Ninjago: Masters of Spinjitzu

De två klingorna.

Prinsessan Vanja.

Är det här verkligen nödvändigt?

Pappa är en bra man, men väldigt strikt.

Om han visste att ninjorna hade trotsat honom, skulle han bli ilsken.

Du har kanske rätt.

Bäst att han inget vet.

Låt Cole visa upp sig igen.

Jag hoppas ninjorna mår bra. Ska vi inte hjälpa dem?

Absolut. Ninjorna är kapabla.

Med Cole som ledare måste de vara vältränade.

Sa Cole att han var det?

Jag antog det eftersom han är modig och tuff. Är han inte det?

De är ett team.

Du kan vara lugn att de reder sig.

De har säkert hittat Cole och är segrande på väg hem.

Vad är det vi gräver efter?

Det verkar bekant.

Vengesten! Därför miste vi krafterna.

Låt honom vara, ditt plågoris!

Okej, jag tänkte inte igenom det.

Håll den här åt mig.

Det åstadkom föga.

Men det var värt det.

Du igen.

Till dig. Murt tog med mat.

Tack, Murt.

Lita inte på munsargåvor!

Lita inte på klingtjuvar!

Hörni, kom igen!

Varför hatar ni varann?

Ja, jag vill veta mer om "klingtjuvar".

Vad hände egentligen mellan er?

Ja. Jag är också nyfiken. Förklara hur misstron uppstod.

Jaja, kör för det.

Jag ska berätta om de två klingorna.

Den ena var befrielsens elfenbensklinga.

Den andra var befrielsens skuggklinga.

De tillhörde en mäktig krigare som hette Gilly.

- Milly. - Inte "Milly", din nolla!

- Gilly! - Milly.

Glöm namnet, det spelar ingen roll!

Berätta klart, snälla.

Krigaren kom till vårt berg för många år sen.

På den tiden levde geckler och munsar i rädsla

för en hemsk drake i bergets hjärta.

Morgebringaren.

Sorgebringaren!

Jösses. Då var det dags igen.

I många dygn kämpade Gilly tappert.

Till slut vann Gilly.

Geckler och munsar var säkra och Gilly gick upp ovan jord.

Men först gav hon en avskedsgåva.

En till de nobla gecklerna.

Den andra till de usla, förrädiska munsarna.

De skulle hjälpa oss om ett nytt hot kom till berget.