Kubo and the Two Strings

Om du måste blinka, gör det nu.

Var väldigt uppmärksam på allt du ser och hör...

...hur ovanligt det än verkar vara.

Och du är Varnad, om du rör dig...

...om du tittar bort...

...om du glömmer något av det jag har sagt...

...ens för ett ögonblick...

...så kommer vår hjälte att gå under.

Han heter Kubo.

Hans morfar stal något från honom.

Och det är det minsta av det.

KUBO OCH DE TVÅ STRÄNGARNA

- Men hej, Kubo! - Hur gick det idag?

De var ingen dålig publik. Jag tjänade två pennies och en luddboll.

Riktigt bra ludd.

- Vad har du för planer för idag? - Du vet, det vanliga.

- Monster? - Ja.

Kan du få med en eldsprutande höna?

- Hönan nu ingen? - Hönan är rolig.

Lite komedi för att balansera det hela.

De kommer att kasta till dig pengar. Jag vet det.

- De kommer att kasta något, jag vet inte. - Okej, vi får se vad jag kan göra.

Ska du avsluta historien den här gången, unge man?

Om du måste blinka, gör det nu!

Var väldigt uppmärksam på allt du ser och hör...

...hur ovanligt det än verkar vara.

Och du är Varnad...

Om du rör dig, om du tittar bort...

Om du glömmer något av det jag har sagt...

...ens för ett ögonblick...

...så kommer vår hjälte att gå under.

Hanzo var en mäktig samuraj. Men han stod ensam...

...hans familj hade dödats. Hans kungadöme låg i ruiner...

...och hans armé var krossad av den fruktade Månkungen!

Ni kanske minns...

...att Hanzo flackade runt i fjärran utmarker och sökte efter en magisk rustning...

...det enda vapen i hela världen som kunde skydda honom mot Månkungens krafter.

Denna rustning bestod av tre delar.

- Den första... - Jag vet! Jag vet!

Det obrytbara svärdet!

- Den andra? - Det oträngliga bröstharnesket...

- Ogenomträngliga. - O-genom-trängliga!

Ja!

Och slutligen, det tredje vapnet, den sista delen av rustningen...

Jag vet! Ta mig!

Den osårbara hjälmen!

Innan Hanzo kunde ta rustningen och sammanföra delarna...

...och blotta dess sanna styrka blev han anfallen av Månkungens monster!

Ja!

Döda hönan! Slit den i stycken!

Jösses!

Hanzo var uppfylld av ursinne, hans själ var plågad av sorg över sin mördade familj.

Äntligen, stod vår hjälte ansikte mot ansikte med sin ärkefiende Månkungen!

Kom tillbaka i morgon.

- Vad? - Kom igen!

- Folk vill höra slutet. - Vart går du? Nej, du får inte.

Du får inte gå!

Kubo.

- Kubo. - Ja, mor.

Jag är här.

Är du hungrig?

Och trots att han knappt kunde se...

...sin egen hand framför sitt ansikte...

...pressade sig Hanzo och hans armé av lojala samurajer vidare genom stormen.

Och plötsligt, lika snabbt som det hade börjat...

...stillade stormen framför honom.

Hanzo andades lättat ut...

-...för han var hemma. - Hans borg? Skalbaggeklanens slott!

Ja! På gränsen till utmarkerna...

...dolt från Månkungen med kraftfull magi.

Vad hände sen? När han kom till slottet?

- När vem kom till slottet? - Hanzo, min far.

Hanzo...?

Var Hanzo i slottet?

Han...

Ge mig en sekund. Jag är...

Nej. Det är borta.

Jag kan inte...

Jag är ledsen, Kubo.

Jag kan kanske komma ihåg en annan historia.

Mor...

...hur var far?

Det var enkelt.

Hanzo var en mäktig krigare, skicklig med svärd och båge...

Nej, hur var han på riktigt?

När han inte stred.

När han var med oss.

Han var precis som du.

Som Jag?

Stark, klok och rolig.

Och så vacker.

- Mor. - Kom igen!

Glöm aldrig hur mycket han älskade dig, Kubo.

Han dog när han skyddade oss.

- Var det Månkungen...? - Din morfar.

Dödade morfar och dina systrar verkligen min far?

Det kan väl inte vara sant?

- De tillhör ju familjen! - Nej, de är monster!

Morfar och mina systrar stal ditt öga, Kubo.

De får aldrig hitta dig igen. Aldrig!

Du måste alltid vara dold för natthimlen, annars hittar de dig och tar dig ifrån mig.

Lova mig att du inte låter det hända.

Lova mig, Kubo!

Var inte ledsen, Kubo.

Kubo...

Kom ihåg vad du måste göra, Kubo.

Minns du?

Jag ska alltid ha dig hos mig, herr Apa.

- Och...? - Och att alltid ha fars rock på mig.

Ja, Kubo.

Det är en sak till.

Att aldrig, aldrig...

...vara ute när det blivit mörkt.

Kommer du ihåg det?

- Ja, herr Apa. - Duktig pojke.

Läggdags.

Mor, vakna. Du drömmer.

Nej! Kubo!

- Kubo, är det du? - Ja, mor. Jag är här.

Kubo, vad har hänt med ditt öga?

Papperspojken!

Här, här!

Kom hit.

Kom och sitt bredvid mig. Jag har en bra plats åt oss.

Vad tycker du?

Jag har klätt upp mig för den stora dagen.

Jag älskar festivalen.

Ett tillfälle att fira.

Synd att du aldrig stannar efter solnedgången.

Det blir fyrverkerier, sjungande och dansande...

...och festande, så klart.

Men det bästa av allt... Ser du de där lamporna och altarna?

Vi använder dem för att tala med våra älskade...

...som har lämnat oss bakom sig.

Vi lyssnar till deras berättelser och leder dem säkert till det utlovade paradiset.

- Ja? Har du talat med någon? - Ja, med min make.

Hans röst var lika klar och hög som den du använder för dina berättelser.

Under 72 år hade han inget att säga.

Nu när han är borta kan jag inte få tyst på honom.

- Du har nån du vill prata med, va? - Jättemycket!

- Vad hindrar dig? - Behöver jag inte ha en lampa?

Jag tror att du kan göra en riktigt fin...

...med det där pappersvikandet du gör.

Förstår du? Inte bara ett sött ansikte, va?

Nå, skynda på!

Gå! Du hinner innan det är mörkt!

Gå! Iväg med dig!

Sätt lampan vid altaret.

- Mycket bra. - Vad gör vi sedan, pappa?

Nu ska vi be.

Vi ber hennes ande att hedra oss med sitt ljus.

Farmor, kan du hedra oss...

Mjukt, mjukt!

Hej, far.

Jag hoppas att du mår bra. Jag vet att du är död, men jag hoppas att allt är...

okej.

Titta, det är din rock!

Mor säger att jag växer i den.

Hon säger att du var en stor ledare som dog när du beskyddade mig.

Du räddade ett av mina ögon.

Två hade varit bra, men tack i alla fall.

Far, jag är orolig för mor.

För varje dag som går driver hon längre bort.

Hon pratar mycket om dig...

...men jag vet inte.

Jag tror inte att hon minns vad som är verkligt längre.

Jag vet inte vad som är verkligt längre.

Jag önskar att du vore här.

Så att jag kunde tala med dig, se dig...

-...få reda på vad jag ska göra. - Pappa! Pappa! Hon är här! Farmor är här!

Nu är det dags för den sista delen.

Vi måste hjälpa henne att ta sig tillbaka till andevärlden.

Men hon kom ju precis.

Kom nu.

Far?

Hallå?

När som helst nu.

Javisst.

Jag behöver ändå inte dig.

Kubo!

Förlåt.

Kubo.

Kubo.

Lille pojke, vad har hänt med ditt öga?

Vilka är ni? Hur vet ni mitt namn?

Vi är din familj, Kubo.

Din mors systrar.

Vi har letat efter dig så länge.

Det är underbart att träffa dig, Kubo.

Ansikte mot ansikte.

Kom, Kubo.

Kom till dina mostrar!

Du behöver inte vara rädd, Kubo.

Vi behöver bara ditt andra öga.

Din morfar beundrar det så.

Hjälp! Hjälp!

Någon, hjälp mig!

Se upp! Spring!

Fly!

Vi är här, Kubo.