Oceans

En pojke kommer springandes och frågar:

"Vad är en ocean?"

"Vad är ett hav?"

Du kan ge honom statistik och latinska namn.

Men du hittar inte svaret i en bok.

För att verkligen veta vad havet är för nåt

måste du se det med dina egna ögon.

Du måste höra det.

Och smaka på det.

Du måste känna dess styrka.

För att verkligen lära känna havet...

måste du uppleva det.

Havet är vidsträckt.

De flesta av oss får bara uppleva en liten del av det.

Som ur havsleguanens synvinkel,

när den glider genom vattnet utmed Galápagosöarnas kust.

Havet är en antik plats,

som föddes fram av en mirakulös blandning av materia och energi,

Men det är mer än bara en plats.

Havet är levande på alla sätt och vis.

Det kryllade av liv

redan för miljarder år sen

innan dolksvansens förfäder

kröp upp på land.

Alla möjliga varelser följde efter

och tittade mot skyarna med sina förhistoriska ögon.

Inom loppet av en livstid,

sedan människan började sikta mot stjärnorna,

verkar det som om hela naturen har slutat fungera.

Hur vi än försöker, hur långt vi än söker

har ingen hittat en ocean som vår ute i rymden.

Men vi har upptäckt nya galaxer,

där vi minst anade, inne i vårt hav.

Om du går djupt nog

och nära nog inuti en droppe vatten

liknar sjöborrens larv en asteroid.

Och ett kräftdjursägg

liknar en exotisk och oupptäckt planet.

I hjärtslagen av ett nyfött hjärta

börjar en värld.

Om du tar ett steg tillbaka

kan du lätt se hur livet började

i det pulserande vattnet

med lite solsken och färg.

Sakta men säkert

börjar nya livsformer sprida sig i världshaven.

De breder ut sig och fortplantar sig,

de anpassar sig och utvecklas.

Så långt ögat kan nå,

norrut, söderut, österut, västerut,

ler havet mot himlen.

Inte långt under vattenytan

pågår en oavbruten jakt

nära Sydafrikas kust.

När allt är över,

och delfinerna, fåglarna,

hajarna och valarna är mätta,

har många sardiner överlevt så att livet kan fortsätta.

När upptäcktsresande korsade haven på jakt efter nya världar,

hade de ingen aning om allt det makalösa

som pågick precis under dem.

Under skeppsskrovet svävade mobularockor fram

med samma strömmar som drev skeppen framåt.

När vinden susade i deras segel,

hur kunde de föreställa sig dessa sidensjalar

som svävade fram genom vattnet under dem?

Den vackra filtbläckfisken.

Hur kunde de föreställa sig sådan skönhet och elegans

i havets gästvänlighet?

För bara för några århundraden sen

härskade havsdjuren över vidsträckta områden.

Havet tillhörde dem.

Sjölejon gassade sig i solen på orörda stränder.

Ända sen dess har havet gett oss näring,

både för kropp och själ.

En källa till våra viktigaste historier och legender.

Knölvalar sover i lugn och ro

sida vid sida och uppochned

i det kristallklara vattnet.

De är enorma och majestätiska

när de glider utmed havsbotten

utan att rubba ett enda sandkorn.

En generation följer efter den nästa.

Mödrar knuffar försiktigt sina barn mot ytan,

så att de kan hämta luft.

Själva kunskapen om att dessa djur finns

är inte nog för att berätta deras livshistoria.

Du måste närma dig lite mer.

Och stanna lite längre.

Du måste se när de hoppar, svänger och simmar.

Höra dem andas och röra sig.

Ett sjölejons liv

går lika mycket ut på lek som på jakt.

En skarv letar efter lunch.

Men att jaga en brunfläckig igelkottfisk är bara en lek.

Tiden rör sig sakta på en loj eftermiddag

när en krabba tassar förbi sjölejonen.

Sydafrikanska pälssälar återvänder från jakten.

Vithajen känner väl till sitt habitat.

På stränderna i Sydamerika

har en grupp späckhuggare utvecklat en metod

för att jaga unga sjölejon.

Blåvalen

kan bli 30 meter lång och väga 170 ton,

och livnär sig på

små räkliknande djur som kallas krill.

På en månbelyst natt

när havet avslöjar sina hemligheter

dansar månljuset på vågorna

och lyser ända ner till korallrevet.

Krabban är redan ute på jakt.

Vissa kikar ut från sina snäckor för att kolla om kusten är klar.

Andra har hittat ett gömställe för natten.

Ljudet färdas längre och snabbare under vattnet.

Varje kras och klick uppfattas och bearbetas.

En nyfödd haj provar sina fenor för första gången.

Sand som snuddas när en muräna glider utmed havsbotten.

Vissa skyndar fram.

Andra söker skydd.

En eremitkrabba har gått upp i vikt

och behöver ett större hem.

Vissa äter.

Vissa försöker kamouflera sig.

Vissa märker ut sitt territorium.

Medan mantrisräkan städar

håller den utkik.

Han ogillar inkräktare.

Om han hittar en

får den se upp.

Under tiden passerar en havssnigel som kallas spanska dansaren

genom australiska vatten som volangen på en flamencoskjorta.

För många djur på denna planet

började livet i havet.

Vissa har återvänt till havet.

Dugongens förfäder levde på land.

Nu betar han på betesmarker under vattnet.

De växter, blommor och gräs han äter

växte en gång även de på torra land.

Den gröna sköldpaddan har också återvänt till havet.

Då och då

måste de komma upp för att andas.

Från havet till stranden och tillbaka till havet.

Havssköldpaddor lägger sina ägg på stranden.

Kläcks de på natten

kan de små sköldpaddorna ta sig till vattnet

utan problem.

Men om de föds mitt på ljusa dagen är det en helt annan sak.

En på tusen når havet,

vilket räcker för att arten ska leva vidare.

Nyfödda sköldpaddor är inte mycket föda för fregattfåglar,

så de delar en förrätt med segelfisken.

I havet gör man mer än delar.

Vissa arter är beroende av varandra.

Clownfisken är immun mot havsanemonens förlamande gift

och kan gömma sig i hennes tentakler.

Här nere verkar det som om naturen har provat på allt.

Alla färger.

Alla levnadssätt.

Alla former.

Den giftiga stenfisken är varken snabb eller smidig.

Men tålamod och förklädnad gör honom till ett fruktat rovdjur.