Rosa Elettrica - In fuga con il nemico

Hur mycket dum skit gör man för att skydda en främling?

Jag gjorde i princip allt.

Jag trodde att jag kunde klara det.

Jag hade fel.

Så...

Är det här döden?

Det är okej.

TIO DAGAR TIDIGARE

Fan, det är de! Öka farten! Kom igen!

Gasen i botten! Snabbare!

Fortare!

Fan, de är precis bakom oss!

Kom igen!

-Du måste köra fortare! Snabbare! -Tyst. Var tyst!

Om de tar mig dödar de mig. Fattar du inte?

Vi skakade av oss dem.

Sväng vänster.

Vänster. Vänster! Vad fan?

Det är en genväg. Lita på mig.

Det är ingen genväg. Sabba inte det här! Backa tillbaka. Fort!

-Kör. -Fan.

Kör, kör, kör!

Så ja.

Helvete!

Rör er inte!

Jag är mållös, Valera. Du är död igen.

Han är den tredje mannen under beskydd som du fick dödad.

Det är bara en övning.

Du kämpar så hårt för ett jobb i vittnesskyddsprogrammet-

-men du klarar fortfarande inte hastighetstestet.

Varför svängde du vänster?

Du kunde ha tagit en genväg till höger.

Lärde du dig inte rutten?

"Jag är mållös, Valera."

"Du vill ha jobbet, du lärde dig inte rutten..." Vilken torrboll.

Jag hade koll på rutten. Jag borde ha svängt höger.

-Förlåt. Det är mitt fel. -Nej.

Morano, egentligen vet jag vad jag måste göra.

Men varje gång jag står inför den här övningen känner jag mig...

-Det känns som om... -Rosa.

Du måste bara tro på dig själv. Andas och slappna av.

Är det ministern?

-Nej, det är Paolo D'Intrò. -Vi har nyheter.

Esposito, gå och välkomna åklagaren.

-Han kom nyss hit från Neapel. -Jag går direkt.

Morano och Carli i mötesrummet med mig.

-Valera. -Ja?

Gör en kopp kaffe åt mig. Inget socker. I en glasmugg.

Kom till oss sen.

Inget socker? I en glasmugg.

Caterina Scurante.

Hon var elva år gammal.

Hon sköts till döds för två dagar sen.

Kulan var nog avsedd för hennes far, Antonio Scurante.

Det här öppnar på nytt upp-

-den historiska fejden mellan de två stora klanerna i Neapel.

Familjen Scurante och familjen Incantalupo.

De enda återstående familjerna, tack vare åklagarens engagemang.

Nu pratar vi om er. Ni ska ta hand om en informatörskandidat.

Daniele Mastronero. Känd som Cocìss.

Incantalupo-klanens nya stjärna.

Han hör inte till nån familj.

Han började tjäna pengar på hundkamp.

Där upptäckte han att det är lukrativt att framställa djurdroger.

Sen klättrade han uppåt.

Smuggling, överfall, svindleri... Han utmärker sig.

Han har till och med ett blått och ett svart öga.

Förortens David Bowie.

Men vi lyckades aldrig bevisa att han hade varit på en brottsplats.

Förrän nu.

Det tar oss tillbaka till Caterina Scurante.

Gissa vem som flydde från brottsplatsen?

Ingen annan än han: Daniele Mastronero.

Vi åkte hem till honom för att hämta honom. Han satt och väntade på oss.

Han förnekar att han dödade flickan, men han vet att ingen tror honom.

Han vet att han är säkrare med oss än på gatan.

Precis. Jag erbjöd honom att bli vårt vittne.

All information om familjen Incantalupo är guld värd för oss.

En ohederlig klan-

-vars förrymda boss håller i trådarna i det dolda.

Saro Incantalupo.

Saro Incantalupo.

Förstås.

Som ni alla vet har han gömt sig i 30 år.

Jag hoppas att Mastronero kan ge oss intressant information.

Tills dess står han under vårt beskydd.

Ni måste hålla honom tyst tills vi har ordnat med hans förflyttning.

Ni gör säkert ett bra jobb.

Särskilt polisen som utsetts för att utföra uppgiften, nämligen...

Rosa Valera.

-Jag antar att det är du. -Ja. Ja, det är...jag.

Bra. Var på alerten.

Ha en bra dag, allihopa. - Dottoressa.

Hallå?

Jävlar, vilket otroligt första uppdrag! Ser du?

Reja är villig att lita på dig. Esposito blev grön av avund.

Vad är det, måste du kissa?

Ett ögonblick.

Det var väl det du ville? Ett uppdrag.

Nu har du ett. Ett ganska stort ett också.

Vi är alla livrädda och tror att vi inte klarar av uppdragen.

Vissa gör det, andra inte, och andra flyr när stunden är inne.

Vilken kategori tillhör du?

Vart för vi honom?

Till Spaccavento.

Ett kloster inte långt härifrån. De har ett rehabcenter för missbruk.

Kommer jag att vara där helt ensam? Utan en andra man?

Morano tar dig dit imorgon bitti.

Han kommer att vara i närheten hela tiden.

Det är bara en tillfällig förflyttning.

Du har en lokal kontaktperson: Fader Jacopo.

Han kommer att ha direkt kontakt med D'Intrò. Gå hem, nu.

Slappna av. Få mycket sömn.

Tack.

Och var försiktig.

Hallå.

-Vad? -Jag sa: "Ska jag stanna eller gå?"

Du bestämmer.

Vad vill du?

Jag måste gå. Jag behöver göra mig i ordning. Och det måste du också.

Gör vi det bara när du känner för det?

På udda datum? När det är fullmåne?

Jag menar, fråga dig själv...

-Vad är vi? -Vänner.

Vänner med förmåner. Kalla det vad du vill.

Okej.

Gå nu.

Hinner du tillbaka till rejvfesten på stålverket?

Herregud. Rejvfesten... Allvarligt, Luca?

Det är ett event! Det blir som på den gamla goda tiden.

-Vi slappar, dansar... -Och låtsas att vi inte är 30.

Du har varit skitjobbig sen du fick det där jobbet.

Ta inte illa upp.

Är problemet att DJ Bob spelar?

Ska han spela? Då kommer jag definitivt inte.

-Man ser honom inte ens i publiken. -Nej, Luca.

Kom igen!

Se det som en hyllning.

Till Rosa och den goda tiden när hon hade kul.

Jag vet fortfarande hur man har kul.

Det är därför jag inte kommer.

-Jag ska få dig att ändra dig. -Nej.

Du. Lycka till med uppdraget.

-Lycka till du med. Hej då. -Hej då.

ELEKTRISKA ROSEN 2000 - DISCO - DANS

Ska du inte äta frukost?

-Usch! Cornflakes med vatten? -Du glömde köpa mjölk.

Jag ser att du har hittat nåt mot blåskatarr.

Det är du som orsakar blåskatarren.

Gud förbjude! Du tar alltid såna där påsar.

Men du botar inte dig själv.

Som att gå till doktorn eller ta antibiotika...

Nej. Du tar det på volley. Som med allt du gör.

Det är så du ska hantera fallet, eller hur?

Du löser det!

Hör på nu. Jag måste lösa det.

Du får inte ställa till med problem de närmaste dagarna. Förstått?

Jag förstår inte varför Reja valde mig för en så viktig uppgift.

Den här killen vände sig mot både Scurante- och Incantalupo-familjerna.

Hon valde dig för att du har rätt profil.

Liknande ålder, kvinna...

Camorrans män beter sig som gentlemän mot kvinnor.

Visst.

Här är det.

Det verkar vara en idealisk plats att skaffa vänner på.

-Där står en bil. -Sannerligen.

-Nån klev precis ut. -Mycket misstänkt.

-Jag går och kollar. -Jag skojade. Rosa!

Ursäkta mig!

God morgon.

-Polisen. -Jag gör ingenting.

Kan du visa mig din legitimation?

-God morgon. -God morgon.

-Signor Sabatini, vad gör ni här? -Jag jagar änder.

-Vad ska du med den till? -Jag tar bilder av bytet.

-Vad är problemet? -Får jag se den?

Oroa dig inte. Har du vapenlicens?

-Självklart. -Bra.

Varför är din bil full av saker? Sover du i den?

Jakt kräver tålamod.

Det känns inte bra. Han är för nära klostret.

Hör på. Varsågod.

Jag ska kolla dina personuppgifter-

-men vi skulle vilja be dig att åka hem för dagen.

Det skulle kännas tryggare för alla.

-Som ni vill. -Då så. Här. Tack.

Ha en trevlig kväll.

De här jävla cikadorna. Jag kan inte höra mig själv tänka.

Visst, vi skyller på cikadorna.

Jag sa åt dig att andas, Rosa. Slappna av.

Och så går du.

Då var vi framme.

Rosa, oroa dig inte. Du är väl förberedd för det här.

Jag är dessutom i närheten.

Fader Jacopo?

-Jag väntade dig tidigare. -Ja, förlåt.

Assistent Rosa Valera.

Du heter Alberta här.

Det är inte första gången jag jobbar med vittnesskyddsprogrammet.

Jag har aldrig haft några problem. Och jag vill inte få några.