The Watcher in the Woods

Jag tror att huset blir perfekt för er.

Så sa hon om alla hopplösa hus vi såg i går.

- Ligger det inte ganska isolerat? - Avskilt, skulle jag säga.

- Menade ni 1 000 dollar i veckan? - Nej.

- Möblerat? - Ja.

Vad är det för hake?

- Ett sånt fynd borde gå bums. - Det kanske spökar!

Det gör det väl i alla gamla engelska hus med självrespekt.

Mrs Aylwood, ägarinnan, är lite excentrisk.

Hon har inga släktingar och hon behöver pengarna.

Hon är sentimental när det gäller huset och petig med vem som bor där.

Jag hämtar nycklarna i grindstugan.

- Bor det nån där? - Mrs Aylwood.

Det är nog därför hon vill att hyresgästerna är "rätt" sorts folk.

Om vi ska bo här, ska jag klättra här och utforska skogen.

Lägg stenar på marken, så att jag hittar dig innan den onda häxan.

Bor hon i ett pepparkakshus, äter jag upp det. Jag är hungrig.

- Vad är det? - Jag har en förtjusande familj...

- Ni skulle underrätta mig först. - Jag försökte ringa.

Jag har inte varit utanför dörren på hela dagen.

Mrs Curtis skriver barnböcker och mr Curtis är välkänd i musikerkrestar.

Han är pianist och kompositör. Han ska dirigera på Blenheimfestivalen.

- Mrs Aylwood, är allt som det ska? - Jag hämtar nycklarna.

Såna här hus byggs inte längre.

Vi behöver lite ljus.

Det finns en stor matsal, och köket har serveringsrum.

Salongen ligger bortanför musikrummet.

Nu ser det lite trevligare ut.

- När ska vi äta lunch? - Du åt ju frukost för en timme sen!

När ni sa opera, trodde jag att han var en seriös musiker.

Jag är lätt på handen framåt kvällskvisten...

Kom så går vi upp, Jan.

Jag vill ha det där rummet, det är jättefint. Man ser skogen.

Gjorde du dig illa?

Det är bara en liten skråma.

Jag tyckte...

Jag tyckte att jag såg nånting i skogsbrynet.

- Vilken sorts person är du? - Svårt att säga... Vanlig, antar jag.

Är du äventyrlig och vänlig?

- Är du vänlig? - Jag försöker vara det.

Känslig? Kan du känna saker?

Mrs Aylwood. Min man vill tala om kontraktet. Om vi får stanna, vill säga.

Jag tänker ta chansen.

Vilket vackert rum!

- Vad var det där? - Jag vet inte.

- Vad har du gjort med handen? - Jag skar mig på fönsterglaset.

- Mamma... - Ja, vad är det?

- Kan vi inte leta vidare? - Huset är perfekt, och priset också.

- Varför tycker du inte om det? - Jag vet inte.

Stämningen, antar jag.

Jag fick en så konstig känsla ute vid skogen. Som om nån tittade på mig.

Och så är det mrs Aylwood... och huset...

Gamla människor som lever ensamma kan bli lite märkliga.

Det har hänt nåt fruktansvärt här.

Jag känner det. Nåt fruktansvärt.

Mrs Aylwood är jätteläskig!

- Så skönt att vi är "rätt" sort... - Du brukar charma gamla damer.

- Det var nog er dotters förtjänst. - Jag?

Nej, inte du.

- Hon hade en dotter i din ålder. - Hade?

Hon miste henne för många år sen.

- Du kanske påminner om henne. - Hur då "miste"?

Jag vet inte så noga, bara att hon försvann.

Jag tror att det var under ganska tragiska omständigheter.

Hon ska bo här.

Ville du det?

Lampan och mina skrivsaker ska hit upp -

och spegeln ska in i salongen.

- Nämen, Jan...! - Jag rörde den inte ens.

Jag såg inte mig själv. Min spegelbild syntes inte.

Jag såg mig inte i spegeln!

Och sen såg jag...

Jag tyckte att jag såg...

...nån annan.

Gamla speglar... Alltid går nåt sönder när man flyttar.

- Sju års olycka! - Dumheter.

Jag slog sönder en spegel när jag träffade er mamma.

Jag gör det, pappa.

Var försiktig.

- Vad lättskrämd du är. - Unge!

Förstör inte masken! Jag kanske vill använda den på dig igen.

- Ut! - Tråkmåns.

Vad är det frågan om? Du ska ligga i din säng.

- Det anföll mig. - Monster måste också sova.

Ge mig en puss.

God natt.

God natt.

- Sov sött. - Du också.

Släcker du? Jag har läst färdigt.

Måste öppna dörren...

Vakna, Ellie! Det är ingen fara.

Du drömde och pratade i sömnen. Det är bra nu.

- Jag pratade inte, det var du. - Nej, det var det inte.

Om det inte var du, vem kan det då ha varit?

- Jan, får jag sova hos dig? - Visst.

Då kan vi inte väcka varandra... Logiskt, va?

Nej, men jag kommer i alla fall.

Jag tar med mig Oliver, han ser efter oss.

Elefanter sover nästan aldrig.

VALPAR TILL SALU

Mike! Du har rätt. Den här valde mig. Jag vill ju inte såra den.

Hon vågade lämna sin mamma och sina syskon.

- Vad ska hon heta? - Jag måste tänka efter.

Hon är speciell, så hon måste ha ett speciellt namn.

- Vad är det där? - Namnet på valpen. Nerak.

- Vad betyder det? - Du viskade ju det till mig.

- Jag pratade med Mike. - Det var nån som sa det.

Så där har du aldrig skrivit.

- Ring bara, så levererar Mike. - Underbart!

Jag har så svårt att slita mig från skrivmaskinen.

Han kan hämta saker i byn också. Fin pojke, min Mike.

Min högra hand, sen hans far dog. Jag ville att han skulle fortsätta studera...

Mrs Fleming? Hur är det fatt?

Ingenting... Jag kom på att jag har lämnat nåt på spisen. Ursäkta.

Titta, mamma! Visst är hon fin? Hon heter Nerak.

- Vi känner ingen Karen. - Jag vill inte snoka...

- Vill du prata om det? - Jan, vi åker nu.

Jag kan inte. Inte nu, i alla fall.

Karen...!

Kom, Nerak! Kom hit.

Kom! Kom hit!

Hej då!

Ellie!

Ellie!

Ellie!

Ellie!

Hör du mig?

Ellie!

Snälla Ellie...

- Varför svarar du inte när jag ropar? - Jag hörde dig inte.

Smyg inte så där, du skrämde mig.

- Du måste ha hört mig. - Nej.

- Jag sa åt dig att inte gå ut i skogen. - Nerak smet.

Hade jag inte sprungit efter henne, hade hon gått vilse.

Visst är det fint här?

Ja.

Ja, det är det.

Vilken glad sång.

- Vilken sång? - Den som du nynnade på.

Jag nynnade inte.

Kom, Nerak!

- Såg du? - Jag ser bara en vild best.

- Vi måste gå hem. - Säg det till Nerak.

- Jag menar allvar! - Kom tillbaka!

Jan!

- Ge mig den där! - Släpp!

- Hon drunknar! - Släpp mig!

- Sluta! - Undan!

Hon var tvungen att trycka ner dig under grenen.

Hon räddade livet på dig.

- Jag trodde hon skulle dränka dig. - Ellie.

Hämta torra kläder åt din syster.

Ja. Kom, Nerak.

Torka håret, så att du inte blir förkyld.

Jag vet inte hur jag ska tacka er...

Vad är det för namn - Nerak?

Ellie hittade på det. Det är "Karen" baklänges.

Vad är det? Vad är det för fel?

Min dotter hette det. Karen.

Mrs Thayer sa att ni hade mist er dotter. Jag beklagar...

Drick det här.

Mrs Aylwood, var det nåt fel på Karens ögon?

Varför frågar du det?

När hon försvann... Hade hon ögonbindel på sig?

Hur kan du känna till ögonbindeln?

Ni frågade mig om jag kunde känna saker.

Det har jag. Ellie har hört saker.

Det är som om nån iakttar oss.

- När vi flyttade in såg jag nåt. - Vad då?

En bild i en spegel.

En flicka i min ålder...

...med långt blont hår.

Hon hade ögonbindel.

- Såg du henne? - Jag är inte säker.

Kan ni berätta vad som hände?

Hur hon försvann?

Min make dödades under kriget.

Karen var mitt allt.

Hon skulle snart fylla 17 -

- och jag satt uppe sent för att göra hennes present färdig.

Karen var inte på sitt rum.

Hon var så snäll - jag kunde inte tro att hon gått utan att säga till mig.

Det var månförmörkelse, så jag tänkte att hon var vid dammen.

Karen! Karen, var är du?

Mary! John!

Tom! Tom Colley!

Karen?

Man letade igenom ruinen, men fann inga spår efter Karen.

- Inga spår överhuvudtaget. - Visste de andra barnen nånting?

Varför hade hon ögonbindel?

De sa att det var en lek.

De brukade träffas i kapellet.

Ibland verkar det som om det är nåt därute.

Ibland hör jag en röst viska i vinden.

Mrs Aylwood... Vad tror ni att Karen råkade ut för?

Jag tror att hon är kvar därute.

- Nonsens! - Jag sa ju att det fanns ett spöke.

Bara det stannar i skogen och inte kommer in i huset, så.

Det här är ju löjligt.

Jag såg nåt vid dammen - det var därför jag föll i.