Main Street

Du har ett nytt meddelande.

Hej, det är Harris. Jag har som sagt lektion ikväll. Jag ringer vid åtta.

-När har du lektion? -Klockan sju.

-Kommer du hem efteråt? -Nej, jag kanske ska träffa Mary.

Du har inte träffat henne den här veckan, va?

Nej.

Hon har haft annat att göra. Och jag med.

Hennes mamma sa att hon träffar nån annan.

Han bor i Raleigh. De tycker inte om honom.

-Gör de inte? -Nej.

-Hur vet de att de inte gillar honom? -De gillar dig.

De vill hon ska vara ihop med dig.

Ni var ju ihop.

l highschool.

Nu går vi inte i highschool längre.

Blir det inte för mycket med juridikstudier på kvällarna?

Nej, mamma.

Jag vill inte vara polis hela livet.

En juridikexamen är värdelös om du inte har hälsan.

Nu måste jag gå, mamma.

Huset byggdes 1923, av min far.

Då hade han redan byggt det första av sina tobaksmagasin.

Han köpte och sålde tobak. Och blev rik på det, i början.

Han var sin egen auktionsutropare. Och en fantastiskt skicklig sådan.

Hans idol var James Buchanan Duke.

Hans mål var att bli lika rik som mr Duke.

Han ville att jag skulle döpas efter mr Dukes dotter Doris-

men mamma vägrade.

Här är ett foto på mr Duke och hans dotter Doris.

Och här är ett foto på mig och min pappa.

-Träffade ni Dukes nån gång? -Nej. Pappa gjorde förstås det.

Jag tröttnade aldrig på att höra om dem. Framför allt om Doris.

Jag sparade varenda bild och artikel om henne som jag fick tag på.

Det var gott om dem i tidningarna.

Senare, när tobakshandeln blev en förlustbransch-

blev alla, däribland pappa, ruinerade.

Förutom familjen Duke. Pappa sa: "Sånt händer inte en Duke."

-Vad menade han med det? -Att de var osårbara, antarjag.

Men det var de förstås inte.

Det är väl ingen?

På kontoret fick jag höra att ni övervägde att sälja huset.

Det gjorde jag. Jag velar fram och tillbaka.

Det är dyrt. Skatterna är höga.

Och det är alldeles för stort för en person.

Men jag har bott här i hela mitt liv.

Närjag tänker på att flytta härifrån...

Jag kan bara inte.

Ni har kvar magasinet också. Jag har förstått att det är i gott skick.

Ja, det har hållit fint.

Jag har hyrt ut det, men det är inget jag blir rik på.

-Om ni tänker sälja, ringer ni mig då? -Javisst.

Ledamot Early, har ni nåt att berätta när det gäller centrumprojektet?

De som köpte alla Liggett och Meyers magasin, då?

Det sägs ju ofta att de ska riva dem och bygga bostadshus eller nåt.

-Sen går det ett år till. -Vi håller kontakten med dem, men...

Jag brukar besöka dem ibland och fråga om det går framåt.

De säger att man inte kan forcera så stora projekt.

Men nu har det väl nästan gått tio år?

Ännu mer. Och i den här konjunkturen...

Att få folk att flytta in till centrum igen är problemet.

Butikerna är borta. Alla flyttar ut, till köpcentren.

Det är stor synd och skam.

Ska vi ha nån thanksgivingparad i centrum i år?

Eller ska vi ha julparad i december istället?

Det börjar bli bråttom om vi ska ha thanksgivingparad.

Ska jag vara helt ärlig undrarjag om det är nån idé att ha nån parad alls.

Thanksgiving, jul, nyår...

Förra året var uppslutningen sorglig. lnte ens mina egna barn ville gå dit.

Måste vi fatta beslut ikväll?

Kan vi inte skjuta upp beslutet till nästa möte?

-Jag Vill gärna tänka öVer det ett tag. -Det funkar för mig.

-Bordläggs frågan till nästa möte? -Det yrkar jag på.

-Alla som röstar för, upp med handen. -Ja!

Hej, Harris, jag skulle just ringa dig.

- Jag har bokat till ikväll. -Förlåt, men jag är upptagen ikväll.

Det är en kompis från jobbet.

-Jag saknar dig, Mary. -Detsamma.

Ha en trevlig kväll.

Vad fin du är.

-Är hon inte fin, Frank? -Det är hon alltid.

Tack.

-När ska han hämta dig? -Howard ska inte hämta mig.

Vi ska ses på en restaurang halvvägs till Raleigh.

Jag blir galen aV det här.

Hon låter honom behandla henne lite hur som helst.

-Hon kommer nog gifta sig med honom. -Vad får dig att tro det?

-Det kan du inte veta. -Jo.

lbland trorjag att jag ska bli tokig av oro.

-Vad kan jag stå till tjänst med? -Bokat i "Howard Mercer".

Han har inte kommit än. Vill ni sätta er vid bordet?

Det här är Mary. Lämna ett meddelande.

Hej, Mary, det är Harris igen.

Har du nåt för dig imorgon kväll?

Förlåt att jag är sen. Det var en sak som dök upp i sista minuten.

-Är det nåt som ser gott ut? -Tror det. Jag ska bara ta en sallad.

Vill du ha en drink?

Nej tack, jag tog en cola.

-Har du övervägt en flytt till Raleigh? -Ärligt talat - nej.

Kan du lova mig att du tänker över det?

Ja, det ska jag.

-Tyckte jag hörde dig. Ringde du Mary? -Ja.

-Hur länge till ska du plugga? -lnte länge. Gå och lägg dig igen, du.

Mrs Taylor sa att det är viktigt inom juridiken att ha gått i rätt skola.

-Jag gick på skolan jag hade råd med. -Det finns för många adVokater, sa hon.

-De har det lika tufft som alla andra. -Gå och lägg dig, nu.

-Jag vill plugga klart. -Jag är så orolig för dig.

Jag vet. Det behöver du inte Vara.

Jag kommer klara mig fint.

Du är allt jag har, Harris.

Det är inte sant, mamma.

Du har Pete också.

Och var är Pete, då?

Flänger världen runt.

När träffade jag honom senast?

Gå och lägg dig nu, Harris. Det är sent.

-Att du sitter uppe så sent oroar mig. -Jag ska snart gå och lägga mig.

-Lova det. -Jag lovar.

-Moster? -Willa?

-Låg du och sov? -Är det nåt som är fel?

-Nej, det är ingen fara med mig. -Gudskelov.

Ska sanningen fram...så känner jag mig lite obehaglig till mods.

-Finns det nån anledning till det? -Nej, egentligen inte, men...

-Vill du attjag ska komma över? -Jag känner mig dum som frågar...

-...men jag skulle uppskatta det. -Jag kommer på en gång.

Tack, min skatt.

Förbannade dumskalle, ska du bränna ner stället?

Om du vill röka får du göra det utanför.

Ursäkta, men jag är lite nervös ikväll.

Företaget vill etablera sig här. Om vi hjälper dem med det...

...så framstår Vi alla i bra dager.

-Hur hittade ni det här magasinet? -Det Var rena turen.

Företaget vill att jag ska hitta städer som kan tjäna på att ha oss där.

Durham är med på den listan.

Och här hittade jag alla de här tomma tobaksmagasinen.

Jag skickade bilder till högkvarteret och de ville att jag skulle hyra här.

Ägaren ville gärna hyra ut, men det fick absolut inte rökas här.

Hon hade sett många magasin som satts i brand av oförsiktiga rökare.

Tala inte nåt annat än spanska medan vi är i Durham.

Ställer nån en fråga till er på engelska-

-så får ni låtsas att ni inte förstår.

Om de ställer en fråga på spanska, då?

Kom och hämta mig, så svarar jag.

Företaget vill att jag ska sköta snacket.

-Var är mamma? -Hon lade sig. Hon oroar sig för dig.

Hon tror att du ska bli blixtkär och gifta dig med fel person, som hon.

-Vem har pratat om att gifta sig? -Var träffade du, vad-han-nu-heter?

-Howard. -Var träffade du honom?

Han är jurist. Jag träffade honom på jobbet.

Vi kan väl få träffa honom? Din mamma tror att du skäms för oss.

-Skulle jag skämmas för er? -Din mamma tror det.

-Det görjag inte. -Din mamma gillar Harris.

Det gör jag också.

Hans mamma säger att det är för din skull som han pluggar juridik.

Moster?

Moster...

Är det inte helt vansinnigt?

En kvinna i min ålder, som levt här ensam större delen av sitt liv...

Plötsligt är jag helt skräckslagen.

Jag skäms så.

Det är inget att skämmas för.

-Jag är här nu och du är helt trygg. -Gud signe dig!

-Moster...? -Ja?

Vem hyrde du ut magasinet till?

Jag minns inte vad han hette. Han verkade trevlig.

Var han mexikan?

Nej, det tror jag inte. Hur så?

När jag passerade magasinet nyss stod det två mexikaner utanför.

-De satt och rökte och drack öl. -Men kära hjärtanes!

Jag sa till om att ingen rökning får ske i eller utanför magasinet.

Jag ska ringa honom och göra det klart för honom.

-Klockan är tolV på natten. -Då väcker jag honom. Det är Viktigt.

Det här är Georgiana Carr. Se till att mr Leroy ringer mig genast.

Det gäller mitt magasin.

Jag lämnade ett meddelande.

Leroy heter han. Jag får tala med honom om saken imorgon.

-Betalade han med check? -Nej, kontant.

-Kontant? -Det var så han ville ha det.

Jag är utmattad. Är du trött?

Ja.

Du har ett nytt meddelande.

Hej, Mary. Det är Harris igen.

Har du nåt för dig imorgon kväll?

-Din frukost är klar strax. -Jag hinner inte.

Jag försov mig.

God morgon, vem är det som bestämmer här?

Är mr Leroy inne i magasinet?

-Vad heter mr Leroy i förnamn? -Vet inte. Han sa bara: "Leroy".

Han är från Texas. Det berättade han.

-Nära BrownsVille. Vernon, tror jag. -Vi får se till att polisen kommer hit.

Gus Leroy, tack för att ni tog er tid.

Varsågod och sitt.

Jag jobbar för ett företag med verksamhet i Texas och Louisiana.

-Och Vad sysslar ni med? -Jag är i avfallshanteringsbranschen.

Vad Vill ni mig? Jag har inte så mycket att säga till om.

Jag begär inget av er.

Jag har hyrt Georgiana Carrs magasin i ett halvår.

-Ert företag? -Jajamensan.

-Vad tänker ni göra med det? -Vi har ställt dit hälsovådligt avfall.

-Herregud! Vet miss Georgiana om det? -Jag försökte berätta det...

...men hon sa att det gjorde detsamma vad vi hade där.