Executive Protection (Livvakterna) (Livvakterna)

Vad fan…

Det har inte kommit in några råvaruleveranser på två veckor.

-De har stängt av strömmen i natt. -Kvart över två.

Hur fan vet du det?

-Var är resten? -Sjukskrivna.

Vad sa polisen?

Att det inte är mycket de kan göra.

Om vi lägger ner fabriken nu klarar vi förlusten.

Om 20 minuter har du och jag möte med Nikolaus Lehmann.

-Vad har du sagt till honom? -Att vi har problem med gangsters.

Vi ordnar med säkerhet över hela Europa.

Jag har arbetet för 200 företag i östblocket och Tyskland.

Jag har varit i säkerhetsbranschen i tio år.

Innan dess jobbade jag för Stasi och för polisen i Berlin.

Jag känner till alla problem i östra Europa.

-Den här gangstern… -Hans namn, tack.

Peter Kolk.

-Han kräver 40 % av vår vinst. -Lokal skatt kallar han det.

Det brukar heta så. Är det han?

Ja, det är han. Han kommer hit ikväll för att ta betalt.

Jaha, okej…

Om ni anlitar mig tar jag hand om alla era problem.

-Vad kostar det? -För hela vårt säkerhetsprogram…

…20 % av vinsten. Det är normaltaxa här i östblocket.

-Det är mycket pengar. -Ni får mycket säkerhet.

Okej, du är anlitad.

Var fan tog han vägen? Lehmann…

Vad i helvete….

Vad i helvete… Vad fan sysslar han med?

Vad fan…?

Okej, sätt igång.

Johan.

Jag visste väl att det var här jag skulle hitta dig.

-Din dom har kommit. -Det var på tiden.

-Vad blev det? -Vi är uppkallade till Lilla mamma.

Att rymma från sina häktesvakter är visserligen inte olagligt.

-Du krossade ett säkerhetsglas… -Rutan är betald.

Påföljden blev bara böter.

Det beror på att du frihetsberövade kriminalassisterna…

-Sten och Martinsson. -Med deras egna handfängsel.

De steg jag tog var för att sätta fast en mördare.

Är det inte det polisen ska göra?

Alla steg du tog var för att klara dig ur en knepig situation.

Om du kallar det polisarbete vill jag veta en sak

innan jag beslutar vad som ska hända med dig.

Skulle du göra om samma sak i en liknande situation?

Utan att tveka.

Jag har hört att du är svår att samarbeta med.

Du lyssnar inte. Du släpper inte in kollegorna i arbetet.

Är det inte resultaten som räknas?

Du verkar inte förstå vad din inställning leder till.

-Nej, vadå? -Fascism och laglöshet.

Fortsatt inre tjänst… Fy fan.

Jag visste att jag skulle halshuggas.

-Du måste tala deras språk. -Jag trodde vi talade samma språk.

-Du förstår inte vad jag menar. -Vad då?

Du lyssnar inte. Du släpper inte in dina kollegor i arbetet.

Det är svårt att samarbeta med dig.

-Jaha, så det kom från dig. -Ja, det gjorde det.

Ja…

Kunde du inte ha sagt det till mig istället?

-Hur gammal blev han? -Sjuttiosex.

-Var det din pappa? -Nej.

Han var mer som en reservpappa kan man säga.

-En bra sådan. -Var är dina föräldrar?

Du vet…

Jag var så liten när de dog att jag knappt minns dem.

I övermorgon ska jag och mamma komma hem till dig.

Just det.

Hitta inte på nåt nu utan att fråga mormor först.

Det ska bli kul att få träffa dina barndomskompisar.

Hej.

-Hur är det? -Det är bra, tack.

-Vad kul att du kunde komma. -Jag gillade din farsa.

-Torbjörn och Lisbeth känner du. -Hej, Johan.

-Helén. -Sven Persson, välkommen.

-Jeanette, min hustru. -Hej, Johan.

Nu tar vi och går in, va?

Jag trodde inte att du gick på begravningar.

-Hur dog han? -Det var hjärtat.

Ett släktdrag…

Ursäkta.

-Hur är det med honom? -Problemen i Estland dödade honom.

-Va? -Ja… Nils.

Nej, men ska vi inte fylla på glasen lite?

Vad är det som har hänt i Estland?

-Den har nåt. -Är du och Johan gifta?

Nej, det är vi inte.

Känner du Johan väl?

Ja, han var förlovad med min syster, Maria.

-Har han inte berättat det? -De var väldigt kära.

Var det hon som dog?

Nån som vill ha nåt mer, påtår?

Du har väl hört om smitolyckan?

-Ja, lite. -Maria var 19 när hon blev nermejad.

Hon var i nionde månaden. När Johan hittade henne i diket…

Då var hon redan död.

Efter några dagar drog han till polishögskolan.

Han kom aldrig på Marias begravning.

-Vet man varför? -Nej, jag vet faktiskt inte.

Det är första gången som han återvänder hit.

-Vad hette han? -Nikolaus Lehmann.

Vad var det som hände?

-Sven är så jävla envis… -Vad hände i Estland?

Det är en jävla sörja.

-Vem är den där Lehmann? -En tysk säkerhetskille.

-Sven bad honom att dra åt helvete. -Jaha.

Det har varit inbrott på kontoret.

Det är inte klokt. Vem kan ha gjort så här?

Är det din farfar?

Och farsan…

De här korten finns det inget negativ på.

Vad är det här, Sven?

Den här Nikolaus Lehmann… Vem är det?

Jag ville inte störa förrän polisen var här.

-Det är bra, Gunnar. -När upptäckte du det här?

Är det inte Johan? Hej.

Jag upptäckte att det var inbrott för tre timmar sen.

-Har ni hittat nåt? -Vi ser inga tecken på inbrott.

-Ni måste ha glömt att låsa. -Det var definitivt larmat och låst.

-Vi hittar inget som är uppbrutet. -Det Gunnar säger stämmer.

-Gör upp en lista på vad som saknas. -Till försäkringsbolaget?

-Ja, vadå? -Vad tänker ni på polisen göra?

Vi är klara här.

Vänta nu lite… Kan jag få snacka med er?

-Vad vill du? -Särbehandla det här inbrottet.

Skriv inte "ej spaningsresultat".

Vi kan inte ens fastställa att det är ett inbrott.

-Inget är uppbrutet eller stulet. -Just det. Vad säger det er?

Det är en markering eller ett hot av nåt slag.

Nej, för i helvete…

Vad begär du? Ska vi spekulera i vad ett par glasbitar betyder?

Vår bil ska täcka 9 000 kvadratkilometer.

Vi åker på den där hustrumisshandeln.

-Vad förväntar du dig? -Ej spaningsresultat, alltså?

För i helvete, Falk. Vad tror du?

Varför har du inte berättat om alla de här människorna?

Varför har du inte sagt nåt om Jeanette?

Var inte så jävla hemlig. Du berättar aldrig nåt.

Jag behöver hjälp med en Nikolaus Lehmann.

-Vad hette han? -Nikolaus Lehmann, kollar du honom?

Har han gjort inbrottet?

Jag vet inte, kanske.

Jag får aldrig tillstånd att kontakta tyska polisen utan nåt konkret.

Johan?

Inte ett skit kommer att hända med polisanmälan.

Inte ett skit.

Det är ett rimligt förslag med tanke på omständigheterna.

-Vad är det frågan om? -Min klient, Nikolaus Lehmann…

Ni har inte gjort er första månadsbetalning.

Han bad mig föreslå att om ni har ont om kontanter

så kan in betala med företagets aktier.

-Om ni överför 20 %… -Jag har hört nog.

Det handlar inte om nån bristande betalningsförmåga. Gå härifrån.

Okej.

-Ni hittar mig på stadshotellet. -Försvinn härifrån!

-Jag kan inte sova. -Är du vaken, gumman?

-Får jag sova hos er? -Det är klart du får.

Pappa kommer snart. Han ska bara låsa.

Har du smörpapper?

-Vad gör du? -Jag ringer en kollega i Stockholm.

Varför det?

Jag kanske kan jobba med våldsbrott där.

-Stockholm? -Ja, vad fan…

Jag kan inte sortera cyklar resten av livet.

Jag skulle inte jobba åt ett företag som inte vill ha en.

Hade du smörpapper?

-Hallå? -Det är jag, Sven.

-Kan vi ses? -Vad är det som har hänt?

-Kan vi ses? -Titta, vad fina de blev.

Gick han bara?

-Hej. -Sch, Maria sover.

Maria?

Hon heter Maria, efter syrran.

Vad är det som har hänt?

Jo…

Du frågade om en viss Nikolaus Lehmann.

Det var…

…en ren affärsuppgörelse.

Lehmann skulle svara för säkerheten

mot 20 % av vinsten.

Det är normalt i öst.

När han tog hand om utpressarligan

så sköt han ihjäl allihop.

Fy fan…

Jag kunde naturligtvis inte acceptera det.

Jag avblåste allt och sa upp kontraktet med Lehmann.

Då kom inbrottet på kontoret.

Sen skickade han en advokat som kom med krav.

Då var det inte fråga om 20 % för ett estniskt bolag.

Nej, då var det 20 % av hela moderbolaget.

De ska betalas senast klockan tolv i natt.

Jag sparkar ut fanskapet.

I natt vaknade vi av att en yxa satt i sovrumsdörren.

-Har ni kontaktat polisen? -De kom dit efter fyra timmar.

De tittade runt lite, men såg inga tecken på inbrott.

-Sen åkte de därifrån. -Fy fan…

Johan, just nu är det bara dig vi litar på.

Du måste hjälpa oss.

Jag vet inte vad jag ska kunna hjälpa er med.