ആദ്യത്തെ 200 വരികൾ.
ORIENTEXPRESSEN
För fyra år sen
löste Nick och Audrey Spitz några mycket omtalade mordfall.
Herregud!
- Ska den dras ut? - Nej, den är lång.
- Jag trycker in den igen. - Nej.
Som andra som nått framgångar, sa de omedelbart upp sig från sina jobb
och satsade alla sina besparingar på att bli privatdetektiver.
- Ja. - Ursäktar du mig?
Ja, inga problem.
Äter du chips? Allvarligt?
Ska du säga. Jag såg dig sluka två räkcocktailar.
Sluta störa mig.
Tyvärr går det inget vidare.
Män är såna i en viss livsfas. Det är inte ditt fel.
Inte alla män.
- Nej, men... - Bli inte sur på mig nu.
Du har alltså varit otrogen, Ron?
Allvarligt? Efter 25 år?
Älskling...
Jag har gått ut ensam för att planera inför vår årsdag.
- Vad gulligt! - Det är...
- Kom. Jag älskar dig. - Förlåt.
Ursäkta oss.
Om ni betalar fakturan, så lämnar vi er turturduvor i fred.
- Fakturerar ni henne? - Nej.
- Vi har ett avtal... - Du stötte på mig.
- I jobbet. - Hon spelade.
Det här blir bara bättre.
Så som affärerna gick kunde de bara hoppas på ett mirakel.
Spring på bara!
Alltså att en närstående skulle mördas.
Herregud.
Älskling. Hörru.
Kan du inte lyssna på vågskvalp istället?
Valsången får mig att somna. Du tog mina zolpidem, så...
Vet du varför? Minns du vad du gjorde sist?
Du gick ut i lobbyn i sömnen.
Du vattnade soffan iklädd mina trosor.
Det minns jag inte.
Titta. Dörrvakten tog en bild. Jag har den här.
- Det är nån annan. - Okej.
Hör på. Om du inte kan sova
kan vi beta av ett kapitel tillsammans.
Jag har läst lite.
Han vet inte vad han snackar om.
Det var han som skrev provet.
- Provet som krävs för att få licens. - Jag var polis.
Jag behöver ingen papperslapp. Jag vet vad jag gör.
Vi sa ju att det vore bra för företaget om vi gick kursen.
Tror du att det är därför det går trögt?
Vi skulle få bättre kunder om båda hade en licens.
Det får vi bara med bättre marknadsföring.
Bättre marknadsföring? Som dina visitkort?
- Ja. - Allvarligt?
Det är provokativ marknadsföring.
Den är bara förvirrande. Vi är inga tandläkare.
Jag kan prata högre.
- Älskling, kom igen! - Okej. Glöm det.
Vill du inte hålla på längre?
Jo. Det vill jag.
Men det enda vi pratar om är jobbet.
Känner du några par som jobbar ihop och trivs med det?
Billie Eilish och Finneas.
De är syskon.
Det var inte så här vi tänkte oss att det skulle bli.
MAHARAJAN
- Vad fan är det där? - Min telefon.
Hallå! Rajan! Namaste. Läget, bror?
Tjena! Hur är läget, Nicky Nick?
Klipper du gräsmattan? Vad är det som låter?
Jag chillar på en jetski, mannen!
Samtidigt som du pratar i telefon?
Hörru, Nick. Brorsan.
Maharajan ska gifta sig!
Det är ju otroligt!
Jag ska berätta för Audrey. Audrey! Han ska gifta sig.
- Va? - Ja.
Grattis, Vik! Vi är så glada för din skull!
Tack! Hon är en riktig pärla från Paris.
Ni vet, där Eiffeltornet finns.
Jag ska gifta mig på min nya privata ö i helgen.
Jag vill att ni kommer. Jag står för allt.
Jag vill se er spruta av energi på dansgolvet.
Bubbla av energi, menar du.
Nej, jag har... Jävlar!
Vad hände?
Hörde du att han står för allt?
- Vi måste jobba. - Det skulle vara skönt att åka bort lite.
Minns du hur det gick sist?
Ja, det var några som dog.
Inte några. Rätt många.
Är fem många?
Okej, vänta. Jag måste fundera lite.
- Hon ger med sig. - Okej, så...
- Hon ger med sig. - Vänta.
Okej. Varsågod.
Okej, jag håller med. Vi skulle behöva en paus.
- En paus? - Från allt.
- Att släppa jobbet en stund. - Och inte...
- Det... - En helg, åtminstone.
Ja. Vi kan inte... Vi behöver en paus från jobbet.
- Vi släpper det. - Jag får gåshud!
Vi gör det, eller hur?
- Snacka om... - Vilket bra beslut.
Gillar ni utsikten, mr och mrs Shitz?
Vet du vad? Ursäkta. Vi heter Nick och Audrey Spitz.
Men ja, utsikten är underbar.
Vad sägs om musik, mr och mrs Shitz?
Vi heter Spitz, inte Shitz, okej?
Jag har Pitbull och Taylor Shitz.
Han håller sig till Shitz.
Han sätter Shitz i slutet på allt... Var kommer du ifrån?
Jag är från Europa.
Antagligen från Schitz.
- Jag ska kliva ur. Jäklar. Tack. - Otroligt! Det är så man kan gråta.
- Har vi dött och kommit till himlen? - Vad fint!
Flamingorna har blöjor så att de inte skiter på gräsmattan!
Oj.
Nick och Audrey!
Hallå! Mannen! Maharajan!
Hjältarna från Comosjön!
Min syster och min bror med en annan mamma!
- Herregud! - Herregud! Se på dig!
Nick och Audrey, det här är mademoiselle Claudette Joubert.
Joubert.
Audrey. Trevligt att träffas.
Du är ännu vackrare än Vikram sa.
Vad lustigt. Inget missas.
Fyra? Var det inte två?
Och Nick!
- Jag har sett fram emot det här. - Härligt!
Grattis. Tack.
Vad härligt. Ja. Underbart.
- Okej. Sluta nu! - Va?
Ge dig.
Följ med.
Vet du, Paris är min favoritstad.
- När var du där senast? - Jag har aldrig varit där.
Men jag har sett Paris på film och på många bilder...
Tack för inbjudan. Kul att ni kunde klämma in oss.
- Absolut. - Helt otroligt.
Vi hade plats. Mina föräldrar dog.
- Oj. Jag beklagar. - Vad hemskt.
Nej! Jag skojar bara!
Okej. Så de kommer alltså?
Nej, de dog. Men de skulle inte ha kommit ändå.
Jag hatade dem.
- Men då så. Det är ju... - Okej.
Översten. Du känner ju paret Spitz.
- Va? - Översten!
Mina vänner!
Herregud! Vad har hänt med din arm?
Märks det så mycket?
Sist hade du mycket mer av den.
Det var tur att jag förlorade just den,
för handen saknades ju redan.
Nu slipper du dela armstöd på bio.
Ja, precis. Men allvarligt talat...
Översten stoppade en kula avsedd åt mig i Mumbai.
- Va? - Försökte nån skjuta dig?
Ja. Vissa gillar inte sättet vi gör affärer på.
Tyvärr kan översten inte längre skydda mig fullt ut,
så jag fick skaffa en ny livvakt, mr Louis.
- Kolla bara. - Hej.
Han är lagens långa arm nu.
Lagens långa arm! Kul.
- Hoppas att du inte hittar nåt där inne. - Verkligen.
Alltså, tyvärr.
Om du och översten slogs skulle jag satsa på översten.
Han skulle dela ut spö med armen han har kvar.
Inte? Jag skojade bara.
- Okej. - Nu går vi.
- Kom med. - Visst.
Det låter toppen.
Jag antar att ni aldrig varit på ett indiskt bröllop.
Varför det?
- Har ni det? - Nej.
Ikväll är det sangeet. Det är som ett middagsgenrep.
Och sen har vi planerat en dramatisk entré som ni säkert kommer att gilla.
Jag måste svara.
Allt ni behöver finns i strandvillan. Känn er som hemma.
Och vi...
- Hej då. - Inga pussar. Okej.
Hon jobbade i en klockaffär vid La Place Vendôme.
Hon var helt utblottad. Kärlek vid första ögonkastet.
- Hon fyller mig med sån... lycka. - Vad fint.
Jag ser samma lycka i er när ni ser på varann.
Ni är väl lyckliga?
- Skojar du? - Utan henne...
- Jag är lyckligast med henne. - Det går inte en dag utan att jag...
Jag älskar dig.
Hon fattar alla beslut och det funkar för mig.
- Gå in nu och ha det så roligt. - Tack!
- Ha det så kul. - Okej. Vi ses, kompis.
Kom, Louis.
Herregud!
Alltså, herrejävlar!
Titta på det här! Herregud!
Titta!
No comments yet. Be the first to leave one.