Elle

Hej, mrs Woods.

Hej, du ser fantastisk ut.

-Hej, mr Woods. -Hej.

Grattis på födelsedagen, Elle.

Ännu en stor applåd för födelsedagsbarnet,

Elle Woods!

Tack, DJ Jonathan.

Jag vet att idag ska vara min dag, men...

Men den är egentligen er,

för när jag ser ut över er alla,

ser jag så många som har gjort mig till den kvinna jag är idag.

Jag vet att alla tänker:

"Hon vet exakt vem hon är och vad hon vill."

Och de har rätt.

Men ni alla spelade en stor roll i det.

Tiffany, du hjälpte mig att hitta min unika doft.

-Det är sant. -Mrs Campbell,

du visade mig vikten av solskydd.

Och Madison,

min bästa vän i 12,5 år,

jag kan inte ens räkna gångerna

du räddade mina ögonbryn från överplockning.

-Jag vet. -Vore det inte för dig

skulle jag se ut som Mona Lisa i årsboken.

Hon är inte klar än. Hon ska landa planet.

Tack.

Så jag vill höja en skål för er alla.

Mina vänner, min värld,

jag är så lyckligt lottad.

Jag skulle inte ändra på nåt.

Skål!

Vi älskar dig!

Kanske nåt i stil med Madonna, men inte rakt av Madonna.

Som Madonna för två år sen, inte nu.

-Fantastiskt tal! -Tack.

Vi grälade en gång i trean när du tog hål i öronen utan mig.

Så tekniskt sett är det bara 12 års vänskap.

Vi lovade att aldrig mer dra upp det.

Okej, vi pratar om tredje året.

Du har säkert satt ihop en femstegsplan

för hur vi ska styra tredje ring.

Nej.

Det är en trestegsplan.

Mer kortfattad? Bättre.

Steg ett, stärka vänskapen med de coolaste sistaårstjejerna,

så att vårt rykte är säkrat

-när de går ut. -Givet.

Steg två, bli gruppledare i hejarklacken.

Ofrånkomligt.

Och steg tre, säkert det viktigaste av dem alla.

Få en perfekt första kyss med den mest perfekta killen.

-Får jag gissa? Snygge Josh? -Vad?

-Ska jag prata med honom åt dig? -Nej.

-Jag har en bättre idé. -Okej.

Jag sprider ryktet att han gillar mig,

sen hör han ryktet och börjar undra:

"Gillar jag henne?"

Sen är vi på en perfekt plats tillsammans.

Bryan Adams låt börjar spela och han kysser mig.

Eller så kan du prata med honom nu.

-Det ingår inte i planen. -Nej. Josh!

Här!

Madison. Planen.

Jag fixar det genast.

Grattis.

Tack, sny... Josh.

Du är så fin.

Jag är glad att Madison kallade hit mig.

Det är en sak jag vill prata med dig om.

Är det?

Jag har faktiskt tänkt på dig.

Har du?

Och...

Har den äran idag

-Ursäkta. -Det är lugnt.

Har den äran idag

Har den äran, kära Elle

Har den äran idag

Grattis, raring.

Okej.

-Hej, gumman. -En sekund bara.

Jag är strax klar med kvinnor som har svårt med intimitet.

Elle...

Vi har nåt viktigt vi vill prata med dig om.

Herregud. Är det om Marlena?

Vem är Marlena?

Från Våra bästa år.

Hon är besatt av ren ondska.

Så John utförde exorcism på henne.

Men då fick hon en hjärtattack och dog.

Det här är...

Det handlar om pappa.

Minns du näsoperationen jag gjorde på...

Självklart.

Den lyckades inte.

Vad menar du med det?

Tja, liksom...

-Det är ju socialt självmord, pappa. -Jag vet.

Hon fick hoppa av senaste filmen.

Och ryktet att det var mitt fel sprids.

Jag kan bli stämd...

Så vi måste ligga lågt ett tag.

Självklart. Jag visste inte att du bar på detta, pappa.

Så fint att du känner så, för jag har fått söka nytt jobb.

På en mindre marknad, där de behöver nån som jag.

Precis vad du borde göra. Bra att du är proaktiv.

Jag har hittat ett.

En privatklinik med bara en annan läkare.

Jag har inte råd att vara kräsen.

Det är toppen. Vad heter den?

Seattle's Elite.

Är den andra doktorn från Seattle?

Praktiken ligger i Seatlle.

-Ska de öppna filial här? -Nej. I Seattle.

-Ska du pendla? -Vi ska flytta till Seattle.

Nej.

Det låter inte rätt.

Bara tills folk glömmer bort hela saken.

Hur länge då?

Ett par år.

-Det är hela mitt liv. -Du.

Familjen Woods är anpassningsbara.

Minns du när prärievargar

dök upp på min dan-före-dan-fest?

-Ja. -Jag sa åt alla

att vi importerade dem för att skapa atmosfär.

-Och vi hade jättekul. -Ja.

Det här är samma sak.

Fast lite längre.

Du. Det finns inget lite sorgeshopping inte kan fixa.

Okej. Så här måste du göra.

Din pappa känner skuld.

-Ja. -Du utnyttjar det

och sparar den,

sen inkasserar du ränta på den

tills en dag då du behöver nåt av honom. Då är han skyldig dig.

Funkar det?

Ja. Min pappa glömde min födelsedag för fem år sen,

och jag tar hem killar med stängd dörr.

Det hjälper mig inte nu. Jag måste ändå flytta till...

Jag kan inte ens säga det.

Seattle.

Vi pratar ofta och vi kommer och hälsar på.

Jag har aldrig varit i Seattle. Det låter...

Nordligt.

-Jaså? -Ja.

Ditt liv är inte över. Bara... annorlunda.

-Elle? -Jag kommer.

Flyttfirman kommer snart.

Nu förstår jag vart mina Ferrero Rocher tog vägen.

Jag tänker inte åka.

Elle...

Jag låtsas att jag är död.

-Se så död jag ser ut. -Vad synd.

Jag hade en present till dig,

men jag får väl ge den till nån som lever.

Rimmar det med "Mersace"?

Ännu bättre.

Herregud!

-Är han min? -Han är din.

-Jag vet! -Han är så söt.

Vänta.

Är han adopterad eller köpt?

Familjen Spelling renoverade

och beige matchade inte deras nya färgskala.

Så jag räddade den lilla blondinen från dem.

Gud, så söt du är.

Du är nog tvilling, precis som jag.

Och en sån tuffing.

Du behöver en tuffings namn.

Jag vet. Bruiser.

-Jag kommer att sakna henne. -Såklart.

Ni får prata varje kväll i telefon,

precis som nu.

Vi klarar det.

Kom hit.

Åh, herregud!

Vem är detta?

Det här är Bruiser.

-Hej, Bruiser, du är så söt. -Hej, lillen.

Tänk att jag redan har blivit ersatt.

Jag kan aldrig ersätta dig.

Du klarar det.

Här är det.

Jag vet att det är läskigt,

men det här blir vårt nya hem ett litet tag.

Hade en begravningsbyrå det här som sitt lager?

Det var möblerat.

Är det inte praktiskt?

Nix. Okej.

Bruiser, vi måste ge Seattle en chans.

Bruiser, önska mig lycka till.

-Har du din sökare? -Ja.

-Lunchpengar? -Ja.

Din rustning?

Min vad?

Det är min rustning.

Jag vet.

Åh, herregud!

Har det inget vett?