The Lighthouse

Va fan...

Om bleka dödens vågor stränga

gör havsdjupen till våra sängar,

be Gud som hör vågorna svalla

om nåd att rädda våra själar och havet befalla.

Till fyra veckor!

Nej, sir. Tack.

Det betyder otur att inte skåla, pojk.

Jag vill inte vara respektlös.

Den man som ej dricker har sina skäl.

Inte alls.

Jag har förstått att det är emot reglerna.

Har du?

Ja, sir. Det står i handboken.

Trodde inte du kunde läsa.

Jag vill inte råka illa ut.

Då gör du som jag säger.

Det står också i boken.

Till fyra veckor.

Ajaj. Cisternen måste kollas.

Det är en av dina plikter.

Läste du inte det?

Du putsar mässingen och urverket,

och snyggar till kojerna.

Och det finns mycket att laga utomhus.

Hörde du, pojk?

- Ja, sir. - Ajaj, sir!

Ajaj.

När dimman lättar,

tar du hundvakten.

Slita hund?

Trodde jag skulle jobba med lanterninen.

Jag sköter ljuset.

Reglerna säger att vi ska alternera skiften.

Det är mellanvakten som är den värsta.

Min vakt, från natt till morgon.

Vad är det för jungman jag har fått?

Du gör dina sysslor. Ljuset är mitt.

För satan!

Till dig, min skönhet.

Läckor.

Täta dem efter cisternen.

Och lampan behöver olja.

Ajaj, sir.

Schas!

Flytta på dig.

Gå inte in där!

- Olja, sir. - Trött? Ta den här nästa gång.

Då slipper du en helsickes massa problem.

Hämta andan, pojk.

Jag sa, hämta andan.

Ta sen med fatet

tillbaka ned i brunnen där du fann det.

Såvida du inte tänkt bränna ned hela fyren.

Sen gör du dina andra plikter.

Vi är redan på efterkälken.

- Ajaj, sir. - Du är för långsam. Är du idiot?

Nej, sir.

Det kunde man tro.

Om bleka dödens vågor stränga

gör havsdjupen till våra sängar,

be Gud som hör vågorna svalla

om nåd att rädda våra själar och havet befalla.

Går du i dystra tankar?

Gaska upp dig, pojk.

Nu är tid för tjo och tjim.

Ta vara på det.

Om ett par veckor har vi båda

tystnat som i graven.

Jag är ingen pratmakare.

Tror du att du är den första?

Nej, sir. Det gör jag inte.

Så sant.

Så sant.

Men Chicopee, det var tider det.

Välbyggt och en grann syn.

Seglade mest av alla -64.

Vi höll upp. Det blev myteri.

Och varför, undrar du? Varför?

Vad är det värsta i en sjömans liv, tror du, pojk?

Det är när arbetet upphör mellan vind och vatten.

Stiltje. Stiltje.

Värre än djävulen själv.

Tristess gör män till skurkar

och vattnet tar raskt slut, förflyktigas.

Brännvin är den enda medicinen.

Håller sjömännen glada och belåtna,

håller dem lugna, håller dem...

Dumma.

Fan ta mig

om du inte har en gammal gast i dig, pojk.

Ut med språket, pojk.

Vad... Vad hände med den förre fyrvaktaren?

Han? Den andre?

Död.

Blev galen, den.

Gick på om sirener, sjöfolk, dåliga omen och dylikt.

Till sist

fanns inte mer vett i den än i en hönstand.

Han trodde det fanns en förtrollning i ljuset.

Han menade att det var Sankt Elmo själv som tänt elden.

Frälsning, sa han.

Skrönor.

Jag har sett dig käbbla med en mås.

Låt dem vara.

Det ger otur att döda sjöfågel.

Fler skrönor?

Det ger otur att döda sjöfågel!

Strunta i mig bara.

Strunta i mig.

Sätt på lite kaffe.

Det blir en lång natt.

En skvätt kaffe gör gott.

Du har försummat dina sysslor, pojk!

Förneka det inte!

Vad kallar du det?

- Sir? - Vad?

Jag moppade och svabbade två gånger, sir.

Du ljuger, din hund.

- Jag har svabbat... - Det är lortigt och skitigt.

Osopat, oskrubbat och osedligt.

Njuter du av att plåga mig?

Vad sa?

Jag har redan sagt...

Hur vågar du säga emot, din hund.

Hör här nu,

jag hade inte tänkt mig att bli hemmafru

eller slav när jag tog det här jobbet.

Det är inte rätt!

Inkvarteringen är skraltigare än

på det sjabbigaste läger jag nånsin sett.

Drottningen av Englands egen betjänt

kunde inte ens ha gjort det bättre,

för jag ska säga er,

att jag skrubbat det här stället två gånger om...

Och jag säger att där tar du miste.

Och du svabbar det om igen,

och du svabbar rent den här gången,

och du svabbar det tio gånger till därefter.

Och om jag säger till dig att bända loss

varendaste golvplanka och brädlapp i detta huset här

och riva ned dem med dina bara, blödande knogar,

så gör du det.

Om jag säger åt dig att dra ut varendaste spik

från varendaste murknat spikhål

och suga i dig minsta rostprick

tills spikarna skiner som hornet på en kaskelot,

och sen snickra upp hela fyren

igen från grunden,

och sen göra om det igen, så gör du det!

Och vid Gud och Gösta,

gör du det med ett leende, för du ska gilla det.

Du ska gilla det för att jag säger det!

Säg emot en gång till, så behåller jag din lön.

Hörde du det, pojk?

Ajaj, sir.

Svabba, din hund.

Svabba!

Håll stadigt, pojk.

Ajaj, sir.

Vitkalkningen ska vara jämn, pojk.

Det ska lysa! Skina!

Som silverslanten på ett horhus.

Ge sjömännen ett sant riktmärke.

De kommer inte se det om det stormar!

Besinna dig, pojk.

Det är ett gott arbete.

Och du rankar högt i min loggbok.

Så sant som Gud sagt det.

Jag firar ned dig nån meter.

Akta!

Aldrig vart i tryggare händer.

Akta!

Sluta svaja, pojk.

- Det gör jag inte! - Jo!

- Håll still! - Ja!

Nej! Stick!

Stick! Stick!

Fyrstation

Tack, pojk.

Winslow.

Ephraim Winslow.

De sista två veckorna, har jag...

Jag skulle gilla om du kallade mig vid namn.

Hör på den, ger order, pojken.

- Winslow. - Ja, ja. Då så.

Passar mig lika bra, Ephraim Winslow.

Så vad förde en som du till denna gudsförgätna klippa?

En som vad?

Vacker som en dag.

Bara retas, pojk, bara retas...

- Winslow. - Winslow.

Vad förde dig...

till denna klippa, Ephraim Winslow?

Vad var hans jobb förut?

- Timmer. - Timmer?

Timmerstockar. Norrut. Mot Kanada.

- Verket i Hudson Bay? - Just detsamma.

Är det sant som de säger?

"Skog så långt ögat kan nå."