لومړۍ 200 کرښې.
- Är hornhinnan brännskadad? - Får jag se.
Ja, det är isbränna. Varför är de nakna?
Det går inte ihop. Trumhinnan är spräckt. Ser du blodet?
- Ja, men hur hände det? Tryck? - Kanske.
- Här också. - Det där är Lund.
Kolla in det här.
Herregud.
- Han här har klöst ut sina egna ögon. - Tror du?
Det här fallet... Det lär bli en riktig skithistoria.
Inga svar och en massa arga människor.
Vi har inte ens nån kriminaltekniker.
- Vi borde skicka det till Anchorage. - Är det inte det vi ska?
- Nej, vi behåller det. Skit i dem. - Allvarligt?
Hallå! Hallå! En meter! En meter!
- Hördu! Inga foton! Ta bort det nu! - Förlåt.
- Kom igen, Liz. De larvar sig bara. - Käften, Hank.
Okej, nu får alla för fan ta och skärpa sig!
Det här är en brottsplats!
Låtsas åtminstone som om ni vet vad ni sysslar med. Jävla skit.
Åk hem med dig.
Det kan jag inte.
Låt nån annan ta hand om det här, Missy.
Det är kopplat till Annie, Rose.
I så fall är du rökt.
Kom hem till mig senare.
Inte den. Du skadar vävnaden.
- Vad ska jag ta, då? - Ta borsten igen.
Om du skapar en liten luftficka kan du lirka in den på sidan.
- Rör inte huden. - Helvete!
Wilson! Vad fan gör du?
Det ser inte bra ut. Vi måste amputera minst ett ben.
- När kan vi prata med honom? - Inte i dag. Han är försatt i koma.
- Chefen? - Tack, syster. Vänta lite.
- Chefen? Kom. - Prior? Fick du in dem?
Nej, de är konstigt formade. Ska vi dela på dem? Kom.
Nej, ha inte sönder nåt.
Ursäkta? Jag måste lägga på. Vi ska börja operera.
- Chefen? - Okej, vänta en liten stund, bara.
- Ja, Prior? - Jag vet hur vi kan flytta dem.
- Hjärtat? - Nej. Det...
Det är ingen emoji, Haydn. Försök igen.
- God jul, ungar. Lektionen är slut. - Hallå.
Hallå. Nej, hörni. Lektionen är inte slut. Ingen får gå.
Vart ska du? Jag ringer din mamma.
- Jag ringer din pappa. Din med. - God jul.
Jag lovar.
- Carla? Du med? Allvarligt? - Sorry.
Driver du med mig?
Jag sa åt dig att hålla dig undan. Jag jobbar här. Det är mitt jobb.
Men snälla Bryce. Det är inte därför jag är här.
Du måste förklara för mig vad de gör på Tsalal.
Tsalal? Varför det?
Och varför åker du inte bara dit och pratar med Lund och de andra?
Det är tyvärr inte möjligt.
Ser du honom ofta?
Travis? Nej. Döden förändrade inte honom.
Den jäveln kommer bara när han vill ha nåt.
Sa han hej då?
Innan han försvann ut på isen? Ja.
Han visste att han skulle dö och ville inte att leukemin skulle vinna.
Han kom hit med croissanter.
Vilken jävla grej.
Han hade bakat dem själv.
Vi åt dem...
...han sjöng lite...
...och så knullade vi lite.
Han sa inte så mycket. Han var väldigt trött.
Men vi pratade ju så mycket alla de där åren då han kom till mig.
Sen gick han.
- Och sen hittade jag honom. - Ja.
En sista gåva från Travis Cohle: Jag fick träffa dig.
Får jag fråga...
Det här att du ser de döda...
...när började det?
Med Travis. Men jag vet folk som föds med det.
Och så är det ju Ennis. Det händer här hela tiden.
Jag tror att världen håller på att bli gammal...
...och att Ennis är platsen där själva väven...
...håller på att brista i sömmarna.
När du ser dem...
...och hör dem...
...hur klarar du av att hålla ihop det?
Grejen med de döda...
...är att vissa besöker en för att de saknar en.
Vissa kommer för att berätta nåt som man behöver höra.
Och andra vill bara ta en med sig.
Man måste veta skillnaden.
Nej, fy fan. Vad tror ni att de har råkat ut för?
Det är det vi försöker ta reda på. Vad höll de på med på Tsalal?
Jag är ju geolog, så det är inte mitt område, men... de var tokstollar.
Väldigt tillbakadragna.
De kom aldrig in till stan och fick aldrig besök.
På andra stationer roterar personalen, men inte på Tsalal.
Ingen kommer och ingen går.
Vad gjorde de, då?
I många år försökte de sekvensera en utdöd mikroorganisms dna-
som man trodde skulle kunna motverka celldöd.
Förklara på engelska, nörd.
Jaha... Om du vill ha engelska borde du ha...
-"Knullat"? - Ja, knullat med engelskläraren.
Han var inte min typ. Inte du heller, i och för sig.
Men nöden har ingen lag. Vad pratade du om?
Att deras arbete skulle kunna bota cancer-
autoimmuna sjukdomar, genetiska avvikelser...
Det skulle ställa hela skiten på ända.
Varför tog det sån tid, då?
De har ju hållit till där ute hur länge som helst.
Alltså... Det är inte direkt korvstoppning, Liz.
Att borra i isen efter den sortens mikroorganism är extremt svårt.
Man behöver känslig robotik och noggranna instrument.
Borrar går sönder och lager uttöms.
Sanningen är att permafrosten är för hård.
Den skadar kromosommaterialet när man tar upp det.
Så det skulle aldrig fungera. Aldrig.
Chefen. Ni ska nog komma till stationen.
- Kom. - Uppfattat.
Min syster ser personer som förföljer henne. Hon kan inte sova.
Hon får sammanbrott.
Hon säger att min döda mamma ringer henne.
Jag tog henne till Ennis i fjol för att ha henne nära mig, men...
...jag är orolig.
Förväxla inte andevärlden med psykisk ohälsa.
Det låter som om hon behöver behandling.
- Har du pratat med dem på Fyren? - Hon vill inte dit.
Hon vill inte ens prata om det.
Hon var på ett ställe i Nevada för fyra år sen-
och blev fullproppad med mediciner. Det var förjävligt, tyckte hon.
- Vill du inte ha nåt att äta, då? - Nej, jag börjar jobba snart.
Du.
Såg du märket i hans panna?
Jag har sett det förut. För flera år sen.
- Vad är det för nåt? - Det är gammalt, Missy.
Äldre än Ennis.
Äldre än isen, förmodligen.
Vi fick samtalslistorna. Det finns inget där.
- Radiologgarna? - Ja.
- Inget där heller. - Allt väl, polischefen?
- Vad håller ni på med? - Liz! Hur är det?
Vilken jävla soppa.
Lugn, Anchorage får ta över. Du behöver inte göra nånting.
Fint, det är det polischef Danvers gör bäst.
Familjerna behöver informeras.
- Hank, kan du ordna fram... - Nej.
"Nej"?
Nej, ni tar inte ifrån mig mitt fall, kommissarie Connelly, sir.
- Vad håller du på med? - Jag gör mitt jobb.
De här männen dog i Ennis. Ni får ta in delstatspolisen då.
Sluta. Du vill inte ha det här. Vad brukar du säga? "Skithistoria"?
- Det här är en skithistoria. - Det är min skithistoria.
Du har inga resurser, inga kriminaltekniker, inga jävla...
Du gör det bara för att jävlas med mig, eller hur, Lizzie?
Ni skickade mig till Ennis.
Nej, förresten. Ni tilldelade mig Ennis.
Jag fick det här fina kontoret i den här fina gamla tandläkarlokalen-
så att jag skulle kunna hantera de unika problem-
som uppstår i ett isolerat samhälle under den mörka årstiden.
- Jag gör min plikt. - Lägg av. Liken ska till Anchorage.
Hank! Säg åt killarna att rigga helikoptern. Vi ska flytta kropparna.
- Paragraf nio, kapitel fyra. - Hallå?
"Korrekt hantering av frusna kvarlevor."
Vad är det där?
Det är Alaskas kriminaltekniska laboratoriemanual-
som ni gav mig, utöver förordningsbibliografin-
när jag befordrades, kommissarien, sir.
Det står: "Frusna kroppar ska inte hanteras mer än absolut nödvändigt"-
"förrän de har tinats upp vid en jämn temperatur på tre grader."
"Annars blir kriminaltekniska fynd opålitliga och odugliga i domstol."
Okej. Hur lång tid tar det för dem att tina?
Fyrtioåtta timmar.
Var ska ni ens förvara dem, polischefen?
Liz!
Hej.
- Såg du mig spela? - Nej. Har du sett föreståndaren?
Hank? Har du hittat honom?
Bättre upp.
- Hallå. - Hej, fint att se dig.
- Hur är det, Janet? - Hej, Henry.
Ma'am.
- Hur är det med Pete? - Bra.
Du måste övertala din son att ge mina grabbar lite skridskolektioner.
Det är bra pengar för en ung pappa.
- Jag tar ett snack med honom. - Jag räknar med dig.
Ånej.
- Kate. - Liz.
Du skulle väl inte prata med mig om det inte var allvar på riktigt?
Nej.
- Morsan! - Gå och byt om och vänta i bilen.
- Gäller det de stackars forskarna? - Japp.
Fruktansvärt.
Ja. De är ett enda stort djupfryst köttblock just nu.
Herregud.
Vi behöver tina kropparna i en lokal som är stor nog, i rätt temperatur.
Och... eftersom gruvan äger rinken och rinken skulla vara lämplig...
Bara så att du vet, så gör jag det för att jag älskar den här stan.
Ja, ja. Självklart.
Lyft av den försiktigt.
- Lyft upp den så högt ni kan. - Lite högre.
Högre. Upp. Ni får inte skada mjukvävnaden.
- Bra. - Herregud. Åh, fy.
Vilken jävla bitch! - Navarro.
No comments yet. Be the first to leave one.