Fringe

Tidigare i Fringe,.. - Alla var inte elaka.

En av dem försökte att hjälpa oss. Han kallades September.

Fem veckor efter invasionen så kom en man hit. Han hette Donald.

Han fördes bort av två inkräktare mot sin vilja

- Vi måste hitta dem. - Donald dök upp på vår tröskel.

Han sa att inkräktarna letade efter honom.

Men han behövde oss till att se efter pojken.

Han sa att han var en del av en viktig plan för att slå inkräktarna.

Minns du att du träffade mig med en man vid namn Donald?

Pojken är viktig. Han måste få leva.

Jag vet vem Donald är. Donald är September.

Walter?

Ursäkta, jag menade inte att skrämma dig.

- Vad gör du uppe? - Jag kunde fråga dig detsamma.

Du behöver din sömn, pojke.

Arbete som måste göras. Jag frilägger nästa band.

- Vad är din ursäkt? - Jag tror jag har en idé

om hur vi kan hitta vår vän, September.

Minnet sompojken visade mig finns i mitt undermedvetna,

så det inkluderar tanken.

Okej, Walter, hur är..?

Walter, varför tog du av dig dina shorts?

De var för restriktiva.

Min kropp måste vara lika fri och öppen som mitt sinne,

så att jag kan hitta September.

Känner du dig tillräckligt fri och öppen nu?

Det gör jag. Låt oss komma igång.

Okej, hans värden är stabila. Hans hjärtfrekvens lite låg.

Jag tror bara att det är det lugnande som sätter in.

Oscillationen ser jämn ut. Allting verkar fungera.

Walter, du har klartecken. Du borde känna dig rätt avslappnad nu.

- Hans blodtryck stiger. - Hur mycket?

Det är 140 genom 90. Nej, 152 genom 100.

- Det stiger fortfarande. - Hans hjärnvågor är ostadiga.

Walter, dina värden går i taket. Är allt som det ska?

- Otroligt. Jag är här. - Walter, var är du?

En lägenhet,.. samma som från glimtarna som pojken visade mig.

Se dig omkring. Känner du igen någonting med utrymmet?

Något som kunde hjälpa oss att ta reda på var han är?

Jag är med September,.. och han är sig inte alls lik.

Han har hår.

- Finns det några fönster? - Ja.

Men, titta ut, då.

Jag ser vatten,.. byggnader i fjärran,.. skyskrapor.

- New York? - Kunde det vara.

Ja. Jag ser toppen på Empire State Building.

Empire State Building ligger på östra sidan av Manhattan.

På min högra,.. Jag kan inte riktigt se,..

En bro. Jag är under en bro.

Jag tror att det är Williamsburgbron.

Grundat på vinkeln av utsikten som Walter beskrev,

så skulle jag säga att byggnaden ligger i Brooklyn,

någonstans i närheten av sydöstra basen av var bron brukade ligga.

Så om September ännu lever, och fortfarande bor på samma ställe,

- så hittar vi honom där. - Han lever fortfarande.

- Hur vet du det? - Jag är optimistisk.

- Det är du? - Varför inte? Men huruvida

September fortfarande bor på samma ställe, återstår att se.

Vi måste skynda oss.

Är allt som det ska?

Va? En barnobservatör? Vi har aldrig sett nån förr.

Va? En barnobservatör?

Vi har aldrig sett nån förr.

Vi har fått besked.

Han är beredd att träffa dig nu.

Fortsätt att söka efter rymlingarna.

Meddela mig vid några framsteg.

Översättning: Dream_Theater.

Där. Det var därifrån.

Wal,.. du. Du, vad håller du på med?

Vad menar du? Jag mår utmärkt.

Från min vinkel, så verkar du inte må utmärkt,

otan otroligt bra, vilket är lite skrämmande.

- Mig skulle jag inte oroa mig för. - Hur skulle jag kunna låta bli?

Du bad mig med att hjälpa dig att hålla dig hemma.

Du var så rädd för att bli mannen som du brukade vara,

att du bad Nina att avlägsna bitar av din hjärna. Igen.

Det är lugnt, min son. Det är inte längre nödvändigt.

Men varför, Walter, varför? Vad har förändrats?

Jag kan inte förklara det, men,.. när pojken rörde mig

visade han mig mer än bara bilder. Det var befriande, Peter.

Ögonblickligen, så förstod jag att allt som jag nånsin vetat,..

eller trodde att jag visste, som en betydelsefull man,..

kunde få plats i en fingerborg. Men det var inte allt han gav mig.

Jag kommer ihåg saker, saker som jag inte har upplevt.

Från den andra tidslinjen, tror jag,

innan du raderades, innan tidslinjen återställdes.

Jag minns när du besökte mig på St. Claires.

Minaförsta ord: "Jag trodde att du skulle vara fetare."

Och jag minns kvällen jag var uppe sent,

och gjorde en jordnötssmörssandwich,

och du glömdedig och kallade mig för, "Far."

Glädjekänslan som det gav mig,..

och fasan, innan du gick in i maskinen.

Jag sa att jag aldrig har varit bra på att släppa dig,

- och du sa,.. - "Denna gången blir du tvungen."

Vad är den här pojken? Hur kunde han göra detta för dig,..

tillåta dig att se ett liv som du inte lever?

Jag vet inte riktigt, men jag kan känna det.

- Minns du planen? - Nej, inte en susning.

Men det begriper jag inte.

Varför skulle han ge tillbaka dig alla de här minnena,

- men inte ge dig planen? - Jag vet inte.

Peter, innan jag mötte honom,

så trodde jag inte det var möjligt att älska dig mer,

men nu, med vetskapen om vad vi har gått igenom,

och allting som vi har haft,.. så gör jag det.

Du har aldrig gillat att visa ömhet offentligt.

Eller komma in som tvåa på en offentlig toalett.

Det minns jag också.

Kommendören väntar.

Abnormitet XB-6783746 har blivit funnen.

- Den är gömd i år 2036. - För vilket syfte?

Det är ännu inte klarlagt,

men den som gömde abnormiteten gjorde det av en anledning.

Denborde inte existera, men nån ville att den skulle det.

Någon tryggade dess överlevnad, för de trodde det var viktigt.

Här är det. Detta är fönstret som jag tittade ut ifrån

i min vision från tanken. Här är det!

Walter Bishop.

Du lever.

Vi fångades i ambra. I 21 år, så var vi frusna i tiden.

Jag trodde aldrig att jag skulle få träffa dig igen.

- Hur hittade ni mig? - Vi har förlitat oss på banden

som Walter gjorde 2015, och försökt sätta samman saker.

Vi hittade radion som du lämnade i fickuniversumet,

och det ledde oss till pojken, och han visade mig till dig.

Paret som du lämnade honom med kallade honom "Michael."

Det har verkligen varit ett äventyr.

Vi har förlorat mycket.

Många bra människor offrade sig så vi skulle kunna ta oss till dig.

Så, då är det din tur. Vad hände med dig?

Före invasionen, så greps jag,

för mina ständiga inblandningar i tidslinjen,

och mitt samspel med er. Som straff avlägsnade de min apparat.

Nu är jag inte längre kapabel till att röra mig i tiden

eller att göra de saker som jag kunde. De experimenterade på mig.

De kallade det för "biologisk återgång."

Nu, så skiljer jag mig inte från er.

Uppriktigt sagt, så var det inte myket till straff.

Jag har alltid skattat den här epoken högt.

- Och varför namnet "Donald"? - Du minns verkligen inte, va?

Den första film vi såg tillsammans var Singin' in the Rain,

och jag valde namnet "Donald O'Connor."

Ja! Det var en utmärkt film.

Jag brukade sjunga Make 'em Laugh,..

- fenomenalt,.. i "A-moll". - Jag minns.

- Vad är han? - Han föddes hundratals år från nu.

Liksom alla av vår sort så skapades han i ett labb,

med hjälp av genetiskt material från en utnämnd donator.

Det var en process som började generationer tidigare,

med en upptäkt den 20:e Februari, 2167

av en vetenskapsman från Oslo i Norge,

som försökte hitta vägar till att utöka mänsklig intelligens.

Han insåg att om han kunde omforma

den del av människohjärnan som framkallar svartsjuka,

så kunde han utöka kognitiva funktioner,

och offra känslorna framför intelligensen.

Den här upptäckten var katalysatorn

till skapandet av de varelser som ni kallar "Observatörer,"

och hans arbete fortsatte, och fler och fler känslor

ansågs vara vägspärrar till högre intelligens.

Saker som vrede, girighet, aggressioner,

de avstods i jakten på intelligens.

Slutligen blev mänskligheten så intelligent och effektiv,

att de förlorade perspektivet på värdet av dessa känslor,..

och inte bara de negativa, utan de positiva också,

och snart blev empati, medkänsla, och kärlek stökiga faktorer,

och bearbetades också bort, och utan romantisk kärlek,

så utvecklade de nya fortplantningsteknologier.

- Jag behöver data på en abnormitet. - Vilken avkomma är det?

Abnormitet XB-6783746.

Tidigt under pojkens mognad så

insåg de ansvariga vetenskaps -männen för fortplantningen,

att hans hjärna hade utvecklats annorlunda från andra avkommor.

Dess mognad bromsade.

För dem, så var han en avvikelse, ett fel.

Vems genetiska material användes för att skapa denna avkomma?

Jag lade märke till i er tid,

hur fädrar ägnade sina söner omsorg och beskyddade dem.

Det väckte något i mig som jag inte kunde ignorera.

Jag förde bort pojken och gömde honom i det förflutna,

- där han skulle vara säker. - Är han din son?

Hans namn var September.

Han var en del av det ursprungliga forskningsteamet "12"

som reste tillbaka i tiden för att studera primitiv mänsklighet.

Han förvisades för att ha sympatiserat med flyktingarna jag söker,..

Samma rymlingar som är i besittning av abnormiteten.

Varför skulle han gå så långt för att skydda en genetisk defekt?

Det vet jag inte.

Jag skulle vilja ha anstånd