Peaky Blinders

BLICKA NER PÅ JORDEN OCH SE FRÖNA DU HAR SÅTT

–Pappa, du har ett samtal! –Charlie!

Charlie! Vänta!

Charlie!

Hoppla, pållen! Hoppla!

–Du har ett samtal, pappa. –Duktig pojke.

Du kan gå in igen.

Telefonisten har numret till den som ringde–

så jag kan ringa upp dem.

Titta, det är dags för fiollektion. Det är mrs Milligan.

Iväg med dig.

Och Charlie, lek högljudda lekar. Du kanske hör några smällar.

Iväg med dig.

–Maggie? Det är jag. –Ja, mr Shelby?

–Jag missade ett samtal. Varifrån? –Belfast.

Belfast? Var i Belfast?

Har du numret? Ja.

Kan du koppla mig?

Tommy, tro inte...

Mr Shelby.

Jag är kapten Swing och ringer från de sex ockuperade grevskapen.

Vissa personer på andra sidan vår lilla stad vill döda er.

Ni bör även veta att den här pojken, Michael, er släkting–

–befann sig i sin hytt ombord på SS Monroe i hamnen–

–och gjorde affärer med männen som vill döda er.

Om ni vill kan vi skjuta honom här och nu.

Eller också skickar vi hem honom till er.

Skicka hem honom.

Nåväl, mr Shelby. Men den här släktingen–

–talade med representanter för County Tyrone och Glasgow UVF–

–om hur de ska dela upp galoppbanorna när ni är undanröjd.

De ljuger, Tommy!

Får jag fråga varför ni gör mig den här tjänsten?

Vi har fått höra av personer på höga positioner–

–att ni sen er omvändelse till socialismen är på änglarnas sida.

Och änglar kan vara användbara för oss.

Kom in.

Fiolläraren undrar vad det var för smällar.

Fyrverkerierna. Jag testar dem inför lördagen.

Ni lovade läkaren att bara röka efter mörkrets inbrott.

Det är ganska mörkt, Frances.

Kommer mrs Shelby och Ruby hem till middagen i kväll?

Jag vet inte.

–Pappa? Jag har lärt mig en sak. –Har du?

Det har jag också. Vad har du lärt dig, min son?

Låt oss få det här överstökat. Jag ska med tåget.

Ta tåget, Tom. Jag kan ta itu med det här.

Gå hem.

Kom hit. Sätt på dig den här.

Titta, den passar på dig. Du måste hålla dig varm.

Vakna.

Upp och hoppa.

–Vad gör du här? –Slösar bort min tid på dig.

Sätt dig ner, Finn. Sätt dig ner.

Vad måste jag göra för att du ska lyssna på mig?

Du har blivit skjuten.

Du har sprungit runt på gatorna med ett vapen.

Nån måste göra det.

Vi har folk som gör sånt. Soldater, kaptener och korpraler.

Och vad är jag?

–"Vad är jag?" Herregud. –Ja, vad är jag, Tom?

–Brodern du aldrig har tid med. –Du är general, Finn.

Du är för fan en Shelby, så du är en general.

Har du sett en general gå nära blodet och spyorna?

Han har rätt, för fan. Det är vad du är.

Upp med dig, soldat. Upp med dig!

–Ni sa ju att jag var en general. –Jag sa inte det.

–Så upp med dig! –Arthur.

Finn? Se på den här.

Det är kulan Aberama Gold skar ut ur dig.

Den första och sista.

Första och sista.

Tappa inte bort den.

Snygga till dig och klä på dig. En snygg kostym.

Jag har nåt som håller dig borta från problem.

Just det, Tom. Nu när du ändå är här...

–Jag vill gifta mig. –Klä på dig. Sätt fart!

Kom igen!

Berätta om flickan du försöker imponera på.

–Hon gillar det här livet. –Gillar hon det här livet?

Hitta nån som hatar det. Det gjorde han, och nu är han ordförande.

Seså, sätt fart.

Arthur? Är Lizzie och Ruby kvar hos er?

Ja, de är kvar.

Hon sa att hon skulle åka hem i dag. Hon kommer hem senare.

Har hon pratat om mig?

De pratar mycket. Du vet hur kvinnor är.

I köket, medan ungarna rusar runt. Jag bryr mig inte om dem, Tom.

–Jag lyssnar inte på dem. –Allt hon säger är sant.

–Du gillar det här livet. –Det gör jag inte.

Jag gillar inte att Michael kommer tillbaka i dag.

Tåget kommer klockan tre. Polly åker dit. Ta med ett vapen.

Säg åt Moss att tömma stationen på poliser. Hör du det?

Tommy...

Jag hörde henne säga en sak.

De pratade bara, och sa att...du inte sover.

Att du inte kan sova.

När jag sover drömmer jag.

Och i min dröm vill nån ha min krona.

Jag tror att det är Michael. Ring mig klockan tre.

Jag ska sätta kulan på ett halsband som påminnelse.

Arthur? Vad hade du för uppgift till mig?

–Polisen söker er, mr Shelby. –De får inte komma in här.

Han säger att det är helt inofficiellt.

–God eftermiddag. Har ni fått te? –Det här går fort.

Ni får fem minuter.

En skjutning ägde rum för två dagar sen. En man dog.

Det var mord.

I Maida Vale. Av alla ställen.

Han hette Levitt.

Han var journalist.

Kvällen innan han blev skjuten var han här för att träffa er.

Vi hittade en passersedel och ert namn i hans dagbok.

Jag undrar varför han var här.

Och jag undrar varför ni är här.

Ni kände honom visst i Birmingham.

–Vad heter ni? –Stacker.

Stacker. Okej.

Mr Levitt var fikus. En del kanske tror att det var en annan fikus.

Mr Stacker, jag får känslan av att ni kan vara mycket ihärdig.

Bara inom mina befogenheter.

Er polismästare, Wyatt–

–har tydliga åsikter om ihärdighet som han har delat med mig.

Han tycker om ihärdighet, precis som jag, och noggrannhet.

Men inte trams.

En man som går i parken med andra män dör i Maida Vale.

Och ni kommer till mig.

Vi har även hans anteckningsbok.

Tiden är slut, mr Stacker.

Tack.

Hej, mamma.

Det här är Gina.

Gina Gray.

Kaptenen vigde oss ombord.

Hon är min fru, se på henne.

Tommy sa åt mig att be dig berätta sanningen.

Vi har rest i 15 dagar, mrs Gray. Vi kanske kan prata om det senare?

–Vi åker hem och pratar. –Först ska du berätta sanningen.

–Här? –Ja.

Michael!

Hej, raring. Välkommen till Birmingham.

Michael?

Okej.

Fartyget la till i Belfast.

–Två män förde bort mig. –Under pistolhot.

–Jag pratar med min son. –Dra åt helvete.

Du med, Arthur.

Det här är för fan min fru. Och jag tar med henne hem till det här.

Kom, Gina.

Vart ska du ta vägen nu? Presentera mig åtminstone.

Se på det här. Se på det.

Här är det, Gina. Det här är mitt jävla folk.

Vill du veta sanningen, Arthur? Vill du veta sanningen, mamma?

Jag förrådde inte min jävla familj!

Nu, mamma...vill jag åka hem.

Jag har bokat en svit på Midland Hotel.

På Tommys order? Midland Hotel är Tommys lilla kungadöme.

Där alla portiererna håller koll.

Där alla telefonväxelflickor rapporterar mina samtal.

Se det som karantän, Michael.

Vi behandlar dig som en jävla hund.

En som luktar illa, som stinker.

–Tills vi vet att du är helt ren. –Dra åt helvete, Arthur.

–Flytta på dig, Arthur. –Nej, Pol.

Kom, älskling. Bry dig inte om dem.

Ring Tommy och hälsa att Polly säger att Michael talar sanning.

Bry dig inte om dem.

Okej, Pol.

Snygg rock. Är du en kamel, eller?

Välkommen till familjen, Gina Gray.

Jag applåderar mr Rowleys försök–

–att höja skolpliktsåldern till femton år. Jag stöttar även...

Vad gäller bidragsutredningar...

Vi är folket. Vi har fått nog.

"Vi är folket och vi har fått nog."

Jag röstar för ändringen.

Mr Shelby. Ni sjunger som en sångfågel i underhuset.

–Vem är den här vackra finken? –Min syster.

–Som är gravid. –Och farlig.

–Vi avgudar det farliga. –Vilka är vi?

Det är ett kollektivt substantiv.

Det beskriver en grupp som är otålig och ung–

–och, som jag sa, avgudar det farliga.

Ni hade en häst som hette Dangerous (farlig).

Whisky. Irländsk.

Ge honom ett glas från min flaska. Eller ta hit hela flaskan.

–Och damen? –Är inte törstig.

Hur känner ni till hästen?

Vi har en gemensam bekant. May Carleton.

När jag frågade om er sa hon: "Kära nån, var ska jag börja?"

–Varför frågade ni om mig? –För att jag avgudar det farliga.

Och var började hon?

–Jag hoppades på ett möte i enrum. –Min syster är min rådgivare.

Mitt råd var "träffa inte mr Mosley".

–För att jag är farlig? –Nej.

–Varför är ni så otålig? –Jag vill ha min jävla whisky.

Bennett!

May Carleton talade om er som man gör om en fest man knappt minns.

När man har kraschat med bilen–

–och lever på champagne och kokain i tre hela dagar.