Stargate Atlantis

Översatt av: MrTwiddle

Många Miljoner År Sedan

Antarktis: Nutid

- Dr Weir. - Peter.

- Du ser själv! Inget! - Carson, kom tillbaka.

Det här är bara bortkastad tid! Ursäkta mig, dr Weir.

- Han försöker ju inte ens! - Han är väl den som upptäckte genen?

-Ja, han önskar att så inte var fallet. -Verkligen?

Ja, kan du förstå det?

- Vi kanske ska testa dig igen, Rodney? - Jättekul.

Vi har i nuläget bara en handfull personer som passar in.

Du har gjort en jätteinsats så här långt. Men vi måste ändå testa alla.

- Även dr Beckett. - Han är ju rädd för stolen!

Den här stolen kontrollerar det farligaste vapen människan känner till. Även jag är rädd.

Varje gång någon sätter sig lär vi oss något nytt om de uråldriga.

Dr Beckett borde vara stolt över sina gener!

Det är rena slumpen att det är just han.

Du tål inte att han har genen, eller hur?

Ja, jag är verkligen avundsjuk.

Vad bra! Jag vill tala med er båda!

Följ med mig.

Vi är väldigt nära den försvunna staden. Det visar sig dock att vi har tänkt fel.

Vi trodde att vi hade adressen som visar vart de uråldriga åkte-

-efter det att de hade lämnat Antarktis. Nu har vi hittat en sjunde symbol.

- Ursprunget. Planeten Jorden. - Fel!

- Men då måste adressen vara felaktig? - Inte felaktig. Ofullständig.

Vad försöker ni säga, dr Jackson?

En åttonde adress.

Det vi letar efter ligger långt bort, men inte utom räckhåll.

Atlantis?

Atlantis. Jag tror att vi kan åka dit.

Apache, Blackhawk, Cobra, Offspring...

Det krävs en del träning för Antarktis.

Den enda kontinenten jag aldrig besökte.

Inte direkt mitt favoritställe.

Jag tror att jag gillar det.

- Du gillar det? - Ja, sir.

Vi är framme om ungefär tio minuter, sir.

Du har fått tag i fel person. Jag är medicinare!

- Var inte rädd. - Den kommer att gå sönder!

Den har klarat sig i miljoner år.

Sätt dig ner, blunda och koncentrera dig.

- Inget händer! - Försök att tänka dig var i solsystemet-

vi befinner oss just nu.

Jag tror att jag känner något.

- Det kan ha med lunch att göra. - Ge dig nu! Koncentrera dig!

Se upp!

Vad gjorde jag nu?

Se till att vi kommer ner igen!

Inkommande flyg: Vi har en målsökande drönare på rymmen. Landa omedelbart och-

-stäng av era motorer. Det här är ingen övning. Jag upprepar...

För sent! Håll i dig!

Gira höger!

- Sa jag höger? - Inte vad jag hörde, sir.

Jag sa ju att jag var fel person.

- Det kvittar! Gör någonting! - Vad?

Carson. Fokusera på att stänga av den innan någon kommer till skada.

- Jag ser den inte! - Lyft! Lyft!

- Ska vi landa? - Låter bra.

Stäng av motorn!

- Sir, vad tusan var det där? - Den kommer igen.

Ut!

Jag tror det gick vägen.

Det där var annorlunda.

För mig - inte direkt.

Major Sheppard rapporterar att drönaren verkar vara oskadliggjord.

Generalen och hans helikopter är oskadda. De är på väg. Sju minuter härifrån.

- Tack, gode Gud. - Fy, tusan!

- Jack! - Daniel!

- Det var ett varmt välkomnande. - Hur lyckades ni...

- Undvika att få arslet bortsprängt? Tack vare den exceptionelle John Sheppard!

- Han gillar det här stället! - Gör du det?

Snabba ryck nu. Berätta vad som pågår.

Ja, Weir är här inne.

- Du! Rör inget. - Ja, sir.

De uråldriga packade ihop sin stad och åkte för fem-tio miljoner år sedan.

I sin... flygande stad?

Ja!

Vad?

Flygande...

Den här rasen byggde stjärnportalerna. De slog alltid på stort.

- Så, varför åkte de? - Ja, varför. Vem vet? Man led av en-

-farsot på jorden. Kanske ville några flytta till en ny galax?

Det är väl sånt de uråldriga gör? Grejen är att vi vet vart de åkte.

- Pegasus? - Ja, en liten lokal galax.

Vad är chanserna att de finns kvar?

Vem vet, men är inte det anledning nog att åka?

Jag har förberett den här expeditionen i månader nu. Jag behöver inte övertygas.

För all del, jag är övertygad.

- Ha det så kul. - Det är lite mer komplicerat än så.

Vi behöver Zed-PM för att få kraft till stjärnportalen.

- Vad? - ZPM. Han... han är kanadensare.

Jag beklagar.

Alltså, Nollpunktsmodulen, Generalen. Den uråldriga kraftkällan som numera-

-driver utpostens försvarssystem? Jag har upptäckt att den får sin enorma kraft-

-från energin som finns lagrad i vakuum, en kraft som innesluter sig själv.

Den fina förklaringen kunde du sparat till ett bättre tillfälle.

Svaret är nej.

I samma sekund som jag slöt ögonen kände jag den här kraften som jag aldrig känt-

-förut. Jag bara dansade iväg, det var rent magiskt måste jag säga.

Jag vet inte var det kom ifrån. Jag bara koncentrerade mig och drönaren bara dog.

Jaha, ja. Så det var du som gjorde det?

Jag?

Det var du som avlossade grejen mot mig.

Hör på. Vi forskar kring teknologi som är långt bortom våra kunskaper.

Vi gör våra misstag.

- Jag är väldigt, väldigt ledsen. - Var lite mer försiktig nästa gång bara.

- Vad tusan va det där för grejen egentligen? - Du menar drönaren?

- Det är ju vapnet som skyddar utposten. - Jaså?

Du har väl tillstånd att vistas här?

Ja, visst. General O'Neill gav mig tillstånd.

- Du känner inte ens till stjärnportalen? - Vadå?

Jack, portalerna kräver mycket energi.

- Ja, det vet jag. Hitta ett annat sätt. - Det finns inga andra sätt!

Tror du att det finns fler såna där... Enn-grejer i Atlantis?

Ja! Det här är inte vilken civilisation som helst. De byggde stjärnportalerna!

Den potentiella rikedomen av kunskap och teknologi överstiger vida allt vi-

har lärt oss sedan de första portalerna.

Men, med tanke på energiåtgången kan man väl anta att det är enkel biljett?

Jo, vi vet. Men nyttan för mänskligheten är så stor att det överväger risken.

Dessutom är det en risk som alla i min expedition är beredda att ta.

Man tror att genen användes som en form av genetisk nyckel.

Så att endast de själva kunde manövrera de farliga och mäktiga teknologierna.

Så vissa har alltså likadana gener som de uråldriga?

Den specifika genen är väldigt sällsynt. Men på det hela taget ser de ut-

-ungefär som vi gör. Faktum är att de var här före oss. Vi var tvåa här.

De uråldriga hade utforskat den här galaxen långt innan... major, inte där!

Kom igen, hur stora är chanserna att jag skulle ha samma gener som det där gänget?

Ganska stora, tydligen.

Dr Weir! Rör dig inte.

Vem är det här?

- Jag sa att du inte skulle röra något. - Jag bara satte mig ner.

Major! Tänk på var i solsystemet vi befinner oss just nu.

Var det jag som gjorde det där?

Vi kan vara på väg att upptäcka en helt ny uråldrig civilisation. I bästa fall-

-stöter vi faktiskt på de uråldriga, som kanske vill hjälpa oss. Om inte...

Generalen, vi behöver honom.

Ledsen, doktorn. Daniel måste vara här.

Jag menar major Sheppard.

Jaså. Har du inte minst ett dussin personer som kan göra jobbet?

Jo, med mycket träning, kanske. Men John Sheppard är en naturbegåvning.

- Jag har kollat upp hans papper. - Jo, jag känner till Afghanistan.

- Han försökte rädda tre militärer. - Genom att strunta i en direkt order!

Era papper då, generalen? Snälla ni.

Ja, ja.

Okej, då. Det är väl din expedition antar jag? Du får fråga honom själv.

Det är just det jag har gjort.

Det säger du?

Det här är ingen lång resa så jag ska fatta mig så kort som möjligt.

- Ja, det var ganska kortfattat. - Tack ska du ha.

Jag sa till dr Weir att jag skulle fundera på saken.

Och?

Så? Nå? Vad!?

Jag har blivit anfallen av en missil och fått reda på att jag har en muterad gen.

Dessutom den där stjärnportalen och expeditioner till andra galaxer.

Det här handlar om mer än dig, Sheppard!

Jag tycker det verkar handla mycket om huruvida jag tänker ta det här uppdraget.

Tillåt mig att ställa en fråga.

- Varför blev du pilot? - De som inte vill flyga är galna.

Jag anser att de som inte vill gå genom stjärnportaler är lika galna.

Om du inte tackar ja innan vi når basen, vill jag inte ens ha dig.

Simon. Om du ser det här, betyder det att presidenten har-

varit vänlig nog att ge dig tillstånd.

Jag ska inte på något diplomatiskt uppdrag till något annat land-

-utan till en annan planet i en annan galax, via något som kallas stjärnportal.

För miljoner år sedan existerade en ras som vi kallar de uråldriga.

De skapade ett nätverk av stjärnportaler för att kunna åka mellan sina världar.

Ingen vet varför, men de lämnade jorden för ungefär fem-tio miljoner år sedan-

och tog hela sin stad med sig.

Den staden kallades Atlantis.

Jag har samlat ihop en grupp till en expedition för att hitta Atlantis-

-och förhoppningsvis de uråldriga som lämnade jorden för så många år sedan.

Jag vill verkligen göra detta, Simon, av hela mitt hjärta, och du vet-

att jag aldrig skulle kunna tacka nej.

Jag ville berätta det för dig...

Abonnenten du försöker nå är för tillfället utanför täckningsområdet.

Det menar du inte?

Jag förstår inte. Finns här någon som pratar samma språk som de här killarna?

Vi behöver bara ett par minuter för att göra färdigt det.

Ni har fem minuter på er att få igång den annars får vi lämna kvar den här.

Allt här inne har kollats både två och tre gånger. Låt den där vara.

- Jag lyder inte under er. - Han sa likadant till mig, sir.

Då tar du fram ditt handeldvapen.

Varje adress talar om för vår portal vad den ska leta efter. Mer vet vi inte.

- Börjar vi bli klara? - Vi väntar bara på dr McKay.

Nu borde det fungera. Vi kör en test.

Cep-PM ska lysa när den känner att den får kontakt med portalen.

Just precis.

Överste.

Kan jag få be om allas uppmärksamhet.

Okej, då så. Snart upprättar vi en kontakt.

Vi vet inte hur mycket energi som behövs. Det kan vara så att vi bara får en chans.

Så om öppningen stabiliseras så kommer vi inte att stänga ner portalen igen.

Vi skickar då in en sonderingsrobot för att testa livsdugligheten. Sedan kör vi.

Allt i ett svep!

Ni är alla frivilliga och representerar över ett dussin olika nationer.

Ni är de bästa och de klyftigaste vår värld har att erbjuda-

-och i ljuset av det här äventyret som är på väg att ta fart-

är ni även de modigaste.

Jag hoppas att vi alla en dag återvänder med nya saker för människan att utforska.