Son of Revenge – The Story of Kalevala (Kalevala: Kullervon tarina)

Kullervo, Kalervos son, drog sitt vassa svärd.

Han såg på det, svängde på det, frågade och undrade...

Han frågade svärdet

om det önskade äta hans skyldiga kött, dricka hans orena blod.

Svärdet letade i hans sinne, anade hans avsikt och svarade:

"Varför skulle jag ej med nöje äta skyldigt kött, dricka orent blod?"

"Ty jag förtär även oskyldigt kött."

"Jag dricker även det renaste blod."

Nej! Jag går inte dit!

Jag ska flå dig levande!

Odjur!

Odjur? Jag är nåt värre. Mycket värre.

Jag är en människa.

KALEVALA SAGAN OM KULLERVO

En pojke!

En pojke har fötts!

Och han blir en man så fort han får en yxa i handen!

Jag ska ta bra hand om dig, min son.

Jag ska inte uppfostra dig med knytnävar och smärta, utan med kärlek.

Han heter Kullervo! Kalervos son!

Blåstrumpan! Min gosse!

Såg du din bror, eller berättade vättarna bara historier om hans plundringståg?

Kalervo...

kom till mig...

och visade mig en hemlighet.

En son har fötts åt honom.

Maria... Maria födde Kalervo en son.

En kung!

Vad betyder det?

Ett gossebarn är ett nytt liv. En son som blir kung symboliserar din brors kraft.

Kraften som han tog från dig.

Jag ser silver, det symboliserar rikedom.

Och korset är en ny gud.

En gud som kommer samtidigt från öst och väst.

Jag ser att han har en ny, stark gud.

Han vill ta över alla hans fars marker och önskar att du redan gett upp.

Jag ger aldrig upp.

Vi kallar till möte.

Kalervo har bosatt sig på våra marker, han svedjar våra skogar.

Han går på våra stigar, förstör våra fällor och fiskenät.

Är man en hjort på spåren, har Kalervo redan dödat den.

Skjuter man en fågel, har han redan ätit den.

Det här var min fars marker.

Men de fördelades jämnt mellan mig och Kalervo.

Han har ingen rätt att komma hit.

Kalervo har en vargs hjärta. Han tar mer än vad han behöver.

Han är inte bättre än en hund utan stake.

De får bo vid sjön ett tag till.

- Bara de inte kommer i min väg. - Det går inte.

Ni två... som natt och dag!

Det här måste få ett slut!

Kullervo!

Kullervo!

Pappa!

Nej!

Kille-kille-kill!

Vad är det för en klar stjärna?

Det är himlens kärna, viggens gyllene ägg.

De små stjärnorna är svalornas silverägg

men det där är livets centrum: viggens gyllene ägg.

- Vad ligger bortom det? - Himlafästet.

Vad ligger bortom himlafästet?

Himlens ändlighet. Och bortom det finns Tuonela.

Går de döda dit?

Själen reser på viggens rygg bortom himlafästet till himlens ändlighet.

När själen bott där ett tag

förvandlas den till ett silverägg.

Och en natt lossnar ägget, faller tillbaka till jorden

och föds till en ny människa.

Vem var jag, då? I det förflutna alltså?

Du var min son.

Nu och alltid.

Och du är min lilla flicka.

Kära nån, broder.

Du borde inte sova här ensam. Nån kan ju ta ditt liv.

- Du har letat efter mig. - Jag hoppades på att du redan dött.

Jag är inte död, och tänker inte dö heller.

Vargar och björnar dör, men jag kommer aldrig att dö.

Återvänd till din mark.

Far fördelade allt jämnt. Varför bosatte du dig på min mark?

Här ser du varför.

Den här starka gossen föddes åt mig. Den starkaste av alla.

Och han kommer att härska över den här marken också. Karelens kung!

Jag ska driva iväg min bror utan så mycket som en suck. Jag visar ingen nåd!

Låt vår fiende köra in sitt järnsvärd tillbaka i jordens sköte!

Må hans kniv rosta i regn. Må hans yxa brytas mot en sten.

Det räcker inte att du driver iväg honom.

Du måste ta hans kraft! Du måste stjäla hans gud!

- Hörde du det där? - Nej. Vad var det?

Nåt träffade dörren.

Det ser lugnt ut.

Lämna fångsten.

Gå in!

Håll dig gömd!

Slår du en gång, så slår jag två!

Försvinn!

Lugn, det är en fejd mellan bröder!

- Maria, var är Kalervo? - Din djävul!

Släpp!

Wäinö...

Wäinö har förhäxat Untamo.

Låt dem inte skada barnen.

Nej!

Kullervo. Ta dig genom stängslet där och spring till skogen.

Jag ska hitta mor och Aino. Oroa dig inte.

Duktig pojke. Gå nu.

Maria! Maria!

Broder.

Kan vi växla några ord?

Var är Maria?

Stopp!

Dö då, din stackars sate.

Jag ville inte att det skulle gå så här. Du kan bara skylla dig själv.

Tänd på.

Den går inte upp.

Öppna, vi gör dig inte illa.

Kom an, era jävlar!

Lugn, grabben.

Släpp!

- Släpp! - En ilsken en!

Släpp! Släpp!

Jag ska hämnas!

En man är väl jag med, så fortsätt svinga!

Satan!

Kom, nu går vi.

Varför ligger du fortfarande där i sörjan?

Jag härdar mig själv.

Då kanske vi kan härda oss båda två, om du vill.

Jag saknar min mor.

Jag har drömmar.

Våldsamma drömmar.

Brinnande hus, krigare i skuggorna.

Skrik.

De har byggt en djävul inuti mig.

Det är bara mardrömmar.

Du är min son, Kullervo.

Och en dag kommer alla dessa marker att vara dina.

Jag lovar dig att din framtid är ljus.

Och inte mörk som ditt sinne.

Hungrig igen.

Du fick ju mat för en stund sen.

Antingen har jag sovit i 1 år eller så växer du till en jätte.

Untamo!

Grabben har blivit jävligt stark.

Han är av stark släkt.

Måhända.

Vi måste talas vid.

Kullervo...

Vi är rädda att han bringar oss parans förbannelse.

Så att solen slutar skina och månens gyllene sken upphör.

Det är inget fel med pojken.

- Han kommer att bli vår undergång. - Varför då?

Det där fåret på betesmarken som blev sönderslitet av en varg...

Det var ingen varg, utan en para. En ond ande som hemsöker pojken.

Även du håller honom fjättrad om nätterna.

Han har mardrömmar. Ibland går han i sömnen.

En del av boskapen dödades men lämnades oäten.

Vi klarar oss inte genom vintern om Djävulen förföljer pojken.

- Sånt har aldrig hänt förut. - Det är andra gången under samma måne.

Och varje gång under Kullervos vakt.

Eller kanske en björn skrämde råna ut ur skogen.

Lugna er. Pojken är inte förbannad.

Imorgon bränner vi släktmärket på Kullervo.

"Den som självmant går i striden, opåkallat ut i härnad"

"han skall också i härnad falla, skall sitt slut i striden finna"

"stupa för svärdet och förgås för egna vapen."

Det är allvarligt. Till och med kvinnorna är rädda för pojken.

Barnen är det också.

Han är en stark pojke, det är allt.

Vi behöver honom att skydda oss.

Vi borde ta honom till träsket och klubba ner honom.

Hindra den ursinniga slaven från att växa.

- Vi behöver jordbrukare, inte krigare. - Nej.

Byn behöver en hövding.

- Den pojken blir aldrig vår ledare. - Beslutet är mitt, inte ditt.

Min släkt har härskat här längre än i några livstider.

Jag skickar pojken långt bort till svedjemarken för att bygga ett stängsel.

Där kan han inte orsaka skada.

Du får ett lätt uppdrag. Nu kan du visa alla vad du går för.

Gärda in det röjda området med ett stängsel så tätt

att bestarna inte ens kan se igenom det.

Det blir så högt och tungt att fåglarna inte kan flyga över det.

Gör ett stadigt stängsel och visa dina styrkor.

Jag ska fanimej bygga en vägg! Det kommer att få tyst på byborna.

- Jag kanske till och med får beröm. - Gör det stadigt, bara.

Där borta finns al, asp och björk. Med det får du ett starkt stängsel.

Jag återvänder om 2 dagar.

Ta Kalevi med dig, så att han får se att jag inte misslyckas med allt.

Satan!

Nu är de extra bitarna lagom stora för att brännas.

Vilket slätt och starkt stängsel!

Ser starkt ut, men...

Jag gjorde som de sa, och i natt blir det klart.

Lasta stockstumparna på vagnen.

Gjord med denna yxa och dessa nävar!

Virket är robust, så det är starkt.

Inga djur, inte ens skogsandar kan ta sig igenom.

Men du fällde mina furuträd också.

Utan att tänka.

- Eller fråga. - Ja. Jag och yxan.