Pierwsze 200 wierszy.
Caitlyn, det är en process, okej? Men det är viktigt att du kommer ihåg,
att den enda som kan rädda oss är vi själva.
Han är ett monster. Han är ett jävla monster, eller hur.
Men jag kan inte komma ifrån honom.
Vad var det med Mitch som lockade dig förr i tiden?
Vi träffades på jobbet.
Han var charmig och gåtfull.
Han var öppen mot mig och tog mig med på resan.
Han sa att det var vi två mot resten av världen.
Han fick mig att känna mig viktig.
Hej, jag heter Robert Montague Renfield.
Precis som de andra trevliga människorna
har jag hamnat i ett destruktivt förhållande.
Okej, det var mycket. Vi kanske borde börja från början.
Mr Renfield.
Jag välkomnar dig.
Jag är Dracula.
Jag var en fastighetsadvokat och hoppades på en affär,
som skulle förändra mitt och min familjs liv. Det gjorde det.
Du kommer att bli en bra assistent för mig, mr Renfield.
Jag förstår hur Caitlyn känner.
Jag dricker inte vin.
Han var också öppen mot mig och fick mig att känna mig viktig.
Han visade mig jetset-livet.
Vi gick på teatern.
Vi reste till exotiska platser.
Och sedan gjorde han mig till sin bekant.
Jag tar hand om alla mästarens behov.
Oavsett om det gäller nyanställda
eller att tillgodose hans speciella kostbehov.
Mörkrets prins och jag har tyvärr haft några underbara stunder.
Men som alla goda tider fick de till sist ett slut.
Jägarna har återvänt!
Ja, just det, insekterna. Jag hör dem ofta.
Dracula får sina krafter genom att suga livet ur människor.
Jag får min av att äta insekter. Vettigt? Var var vi nu?
Jag kommer, mästare!
Fan, fan, shit!
Shit, fan, fan, fan!
Shit!
Det är en skyddscirkel, Renfield. Han kan inte fly.
Låt oss göra slut på hans ondska så att du kan bli fri.
Fri?
Så fort jag är borta,
kommer de att bura in dig för att du har tjänat mig.
Jag är din enda räddning.
Jag är din enda vän.
Jag är den enda,
som bryr sig om dig.
Jag minns att jag trodde att han faktiskt menade det den här gången.
Renfield! Vi är de sista i vårt slag.
Från och med nu är varje droppe blod Dracula fäller på dina händer.
Fan, jag såg det inte komma.
Inte det heller.
Mästare, är du okej?
Nej.
Detta är ett ganska typiskt resultat.
En Dracula i toppform går sönder i en blodsugande frenesi.
Sedan dyker hjältarna upp och gör sitt, och jag står kvar med städningen.
Jag kallar det vår övergångsperiod.
Jag kommer att hitta en ny stad där han kan finna styrka
i ett vettigt gömställe tills hela cykeln börjar om.
Ursäkta... Kan jag låna en penna?
Tack.
Vilket för oss tillbaka hit.
Jag spenderar väntetiden på att komma hit och höra stackarna prata om sina monster.
Du pratade om Mitch.
Jag vet att det är långt ner på listan över hans skit,
men han älskar också ska.
- Musikgenren? - Ja.
Fishbone, Mustard Plug, Voodoo Glow Skulls...
Jag hatar den skiten!
Förlåt Caitlyn. Mark, jag är ledsen.
- Är det den som är 99% horn? - Jag tänkte detsamma.
Det är en grov förenkling av skas innovativa bidrag till musiken.
Åh gud, vem är jag?
Renfield?
Förlåt, jag svalde en insekt.
- Oavsiktligt. - Kan det finnas något annat?
- Vill du dela med dig av din historia? - Nej tack. Ni skulle inte förstå mig.
Jag vet, det är läskigt. Du tror att det aldrig kommer att bli annorlunda.
Men en dag kommer det att gå upp för dig att du kan få det liv du vill.
Men tills dess hoppas jag att du får ut något av att komma hit.
- Det gör jag. - Det är superbra.
Det jag får ut av det är uppoffringar. Men de är inte offren här.
Låt oss göra våra bekräftelser.
Jag är nog och jag har nog. Jag förtjänar att vara lycklig.
Jag är tacksam för den jag är och tar fullt ansvar för mitt liv.
De kan upprepa bekräftelserna allt de vill. Det löser inte deras problem.
Men jag kan.
Jag kommer aldrig att kallas en hjälte, men jag har hittat...
en win-win-lösning för människor som Caitlyn.
Jag hjälper dem att bli av med sina monster genom att ge mina vad han behöver.
Doug, vad gör du?
- Det finns någon där ute, Mitch. - Gud är inte där.
Familjen Lobo låter oss inte komma undan med att handla deras droger.
Jag vill inte lyssna på det.
Helvete. Det var den bästa delen.
Det är därför du inte tar en promenad i skogen bredvid ett gäng hundar...
- Shit! - Hej, Mitch.
Vänta, vänta, vänta! Ett ögonblick.
Förlåt, okej? Förlåt.
Du har tagit något du aldrig kan ge tillbaka.
Vi kan ge tillbaka det. Det är inte ett problem.
Du måste ha allt! Varsågod, ta det!
- Vad är det? - Knarket vi stal från din chef.
- Ursäkta mig, vem tror du att jag är? - En lönnmördare för att döda oss.
Jag är något som är långt,
mycket värre.
Jag är vän med Caitlyn.
Herregud.
Stick iväg härifrån. Nej, nej!
Vänta. Vad var det om en lönnmördare?
- Vem är du? - En av Caitlyns vänner.
Mer en bekant.
- Du såg mindre ut på avstånd. - Så roligt.
Dina knivar är slut.
Jag hade fel.
Jag har Apache Joe på fallet.
Mannen skär ut folks tungor. Du säger till honom att han heter rasistisk.
Kom igen!
- Shit! - Shit!
Shit!
Vad fan?!
Vad fan?!
- Har du druckit i kväll? - Nej. Varför? Är du intresserad?
- Stick härifrån. - Är du okej, partner?
Varför gör vi sån här skit när verkliga brott äger rum?
Rattfylleri är ett brott. Vi har även en hög med försvunna personer att ta hand om.
Kom igen!
- Herregud, det är Teddy Lobo. - Är du säker?
Jag är Teddy jävla Lobo!
- Ganska säker. - Gör inget galet nu.
- Jag gör bara mitt jobb. - På ett helt galet sätt.
Shit.
- Åt helvete! - Akta dig!
- Håll händerna på ratten! - Jag fick ett recept på den här skiten!
Vad har jag gjort?
- Kastar han droger på oss? - Jag gjorde inget fel!
Kokain!
Du fångar mig aldrig! Allvarligt?
Du är arresterad, kärring.
Fan.
Efter decennier av att ha drivits bort från världens alla hörn
har våra möjligheter och rikedomar blivit något begränsade.
Det är inget slott, men det är precis en sådan plats...
där inte en själ märker ett monster på rekreation.
Mästare?
Mästare!
Herregud, där är du.
Du ser...
...ser helt frisk ut.
- Ge mig handen. - Absolut. Här har du.
En liten amuse-bouche?
Smakar det bra?
Vad är det?
Den där? Det måste vara Doug.
Doug är skräp! Du serverar mig skräp!
- Den som saknar huvudet. - Det var där tidigare.
Jag ber inte om mycket. Bara blodet från ett dussin oskyldiga människor.
Jag är ledsen, mästare.
Jag vill ha lyckliga par, intet ont anande turister, ett gäng nunnor.
- En busslast med hejaklacksledare. - En busslast med hejaklacksledare?
En busslast med hejaklacksledare skulle ge mig tillbaka min fulla styrka.
Ska de vara kvinnor?
- Det är inget sexuellt i det. - Det påstår jag inte heller.
Du vet, kön spelar ingen roll för mig.
Jag äter både killar och tjejer. Det handlar om oskuld.
Det är det enda som kan ge mig...
Full styrka. Jag är helt för det.
De förtjänar bättre.
Men dagens värld är en farlig plats. Om vi var lite försiktiga...
kunde vi sluta fly och slå oss ner.
Då kunde jag få...
Då kan vi få ett liv igen.
Innan helvetet...
Det måste vara svårt
att vara fångad mellan deras regler och mina.
Deras regler är ett förvirrande virrvarr av moral,
medan mina är väldigt enkla.
Du kan döda och äta vad du vill och du kommer aldrig att dö.
Det är en välsignelse, men du är av den åsikten att...
det gör dig till ett monster.
Inser du hur hänsynslöst det är?
Jag är ledsen. Jag är ledsen.
Mina behov är det enda som räknas, tjänare.
Och vad är mina behov nu?
Dina behov är...
...lyckliga par, intet ont anande turister...
...nunnor och en busslast med hejarklacksledare.
Exakt.
Det här är min sjukförsäkring. Hans blod kan läka de sårade.
Också utan överskott, om du inte räknar min själ.
Du måste få mig precis vad jag vill ha.
Jag vill inte ha i spjället. Jag kommer att avslöja vad som helst.
Mördare! Vi har kallblodigt mördat ett hav av människor.
Igår kväll mördade vi någon som hade stulit våra droger.
Två bekännelser i en.
Det är inte ens någon där inne.
Där kan du se. Jag fäller hela Lobo-imperiet med en trafikräd.
No comments yet. Be the first to leave one.