The Outfit

För blotta ögat verkar en kostym bestå av två delar:

En kavaj och byxor.

Men de två till synes fasta delarna är sammansatta av fyra olika tyger.

Bomull, siden, mohair och ull.

Och de fyra tygerna skärs i 38 separata bitar.

Processen att dimensionera, forma, sammanfoga dessa bitar

kräver inte mindre än 228 steg.

Så det första steget är mätning.

Men "mätning" betyder inte...

...att bara sträcka sig efter ditt måttband,

”Så många tum här, så många tum där. ” Nej, nej.

Du kan inte göra något bra...

...tills du förstår vem du gör det för.

Alla kläder säger något.

Jag har låtit herrar gå in i min butik och skryta,

”jag bryr mig inte om vad jag har på mig. ”

Och förutsatt att det är sant, säger inte det något också?

Så vem är din kund? Och vad försöker du säga om honom?

En man går genom din dörr, vad med honom kan du observera?

Är han blyg och hukar som en middagsklocka?

Eller står han med självförtroende och ryggraden vid sex och tolv?

Är det här en man av vårpastell...

...skrikandes efter uppmärksamhet?

Eller är det en man i grått och brunt...

...som smälter in i den brådskande folkmassan?

Är det en man som är bekväm med sin plats?

Eller längtar han efter storslagna saker?

Och vem skulle den här mannen vilja vara?

Och vem är han under ytan?

Ta ditt mått...

...och när du förstår...

...vem han är...

Herr Boyle.

Då är du redo att börja.

Knack, knack.

- Hur är går affärerna, English? - God kväll, herrar.

Det var en snygg en.

Ja, den är riktigt snygg. Gör du den till min farsa?

Inte den här.

Gör du de fina kläderna till någon annan? Vem?

Herr Richie, du vet att jag inte kan prata om mina gentlemän.

Är det vad vi är? Dina gentlemän.

Oj, får ett lager English. Håller sin mun stängd.

- Din pappa var här. - Jasså?

Igår.

Han sa att ditt företag genomgår någon form av expansion.

Han sa att jag borde göra en ny kostym till dig att fira i.

Vad tycker du? Nya kläder, när vi ändå är här?

- Inte ikväll. - Kom igen, vi har tid.

Inte ikväll.

Fan, är det från "the Outfit"?

English, gör mig en tjänst.

Gå fram och titta till din sekreterare åt mig?

Ursäktar ni mig, mina herrar?

Det är "the Outfit". Det är hans märke där.

Okej, öppna den. Se vad det står.

- Någon post? - Vill du prata om det?

- Posten? - Att de gav sparka ut dig.

Vad finns i lådan?

- Den där är min. - Vi ta en titt.

Okej.

Nej, låt mig gissa.

Det lutande tornet i Pisa.

Jag har aldrig förstått tjusningen. Allt den gör är att luta.

- Eiffeltornet? - Det har jag redan.

Då ger jag upp.

Vad är det där?

Jag ska visa dig.

- Jag känner mig som hemma igen. - Är den inte vacker?

Det är en klocka.

- Jag har aldrig sett den personligen. - Personligen är det bara en klocka.

- På Themsens strand. - Har du sett klockor i Chicago?

- Självklart, men... - De ser likadana ut i London.

Okej.

Jag kommer aldrig att förstå dig.

Tja, du kommer aldrig att bli en stilig herre...

...i en viss ålder.

Du har varit över hela världen.

Du kan ha en butik var du vill.

- Men ändå är du här. - Vad är det för fel på här?

Jag kan komma på några saker.

Vissa saker hittar man överallt, kära du.

Så det spelar inte så stor roll var jag är.

Jag har min sax.

Vad mer behöver en man förutom sin sax?

Och jag har dig.

- Inte för evigt. - Ja, just det...

Ben väntar.

På ett eller annat sätt...

...kommer jag härifrån.

Till London?

Till London.

Samt Madrid och Barcelona och Marocko.

Och till Paris.

- Vet du hur det kan ske tidigare? - En karta?

En löneförhöjning. Snälla.

Det är bäst jag går och ser om herr Richie behöver mig.

- När man talar om trollen. - Vad menar du?

Bara ett uttryck, mina herrar. Ursäkta mig, jag menade inget illa.

Vi ses imorgon.

Horologens lärling dök upp igår. Han är väldigt trevlig.

- Vad gjorde han... vem? - Nedifrån gatan.

Han är alltid så stilig.

Försöker du få mig att gå på dejt med killen som jobbar i klockbutiken?

Han är en lärling hos horologen.

- Han med den lilla mustaschen? - Ja, som Errol Flynn.

Du behöver inte säga till mig vem jag ska dejta.

- Jag menade inte det så. - Du menade det som,

"Jag såg dig le mot Richie Boyle tidigare

så nu är jag rädd att du hänger med dåliga typer."

De männen må vara kunder, men de är inte gentlemän.

Kunde ha lurat mig i de fina kläderna du gör för dom.

Om vi bara tillät änglar till kunder, skulle vi inte ha några kunder alls.

Låter vi alla våra kunder ha låsboxar där bak?

Det var du som log mot honom.

Jag har spenderat hela mitt liv runt djur som Richie Boyle.

Vill du få dom att backa, se dom i ögonen och låtsas att du är en av dom.

- Du vill inte jag ska oroa mig för dig. - Det stämmer.

- Du kan ta hand om dig själv. - Du är inte min...

- Du vet. - Det gör jag.

Min pappa var en skit, så...

Ta det som en komplimang.

Det ska jag.

Jag vet...

...att du hoppas att jag ska börja älska det här som du gör.

- Det gör jag inte. - Att jag ska träna...

Lära mig hantverket.

Att en dag kanske till och med ta över butiken.

Men det vill jag inte. Jag vill inte ha ditt liv.

- Du har rätt till ditt eget. - Det är jag.

Du är en smart ung kvinna som kommer att ta sig långt härifrån.

Det kommer jag. Jag vill bara inte att du ska vara ensam när jag sticker.

Jag behöver inte att du tar hand om mig heller.

Du är trots allt inte min, du vet.

Som sagt...

Om du vill ha lönehöjning, måste du först lära dig hur en jävla ruta ser ut.

Vi måste hitta nycklarna.

De var här och vad gjorde jag med dom?

Vad är den här boken förresten? Jag har alltid undrat vad det här var.

Richie, rör inte något.

- Jag sa precis, rör inte något. - De här är granna.

Han gillar saker på sitt sätt.

Okej, vilket jävla gubbskrälle.

Han bryr sig om det han gör...

...och därför är han bäst på det.

Som någon annan jag känner.

- Vad var det? Jävlas du med mig? - Vad?

Jag sa, jävlas du med mig? Skojar du?

- Nej, Richie. - För jag är inget skämt.

Jag skojar inte.

Kom hit.

Älskling, vad är fel?

- Gjorde han något? - Vem har gjort något?

- Francis, gjorde han något igen? - Fan ta Francis.

- Han är inte familj. - Jag vet.

- Han är inte ens irländare. - Jag vet.

Han tror att vi har en golare.

- Okej. - Ja, någon läcker till La Fontaines.

- Vem? - Spelar ingen jävla roll.

- Han är paranoid. - Okej.

Han har berättat för mina farsa i månader.

Mina farsa lyssnar också.

"Francis, han är så smart. Du kan lära dig ett och annat av den killen."

Älskling, du är nummer två.

Dina farsa lyssnar på dig, oroa dig inte för Francis. Vem bryr sig om Francis?

Tror du inte att jag vet vad Francis gjorde för min farsa?

Tror du inte att jag har hört talas om det tusen jävla gånger?

Sex kulor. Jag har fattat det.

Men det är bara för att jag inte var där.

Om jag hade varit där, skulle det ha varit jag.

Det vet du, eller hur?

Francis tror att han kan göra drag med min farsa, min jävla farsa, utan mig.

Vad fan var det?

Jag vet inte...

- Håll käften. - Okej, förlåt.

Jag vill inte väcka honom.

Du!

- Letar du efter dessa? - Det stämmer...

- Vet du vad jag gillar med dig? - Vad?

Du åker till platser.

Helt jävla rätt att jag åker till platser.

Ut genom den dörren.

Steg två är att rita.

Och för vissa kan detta vara det mest njutbara steget.

Man utforskar bara.

Men jag kommer att be dig att vara uppmärksam på dina mönster.

De finns där av en anledning.

Det här är inte konst. Detta är ett hantverk.

Vi kan prata om chockerande originalitet senare.

Poängen nu...

...är skicklighet.

Dina mönster, dina beprövade former, är inte dina fiender.

De är de enda vännerna man har.

- De jävlarna! - Tyst.

- Jävligt döda! - Tyst.

Ja, backa.

- Vad händer? - Är det någon mer här?

Snälla, jag vill inte ha några problem.

- Är det någon mer här? - Nej.

Okej, bakre rummet. Kom igen. Nu går vi.