Vivarium

I dag ska vi låtsas vara träd.

Vi ska vara långa, underbara gröna träd-

-med jättelånga grenar och frodiga blad. Stå upp.

- Vad är det för ljud? Hör ni? - Vind.

Vind.

Och plötsligt... börjar det storma!

- Hej då! - Hej. Hur går husjakten?

- Vi hittar aldrig nåt. - Slå till. Priserna rusar i höjden.

- Vi ska till en mäklare senare. - Hamna inte på efterkälken, Gemma.

Vem gjorde så där mot fågelbebisarna?

Jag vet inte. En gök, kanske.

- Varför? - För att han behövde ett rede.

Varför gör han inte sitt eget rede?

För att det bara är så.

Jag gillar inte hur det är. Det är hemskt.

- Ja... Det är bara hemskt ibland. - Molly!

- Hej då, miss Pierce. - Hej då.

Hejsan, lilla damen. Kom lite närmare.

Kom. Herr Träd vill lära känna dig.

Så där, ja. Aj!

Aj! Aj, aj, aj, min bark!

- Hej. - Hej.

- Är jag bra på trädleken? - Du är rätt medioker.

Stackare. Det är grymt.

Så där.

- Visa respekt. - Var det du?

- Nej! Jag är proffs. Hur vågar du? - Professionell knäppis.

Men professionell.

Jag ska skaffa egen bil. En stor, lerig trädgårdsmästarskåpbil.

- Det låter underbart. - Ja.

- Tänker du byta tröja? - Va?

- Allvarligt? - Ja, du stinker.

- De dömer mig. Din mamma är värst. - Hon är nästan aldrig där.

- Hon är där jämt. - Hon kom med lägenheten.

Hej. Vi tittar bara... efter nåt...

- Och du heter? - Gemma. Det här är min pojkvän Tom.

Läget?

Gemma och Tom. Så trevligt att träffa er!

Trevligt att träffa dig med, Martin.

Yonder är ett underbart område.

Både lugnt och praktiskt - där finns allt man behöver och kan önska.

Och priserna? Inte undra på att husen går som smör i solsken!

Jag vet vad ni tänker.

Villaförort?

Men Yonder är mer än ni ser här.

Alla möjliga sorters underbara människor flyttar in.

Det präglas av mångfald. Det blir annorlunda - en härlig blandning.

- Var ligger det? - Tillräckligt nära.

Och tillräckligt långt bort. På precis lagom avstånd.

Vi kan åka och titta. Har ni bil?

- Dessvärre... - Ja, den står utanför.

Bra. Jag hämtar nycklarna. Ni kan köra efter mig.

Vi kan boka in en visning senare om ni vill.

Men husen är nog sålda snart.

Det är inte riktigt vad vi är ute efter.

- Men det är väl lika bra... - Att kolla?

Bra. Då är vi överens.

Martin, du är en underlig och övertygande jävel.

- Klara? - Klara.

Okej. Här är det.

YONDER - DU ÄR HEMMA NU Kvalitetshem, för evigt

Okej.

Ska vi få det här överstökat?

- Välkomna till Yonder! - Tack.

Nummer nio.

Många hus säger sig vara idealiska, men de här är verkligen idealiska.

Se er omkring.

- Varmt. - Det är...

Vardagsrummet. Ett rum för var dag.

Minnen skapas på den rymliga ytan mellan dessa väggar.

Kom!

Det är fint. Jag älskar den allenarådande färgskalan...

- Välkomstdryck? - Jag kör.

- En jordgubbe? - Nej tack, jag kör.

Blått för en pojke. Ni har tänkt på allt.

Nummer nio är inget förstahem. Det här huset är för livet.

En perfekt miljö för en ung familj.

- Har ni barn? - Nej, inte än.

"Nej, inte än."

- Stora sovrummet. - Ja...

Följ med mig till trädgården. En fristad i naturen.

Det är fint här. Om man vill bo här... Det är stort.

När börjar folk flytta in?

Martin?

Martin?

- Hallå? - Hallå?

Hans bil är borta.

- Hans bil är borta? - Bra, då drar vi.

Okej.

Hej då!

- Han var verkligen konstig. - Ja. Vänta, det här är fel håll.

- Det var här vi kom in. - Nej. Var det?

Ja.

- Vänta. - Skulle jag ha svängt där?

Vi kollar vad som finns här.

- Nummer nio igen? Har vi kört runt? - Vad i helvete?

Lämnade vi dörren öppen?

Hur kan vi...?

Ska jag köra?

- Nej, det är lugnt. - Jaså? Jag tror att vi kör runt.

Tom.

- Jag kör. - Va?

Vad gör det för skillnad?

- Får jag testa? - Testa? Vill du testa bilen?

- Är du sex år, eller? - Ja. Flytta på dig.

Som du vill.

Jag låter dig testa. En testrunda i bilen.

Då kör vi.

- Har du din mobil? - Ja.

- Har du nåt? - Nej, ingen av dem har täckning.

Tom... Det jävla nummer nio igen.

Åt helvete med det här.

- Inte i min bil! - Jag öppnar fönstret.

- Du är en sån skitstövel. - Jag är stressad.

Så där. Nu åker vi. Tack.

Varför i helvete ser vi bara nummer nio? Det finns inte en enda bil här.

- Ser jag fler radhus blir jag galen. - Det här är fan inte möjligt!

Han har kört ut. Det måste finnas en väg ut. Tom!

- Välj ett hörn. Inte vänster igen. - Sväng vänster.

- Jag vet vad jag gör. - Vi har gjort det här fem gånger.

Det bara fortsätter.

Tomt.

Herregud.

Hallå?

Hallå?

Vi går in.

De smakar inget.

Jag har aldrig hört sån tystnad.

Nej.

Kom.

Håll i stegen.

Var försiktig.

Vad ser du?

Tom? Vad ser du?

Vi kan följa solen.

Vi genar genom trädgårdar, över staket. Vad som än krävs.

Vi ska ta oss härifrån.

Mår du bra?

Ja.

Jag måste vila.

Tom, det lyser! Det lyser!

- Jäklar! - Hallå?

Hallå?

Vad är det som händer?

Vad i helvete?

Kom tillbaka!

Kom tillbaka!

Kom tillbaka!

- Vad gör du? - Skickar en röksignal.

Herregud...!

UPPFOSTRA BARNET SÅ FRIGES NI

Det är en pojke.

HJÄLP

Det måste vara nån som tittar. - Det måste finnas en väg ut.

Om du inte hade sagt nej till vartenda hus hade vi inte hamnat här!

Skyller du på mig? Hur är det mitt fel, Tom?

Förlåt. Det här stället gör mig galen.

Maten får mig att må illa.

- Din motbjudande mutant. - Mät mig! Mät mig, mät mig!

DAG 98

- Är jag större i dag? - Ja, du är större i dag.

- Jag växer lika snabbt som en hund! - Ja, det gör du.

- Vad är en hund? - Det har vi redan berättat.

- Voff, voff, voff! - Ja. Voff, voff, voff.

- Är du överväldigad igen, mamma? - Jag är inte din mamma.

Vem är min mamma?

- Gud vet. - Vet inte! Vet inte! Voff, voff!

Mums!

Varför bryr vi oss? De kommer aldrig när vi vill slå in skallen på dem.

- Det är meningslöst. - Ja, som texten. Inga flyg passerar.

Ja.

Iakttar...

- Den där pojken iakttar ständigt. - Det där är ingen pojke.

Kaffe?

Gärna.

Det här är meningslöst. Det är bara konstig jord.

Lådan är borta.

Flyttade du på lådan? Berätta!

Var är rötterna? Var är alven? Var är allt?

Den är borta. Jag stod precis här! Jag tittade på vägen. Tom!

- Tom! Sluta! - Snälla, Gemma, låt mig gräva.

Det här är nåt jag kan göra.

Du har grävt hela dagen.

- Hela dagen, Tom. - Ja.

Varför?

Det måste finnas en botten.

- Det måste leda nånstans. - Vart?

Jag vet inte.

Till Australien!

Kanske det.

- Eller helvetet. - Nej. Där är vi redan.

- Jag går ut igen. - Vänta på mig. Jag följer med.

- Vi har bara en spade. - Jag kan använda hackan.

Det lossnar i klumpar nu, men tack ändå.

Det luktar i bilen.

Inte illa, men det är en riktig lukt.