Terminator 2: Judgment Day

LOS ANGELES 2029 e. Kr.

Tre miljarder liv tog slut den 29 augusti 1997.

De som överlevde atombombselden kallade kriget Domedagen.

Nu fick de möta en ny mardröm: Ett krig mot maskinerna.

Kontrolldatorn Skynet sände två terminatorer tillbaka i tiden.

Deras uppdrag: Att döda ledaren för människornas motståndsrörelse:

John Connor, min son.

Den första terminatorn skulle döda mig 1984, innan John var född.

Den misslyckades. Den andra skulle döda John medan han ännu var barn.

Motståndsrörelsen lyckades skicka en ensam krigare som skyddade John.

Frågan var bara vem som skulle nå honom först.

TERMINATOR 2 DOMEDAGEN

Jag behöver dina kläder, dina stövlar och din motorcykel.

Du glömde att säga snälla.

Ta bort honom!

Dra ut den!

Ta den.

Du kan inte stjäla hans båge, grabben. Hoppa av, annars knäpper jag dig.

Så ligger det till.

31-D vid 6th Street Bridge-Santa Fe. Jag kollar ett elektriskt problem.

Uppfattat, 31-D.

SÖKOBJEKT: CONNOR, JOHN

JOHN CONNOR, VIT, 10 ÅR, SNATTERI, SKADEGÖRELSE

Sarah Connor - FAR: Okänd

FÖRMYNDARE: Todd & Janelle Voight

John, gå in och städa upp i din svinstia.

John!

Dina fosterföräldrar är jävliga, va?

Jag har fått nog av ungjäveln. Han svarar inte ens på tilltal längre.

- Kan du inte hjälpa till? Todd! - Vadå?

- Han har inte städat på en månad. - Nödläge. Bäst att jag rycker in.

John, nu kommer du in och gör som din mor säger.

Hon är inte min mor, Todd.

PESCADEROSJUKHUSET KALIFORNIEN

Nästa patient är intressant. Jag har följt henne i flera år. 29årig kvinna.

Diagnos: Schizofreni.

De vanliga symtomen: Depression, oro, våldsamhet, förföljelsemani.

Förföljesemanin är ovanlig. Hon tror att en maskin, en terminator-

- som ser mänsklig ut, har sänts från framtiden för att döda henne.

Fadern till hennes barn var en soldat som skulle skydda henne.

Han var också från framtiden, från år 2029, om jag minns rätt.

Då var vi framme.

God morgon, Sarah.

God morgon, doktor Silberman. Hur känns det i knät?

Bra, Sarah.

Hon högg mig i knäskålen med min penna för några veckor sedan.

Upprepade flyktförsök.

Vi fortsätter.

Låt inte patienterna stöka till så där. Se till att hon tar sin Thorazine.

- Är ni John Connors förmyndare? - Visst. Vad har han gjort nu?

- Får jag tala med honom? - Om han vore här. Han stack i morse.

- Har ni ett foto av John? - Visst, ett ögonblick.

- Vad är det frågan om? - Jag måste fråga honom om något.

- Får jag behålla fotot? - Jovisst.

- En annan kille frågade efter honom. - En mckille. Är det angående det?

Nej, oroa er inte för honom.

Tack för att ni samarbetade.

"Sätt in ert stulna kort."

- "Personlig kod." - Skynda dig.

Kom igen, baby. Ja! Personlig kod: 900...

Vem har lärt dig det här?

Min riktiga mamma. 300 dollar...

- Kom igen... Ja! - Det funkade.

Lättförtjänta pengar. Kom igen!

Lätt som en plätt!

Är det där hon? Hon är rätt cool, va?

Nej, hon en riktig psykopat. Därför sitter hon på mentalsjukhus.

Hon tänkte spränga datorfabriken men blev skjuten och greps av polisen.

Hon är en riktig förlorare. Nu ska vi bränna pengar.

Det är som ett jättestort stroboskop-

som bränner rakt genom ögonen.

På något sätt kan jag ändå se.

Gud...

Det är samma dröm varje natt.

- Varför måste vi...? - Var snäll och fortsätt.

Barnen ser ut som bränt papper.

Svarta... orörliga.

Sedan träffas de av tryckvågen...

Och de blåser bort som löv.

Drömmar om explosioner och världens undergång är mycket vanliga.

Det är ingen dröm, det är verkligt. Jag vet datumet när det händer.

Det känns nog verkligt.

Den 29 augusti 1997 känns det jävligt verkligt för dig också!

Alla utan solfaktor 2 miljoner kommer att ha en dålig dag!

Du tror att du är trygg och vid liv. Du är redan död. Alla är det.

Alla är redan döda! Allt det här är borta!

Det är du som lever i en dröm, för jag vet att det händer!

Jag mår mycket bättre nu. Klarare.

Ja, din attityd har förbättrats mycket på sistone.

Det har hjälpt att ha ett mål... något att se fram emot.

Vad är det?

Om jag blev bättre inom ett halvår-

- skulle jag förflyttas till en öppnare avdelning och få ta emot besök.

Det har gått ett halvår. Jag ser fram emot att träffa min son.

På så vis.

Vi går tillbaka till de där terminatormaskinerna.

Nu tror du att de inte existerar?

Jag vet att de inte existerar.

Du har ju berättat flera gånger hur du krossade en i en hydraulisk press.

Om jag hade gjort det, skulle de ha hittat bevis i fabriken.

Tror du inte längre att företaget mörklade det?

Nej, varför skulle de göra det?

Mr Dyson, materialteamet ska göra...

Mr Dyson, materialteamet ska göra nya tester och ni måste skriva på...

...så att de får ta ut... "det".

Mr Dyson, jag vet att jag är ny, men kan ni berätta, om ni vet...

- ...var "det" kommer ifrån. - Jag frågade det. Gissa vad de sa.

"Fråga inte."

God morgon, mr Dyson.

Sätt i nyckeln. Åt vänster på tre, två, ett - vrid.

- Hur mår frun och barnen? - Bra, tack.

Vad tror ni, doktorn? Visst har jag blivit bättre?

Sarah, problemet är följande:

Jag vet hur smart du är. Jag tror att du säger det jag vill höra.

Du tror inte på det du säger.

Om jag flyttade dig till en öppnare avdelning, skulle du försöka fly igen.

Jag måste få träffa min son, snälla.

Snälla. Han svävar i stor fara. Han är naken utan mig.

- Om jag bara fick ringa... - Tyvärr. Inte på ett tag.

Jag måste tyvärr rekommendera att du stannar här ett halvår till.

Jag ska döda dig, din jävel!

- Din jävel! - 10 ml pentothal omedelbart!

Du vet inte vad du gör!

Du vet inte vad du gör!

En exemplarisk medborgare.

POSITIV IDENTIFIERING MÅLET HITTAT

Han var här för en kvart sen. Han skulle visst till gallerian.

Gallerian?

Jag ska växla lite mynt. Strax tillbaka.

- Känner ni John Connor? - Nej.

- Känner du den här killen? - Nej.

John, en snut letar efter dig. Kolla.

Stick.

Jag tror att jag såg honom...

Du får inte vara här!

Ner.

Kom igen!

Kom igen!

Time out! Stanna!

- Bli inte arg. Är du en terminator? - Ja, Cyberdyne Systems modell 101.

Nej.

Fy fan, du är på riktigt.

Jag menar...

Du är som en maskin inuti men levande på utsidan, va?

En cybernetisk organism, levande vävnad över metallendoskelett.

Det här är grymt. Skärp dig, John.

Du tänker inte döda mig, det hajar jag, så vad är det frågan om?

- Mitt uppdrag är att skydda dig. - Vem har skickat dig?

Du. 35 år från nu omprogrammerade du mig för att skydda dig här och nu.

Det här är djupt.

Är den andre en terminator som du?

T-1000 är en avancerad prototyp.

- Mer avancerad än du? - Ja, en mimetisk polylegering.

- Vad fan betyder det? - Flytande metall.

- Vart är vi på väg? - Vi måste lämna staden omedelbart.

- Jag måste hämta grejer hemifrån. - Svar nej. T-1000 väntar säkert där.

- Är du säker? - Jag skulle göra det.

Todd och Janelle är ena skitar-

- men jag måste varna dem. Har du en 25centare?

- Janelle, det är jag. - John?

- Är allt väl med er? - Visst.

- Hur är det med dig? - Bara bra.

John, jag var så orolig. Skynda dig, så kan vi äta tillsammans.

- Jag lagar köttgryta. - Något är fel. Hon är för snäll.

- Var är du? - Varför skäller hundjäveln?

- Håll käft, din skit! - Hunden skäller verkligen.

Sa du inte åt ungen att göra sig av med byrackan?

- Det är sent. Gör mig inte orolig. - Kan han redan vara där?

- Allt väl, raring? - Ja, allt är väl.

- Vad heter hunden? - Max.

Varför skäller Wolfy så mycket? Mår han bra?

Wolfy mår bara bra. Var är du?

Dina fosterföräldrar är döda.

Vänta lite. Kan den imitera allt den rör vid?

Allt den får fysisk kontakt med.

Kan den bli ett cigarettpaket?

- Nej, bara föremål i samma storlek. - Varför blev den inte till en bomb?

Den kan inte bli komplexa maskiner. Inte kemikalier eller rörliga delar.

Den kan bli till solida metallformer som knivar och huggvapen.

Dessa togs av en övervakningskamera på West Highlands polisstation 1984.

Han dödade 17 polismän den kvällen.

Män med familjer och barn.

Dessa togs i ett köpcentrum i Reseda i dag.

Miss Connor, vi vet att ni vet vem han är.

Jag sa ju att er son är försvunnen. Fosterföräldrarna har mördats.

Vi vet att han är inblandad. Betyder det ingenting? Bryr ni er inte?

- Det här är meningslöst. Vi sticker. - Jag är ledsen, grabbar.

Hon blir alltmer avskärmad från verkligheten.

Hon kan inte hjälpa oss nu. Om hon blir bättre, slår jag en signal.

Douglas, ta tillbaka henne till rummet.

Kom så går vi, gumman.

Vi var mycket i Nicaragua och sådana ställen.

Hon var ihop ett tag med en tokig f.d. marinsoldat. De sålde vapen.

Det fanns andra killar, också.

Hon lärde sig av dem, så att jag kunde bli en stor militärledare.

Sen åkte hon dit. De sa:

"Ledsen, grabben, din mamma är psykopat. Visste du inte det?"

Allt hon lärde mig att tro på var skit. Jag hatade henne för det.

Men allt hon sa var sant. Hon visste.

Och ingen trodde på henne.