Loki

-Han går inte att lita på. -Jag kan handskas med honom.

TVA har beskurit många såna, och ingen är den andra lik.

Ni är varianter!

Tidsväktarna har inte skapat er, utan rövat bort er från er tidslinje.

TIDIGARE

Nexushändelsen ni orsakade kan innebära slutet för allt det här.

Okej, vill du höra sanningen? Jag försöker skydda dig.

Sån här vänskap är sällsynt.

Vet du vart jag skulle vilja resa? Till dit där jag kommer ifrån.

Där jag hade ett liv tills TVA dök upp.

Beskär honom.

Tidsväktarna berövade er era liv. Ni är varianter.

Vi är likadana.

Själlösa androider.

Vem skapade då TVA?

Sylvie, det är nåt jag måste säga.

Du ska berätta allt.

Vad är det här? Var är ni? Vilka är ni?

Vi är i Tomrummet, det där är Alioth och vi är hans lunch. Kom!

Ge mig din tidsplatta.

-Vilka ligger bakom TVA? -Jag vet lika lite som du.

Stackars Renslayer, hela din verklighet har gått i kras.

Hur känns det att vara på den sidan?

Det var här, inte sant?

Det var hit du tog mig efter att du stal mitt liv.

-Då passar det bra att avsluta ditt här. -Och om jag säger att Loke inte är död?

Inte än, åtminstone.

-Då ljuger du. -Kanske.

-Eller kanske vill vi samma sak. -Hur kan han leva?

Hur får vi reda på sanningen om TVA genom att rädda honom?

Det är komplicerat.

-Jag säger det här frivilligt. -Varför?

För att jag vill veta vem som styr. Jag vill veta vem som har ljugit för mig.

När vi beskär en förgrening är det omöjligt att förstöra all dess materia.

Så vi flyttar den till en plats på tidslinjen där den inte växer mer.

Den avgrenade tidslinjen nollställs alltså inte, utan förflyttas.

-Vart? -Ett tomrum i tidens slut.

Där alla existensens ögonblick konvergerar i en och samma punkt, och bara...stannar.

Varför?

Jag vet inte.

Dogmen säger att tidens slut fortfarande håller på att skrivas.

Att tidsväktarna skapar en utopisk värld där.

Fint. Väldigt trovärdigt...

Hur det nu egentligen är...

...så kommer inget tillbaka därifrån.

Jag kan hjälpa dig om du litar på mig.

Kan vi rasta lite så att jag kan ställa tusentals frågor?

-Vi måste röra på oss för att inte dö. -Men vad är planen?

-Att inte dö. -Ja, men utöver det?

"Inte dö" är ingen plan, bara ett grundkrav för att leva.

Om ni är Lokar borde ni ha en...

Kan nån förklara vad i helvete det är frågan om?

Jag har haft några väldigt påfrestande dagar.

Månader? Jag vet inte ens när jag lämnade New York.

Men jag blev beskuren och vaknade här, omgiven av varianter av mig själv-

-och en alligator, vilket tyvärr inte överraskade mig nämnvärt.

Och vi flyr från vem vet vad till vem vet vart-

-när jag egentligen borde försöka ta mig tillbaka till TVA.

Sluta gasta. Du lockar hit Alioth.

Monstret i himlen?

Tack.

Det här är soptippen där TVA dumpar allt de beskär.

Och Alioth...ser till att inget kommer härifrån.

Det är en levande storm som förtär materia och energi.

De skickar hit hela verkligheter som slukas på ett ögonblick...

Vi är i ett hajakvarium. Alioth är hajen.

Det finns inga alligatorakvarium. Dessutom är det en bättre liknelse.

Han är överkänslig, som vi alla.

-Vänta, skulle det där också vara en Loke? -Javisst.

Okej... Det kan jag acceptera. Varför är ni så många?

-För att Lokar överlever. -Bra, så hur kommer vi härifrån?

Det gör vi inte. Vi har gripits och beskurits av TVA, precis som du.

Och precis som du har vi smitt kassa planer som inte har lett nånvart.

Har ni övervägt en tidsplatta?

Det enda som skulle kunna ta oss härifrån? Ja, de ligger ju och skräpar överallt...

Okej. En nexushändelse, då?

TVA struntar i vad som händer här.

-Nåt måste vi väl kunna göra? -Ja, att överleva. Mer är det inte.

Nog med prat. Vi fortsätter.

Du kan göra som du vill.

Vänta...

Varför har du hornen om du låter ett barn bestämma?

Du gör klokt i att respektera pojken.

Det här är hans kungarike.

Och vad var ers majestäts nexushändelse?

Jag dödade Thor.

Varför vill du så gärna tillbaka till TVA?

Blev din ärorika uppgift kvar där?

Nåt åt det hållet.

Fröken Minut, jag behöver fjärråtkomst till en rad sekretessbelagda akter.

Där hör man. Om vadå?

Tidens begynnelse, grundandet av TVA.

-Det ordnar jag. -Vänta.

-Tidens slut, då? -Det är bara ett tomrum.

Tänk om Tomrummet inte är slutet, om det finns nåt bortom det?

Jag kunde gömma mig för TVA i undergångar-

-eftersom jag inte skapade förgreningar där.

Om det fortfarande håller på att skrivas blir allt som sker bara en ny tidslinje.

Det är omöjligt att skapa en nexushändelse där.

-Ingen skulle upptäcka en där. -Då är det där de måste vara.

Hur kommer vi förbi Tomrummet?

Det går inte. Det finns inget där att rikta tidsplattan mot.

Då tar vi oss genom det.

-Det vore självmord. -Då behöver jag väl inte dig längre.

Vänta! Tomrumsskeppet då?

Ja, prototypen.

Jag tar fram akten.

Det är ett rymdskepp utformat för att klara tidstomrummet.

Det skulle kunna ta oss till tidens slut.

-Och hitta Loke. -Och mannen bakom kulisserna.

-Och döda honom. -Tillsammans.

Var är akterna om tidsskeppet, fröken Minut?

Jag letar, vännen.

Inget?

De ligger långt ner...

Kanske har inte ens jag befogenhet.

Det skulle du nog ha, om det fanns.

Hur länge till?

Snart så...

Fort! Rappa på!

-Är du oskadd? -Ja, men hon tog min tidsplatta.

Du tänkte väl inte rymma, Sylvie?

Vi vet var du gömmer dig.

Förr eller senare tar vi dig.

Det måste vara jobbigt.

Jag ska medge att du lurade mig en stund.

Eller fanns det nåt äkta i det?

Kände sig Renslayer faktiskt sviken av sitt älskade TVA?

Kom fram så kan vi prata om det.

Visst. Be de andra dra åt helvete, så kan vi två reda ut det här.

Gärna för mig.

Vad hände med att hitta mannen bakom kulisserna?

Vet du vad, om du kommer fram med händerna i luften-

ska jag sätta dig i en tidsloop.

Nåt som inte är så farligt.

Så kan du leva resten av ditt liv i ett fint minne.

Har du några fina minnen?

Bara ett, faktiskt.

-Hon beskar sig själv. -Bra.

Då är hon också död.

Efter att ha besegrat Captain America och Iron Man-

-knep jag trofén, alla de sex evighetsstenarna.

Det var alligatorspråk för att morra och säga "lögn" på samma gång.

Min nexushändelse var åtminstone inte att äta fel grannes katt.

-Berätta din historia, Loke. -Min? Den vill ingen höra.

Jo, jag.

Jag bara undrar, för jag...

Vi ska väl dö, eller hur?

Thanos dödar oss efter Ragnarök.

Thanos?

På min tidslinje gick allt som det skulle i hela mitt liv-

tills Thanos anföll vårt skepp.

-Så du försökte inte sticka honom? -Verkligen inte.

Inget illa ment, mina vänner-

-men klingor är värdelösa jämfört med en Lokes trolldom.

De hämmar vår magiska potential.

-Men de är grymt snygga. -Javisst...

Särskilt när de klirrar mot marken just som ens nacke knäcks.

Jag gjorde en illusion av mig själv, så verklig att den galne titanen lurades.

Sen gömde jag mig som bråte.

Efter min fingerade död drev jag helt enkelt ut i rymden.

Bort från Thor, bort från allt.

Jag begrundade universum och min plats i det-

-och det gick upp för mig att vart jag än kom förde jag bara med mig lidande.

Så jag tog bort mig själv ur ekvationen.

Jag landade på en avlägsen planet där jag levde i isolering och ensamhet-

mycket, mycket länge.

Hur hittade TVA dig?

Det blev ensamt.

Uppriktigt sagt saknade jag min bror.

Och jag undrade om han eller nån annan saknade mig.

Men så snart jag gjorde en ansats att lämna planeten dök TVA upp.

För vi har bara en roll i det här, mina vänner.

Som de utstöttas gud.

Inget annat.

De utstöttas gud.

-Jag går nu. -Vart?

Härifrån, bort från Tomrummet, tillbaka till TVA.

Förutom att vara bra på att överleva är vi också bra på att rymma.

-Du kommer att bli slaktad. -Då får det bli så.

-Då var det mitt öde hela tiden. -Du är annorlunda. Varför?

Nej, det är jag inte. Jag är likadan som ni.

Har nån av er mött en kvinnlig variant av oss?

-Det låter skrämmande. -Det är hon.

Men det är det fina med henne. Hon är annorlunda.

Hon försöker inte ta över TVA. Hon försöker störta det.

Och hon behöver mig.

Du sa att Alioth håller oss kvar här.

Du sa att den lever. Du sa att den är en haj.

Om den lever så kan den dö.

Jag ska döda hajen.

Jag ska döda Alioth, och jag behöver all hjälp jag kan få.

Visst, hördu...

Monster.

Hejsan. Vem av oss är du?

Det här är en mardröm.

Du?

Stäng dörren. Det är lite kris här.

Man ska inte hoppa in i främlingars bilar hur som helst.

-Akta! -Jag ser den.