The Count of Monte Cristo

"GREVEN AV MONTE CRISTO"

År 1814 förvisades kejsare Napoleon till ön Elba utanför Italien.

Av rädsla för fritagningsförsök sköt britterna alla som landsteg...

oavsett hur oskyldiga eller desperata de var.

Idioter.

För kapten bortom revet, tills vi har tillstånd att ta honom iland.

- Jag trodde att jag var övergiven. - Jag överger inte vänner i livsfara.

Men som monsieur Morells officielle representant på resan

har du officiellt överträtt dina befogenheter som andrestyrman.

Officiellt. Så där. Ryggen fri.

Han måste till en läkare, annars dör han. Förstår du?

Självklart! Men tro inte att jag gör det här nykter.

Engelska dragoner.

Hallå!

Nej, Dantes!

- Det var väl dumt? - Vi måste ju prata med nån.

Vi är franska sjömän! Vi behöver sjukvårdare!

- Vi har fredligt uppsåt! - Edmond! Sluta!

- Vi vill inget illa! - Edmond!

Skynda dig!

Akta!

Fernand!

Bra. Äntligen träffade du nåt.

Löjtnant Graypool. Om er blodtörst kräver att dessa dårar dör, skjut dem.

Gör det, med vetskapen att de inte är mina agenter.

Förklara er nu, eller bli skjutna.

Sir. Jag heter Edmond Dantes.

Andrestyrman på Pharaon, på väg hem till Marseilles.

Här är redarens representant, Fernand Mondego, son till greve Mondego.

Vår kapten har fått hjärnhinne- inflammation, så vi söker hjälp.

Om hans koma är äkta, känner han väl inte av kniven?

Bara en rispa.

- Löjtnant Graypool! - Vi kom med goda avsikter!

- Det var för mina sårade män! - Och din sårade stolthet.

Det har varit en händelserik kväll.

Om jag inte hade skjutit dragonerna hade du legat i delar på stranden nu.

- Jag fick oss nästan dödade... - Ja.

Men vi överlevde.

Ge mig ännu en flaska vin

Ge mig ännu en flaska vin

Kungen är din, Mondego.

Att vara din vän är alltid ett äventyr.

Synd att äventyr inte alltid är ens vän.

- Det här varar ju inte för alltid. - Vad pratar du om?

Inget. Botten upp! Vi dricker Napoleon Bonapartes vin.

Vin från 1806 är faktiskt en finare årgång.

Nu när ni är vaken, monsieur Dantes, kanske vi kan byta ett par ord?

Av ren nyfikenhet. Vad är poängen med schackpjäsen?

Så har vi gjort ända sen vi var små.

När nån av oss har vunnit en seger, blir han kung för en stund.

- Kung för en stund? - Ja.

I verkliga livet är vi antingen kungar eller bönder.

Jag blev rörd av er ansträngning att rädda kaptens liv, Dantes.

- Han är min kapten och vän. - Lojala vänner är sällsynta.

Det är faktiskt ett likartat ärende jag vill prata om.

Jag har skrivit ett sentimentalt brev som britterna inte får se.

De har för vana att öppna mina brev. Kan ni leverera det åt mig?

Det är bara ett brev från en gammal soldat till en annan.

Det är fullkomligt oskyldigt, kan jag lova.

Men det är priset jag begär för att ni ska få använda min läkare.

- Då går jag med på det. - Bra.

Brevet ska levereras till en monsieur Clarion.

- Kan ni memorera det namnet? - Monsieur Clarion.

- Hur hittar jag honom? - Han hittar er.

Brevet existens får inte bli känt för nån annan.

Inte ens för er stallbroder där borta.

- Jag håller mitt ord, Ers Majestät. - Ja, det tror jag nog.

- Vad ville han? - Nyheter från Frankrike. Bara det.

Dags att ni ger er av. Er kapten har varit död i en halvtimme.

Är ni säker?

När man har sett lika många slagfält som jag, känner man av döden.

Kungar och bönder, Marchand. Kejsare och dårar.

Fortare!

Danglars? Vad har hänt?

Kapten Reynaud är död, sir. Och Edmond Dantes lydde inte order.

Kom upp och rapportera, Danglars. Du med, Edmond.

- Behöver ni mig, monsieur Morell? - Stick!

- Mercedes! - Var är Edmond?

Trevligt att se dig också. Du missade honom precis, tyvärr.

Han kan ha råkat illa ut. Vi skulle ses vid klipporna. Kom.

- Jag sa åt Dantes att inte gå iland. - Stämmer det?

- Jag tar på mig ansvaret. - Som du borde.

- Det var hans idé. - Det borde ha varit din.

Att gå iland räddade inte kapten. Jag skyddade frakten.

Du skyddade dig själv. Du gömde dig bakom din rang och stannade ombord.

Edmond Dantes. Jag gör dig till ny kapten på Pharaon.

- Tänker du degradera mig?! - Det är ingen degradering.

Du förblir förstestyrman. Under kapten Dantes.

Såvida du inte väljer att söka ett annat jobb?

Jag kan tänka mig att en viss ung dam vill höra den här nyheten.

Tack.

Monsieur Morell?

Jag hörde att ert skepp precis har återvänt från Elba.

Var det möjligen några som tog sig iland där?

- Ja, men de är inte här nu. - Tack för det.

- Får jag fråga vem som undrar? - Namnet är Clarion.

- Älska med mig. - Ska du aldrig ge dig?

- Han måste inte få veta. - Jag skulle veta.

- Det blir vår lilla hemlighet. - Jag tror inte på hemligheter.

Tror du inte att Edmond har hemligheter? Det har han. Fråga.

- Jag vet vad du vill, Fernand. - Gör du?

När vi var små fick Edmond en visselpipa och du en ponny.

Du var så arg för att han blev lyckligare för visselpipan än ponnyn.

Jag tänker inte bli din nästa visselpipa.

- När tror du han har råd med en fru? - Om 2 år. Det ska räcka.

Då får han sina kaptenspapper, så vi kan gifta oss.

Jag skulle aldrig orka vänta 2 år på en brud som dig.

- Hallå! - Där är han.

Mercedes!

- Jag har saknat dig så... - Saknaden är över nu.

- Är du illa ute? - Nej, jag är kapten!

Kom.

- Monsieur Morell gav mig Pharaon. - Edmond!

Kungen är min.

Ditt liv är sannerligen välsignat, Edmond.

- Du är fortfarande den bäste. - Jag vet.

Sluta med det där. Du blir flintis.

- Har du hemligheter för mig? - Hemligheter?

Nej. Hurså?

Fråga mig vadsomhelst, så berättar jag.

Vi behöver inte vänta 2 år.

- Så fort jag har råd med ringen... - Jag behöver ingen ring.

Det här blir min ring.

Vad som än händer...

kommer du aldrig se den fattas på mitt finger. Aldrig.

Hej du. Fine, unge gentleman. Gör du mig sällskap?

Säg mig en sak, Mondego...

Hur lyckades du bli vän med den där präktige fikusen Edmond Dantes?

Han hävdar att han är min vän.

- Han har fräckheten att ha hemlisar. - Vad för hemligheter?

Skål för den nye kaptenen på Pharaon.

Allt jag är, har jag dig att tacka för, far.

Må denna lyckliga stund vara början på ett långt...

och underbart liv för er två.

- Vem av er är Edmond Dantes? - Det är jag.

Ni är anhållen enligt order från fredsdomaren i Marseilles.

- På vilka grunder? - Det är konfidentiellt.

- Grip honom. - Jag kräver en förklaring!

Jag är tillbaka ikväll. Oroa dig inte. Det är ett misstag!

- Ni ser inte ut som en förrädare. - Förrädare?

Var behjälplig nu. Ert liv kan hänga på det.

Hade ni personligen kontakt med Napoleon på Elba?

Ja. Jag var med greve Mondegos son, Fernand, nästan hela tiden.

- Känner ni Fernand? - Vi är bekanta sen nyligen, ja.

- Då så. Han kan styrka det. - Jo, men ni sa "nästan hela tiden".

Bortsett från när Napoleon bad mig ge ett brev till en vän i Marseilles.

Eftersom ni gick med på den förrädiska korrespondensen

har ni blivit angiven av er förstestyrman. Monsieur Danglars.

- Har ni levererat brevet? - Nej! Nån skulle hitta mig.

Jag har det i jackan. Här.

- Har ni läst det? - Nej, sir. Jag kan inte läsa.

Det är ett brev till en av Napoleons agenter.

Här står tider och positioner för de brittiska patrullerna på Elba.

Jag lovar att jag inte visste det! Innehållet var oskyldigt.

Nej. Det är ni som är oskyldig.

Dåraktig och oskyldig.

Det är nog det värsta ni kan anklagas för.

Som tur är hann jag få tag i dokumentet. Ingen skada skedd.

Jag vet inte hur ni ska klara er, men nån förrädare är ni inte.

- Ni kan gå. - Tack, sir.

Vänta. Sa Napoleon vem som skulle ha hämtat brevet?

- Monsieur Clarion. - Vilket namn, sa ni?

Monsieur Clarion.

Har ni nämnt det namnet för nån annan? Monsieur Mondego?

Nej. Monsieur Mondego känner faktiskt inte till brevet.

Det här är livsfarlig information.

Man kan aldrig vara nog försiktig i dessa tider.

- Eller hur? - Ja, sir.

Jag har orsakat ganska mycket stress för er.

Kan jag, som en slags ursäkt, erbjuda er skjuts hem i min vagn?

Den står här bakom.

Tack.

Monsieur Villefort? Monsieur Villefort?!

Vart för ni mig?

Det här är ett misstag. Jag har tillstånd att åka hem.

Från och med nu är ditt hem fängelset på ön If...

- Nej! - Hallå!

Skjut honom nu!

Sitt upp! Efter honom!

Fernand! Fernand!

Här är han. Fernand!

Jag greps för förräderi! Jag lyckades nätt och jämnt fly!

På Elba gav Napoleon mig ett brev. Jag lovade honom att inte säga nåt.

Ett brev till en gammal vän, sa han. Men den jäveln ljög!

Det var till en av hans agenter!

Myndigheterna fick reda på det! Gendarmeriet är i hälarna på mig!

Okej. Nu måste vi tänka.

- Jag hoppades på hjälp från din far. - Han är i Paris, svårt sjuk.

- Hur långt bort är gendarmeriet? - Minuter!

- Behöver du pengar? - Ja, tack.

- Har du nån pistol? - Självklart inte!

Sluta, Fernand. Jag har inte tid med det...

Jag såg när Napoleon gav dig brevet.

- Var det du?! - Inte bara. Det var Danglars idé.

Varför höll du det hemligt? Jag trodde att vi var vänner!

Jag lovade Napoleon på hedersord! Men han ljög för mig!

Jag vet, Edmond. Jag läste brevet.

Läste du det...?

- Varför gör du så här mot mig? - Det är komplicerat.

Komplicerat?