Image of Victory (תמונת הנצחון)

INSPIRERAD PÅ HISTORISKA HÄNDELSER

Det finns stunder där man försöker förstå sig på ens liv.

Då man undrar om man tagit vara på tiden som Gud gett oss på jorden.

Man söker efter nån att jämföra sig med, nån som verkligen levat fullt ut.

Och ibland blir man förvånad över personen man tänker på.

Det var henne jag tänkte på.

Det är galet. Av alla män och kvinnor jag mött i mitt liv...

Har hon blivit oförglömlig.

Och det saknar rim och reson, för hon är fienden, eller hur?

Men jag kan inte sudda ut den bilden.

Varför log hon? Visste hon vad som skulle hända?

Hade hon listat ut vad jag försökt förstå hela mitt liv?

Slutligen efter ett 30-årigt krig har fred slutits mellan Egypten och Israel.

-Egyptens president tog det modiga... -Din smutsiga fähund...

Vi har slagits mot Israel i åratal för att hjälpa våra palestinska bröder

men den här freden löser inget.

-Sadat är en förrädare och jag är feg... -Hassanin... Är allt bra?

Du har varit deprimerad i en vecka.

-Maten är färdig, min älskling. -Om det inte fanns en orsak till kriget...

...och freden uppnås så enkelt

då har jag fört mina läsare bakom ljuset när jag sa att kriget var befogat.

De slogs och dog.

Vems fel är det om deras död var förgäves?

Vems? Mitt! Jag borde skrika att vår president är en förrädare.

Om jag hade modet och inte var rädd för att göra nåt så extremt...

Du skrev vad du trodde på, om vår kung och om vårt land.

Du är Egyptens främsta journalist. En ek bryts sönder i stormen...

...bambuträdet däremot böjer sig men rätar upp sig sen. Nu äter vi.

Ett böjt bambuträd... Är det vad jag har blivit? Så patetiskt.

Jag blickar bakåt och tänker på henne och vad hon gjorde.

Vad säger det om mig? Vad måste jag göra?

Jag återvänder till då jag var 24.

Då jag inte fruktade nåt, nyårsafton 1947.

GOTT NYTT ÅR 1948

Vilken galenskap... Kom, han är i filmsalen.

Han bad mig hämta dig.

Vad går jobbet ut på? Varför så hemlighetsfullt?

Tids nog får du veta. Du älskar väl film?

-Jo, men varför allt hemlighetsmakeri? -Producenten berättar allt.

Veckans egyptiska journalfilm

Den årliga kungliga välgörenhets- banketten hölls i Kairo den här veckan.

Kung Faruk, älskad av sitt folk, gick bakom kulisserna

för att tacka dansarna som underhöll gästerna.

Stäng av projektorn. - Hur tänkte du där? Hur?

Kungen omgiven av dessa unga damer? Ska drottningen behöva se det här?

Vår kung bryr sig bara om välgörenhet, inte kvinnorna. Eller hur? Svara, då.

-Jag är ledsen, sir. -Ledsen? Ska de stänga av oss?

-Använder du nånsin ditt huvud? -Ursäkta...

Ni ville träffa min vän omedelbart. Det brådskade.

-Är det han som skriver för tidningen? -Ja, men filmen är hans passion.

Är din vän modig? - Vad heter du?

Hassanin.

Ert id-kort.

Sionisterna beter sig som avskyvärda rovdjur och förtjänar vedergällning.

Jag har studerat den judiska själen och insett att den har gränslösa ambitioner.

De tror att det är deras förfäders land.

De kommer till Palestina från alla håll. Från Europa, Sydamerika, Asien.

De är som en svärm gräshoppor. Varför ska de ta över marken

från araberna som levt där i århundraden?

Utlänningar som koloniserar vårt heliga land och jagar bort våra bröder.

Titta här, på fridfulla byn Hamama, på vägen från Gaza till Jaffa och Tel Aviv.

De svinen byggde bosättningen Nitzanim.

Det var där, i Nitzanim,

där kvinnan med det gåtfulla leendet levde, fick jag veta senare.

Jag hade aldrig hört talas om platsen.

Den kvällen fascinerades jag av passionen

och den ideologiska glöden hos de unga frivilliga som jag gick med...

...för att kunna skicka journalfilmer från slagfältet

som skulle visas före biofilmerna.

I början var det skrämmande att åka till en krigszon,

men det var en möjlighet att filma, min största passion.

Som Tolstoj skrev så är kärlek och fruktan oskiljaktiga.

Håll i honom om han börjar springa innan lastbilen stannar. Det är farligt.

Hör upp! Jag väntar mig att ni beter er som soldater och inte huliganer.

Vi tävlar, Danny!

Låt se vem som får presenten först.

Det är svårt att säga vem är mer barnslig...

Ett barn ska vara barnsligt. En barnslig mamma är farlig.

Pappa!

Vem saknade pappa mest?

Vem av er damer vill tillbaka till fängelset?

Vem kallar han damer?

Elyakim! Hittade du nåt om Holsteinkor?

Det gjorde jag.

Ha alltid vapnen nära till hands. Vi ska skydda den här bosättningen.

Romek!

Varför har de skickat värdelösa soldater direkt från fängelset?

-Borde vi klaga? -Det är bättre än inga soldater alls.

Naomi, fixa madrasser till soldaterna.

Hör upp om ni vill sova ikväll!

-Ta en säck och fyll den med hö... -Tack.

...och gör er madrass.

Se till att knyta ihop den ordentligt så den inte går upp mitt i natten

för då får ni allt möjligt

under era nattkläder...

Jag skulle gärna ha min grej under hennes nattkläder.

Har du nånsin varit med en rödhårig, Jamus? De är självlysande där nere.

-Rödhåriga eller eldflugor? -Ursäkta.

Jag spelade violin så jag har perfekt hörsel, precis som en hund.

-Och hon skäller som en hund. -Nu räcker det!

Havet är en kilometer bort.

Vill du simma mitt i vintern? Är du galen?

Inte simma, från kusten är det 50 kilometer till Tel Aviv.

-Vi åkte dit för desertering. -Var det inte värt det?

Mira, kan befälhavaren prata med bataljonen?

Varför fick ni ingen radio?

-De kunde inte avvara en. -Jag vill tala med bataljonschefen.

-Jag måste fixa en traktorförgasare. -Gör så.

Varför står du? Sätt dig.

Järngrind, Sparven här. Hör ni mig?

-Din son är söt. -En stor pojke, självständig.

-Gillar du henne? -Va?

-Skådespelaren Marlene Dietrich. -Jag går inte så mycket på bio.

-Har du en skivspelare här? -I matsalen.

Det gör ont. Hjälp mig, snälla. Jävla skitaraber.

Jävla skitaraber!

Rör er inte! Vi drar till oss elden.

Eld!

Anfall!

-Det är över här! -Här med!

Habani, säg åt dem att de kan evakuera den sårade.

Sjukstugan är på andra våningen.

Ska vi binda fast skithögen på ett träd? För att skrämma andra mördare.

Han är ingen mördare. Han är bara ett barn.

Vissa av männen kan hantera vapen men vi är inte tillräckligt många.

Det här är bara början. Nu är det arabiska bönder, men det kan bli värre.

Jag vill ge mat till vaktposterna. Kan du fylla matlådorna?

Jag gör det.

-De kan väl skicka fler vapen? -Det är brist på dem.

Åtta mjölkkor ger 160 liter per dag. 30 för oss och vi säljer 130.

Vi skulle behöva 380 liter för att göra en vinst.

Det är ingen bra idé att ha barn på en plats där folk skjuter och skadas...

En plats utan barn är livlös.

Läkaren.

-Han klarar sig. -Tack och lov.

Ni är faktiskt förvånade att han inte dog.

Även en blind höna hittar ett majskorn ibland.

Bravo, doktorn! Bra jobbat!

I morse när jag vakna'

O bella ciao, bella ciao bella ciao, ciao, ciao

I morse när jag vakna' upptäckte jag fienden

Ziggy! Spela som du gjorde i Berlin. Spela med dem.

-Jag vill inte störa. -Vadå störa? Du ville ju spela piano.

Spela med. Men spela modernt.

Ziggy, mer modernt, gör det mer modernt...

Dekadent musik här? Ursäkta! Det här är ingen nattklubb.

Ursäkta oss du. Musik är musik. Vi är inga puritaner. Inget är förbjudet här.

-Jag säger bara att det inte är vår stil. -Det där börjar bli uttjatat.

-Men det är fortfarande viktigt. -Får jag lov, señorita?

Ska vi? Jag är en sann gentleman. Jag lovar.

-Kilometer, låt mig ta en svängom. -Låt mig dansa lite.

-Kallar de dig Kilometer? Varför? -Han väger ett kilo och är en meter lång.

Kilometer.

-Dansar du inte, Ben Gigi? -Sergeant Ben Gigi.

Vi är från samma kvarter men här kallar du mig sergeant,

sergeant Ben Gigi eller sir. Men inte Ben Gigi. Är det uppfattat?

-Vill du dansa? -Skojar du? Jag dansar inte med djur.

-Djur? -Djur... Du heter väl Jamus?

-Än sen? -Det betyder väl oxe på arabiska?

Då är du ju ett djur, eller hur?

-Det är dags. -Dags för vad?

Att gå i säng...

-Gå till Hadassa och be om en dans. -Nej, hon dansar med soldaten.

-Än sen? -Du är trubbel, Mira. Bara trubbel.

Ni lyssnar på radio Alexandria, 82 MHz.

Cigarett?

-Tack, mr Hassanin. -Hassanin blir bra. Nia mig inte.

Youssef, har du sett dokumentärserien "Why We Fight" av Frank Capra?

Jag jobbar hela dagen. Jag måste slita för brödfödan.

Vi borde inspirera oss av Capra.

Rörande historier om vanliga människor i ett moraliskt och rättvist krig.

Vi filmar journalfilmer,

men det finns ingen anledning till att det inte kan vara konst,

och verkligen säga nåt om mänskligheten.

Håller du med?

Stora drömmar...

Under tiden körde vi bara på natten så ingen skulle se oss.

Planen var att dela på oss och att varje styrka skulle angripa en bosättning.

God morgon.

Ledsen att jag väcker dig...

...men jag ska åka till stan och är tillbaka imorgon.

-Om du vill ha nåt därifrån... -Ha en bra resa.

-Mira? Mira... -Snälla, Elyakim...

Jag vill bara att du håller om mig hårt som du gjorde innan vi...

Elyakim... Du vet att vi inte längre...

Vill du att jag ska låtsas? Inte vara ärlig?

Jag är verkligen ledsen. Jag skulle berätta om jag kände annorlunda.

-Jag vet inte vad jag ska göra. -Inte jag heller.

Du bad mig att inte göra nåt drastiskt och att bete mig som allt är som det ska.

Men vad... Vad är problemet? Vadå?

Jag skuldbelägger inte dig...

-Vad har förändrats? Och varför? -Jag vet inte.

Jag är ledsen. Du vet att du är viktig för mig.

Storleken på angriparen spelar ingen roll.

Sluta skämta, Habani.

Förstått? Ska jag visa igen? Det är lätt för jag försöker inte slå dig.

-Okej, försök slå mig. -På riktigt?

Använd motståndarens impuls för att få ner honom.

Igen. Långsammare den här gången.

-Har du fått upp ögonen för nån? -Jag tror inte det.