat.

Varför det?

För att man behövde hjärtat

för att dömas i underjorden

och endast de värdigaste fick passera genom vassfältet.

Blev du sur? För att du blev avvisad från vassfältet?

Det är inte logiskt, för jag är ju inte död.

-Stevie. -Är jag...

-Bäst att det inte är du igen. -Förlåt, Donna.

Så där ja.

Hur många gånger måste jag säga det?

Du är ingen guide, Stevie.

Steven. Jag heter... Steven.

Nej, du är värdelös

om du inte gör det som du har betalt för,

alltså att sälja de här till barnen.

Jag fattar.

Hej.

-Hej. -Hur går det med sockerhandeln?

Jag vet inte vad det har med Egypten att göra.

Det hade de väl inte då? Nej.

De gillade fikon och dadlar, och...

Min nästa grupp är här, men ska vi träffas imorgon klockan sju?

-Sju? Imorgon? -"Bästa biffen i stan"?

-Ja. Visst. -Ja? Okej.

Förlåt. Men...

-Vad? -Bjuder du ut mig?

Du är rolig. Vi ses då.

Stevie, din rackare. Jag visste inte att du stöter på henne.

Inte jag heller.

Vänta, sa hon "biff"?

Vad sjutton ska en vegan äta på en grillrestaurang?

Jag vet inte, Donna. Sallad? Bröd?

Ja, jag förstår varför hon valde det. Vilket kap du är.

-Ta upp flodhästarna. -Ja, visst.

Tawaret. Flodhästen, gudinnan Tawaret. Det påminner mig om en sak.

När jag kom in såg jag banderollerna utanför.

Och du blev sen till jobbet igen?

Nej. Förlåt.

-Bussen var tidig... -Tredje gången

-den här veckan du är sen. -Jag vet.

Det är därför du får göra inventeringen.

Okej. Ajaj, kapten.

Jag ville säga att banderollerna om Enneaden...

-Vadå? -Enneaden?

Du vet, supergruppen av egyptiska gudar.

-Horus, Osiris, Tefnut, Shu... -Sluta.

Är det ett försök att få jobb som guide, är svaret fortfarande nej.

Nej. Det är faktiskt förkrossande att höra.

Men det jag försöker påpeka...

Jag försöker inte klaga, men det har skett en stor blunder

för de har sju gudar här och Enneaden har nio.

Jag sparkade två av dem som var sena.

Om du inte slutar gnälla, så knuffar jag in dig i en sarkofag.

Du kan berätta för faraon där inne vad som är fel.

-Fortsätt. -Okej.

-Gå. Nu. Lämna det. -Ja. Förlåt.

Bara strunta i det. Gå nu. Gå iväg från mig.

Alltid trevligt att prata.

-Godnatt, J.B. -Godnatt, Scotty.

-Vi ses, kompis. -Scotty?

Det är Steven. Med ett V.

Vi ses imorgon.

Ärligt talat, det är som att min kropp vill resa sig,

och vandra omkring, som att den måste få de 10 000 stegen.

Du vet? Och jag vet inte ens om det förrän jag vaknar var som helst.

Det är därför jag försöker hålla mig vaken på nätterna.

Du har rätt. Jag menar, jag antar

att folk gör konstigare saker än så, men...

Inte? Tja, jag tycker det är lite... Jag är ledsen.

Extra praliner till mannen själv.

Så, tjejen jag berättade om, hon från jobbet.

-Vi ska på dejt imorgon. -Ursäkta mig.

-Tar du en bild med honom? -Visst.

-Tack. -Vi ska på en dejt.

Jag frågade henne inte ens. Det bara blev så.

Ett. Två. Tre.

-Så där ja. Tack. -Tack.

-Glöm inte dricksen. -Visst.

-Tack. -Tack.

Hur som helst, om jag ska ha en flickvän

kan jag inte ha ankelfängsel på min säng.

Det är som definitionen av en varningsflagga, eller hur?

Du vet vad jag menar, va? Ja, du vet vad jag menar.

Jag måste komma på nåt.

Okej, jag borde jogga vidare.

Trevligt att pratas vid.

Vi ses senare.

Okej, hej då.

Hallå! Och välkommen till Staying Awake.

Vi börjar med att försöka lägga pussel.

Lägga pussel är ett bra sätt att hålla sig vaken.

Uttråkad av pussel? Pröva med en bok.

Läsning håller dig alert och fokuserad.

Föreställ dig att du är med i berättelsen.

Finns det nåt spännande kapitel du vill vara med i?

ENNEADEN

Kom ihåg att du behöver fem timmars sömn.

Hallå! Och välkommen till Staying Awake.

Vi börjar med att försöka lägga pussel.

Pussel är ett bra sätt att hålla sig vaken.

Uttråkad av pussel?

ENNEADEN Klyfta mellan Gud och människa

Läs en bok.

Hallå! Att läsa... Vill du vara med i ett kapitel?

Jösses.

Det var konstigt. Vad hände?

Vad... Vad var det?

-Somna om, din latmask. -Hallå?

-Du ska inte vara här. -Japp, jag håller helt med.

-Var är du? -Överlämna kroppen till Marc.

Förlåt, vad? "Kroppen?" Vad...

-"Överlämna kroppen?" Vilken kropp? -Idioten har kontrollen.

Hallå.

Hej...

Vad gör du?

Nej!

-Stå inte bara där, spring. -Nej! Nej! Snälla!

Han är på väg mot byn.

Vilken vacker dag.

Det är som om vi är i himlen. Men det är inte himlen.

Det är ett mörker. Ibland gömmer det sig i våra hjärtan.

Vi är här för att göra jorden så lik himlen som möjligt.

Vem vill vara först?

Du är en modig man som låter din själ dömas.

Som vill tjäna vår gudinna redan innan hon vaknar.

Jag dömer dig i Ammits namn med bara en bråkdel av hennes makt.

Det här är en god mans ansikte.

Tack.

Vem är nästa?

Snälla, Harrow. Jag måste veta.

Kalla mig Arthur. Kom.

Kommer du att acceptera vågskålens utslag oavsett domen?

Ja.

Jag är ledsen.

Jag har varit god i hela mitt liv.

Jag tror dig.

Men vågen ser allt. Kanske är det nåt som ligger i framtiden.

Jag önskar att du fick leva för att se världen vi skapar.

Men Ammit har bestämt sig.

Jag är ledsen. Det uppstod ett problem med utbytet.

Vi blev överfallna. Nån dödade två av våra män.

Är han fortfarande här?

Vi tror det.

-Skit också. -Du...

Jag känner igen dig.

Mig? Hej...

Legosoldat.

"Legosoldat?" Nej. Jag är ingen legosoldat.

Jag jobbar i en presentbutik. Jag heter Steven Grant.

Jag försöker komma hem till London.

London? Vet inte varför jag säger det så.

-Jaha, Steven Grant från presentbutiken. -Ja?

-Kommer du att lämna tillbaka skarabén? -Den... Vad? Åh, okej.

Ja, den... Du menar...

-Du ger honom ingenting. -Här.

Jag uppmuntrar dig starkt att lämna tillbaka den.

Jag gör inte... Jag är...

Kom igen. Det är som att mina fingrar är fastfrusna.

Men här är... Jag vet inte, det kanske är den höga höjden eller nåt.

Där, ta den. Så konstigt. Förlåt, men...

-Jag ber dig inte igen. -Det var inte med flit.

Jag vet inte vad som händer med mig.

Så där. Bara ta den, ta den.

-Nu försöker jag stoppa benen. -Ta honom!

Jag försöker hindra mina ben från att röra sig. Jag försöker ge dig den.

-Vänta! -Det är okej.

Jag försöker. Jag svär, jag försöker ge den till dig.

Jag har den!

Nej. Idioten är tillbaka.

Förlåt.

Herregud.

Jag ska bara... Jag ska gå, okej?