The Bridge (Bron/Broen)

Bron slocknade!

Saga Norén - länskrim.

Två styckade kvinnor ihopsatta mitt på Öresundsbron. Nån vill säga nåt.

- Förstår du danska? - Ja.

- Vem är du? - En som värnar om sanningen.

Varför ringer du mig?

Jag ville nå igenom mediebruset. Kvinnorna på bron är bara början.

Jag fick en chock. Jag spelade in det här meddelandet för 3,5 år sen.

- Vad jobbar du med? - Polis. Hon är död.

- Kan jag få lite ljus? - En hund markerar härinne.

Jag trodde att jag skulle dö och tänkte att jag inte vill längre.

Vill du skiljas?

Jag har blivit kontaktad igen. Det handlar om hemlösa...

Sex personer verkar ha blivit förgiftade. De har förts till Rigshospitalet.

Sonja...? Det är jag.

- Han tänker döda hemlösa. - Han har redan börjat.

Saga Norén - länskrim. Vet du något om förgiftningarna?

Saga Norén - länskrim. Vet du något om förgiftningarna?

Gå... dit bort.

- Där inne? - Kolla därborta.

Jag åker till Malmö. Jag är säker på att det är samma man som på bron.

Två styckade kvinnor, bomben och nio döda hemlösa.

Tio. De har hittat en till i Sverige. Är hon bra, din svenska kollega?

Hon har en fantastisk uppklaringsprocent.

Dessutom har hon anmält dig. Jag begraver den så länge jag kan.

Men försök få henne att återta den. Gör det med lite finess.

- Vad betyder det? - Att ni ska vara kolleger, inget annat.

- Kallade du hit mig för att säga det? - Nej då. Jag följer dig till bilen.

Det här är en tillväxtregion som försöker locka företag och turister.

- Det är illa nog att vi har hemlösa... - Vi gör vårt bästa.

Sen har vi sjabblet med Brammer, fem poliser står åtalade...

Jag utredde inte Monique Brammer och har inget med polisåtalen att göra.

- Vart vill du komma? - Vi måste lösa det här fallet.

- Nåt mer? - Dansk polis behöver lite god PR.

Det gick ganska bra. Han vaknade, vi pratade lite och så plötsligt...

Jag var inte där när mamma dog heller.

Din far älskade dig, Maja.

Väldigt mycket.

- Hej! Kan jag hjälpa dig? - Stefan Lindberg.

Vi vet inte vad hon har fått i sig. Hon hade inte mycket att sätta emot.

- Finns det någon vi kan kontakta? - Nej, hon har bara mig.

Tack.

Förlåt.

Förlåt mig, Sonja.

- Den är min! - Släpp!

Vad fan gör du? De vill ha bort oss härifrån.

- Vilka då? - Socialen. En buss väntar där ute.

- Ska du inte med? - Jag klarar mig själv.

Vad vill du?

- Hur många överlevande? - Två i Danmark och en i Sverige.

Såg ingen vinlådorna placeras ut? Vet vi ens vilket giftet var?

Vi har inte hört av teknikerna ännu, men han efterlämnar inga spår.

Andning, kramper och likstelhet tyder på en alkaloid. Kanske stryknin.

Fast det stämmer inte med blodiga kräkningar.

Du borde skaffa dig en hobby.

Ingenting på flaskor eller lådor? Då har vi ingenting att gå på.

Han är en jävla fantom.

Vi får gå igenom allt från början igen.

I studion har vi Daniel Ferbé, journalist på Aftenposten i Malmö.

Han har haft kontakt med gärnings- mannen eller männen. Vilket är det?

Jag har haft kontakt med en person.

Tolv personer har dött. Vad vill förövarna?

De eller han vill visa på fem problem eller fem sanningar om vårt samhälle.

- Han är ett slags sanningsterrorist. - En fråga gäller likhet inför lagen.

- Vad innebär den senaste attacken? - Vi borde inte bli så upprörda.

Lika många uteliggare fryser ihjäl varje år utan några såna har inslag.

Hans ord, inte mina.

- Varför har han kontaktat dig? - Han kanske har förtroende för mig.

Nu har han pekat på två problem. Vilka är de tre återstående?

Ingen aning. Han skulle återkomma.

- Skriver du då precis det han vill? - Nej, då är man död som journalist.

- Jag bestämmer vad som skrivs. - Men Aftenpostens upplaga...

- Hej, Gry! Grattis. - Tack.

Han sänder igen!

- Kan du spåra honom? - Det är svårt.

En fastbunden man... Finns det nåt mer på sidan?

- Vet du vem det är? - Kolla in bakgrunden.

Martin. Ja, vi tittar just på det.

Vem? Är du säker på det? Vi kommer över på en gång.

Vi vet vem han är.

Jag träffade min chef i morse. Hon är pressad av Brammerutredningen.

Och fem kolleger står åtalade för mord.

- Hör du vad jag säger? - Ja.

Det är svårt att veta. Pröva med att säga "ja" nån gång ibland.

Jag sitter i en bil bredvid dig. Hur kan jag inte lyssna på dig?

Hon behöver lite god pr.

Hon vill gärna kunna visa upp ett framgångsrikt polisarbete.

Löser vi det här, lär hon försöka få det att se ut som om allt var min förtjänst.

Det var det jag ville berätta, och att vi delar äran.

- Bra. Om det är viktigt för dig, så... - För mig. Det är viktigt för dig med.

Ge dig! Du måste väl ha tänkt att du kan bli befordrad om vi löser det här?

- Jo, det har jag tänkt på. - Såna här fall kan vara bra för karriären.

Det spelar ingen roll. Jag kommer inte längre.

- Varför inte? - Jag är inget chefsmaterial.

- Vem har sagt det? - Ingen.

- Jag ville bara att du skulle veta det. - Tack så mycket.

Tack själv.

Ursäkta...

Undan!

- Släpp mig! - Stå still!

- Lägg av! Visa mig väskan! - Nej!

- Visa mig väskan! - Släpp!

Stå still och visa mig väskan.

Snälla, släpp mig.

- Vad är det med dig? Stå still! - Kan du inte släppa mig?

- Jag måste kolla i väskan. - Det var inte meningen...

- Inte meningen? Jag måste kolla ändå. - Förlåt.

- Har de sina egna sängar? - Nej, här gäller först till kvarn.

- Förutom för Björn? - Ja, han kan bli ganska våldsam.

- Och det lönar sig? - Till sist vågade ingen ta hans säng.

- Vem är flickan? - Hans dotter. Hon bor i USA.

- Har han varit sjöman? - Ja.

Är han i konflikt med nån?

Ja, med grannar, affärsidkare, poliser, p-vakter och resten av världen.

Söker ni nån som har ett horn i sidan till Björn, behöver ni inte leta länge.

- Jag vet var Björn håller hus. - Eller gjorde i alla fall.

- Det är en pil från en elpistol. - Okej.

Lappar med tillverkningsnumret flyger ut varje gång man avfyrar en patron.

Man servern som har avfyrat den. Det är för att förebygga missbruk.

- En lapp? - Nej, små lappar.

Vi måste få hit folk för att försöka hitta dem.

Förlåt.

Ja, det är den.

- Vad tänker du på? - Vad får gärningsmannen ut av det här?

Det ska vi nog ta reda på. Hittills har han varit meddelsam.

- Jag pratade med Lillian i morse. - Du sa det.

Du gick alltså vidare med anmälan. Vad kan få dig att ta tillbaka den?

- Inget. - Va?

- Vad gjorde du i går kväll? - Jag jobbade med dig.

- Men före det? - Varför undrar du?

När man jobbar ihop pratar man ju med varann. Det är det jag gör.

- Jag hade sex. - Va...?!

- Hur fan hann du med det? - Det tar ju inte så lång tid.

- Vad heter han? - Det minns jag inte.

Han skjuter Björn med en elpistol, sen binder han fast honom vid en stol...

...och lägger ut det på nätet. Varför? De andra dödade han ju direkt.

Saga Norén - länskrim, Malmö. När?

Vi åker dit direkt. - Hon har vaknat.

Hon var bara vaken en kort stund. Glider in och ut ur medvetslösheten.

- Medvetslöshet? - Ursäkta...?

- Medvetslöshet, heter det. - Ja, just det...

Ska vi titta in? Så att vi inte kom förgäves.

Sonja, hör du mig?

Sonja, hör du mig?

- Jag hämtar en läkare. - Vänta.

Sonja, hör du mig?

- Stefan! - Jag är från polisen.

- Stefan var där. - Stefan?

- Är det nån du känner? - Allt är bra.

- Såg du vem som kom med flaskorna? - Stefan!

Kom Stefan med flaskorna? Sonja, kämpa!

Håll dig vaken! Sonja, kämpa!

Vet du vem som förgiftade dig? Såg du nån?

- Jag såg honom. - Hur såg han ut? Sonja!

Vilka är ni? Jag är hennes bror.

- Är hon vaken? - Nej. Saga Norén - länskrim.

Martin Rohde, Köpenhamnspolisen.

- Vad heter du? - Stefan Lindberg.

Vad gör ni här?

Har du nån legitimation?

- Du hittade henne och körde henne hit? - Ja.

Hur länge har din syster bott på gatan?

Jag vet faktiskt inte.

Vi kom ifrån varann när jag var 15. Vi hamnade i olika fosterhem.

Ja... Jag hittade henne i går. Jag visste inte ens att hon levde.

Så du hittar din syster efter många är samma dag som hon blir förgiftad?

- Ja... Vad är det med det? - Det var ju otur.

- Var var du när vi kom? - Jag hade några saker att ta hand om.

Som var viktigare än din döende syster...

- Jag kan visa var jag hittade henne. - Det behövs inte. Vi vet var det var.

Säg till om jag kan hjälpa till. Får jag gå in till Sonja?

Jag ska köpa några blommor till Gry. Hon fyller år i dag.

- Visste du inte det? - Gå in då, så väntar jag här.

- Har du några svenska pengar? - Ja.

- Får jag låna lite? - Ja.

Ska inte du till jobbet?

Mamma...

Jag har sagt förlåt.

- Ta en treo. - Det har jag gjort.

- Kan du spåra den här elpistolen? - Jag tar det direkt.

Grattis, de är från Saga och mig.

Jag köpte ju inga blommor, men du sa att de var från oss båda.

- Hon blev glad för dem. - Och?

Det händer nåt på feedern.

Jag förstår, men jag kan inte komma. Vi får ta det i telefon. Klockan tre.

Ring mig sen.

- Du var riktigt bra i teve, Daniel. - Tack, Åke.

- Dina ord betyder mycket för mig. - Nej, du är bara ironisk.

Nej då. Ironin är död.

Säkert...