The Strange Love of Martha Ivers

FALLET MARTHA IVERS

Dra igen snabbt!

Rädd för åskan?

- Nej. Jag trivs då. - Bra, för det kommer att åska mer.

- Jag har mat åt dig och katten. - Som du stulit?

Nej, köpt. Kom ihåg det, om de haffar oss.

Jag har tillräckligt med problem ändå med dig och din kattunge!

- Vill du att jag ska gå tillbaka? - Tig och ät.

- Letar de efter mig? - Om! Varenda polis.

- Du låter dem väl inte hitta mig? - Jämt kommer du till mig.

Du är den ende jag har, Sam.

Cirkusen ska lämna stan i kväll. Deras tåg passerar här.

- Följ mig och håll dig fast! - Oroa dig inte för mig, Sam.

Om ni inte har vingar, är ni fast nu.

Kom, Martha.

Honom får ni aldrig fast!

Inga hårda nypor!

Då följer vi fröken hem till frökens moster.

Mr O'Neil önskar träffa frun.

Mrs Ivers tar emot nu.

God dag, mrs Ivers.

Positiva nyheter: man har hittat Martha.

Tack vare Walter. Han talade om var Martha-

-och den där pojken Sam Masterson brukade hålla hus. - Visst gjorde du?

- Han ska få en belöning. - Han är snäll och klipsk.

- Hade jag råd, skulle han få gå... - ...på Harvard.

- Jag kanske sagt det tidigare. - Många gånger!

Pojken kan få glass i köket. Han kan få en tårtbit också.

- Tacka mrs Ivers, Walter. - Tack, mrs Ivers.

Ni blir av med er elev, Martha. Jag vet varför ni ville bli informator-

-och varför Walter får läsa sina läxor med henne.

Det gagnar Walters studier, men jag är inte någon stipendiefond.

Mig kvittar det lika om Walter kör lastbil eller läser vid Harvard.

Fröken är väntad.

Ett ögonblick, fröken...

Namnet var Lundeen. Hälsa att det var jag som hittade fröken.

Det ska jag framföra.

Ge mig pälsdjuret. Fröken vet vad hon tycker om katten.

Jag bär upp den till frökens rum.

Frökens moster väntar.

Kom närmare, Martha.

Närmare, Martha.

Se på mig.

- Du verkar inte så värst ledsen. - Men det är jag.

Över att bli infångad!

- Jag kommer aldrig att gråta! - Det här var din fjärde rymning.

- Men jag får alltid tag på dig. - Moster äger inte hela världen!

Tillräckligt stor del för att alltid fånga in dig igen. Förstår du det?

- Förstår du det? - Inte ska du bete dig så, Martha!

När din moster varit så snäll, ska du inte visa dig otacksam!

Jag försöker tvätta smutsen av dig och göra dig till en Ivers igen!

- Jag heter Smith, som min far. - Numera är det ändrat till Ivers.

Precis som din mor, innan hon gifte sig med den där...

Tig, tig! Tig!

Fräck i mun som far din, fabriksarbetaren. Tur för dig att han dog!

Jag ska mörda moster...!

Det är bra, mr O'Neil.

Gå upp och byt om. När du ätit, vill jag tala med dig.

Det är sent. Jag ska hämta min son. God natt.

Stanna - jag är så uppskakad. Jag vill ha någon att tala med.

Ja, mrs Ivers.

Jag smög hit med katten och lite mjölk.

- Hon hatar allt jag tycker om! - I morse kom en polis till oss.

Han frågade efter dig. Pappa sa att det var min plikt att svara.

Men jag sa ingenting. Sen kan pappa säga vad han vill till din moster.

Jag fryser. Jag måste byta om. Dörren får sta öppen, så jag hör dig.

Pappa tycker du är dum. En dag får du ju allt ända.

Hade vi bara en bråkdel av det, kunde jag läsa vid Harvard.

- Vadå? - Läsa vid Harvard.

- Vad hände med ljuset? - Strömmen gick.

Det finns ljus och tändstickor på bordet. Stå still, så tänder jag.

- Borde jag inte titta till Martha? - Martha klarar sig överallt. Din tur.

Jag är så åskrädd. Dra för, så byter jag om.

- Minsta pip, så...! - Jag säger inget. - Martha!

Fråga Martha.

Sam!

- Där ser du att han klarade sig! - Sam, knäpp...

- Jag tycker du ska stanna här. - Nej, jag hatar henne!

- Var förståndig nu. - Nej, jag ska med! Så det så!

- Jag måste gå nu. - Låt honom gå.

Annars hamnar han på uppfostringsanstalt.

Då måste de allt fånga in mig först. I så fall rymmer jag utan dig!

Helt på egen hand!

- Okej, följ med då. - Jag ska hämta lite saker på vinden.

Kattungen går ner! Moster är ju där!

Kiss, kiss...

Sam - har du den?

Snabba dig, annars får hon tag i oss.

Hon är död.

Vi var där uppe. Vi hörde buller och gick ner.

Då såg vi en lång karl springa ut genom porten. Se, den är öppen!

Och hon låg där...

Den här låg också där. Den tog jag upp.

Visst var det så? Visst?!

Var det så?

Ja, far, så var det.

Lägg käppen precis där den låg.

Gå upp, så ringer jag polisen.

- Det kommer aldrig att gå. - Din pappa tror mig.

- Håll tyst du, bara. - Men Sam såg ju det.

- Sam skvallrar inte. - Jo, för han blev rädd.

- Sam skvallrar inte. - Han sprang - men inte jag.

Sam skvallrar inte!

Jag vill prata med er.

Sätt er.

När polisen kommer, säger ni precis det ni sa till mig.

Förstår du, Martha?

Du också, Walter?

Stackars barn...

Nu har du bara Walter och mig i hela världen.

Men du behöver inte vara rädd. Vi ska aldrig gå ifrån dig.

Tack, mr O'Neil.

- Chestnut King är klar favorit. - Han vet inte vad han talar om!

Den kusen är en riktig kanin. Sprang bort sig helt i Tijuana.

Välkommen till IVERSTOWN

Vad sägs om det?

Här har man inte tänkt på sin födelsestad på sjutton, arton år.

Sen dyker den plötsligt upp mitt framför näsan på en!

- Ändhållplats. Dags att vakna. - Var är vi?

Det har hänt en liten olycka. Vägen svängde, men inte jag.

Jag måste till Iverstown och få bilen lagad.

Nästa gång tänker jag då lifta med någon som inte somnar.

"Välkommen till Iverstown"...! Kanske de menar det nu...

- Kan ni laga kärran? - Kör in den, bara.

- När blir den klar? - Ska kolla först. Kom igen i morgon.

- För allmänheten? - Nej.

- Fyra. - Tio på fyra.

- Slå en fyra. - Sjua.

Tackar!

- Vad kommer det att gå på? - Det vet jag inte än.

- Men jag vill veta det nu. - Lämna in bilen nån annanstans då.

"Välkommen till Iverstown"...!

Nu ett program inför omvalet av åklagare Walter P O'Neil.

Stäng inte av.

Vi beklagar, men mr O'Neil har tyvärr blivit plötsligt sjuk.

I stället får vi höra Iverstowns populäraste person, mrs O'Neill.

Iverstowns invånare! Valet gäller inga svåra frågor...

Bara skitsnack...!

Bodde Walter P. O'Neil på Sycamore Street förr och pappan var lärare?

- Ja. Känner ni honom? - Då gjorde jag det.

En rädd stackare och nu vill han bli allmän åklagare. Vilka är oddsen?

- Att han vinner valet. - Det loppet är redan avgjort.

Han blir omvald. Jag tippar att han ställer upp i presidentvalet en dag.

- Han blir precis det hans fru vill. - Vilken tös! - Vem är han gift med?

Är ni härifrån? Då känner ni henne nog. Gamla mrs Ivers systerdotter.

- Martha Ivers? - Ja. Hon har fått ärva alltihop.

Har man hört på maken...! Martha Ivers...

WALTER O NEIL som allmän åklagare

Nog tycker jag att du fortfarande ser ut som en rädd pojkvasker.

- God dag, Gallager. - Vänta... Känner jag er?

Ja. Jag kastade in en sten där en gång och ni jagade mig...

I så fall fick jag säkert tag på er.

Ja, det tror jag faktiskt.

RUM FÖR UNGA KVINNOR

Goddag.

- Bor ni här? - Har bott.

- Vem äger stället? - Mrs Burke. Hon är inte hemma.

Jag har hämtat mina saker, bara. Jag har varit bortrest ett tag.

Jag väntar på en taxi.

Jag bodde i det här huset för sjutton arton år sen. Jag är född här.

- Nog är ni äldre än så. - Jag flyttade inte med en gång.

Kan ni avvara en?

- Har ni fler tändstickor? - Här...

- Vet ni vad klockan är? - Kvart över elva.

- Och jag ska med halv tolv-bussen! - Det hinner ni.

Då får allt taxin komma snart.

- Känner ni någon Masterson här? - Nej.

- Någon annan Masterson i stan? - Nej, jag är från Ridgeville.

Heter ni Masterson?

- Så ni har kommit hit efter arton år? - Sjutton eller arton.

- För att hälsa på era föräldrar? - Nej, inte direkt.

Jag var på genomresa på väg västerut och blev nyfiken, bara.

Lycka till då.

- Vad tänker ni göra? - Med vad då?

- Era föräldrar. - Vet inte. Kanske ingenting.

I morgon kanske jag går igenom dödsfallen...

- Kan man göra det? - Ja, det tror jag väl.

Godnatt.

Busstationen, och fort! Jag ska med halv tolv-bussen.

Masterson!

- Jag tyckte väl det var ni. - Tänk, ni fick min sista tändsticka.

- Vill ni åka med till busstationen? - Inte mig emot.

Har ni tändstickorna? Har ni ett namn också?

Toni, Antonia, Antonia Marachek.

- Visst låter det bra, mr Masterson? - Sam.

- Kör fortare. - Det är på andra sidan spåren, bara.

Vi hade hunnit om ni inte plockat upp er vän.

Jag kan ta en buss till Ridgeville i morgon. Eller strunta i det.

Jag kanske åker åt ett helt annat håll, till Chicago eller västerut.

Har ni varit västerut?

Inte jag. Men jag kanske åker dit.

Hur är det där?

Stort...

BUSSTATION

- Ni kanske vill åka tillbaka? - Nej, och i så fall inte dit.

Brukar ni ta ett glas?

Då bjuder jag.

- Vad synd. Vill ni lämna väskan här? - Den behöver jag nog på hotellet.

- Ska jag köra er dit? - Bor ni på Gable Hotel?

- Kan jag åka dit? - Det är öppet för alla...