The Grand Tour

DETROIT USA

KARIBISKA HAVET - VENEZUELA GUYANA - BOGOTÁ - COLOMBIA - PERU

PEKING - KINA - CHONGQING

ULAANBAATAR MONGOLIET

KASPISKA HAVET - GEORGIEN TBILISI - AZERBAJDZJAN - BAKU

PARIS - FRANKRIKE - BOURG-ST-MAURICE

STORBRITANNIEN OXFORDSHIRE - LONDON

SKOTTLAND

SVERIGE - OSLO - STOCKHOLM

-Hej! -Hej, allihop!

Hej, hej.

-Mår ni bra? -Ja!

Vilken överraskning.

Tack så mycket. Tack.

-Okej. Tack. -Tack.

Tack så mycket.

Välkomna. Det här får vi se i den här veckans program...

Abbie glider omkring på is i en 911 Turbo.

Richard kör Jim Clarks vackra Lotus 25.

Och jag ramlar nästan.

Det ser ut som ett bra program.

Ja.

Allt det här kommer vi att få se. Men nu...

Vänta lite, betyder det att Howard och Adrian inte kommer att sändas?

Nej.

Vi har inte tid.

Vi börjar med fransmännen.

De gör inte sportbilar så ofta, men när de väl gör det,

är det ingen som köper dem.

Vi har haft Venturi Atlantique

och därefter Matra Murena

och sen Simca Sport.

Och allihop blev sorgligt bortglömda.

Ja, ja, men du glömmer ju att nämna

de bästa franska tillverkarna av sportbilar.

Tja, det är som att säga den bästa av smittsamma epidemier.

-Vilken är den bästa? -Nej.

Det finns faktiskt en fransk tillverkare som har varit konstant duktig

på att göra sportbilar

och de har gjort en ny som jag har testat.

Den heter A110.

Den är gjord av Alpine, ett franskt sportbilsföretag

som är kända för att vara ute i rätt tid.

Den första A110:an vann till exempel VM i rally 1973.

Och det är den bilen som ger den nya inte bara namnet,

utan även utseendet.

Det vi har här är en liten, ren, enkel sportbil

som helt klart har influerats av Porsche Cayman och Audi TT.

Och det är tyvärr där problemen börjar.

För lanseringsversionen som Alpine gjorde kostade 51 000 pund.

Femtioettusen pund. Och för tusen pund mer

kan man få en TT RS.

Det var den som Clarkson körde förra säsongen,

och den är kraftfullare och snabbare.

Och Porschen Cayman som man kan köpa för 51 000 pund är också kraftfullare

än den här, och det är en Porsche,

inte en Alpine.

Det är nåt man måste förklara nere på puben.

Motorn låter också lite lamt.

Jag menar inte ljudet den gör, utan när nån frågar dig:

"Vad är det för motor, mister?" För svaret är:

"En fyrcylindrig 1,8-liters turbo."

För över 50 000 pund? Är det allt?

Jag är inte övertygad om designen heller.

Originalversionen från 1960 var ett mästerverk,

men enligt mig funkar inte den här moderna versionen riktigt.

Jag tror att problemet är att för moderna bilar

finns det regler om sånt som hur högt ovanför marken strålkastarna ska sitta,

hur skonsam motorhuven är om man kör på en fotgängare.

Men när modern lagstiftning ska appliceras på 60-talets formspråk

blir resultatet en rätt lam hyllning.

Men finns det nåt positivt att säga?

Som tur är, ja.

Till att börja med, även om Alpine ägs av Renault,

är bilen inte bara en het, pimpad Megane.

an är faktiskt en sportbil med bakhjulsdrift och mittmotor som ritades

från grunden på ett blankt papper.

Kaross och chassi är gjorda helt i aluminium

och skälet till det är enkelt. Det är lätt.

Från det startperspektivet nördade Alpines ingenjörer sin väg

genom resten av bilen och skalade av alla extra gram de hittade.

Sätena väger till exempel hälften så mycket

som säten i andra sorters Renault.

Handbromsen är inbyggd i bromsoket istället för att vara separat,

det sparar två och ett halvt kilo till.

Till och med stereon har en omtalad lättviktsdesign.

Och sen har man ett bagageutrymmet där fram som bara är stort nog

för en sån här liten resväska.

Men med närmare eftertanke, om jag lägger resväskan där

lägger jag bara till vikt.

Så jag skulle bara packa mina övernattningssaker direkt här i.

Enda nackdelen är på morgonen,

när man måste gå ut för att byta om till rena byxor.

Så tack vare Alpines fanatiska diet

är den här bilen 300 kilo lättare än en Cayman eller Audi TT,

och det gör stor skillnad.

Plötsligt spelar det ingen roll att man bara har 1,8 liters motor

och 248 hästkrafter.

Den här bilen rullar verkligen på.

Noll till hundra på fyra och en halv sekund.

Topphastigheten är 250 km/h.

När man kommer till en kurva

märker man hur smidig bilen är.

Det är som att köra en fjäder.

Det är som en animerad bil.

Den borde komma med små pratbubblor som säger:

BANG!!

Men även om A110 är minimalistiskt byggd,

känns det aldrig som att man sitter i en spartansk racerbil.

Den har AC, GPS, telefon.

Alla moderniteter man vill ha.

Bilens lätthet och litenhet

porlar ner i ett sorts vattenfall av ren och salig lycka.

Lägre vikt innebär att man inte behöver ha så stora däck,

för man behöver inte så mycket väggrepp. Det ger bilen mer känsla.

Låg vikt betyder att man använder mindre bränsle och har mindre utsläpp.

Det är en win-win-situation hela vägen.

Det här är faktiskt den mest intelligenta bilen som jag har kört på åratal

och jag älskar den för det. Jag älskar den.

Tack.

Så trots den ordinära motorn,

utseendet som jag inte vet om jag gillar, och det höga priset, så gillade du den?

Ja. Jag älskade den verkligen.

Ja, men skulle du köpa en?

Det har jag gjort.

Har du köpt en?

Ja, och det har Gordon Murray också.

Jag tog med mig en bild av honom.

Han designade McLaren F1, så han kan sin sak.

Så det är sportbilen för äldre män med hemska skjortor. Titta.

Det är bra att veta.

Tydligen. Men nu vill vi väl se hur snabbt den går runt Ebola Drome?

Där går starten.

Rask start och en liten knall från avgasröret vid uppväxlingen.

Omedelbart in på Inte Så Rak och den har bra fart.

James kanske hade rätt angående fördelarna eller vad det var han pratade om.

De tjuter i däcken i sista kurvan i Är Inte.

Åker nu in på Ditt Namn Här,

tappar fart snabbt.

Däcken torteras, men det ser ut att gå rätt snabbt.

Nu tar den ytterkurvan längs Är Inte.

Den får upp farten igen,

lätt bromsning på mittpartiet.

Hårdare inbromsning här.

Växlar ner den sjuväxlade växellådan vid Gamla Tantens Hus. Lite understyrning?

Nej, inte illa för en bil med mittmotor utan framvikt.

Jag gillar faktiskt stilen, och jag har rätt.

Bara Fårfältet kvar.

Här är vi nu.

Ja, det där var en sprudlande drift som avslutning, och över mållinjen.

-Det var bra. -Okej, få se.

-Bra körning. God form. -Ja.

Okej.

Låt oss se var den placerar sig på varvtavlan.

Kommer den med i tio-i-topp?

VARVTAVLA

Oj, det gör den inte.

Det var en besvikelse för en bil med mittmotor.

-Ja. -Men det handlar inte om

sånt som varvtider. Det har jag sagt förut.

Den förste skall bli den siste.

Och den siste skall bli den förste.

-Ja, men den ligger på 15:e plats. -Ja.

Det gör den.

Och?

Det är bilarnas Romain Grosjean.

-Romain, vem då? -Grosjean.

-Vem är han? -Han är en fransk racerförare,

världens 15:e bästa Formel 1-förare. Du skulle gilla honom.

-Det gör jag redan. -Bra.

Då har vi avklarat det.

Nu är det dags för oss att gå vidare, det är dags

att snatta ett snackäpple

från umgängets fruktträdgård som finns på

Snackgatan.

-Jag tänkte att du skulle göra det. -Jag gillade det. Mycket.

Det var verkligen din stil.

Nu för tiden köper många gamla bilar,

och jag tror att vi förstår varför.

Ja, för en gammal Jaguar E-Type eller Alfa Spider är mycket intressantare

att se på än en modern bil och de förlorar inte värde.

De kan faktiskt öka i värde.

Problemet kommer när man sätter sig i sin gamla bil...

-Och den är skräp. -Ja.

Han har helt rätt.

Vi glömmer hur hemska gamla bilar var. Jag menar,

om man kör fortare än 60 km/h

sitter inte vindrutetorkarna fast vid vindrutan längre.

Ja.

Och strålkastarna sitter som ljus i syltburkar och...

-Ja, avimningsanordningen funkar inte. -Nej.

-Inte värmen heller. -Nej.

Och allt annat skramlar och bromsarna funkar inte.

-Exakt. -Såna är de, gamla bilar. De var...

Jag talar av erfarenhet. Jag har en 40 år gammal Ferrari.

En 308:a. Och förutom de där sakerna,

är den katastrofalt långsam. Det är helt otroligt.

Jag åker hemifrån och folk bakom mig tutar, för de tänker:

-"Det är ju en Ferrari, den går ju..." -De tutar.

Händer det inte i alla bilar som du kör, James?