Panama

Allt har avvisats av Panamas diktator, General Manuel Noriega.

Vet ni, inget är mer rock n' roll än att fimpa skurkar åt sitt hemland.

Men alla uppdrag har sitt pris och det senaste var tungt.

Behövde man en kille till ett svårt jobb, så var det han som gällde. Becker.

Grejen med att jobba som agent är att man stöter på många skurkar.

Som de här puckona.

Utanför protokollet: På riktigt hette han James McLeod.

Vi saktar ner lite.

SARAH MCLEOD - ÄLSKAD HUSTRU

Jag visste var han fanns, han har legat avsvimmad vid fruns grav i över ett år.

Apport, Sam.

-Hej, gumman. -Rar, men odisciplinerad. Precis som du.

-Vad vill du, John? -Jag har ett uppdrag.

-Jag är inte intresserad. -Sarah har varit borta i över ett år.

Fan också.

Ända sen dess har du klandrat dig själv och du har ju rätt, det var ditt fel.

Ska du ta livet av dig över det, så sätt pistolen in munnen och få det avklarat.

Att vänta på att levern ska lägga av kan ta åratal.

John, hon dog för att jag inte skyddade henne från mig.

Från det jag gör.

Hon var oskyldig.

Jag försatte henne i fara.

På något sätt lurade jag henne på hennes jävla liv.

-Jag har inte fått hämnas det. -Det är inte sant, grabben. Inte sant.

-Vi letade upp och dödade alla tre. -Du fattar inte.

Jag behövde få döda de jävlarna. Jag.

Jag fattar. Jag är med.

Turligt nog hade försynen inte placerat motgiftet alltför långt ifrån giftet.

Behöver du ett mål så har jag ett åt dig långt härifrån.

Varmt klimat, sandstränder och palmer.

Minns du när du sålde landstigningsfartyget med slukhålet?

-Ja, i Panama? -Panama.

Anmäl dig till Nellis klockan nio måndag morgon, så briefar vi dig.

-Håll inte andan medan du väntar. -Jag lär bli blå.

Säg klockan tio. - Kom igen, Sam. Var är du?

Hans svägerska tittar till honom ibland.

Förmodligen det enda skälet till att han fortfarande lever.

Jag fick dig att skratta, i alla fall.

Här, drick.

Minns du det här?

Vad lyckliga vi ser ut.

Du skulle behöva en dusch.

FLYGBASEN NELLIS

Är Becker rätt kille? Vi skickar in en scout på en bordell.

Han var vår bästa kille. Han klarar det.

Han är knappast någon scout. Hans akt ser ut som ett internationellt brottsregister.

Han är tjurskallig och oresonlig. Han kan vägra lyda order.

Det stämmer att han inte respekterar befäl, men det är väl bra?

Tar han saker i egna händer, vill jag inte få blod på händerna.

Blod? Är det inte lotion?

Glöm blodet, Burns. Efter det vi gjorde i Vietnam lär vi plågas i evighet ändå.

-Cyn, ska du inte med flyget? -Mina herrar.

-Buen viaje. -Gracias.

-Tjena, kompis. -Stark.

Det här är Hank Burns från SOCOM i Washington.

-Han är här för att hjälpa till. -Skippa skitsnacket. Vad är din del?

Jag märker redan vilket rövhål du är.

-Du är inte den enda marinsoldaten här. -Du ser ut som en 0141.

0141: Administratör inom marinkåren.

-Var du fallskärmsjägare? -En stolt sådan.

Konflikt, härligt. Men vi ska samarbeta. Gung-Ho, semper fi och annat skitsnack?

Låt mig sköta mig jobb och håll hobby-CIA borta från mig.

Bra, nu är alla kompisar. Så här ligger det till.

Sen skiten med Iran-Contra

är Port Sherman i Panama CIA:s sätt att förse Contras i Nicaragua med vapen.

Noriega har blivit opålitlig. Med knark och sprit vet man aldrig hur han är.

Panama administreras av överste Marcos Justines. En vän, väldigt pålitlig.

Bolands tillägg förhindrar USA att sälja vapen direkt till Contras.

CIA söker ständigt nya sätt att finansiera dem.

Första steget är att köpa en rysk helikopter.

Burns är expert på sovjetisk militärmateriel.

Med dina befogenheter och din licens är du rätt kille att fixa helikoptern.

Klart som korvspad? Inte? Jag förklarar.

s kompisar vill döda en kille och vill ha en rysk helikopter till det.

Okej? Vi gillar att de vill döda honom, så vi pröjsar för helikoptern.

Säljaren är Noriega. En kommunist som vill ha 10 miljoner på sitt Schweiziska konto.

Vad fan, skämtar du?

Contras vill ha helikoptern. I utbyte får vi sovjetiska vapen och information.

Så vi köper en helikopter av Noriega och använder den för att döda honom? Ironi.

Jag visste att du skulle gilla det.

Vår kontakt för att hämta helikoptern är i Panama.

Det tar ett par veckor, turistvisum räcker inte.

-Jag behöver ett riktigt jobb. -Du blir konsult åt Casinos Nationale.

Öka intäkterna och dra in de lättlurade. Vi hjälper dig.

-Får man fråga om det är lagligt? -Visst. Advokaterna har godkänt det.

Har du problem med det här?

-Betala, så agerar jag. Så enkelt är det. -Men du har åsikter.

-Vi ses, Stark. -Enbart de goda.

Titta, nu är ni kompisar. Härligt.

När du är hemmastadd träffar du Enrique Rodriguez.

Fadern var statstjänsteman som dog när Enrique var tolv.

Goda kontakter. Utbildad på Harvard. Marcos Justines är hans gudfar.

Hans farbror är Billy Ford, Noriegas motståndare i valet.

Enrique är mäklare i helikopteraffären. Han har fått en miljon i handpenning.

Skitungen har nog spenderat dem, han är förtjust i kola och horor.

Det är jag som är Becker.

-Jag ska köra er till herr Rodriguez. -Jag måste checka in på hotellet först.

-Samma ställe. -Nej, jag tar den. Ingen fara.

-Det är mitt jobb, okej? -Gracias.

-Herr Becker. -Herr Rodriguez. En ära.

-En ära. Sätt er. -Tack.

Mina vänner kallar mig Enrique. Jag förutsätter att du gör detsamma.

Okej.

-Vad kallar dina vänner dig? -Becker.

-Vad säger dina flickvänner? -Becker.

Enkelt och bra. Det här är min fästmö Valentina.

Mucho gusto.

Älskling, herr Becker och jag behöver diskutera affärer.

Vi ses senare.

-Enrique, vilken vacker dam. -En subba.

-Gillar du stället? -Visst, det är fint.

Pablo, lämna väskorna.

-Det är ditt. -Tack.

Ska vi prata om helikoptrar, då?

Senare. Jag brukar inte prata affärer såhär sent på dagen.

Men vi kommer att ha gott om tid för en så segdragen diskussion.

Ta det lugnt. - Sophia!

Det här är Sophia, min fästmö.

Jag gillar det.

-Trevligt att träffas. -Herr Becker och jag pratar affärer.

Ska vi ses senare vid poolen?

Kom.

Panama har mycket att erbjuda en man som du.

Känn dig som hemma.

Roa dig. Tids nog gör vi affärer. Dricka?

Ett glas whisky, om det går bra.

Skål.

Åh, Isabella.

Jag som trodde sjuttiotalet var sexigt, men inget är som åttiotalet.

Cosita. Isabella, det här är herr Becker.

Becker, låt mig presentera min fästmö Isabella.

Trevligt att...

-Ni är en lyckans ost, min herre. -Välkommen.

James McLeod.

-Vad sa du? -James McLeod.

Ingen har kallat mig det sen gymnasiet. Vem är du?

Brooklyn Rivera. Min far höll på Dodgers.

-Är du med i Contras? -Vi föredrar Commandos.

"Kontrarevolution" antyder att vi vill återställa regeringen innan Sandinistas.

-Det vill vi verkligen inte. -Är du här för att diskutera helikoptern?

Jag kan inte göra affärer utan mitt befäl Steadman Fagoth Mullers tillstånd.

-Steadman Muller? -Steadman Fagoth är noga med sitt namn.

När han var barn blev han retad för sitt mellannamn.

Han spöade alla som skämtade med det och tvingade dem att säga hela namnet.

Han låter som ett rövhål.

Drick upp ölen, så går vi och träffar honom.

Vet du, vi ses i min svit om en, en och en halv timme.

Du förstår inte, jag har ett flygplan som väntar.

-Ett plan? -Från försvarsdepartementet. Burns väntar.

Jag gick just av planet. Vart ska vi?

Miami.

-Det säkra huset i Little Havana? -Nej, inte det.

Du kommer att gilla det.

Sväng här.

Om du ska ta mig till ett säkrat hus borde jag nog ha luva på mig.

Du har blivit kartlagd. Tredje graden.

-Räck ut tungan, tack. -Va?

-Räck ut tungan, sa jag. -Nej tack.

I Tibet är det en traditionell hälsning för att se om ens gäst har onda tankar.

Har ni onda tankar, herr Becker?

Ja, hela tiden.

I USA skakar vi hand. Så funkar det.

Ett fast handslag, men inte för fast. Jag gillar det.

Folk som kramar för hårt har något att dölja, det gör mig misstänksam.

-Du låter paranoid. -Var snäll, han är på vår sida.

-Nej, det är okej. Du säger vad du tänker. -Ja.

-Inga kommunikationssvårigheter. -Nej, inget sånt.

-Varsågod och sitt. -Tack.

Jag har hört att ni vill ha sovjetisk kommunikationsutrustning.

-Så mycket ni kan ge oss. -Och i utbyte?

-En sovjetisk helikopter. -Precis vad jag ville höra.

-Vad får ni ut av det? -Vi gör vinst.

-Är det enda skälet? -Finns det något annat?

Pappa och mamma. Mina föräldrar.

Sandinistas kom mitt i natten

väckte dem och sköt dem.

Och min fru och min dotter.

Noriega gav order om att de skulle dödas.

Soldaterna våldtog min tolvåriga dotter mitt framför min fru.

De sköt bägge två i ansiktet och slängde kropparna i ett dike.

Det är mitt fel, jag var inte där för att skydda dem.

Jag beklagar.

Du förstår, hur många Sandinistas vi än dödar, så räcker det inte.

Jag har 3 000 man på Rus Rus-berget.

Allt de vill är att döda Sandinistas.

De slåss inte för demokrati, som er regering låtsas. De vet inte vad det är.

De vill bara ha hämnd av samma anledning som jag.

Jag förstår.

Imorgon åker ni till Honduras med Brooklyn.

Till vårt flyktingläger. Då kanske ni äntligen förstår, herr Becker.

Det är så många barn här. Deras familjer har trasats sönder.

-Vadå, vad har hänt? -Deras fäder och mödrar har dödats.

Hola.

Du kan sätta dig bredvid henne.

Vän.

De skar upp min fars mage och lät honom förblöda till döds.

De sa till min mamma att vi var fria att gå.

När vi började gå sköt de henne i ryggen.

Jag kom undan.

Sedan sa de till alla att hon dödades när hon försökte fly.