Britannia

Krona så får han leva. Klave så dör han.

Vem är du?

Tack. För att du räddade mitt liv. Du har inte varit här länge-

men jag står redan i skuld till dig.

Cait!

Då tar vi en närmare titt på ögonen.

- Far, det är jag! - Cait? Cait?

Jag sökte förhandla med er far. Vet han ens om att ni är här?

Inta position!

De kom från ingenstans.

- Hur många? - Två dussin, kanske fler.

- Hur många dog? - Jag tror inte att någon överlevde.

Frånsett du.

Den är min. Rör den inte!

Alla texter är djävlars verk!

Det är vad vår far tror, inte du!

Om han visste det du berättat...

...skulle vi möta samma öde som vår mor.

Nu avgör druiderna ditt öde.

- Du tar din hand från mig. - Du är död för mig!

- Er dotter, Kerra... Jag är rädd... - För vad då?

- Hon hemlighåller saker för er. - Vad för något?

Druiderna är gudarnas ögon.

De vill nog gärna se detta.

- Jag har tvättat den. - Skulle jag tacka dig nu?

Du borde inte ha rört stenen till att börja med.

Du fick ju tillbaka den!

Varför sa du inte att hans dotter är död?

För att han skulle kunna sova.

- Och när han vaknar? - Har du inte ett uppdrag?

- Lägret är däråt! - Mina planer har ändrats.

- Sedan när då? - Sedan jag såg generalen.

- Sedan jag såg honom i ögonen. - Och?

Jag såg något.

- Såg vad då? - Jag vet inte.

Han är inte människa.

Han är... något annat. Något betydligt starkare.

- Så vad tänker du göra nu? - Jag måste fundera på saken.

Igår visste du allt. I dag ingenting.

- Är du verkligen rätt man för detta? - Var inte dum. Det är klart.

Men jag sa aldrig att det skulle bli lätt.

Vore jag du, skulle jag gå västerut mot Crugdunon.

Kung Pellenor tar er under sitt beskydd.

Varsågod.

- Vad är detta? - Blanda med en näve vatten.

Badda ögonhålorna en gång om dagen så når han kanske citadellet.

Se till att ni stinker.

- Är det du, mitt barn? - Det är jag, far.

- Var befinner jag mig? - I säkerhet, men vi måste vidare.

- Kan du stå upp? - Så gammal är jag inte.

Känns det bra så?

Jag tänker inte ljuga. Just nu känns inget särskilt bra.

Var är hon?

Hon förhandlade med romarna, trots att jag hade förbjudit det.

Varför begav du dig dit?

För att få dem att upphöra med korsfästandet av vårt folk.

Och vad krävde de i gengäld?

Eller gjorde dig en tjänst?

Jag lovade försöka övertala min far att tala med dem.

Vad betyder Rom för dig? Vilka tjänar du?

Min lojalitet är gentemot min stam.

Din mor sa samma sak.

- Min lojalitet är gentemot stammen. - Hon ljuger.

Vad är detta?

Romerska artefakter från förra invasionen-

som låg gömda på hennes kammare.

Min mamma gav dem till mig, kvällen då du tog henne.

- Hon var ett offer till gudarna. - Det var vad du sa.

Hon vet att det skrivna ordet är förbjudet.

Blott gudarna har makten att föra sanningen på pränt.

Du kan alltså inte läsa dem.

Lika litet som jag kan läsa runorna du ristade in i min fars ansikte.

- Fruktar du gudarna? - Gudarna känner mitt hjärta.

- Fruktar du gudarna? - Jag fruktar dem.

Men om kärleken till min mor förargar dem är de inte mina gudar.

Du fattade ett stort beslut nu.

Nu är det gudarnas tur.

Att låta honom leva är dåligt för moralen

När började vi förlåta myterister?

Svin som dödar sina kamrater?

När de har varit på en plats som jag behöver veta mer om.

Då kallas de "spioner". Vänta här.

Du är visst inte tillbaka än?

Men när du är det...

...vill jag att du berättar allt.

Vi satt uppe så när vi var små.

Minns du vad du brukade säga?

Att du hellre dog än lät någon göra mig illa.

Du avgav ett löfte.

En liten prins löfte.

Jag blev så imponerad. Jag var bara sex eller sju.

Att ha en så seriös, vuxen bror som kom till mitt försvar.

Jag löser dig från det löftet.

- Jag kan hantera mitt eget öde. - Du tycker att jag är svag.

Nej.

Nej.

Du måste lova mig en sak.

När du är kung ska du fatta dina egna beslut.

Ge inte efter för druidernas vilja.

Låt dem inte förgöra oss bägge. Lova mig det.

Du vet hur du tar dig härifrån.

Vi når kusten till gryningen.

Efter två dygns seglats når vi Gallien.

Och hur välkomnas vi där?

Jag kan inte vänta så länge.

Jag kommer långväga ifrån. Rösterna var tydliga.

Är du redo att hörsamma gudarnas vilja?

Vi är redo.

Gudarna har beslutat...

...att du ska bli deras offer, kung Pellenor.

- Du måste överlämna dig. - Nej!

Accepterar du gudarnas beslut?

Det gör jag.

Jag har vetat att hans sista andetag innebär att jag är kung...

...men jag är inte redo.

Inte redo att se honom dö.

Syster.

Gratulerar.

Gudarna var visst barmhärtiga mot vissa av oss i dag.

Ursäkta mig.

- Har du talat med dem än? - Med vilka?

Vad då vilka?

Druiderna. Du behöver deras välsignelse.

Du är avskyvärd.

Jag vet varför du inte vill prata med druiderna.

Innerst inne vet du att du är för svag för att leda oss.

Bevisa att jag har fel!

Se mig i ögonen och visa mig att du inte är rädd!

När jag ser på dig blir jag rädd.

Rädd att gudarna blivit vanvettiga som fört oss två samman.

Om du inte gör det, så gör jag det.

Jag skickade bud till din general.

Jag bad om fri lejd till vår begravningsplats-

i utbyte mot att vi skonar dig.

Vad är det otäckaste du kan säga mig just nu?

Vad är det värsta, det jag bör frukta mest?

Många legioner har seglat till era öar.

Men min legion, den nionde...

...är det absolut värsta ni kan ställas inför på denna jord.

Vi har en general.

Denne... man...

...hans vapen är inte svärdet.

Ni är hans vapen.

Han använder er högerarm för att slåss mot er vänsterarm.

Han låter ert vänsteröga kasta misstankar mot högerögat.

Och innan ni vet ordet av...

...har han klöst ut era ögon...

...och rivit ut ert jävla hjärta.

Den ni har att frukta mest...

...bär namnet Aulus Plautius.

General!

De slaktade en av våra patruller och kräver nu fri lejd. Vart då?

Till deras heliga begravningsplats. De kallar det Bärnstenspalatset.

Den gamle Aulus hade redan korsfäst budbäraren.

De har Vitus. Han är deras fånge.

De vill ge oss Vitus i gengäld mot fri lejd.

Vitus är en enda man.

En man som varit i deras citadell.

Jag vill veta vad han vet.

- Är allt som det ska? - Ja.

Jag mår bra. Det är bara... Jag måste nog...

Ni kände till detta.

Ni visste att de skulle offra sin kung, inte sant?

- Ni såg till att det skedde. - Nej, inte jag. Gudarna.

Gudarna har talat.

Hälsa ditt folk att ni har fri lejd i utbyte mot vår optio.

Cantiacistammen tackar er.

Försvinn härifrån nu.

Följ honom. Ta fyra män med dig. Håll säkert avstånd.

Jag vill veta så mycket som möjligt om detta Bärnstenspalats.

Mitt äldsteråd...

Kungen har renats. Bara vi får röra vid honom.

När druiderna läser dessa runor för mig-