De eerste 200 regels.
AMAZONAS REGNSKOG, BRASILIEN
Längre än hit leder inte vägen. Vi behöver en båt.
Några dagar borde räcka.
Vi kan inte fortsätta, Ana.
Djungeln vill inte ha oss här.
Det är...
Vi måste göra det här.
Det kommer att förändra våra liv.
Okej.
- Då går jag väl själv. - Ana!
Ana! Gör det inte!
Det är hon!
Till båten!
Fort!
Nej!
Ta min hand!
Vi börjar med en närbild på en fullmåne.
Mjölkvit. Nästan gul.
Därefter sänks kameran...
och visar en idyllisk villagata.
Vi glider förbi en radda vita staket tills vi stannar vid ett avloppsgaller.
Pang - så slås det upp!
Nåt stort och fjälligt slingrar sig ut. Snabbt, hungrigt, allt annat än mänskligt.
Och ett pulserande soundtrack drar igång.
Nu rider vi på odjurets rygg
medan det hotfullt slingrar sig mot ett litet blått hus...
Förlåt, men det är alltså vår bröllopsvideo du pratar om?
Ja, fast jag ser dem mer som kortfilmer.
Jag är inte helt säker på att det här är vad vi hade tänkt oss.
Jag fattar att det är udda, men...
Vi gillade verkligen den du gjorde för Karen och Bart.
- Ja, när de hoppar upp och high-fivar. - Det hoppet var så grymt.
Och jag älskar den låten.
Japp, men grejen är... jag gillar er.
Ni sa att ni gillar skräckfilm och jag älskar skräck
så jag ville göra nåt speciellt. Det är en film för resten av ert liv.
Men det här är ingen film, Doug. Det är en bröllopsvideo.
Och vi vill ha en där de gör ett hopp. Kan du göra det, eller inte?
Då så...
- Stör det om jag värmer upp? - Jag har varit med om värre saker.
Bra. Vad låter bäst, tycker du?
"Han ser suddigt, vilket kan tyda på..."
Eller: "Han ser suddigt, vilket kan tyda på..."
Jag skulle också kunna lägga på en accent...
Säg det som du sa det på din audition.
Det är ett tag sen jag hade en roll, så jag vill verkligen att det ska gå bra.
Det är en tuff bransch.
Förlåt.
- Läkare nummer 3, vi är redo. - Kör hårt nu.
Okej. Tack, Donna.
Skulle du behöva nåt från Lowe's så får du handla med min personalrabatt.
Okej?
Tack. Ytterligare 10 ml tramadol. Nån uppfattning om vad som har hänt här?
Han sa att han ser suddigt, vilket kan tyda på...
Synnervsinflammation. Det har jag redan uteslutit.
Bryt!
Jag vet inte vad det var för accent, men kan du göra det normalt?
Vi tar om det nu direkt.
Han sa att han ser suddigt, vilket kan tyda på...
Bryt! Säg repliken snabbare. Okej?
- Han sa att han ser suddigt... - Bryt!
Vi måste kicka snubben. Har vi nån annan vi kan ta in?
OM DU INTE KAN ANDAS KAN DU HELLER INTE SKRIKA
Griff, det är Doug. Jag träffade din morsa i mataffären nyss.
Hon sa att du har ett stort jobb idag. Jag är stolt över dig.
Alla här i Buffalo saknar dig.
Älskar dig. Kom och hälsa på snart!
För helvete, Jerry.
Vad är det för kloakmonster det pratas om?
Jisses...
Doug...
Jag fattar att det här inte är vad du drömde om som liten.
Men drömmar är flyktiga, du vet. Och nu ska jag snart gå i pension.
Alltså är det bara en tidsfråga när allt det här är ditt.
- Är det? - Ja. Se dig omkring. Titta bara.
Jag menar, tänk dig...
Spelar du korten väl är det ingen dålig tillvaro.
Vi snackar om ett liv på B-nivå, för att inte säga B+.
Säkert att du inte vill göra nåt på din födelsedag?
Förr krävde du alltid att vi skulle fira dina halvårsdagar.
Vi kan väl ta en öl? Eller vadsomhelst.
Vi kunde se den där nya bergsklättringsdokumentären.
- Om kvinnan som faller ner och dör? - Ja.
Okej, den om fridykaren på Maldiverna, då?
Som drunknar? Herregud, Doug.
Jag vet inte. Vi käkar varsin gummy och går och lägger oss.
- Gud, Malie... nej! - Jo!
- Du älskar födelsedagskalas. - Du skulle ha sett din min, pappa.
- Visste du? - Det var min idé.
Kan du ta jackan? Tack.
Tja, hur är det?
- Grattis! - Kenny, akta ryggen!
- Lägg av! Inte är det väl... - Samma hudkräm, samma korg.
"Den lägger hudkrämen i korgen." Det är ju helt sjukt!
Ja, det är på riktigt sjukt.
- Grattis, Dougie. - Tack för att du kom hit, Claire.
Jag älskar ju Buffalo så här års. Snöslask, köldskador...
- Är inte Trent här? - Nej, honom ser du aldrig igen.
Han satte på sin tandhygienist.
- Men nu handlar det om dig, gullet. - Det handlar om dig.
- Är du här?! Jäklar! - Det var alldeles för längesen.
- Så kul att se dig. - Grattis på födelsedagen.
- Tack för att du kom. - Tror du jag ville missa det här?
Vi har mycket att ta igen.
För många år sen hade en grupp unga filmare dröm.
En dröm som varken var särskilt originell eller ens bra
men den var ändå deras.
Och de förverkligade drömmen.
Så utan vidare krusiduller presenterar jag härmed...
en helt orestaurerad kopia...
av 13-årige Doug McCallisters mästerverk The Quatch.
Va?! Jag trodde att den gått förlorad!
Jag hittade den i morsans garage. Den satt fast i spelaren.
- Säkert att den är barnvänlig? - Vem fan bryr sig?
Vi tvingades censurera alla svordomar inför visningen för skolan.
Trots att vi var tydliga med att den var barnförbjuden.
- Grattis, kompis. - Det här händer inte.
Det händer. Nu kör vi.
Jag ska döda dig...
Jag har inte förändrats det minsta.
Herrejävlar!
Han är nåt på spåren! Akta er för Quatch!
Innan du försöker slå mig har jag en jävla fråga:
Har du nån jävla stake i dig eller morrar du mest?
- Vi hade kollat mycket på Scorsese. - Utan att fatta så mycket.
- Det är en sak jag måste säga. - Vadå?
Jag älskar dig. Jag har alltid gjort det.
- Och kommer fan alltid att göra det. - Jag älskar fan dig med.
Så kyss mig, kvinna.
Vilken karisma. Du hade det redan då.
Hur kunde jag gå med på det där?
Det var ju din idé!
- Den är på väg mot oss! - Vi är fast!
Vad fan ska vi göra?
Vi kommer att dö!
Nu blir det allvar.
Inte så länge jag är här.
Bästa födelsedagspresenten nånsin. Jag visste inte ens att den existerade!
Du får den - plus TV:n eftersom den sitter fast i den.
- Det var precis efter... - Sista året på college.
Samma år som Anaconda kom ut. Vi såg den typ 30 gånger.
- En av de stora klassikerna. - Lätt. Ta bara rollistan...
J.Lo, Ice Cube, Owen Wilson, Stoltz. Det är helt sjuka namn.
Plus att ormen var som en metafor för våra liv just då.
Typ hur livet liksom kommer emot en.
Hur det jagar en och tvingar bort en från...
ens föräldrars sjukförsäkring och sånt.
- Jag vet inte... - Ja, det är sant. Så var det.
Och Jon Voights accent sen...
"De slingrar sig runt dig tills du hör hur dina ben krossas..."
"innan deras kraft får dina blodkärl att explodera!"
Förlåt.
Jag har rättigheterna till Anaconda.
Va?
Jag har rättigheterna till Anaconda.
Japp. Filmen baserades tydligen på en bok av nån död japansk snubbe.
Min agent presenterade mig för hans änka.
Otroligt nog var hon så förtjust i de fyra S.W.A.T- avsnitten jag gjorde...
- Vem är inte det? - att hon gav mig rättigheterna.
Så vad ska du göra med dem?
Inte jag. Vi.
Vi gör en reboot. En indiefilm.
3 veckor. Guerillainspelning med minsta möjliga team.
Claire, du och jag spelar huvudrollerna. Kenny filmar. Doug regisserar.
- Vad sägs? - Låter bra i teorin, men...
- Jag är på! Jag kan ledigt. - Ja, det kan du, Kenny. Grymt!
Vad snackar du om? Han är inte... nej, han är inte på.
Ett ord och du hoppar på direkt. I Amazonas? Han är inte på.
Du då, Claire?
Jag är nog inte i rätt sinnestillstånd med tanke på skilsmässan och allt...
- Klart du inte är i rätt sinnestillstånd. - Och det är det bästa sinnestillståndet.
Som i Eat Pray Love och... sån skit. Kom igen nu!
- Vet du vad? Jag är på. - Va?! Seriöst?
Mitt liv är ju åt helvete ändå, så...
Så skönt att höra! Inte att ditt liv är åt helvete, utan att du är på.
Plus att så fort Doug sagt ja
behöver vi din hjälp med att finansiera den.
Doug?
Griff, tyvärr.
Men jag har förpliktelser. Jag har Malie, Charlie, jobbet...
- Jag vet. Du gör bröllopsvideor. - Filmer.
Det är faktiskt ett bra liv. Typ B eller B+.
B? B+?
Det är ett bra liv.
Minns du när vi var unga
och satt uppe halva nätterna och kollade skräckfilmer?
Vi skrämde skiten ur oss själva. Körde Motorsågsmassakern på repeat.
Nu har vi chansen att göra en själva.
Vi har drömt om det här sen vi var barn.
Jag vet.
Men vi är inte barn längre.
Jag är ledsen.
Ja... okej.
Jag... jag fattar.
Jag fattar.
Kollar du fortfarande på The Quatch?
Charlie, kan du inte titta till kakorna?
Okej, men jag pausar, så...
rör inget.
- Vi behöver lite iskall mjölk till dem. - Fixar det.
No comments yet. Be the first to leave one.