Dark Waters

–Jag kan hjälpa dig upp. –Jag behöver inte din hjälp.

Jävlar, hon fick dig.

Kasta hit ölen! Okej, kom nu!

Okej, okej.

–Vänta! Ölen. –Ta den här. Kom igen.

De här jäkla skorna...!

–Hoppa i, det är varmt! –Kom igen, hördu!

–Man kan till och med tvätta håret! –Jag tvättade mitt förra månaden.

Laura och Keith, kom hit! Se vad jag hittade.

–Vad fan är det? –Vad fan gör ni?!

–Stick härifrån! –Kom!

Jäkla ungdomar.

Släck strålkastaren, idiot!

Baserad på artikeln "Advokaten som blev DuPonts värsta mardröm."

...Steve från Dow, Ted från Union Carbide–

–Jerry från Exxon och Andy från Allied.

Välkomna till Taft Law, mina herrar.

Innan vi börjar, lite om firman.

Ni känner alla den unge mannen som den hängivne Taftadvokaten–

–som i åtta år har grottat ner sig i Superfund–lagen.

Jag betalar inte saneringen.

Det är ändå mitt nöje att berätta–

–att Rob Bilott nu har blivit partner här på Taft, Stettinius & Hollister.

God morgon. Taft Law. Dröj lite, jag kopplar.

God morgon. Taft Law. Dröj lite, tack.

Det är guvernörens kontor som söker mr Burke.

–Kan jag hjälpa er? –Willbur Tennant söker Robbie Bilott.

EPA lät dem ta hela kostnaden och det kan bli så för din klient.

–Det ska jag meddela dem. –Bra. Nummer 12, Middletown...

–Jag är ledsen, men de vägrar gå. –Vilka är "de"?

Jag vet inte. De säger att de känner dig.

–Robbie Bilott? –Ja...?

De kallar det deponi, men det är en soptipp.

De sa "inga kemikalier, bara sopor". Men vi är inte dumma.

Jag har gjort videor. De förgiftar bäcken och dödar mina djur.

–Jag sitter i möte... –Så jag vill ha en advokat.

–Ingen i Parkersburg vågar ta det. –Rob? Du måste gå in igen.

Alla är livrädda för DuPont. Jag är inte rädd för nån.

Kathleen är min assistent. Hon ger er en lista med advokater.

Därför ringde jag din mormor.

–Va? –Min granne sa: "Ring Alma White."

"Hennes barnbarn är miljöadvokat i Cincinnati."

Jag är affärsadvokat. Jag försvarar kemiföretag.

–Nu kan du försvara mig. –Rob!

–30 sekunder, Tom. – Ursäkta, mr...? –Tennant.

Jag kan hänvisa er, men jag ser inte hur jag kan hjälpa er.

–Börja med att titta på videorna. –Kom nu, Earl.

Jag beklagar. Lycka till.

Jag behöver inte det. Jag behöver din hjälp!

Kom.

...inte bestrider analysen, men vad vi än beslutar...

Tack, mina herrar.

–Vet du vart vi ska? –Till ett ställe precis runt hörnet.

Vad fan var det där om?

–Han känner min mormor. –Verkligen?

Mamma kom från West Virginia. En stad som heter Parkersburg.

Pappa var i flygvapnet. Vi flyttade mycket, men vi var där på somrarna.

–Kom igen, tönt. Du bjuder. –Klart jag gör.

Du får komma från West Virginia, Rob. Jag säger det inte till nån.

Då så, mina herrar. Vi ska till Morton's.

Nedlåter du dig fortfarande till att äta med oss sketna jurister?

Du kan inte köra en amerikansk bil.

Taft–Hartley? Splittra facket? Vi uppfann i stort sett det.

Vi? Jag känner en erkänd partner som kör amerikanska skrothögar.

Han samlar på dem. Det är annorlunda. Precis som hans okända utbildning.

–Gå före ni, jag... –Jag menade inget illa.

–Jag måste ringa. Vi ses där. –Okej, vi sparar lite fisk åt dig.

–Du kan vara så taskig. –Karla, jag skämtade bara.

–Vi skämtar alltid. –Ja, ni är ena riktiga skämtare.

Du har ringt Alma White. Jag kan inte svara just nu...

Han är okej. Han kom faktiskt hem tidigt i kväll.

–Hälsa från mig. –Hon hälsar.

–Får vi träffa honom söndagar? –Han kommer på middagarna.

–Han är partner, inte president. –Har du min springform?

Jag har lämnat tillbaka den. Den är i högra skåpet bland plasten.

Vi har precis satt oss.

–Jag måste lägga på. –Hälsa Rob och Teddy.

Vi ses på söndag. Krama pappa.

Låtsas bli överraskad för tårtan. Jo...granitproverna har kommit.

Kan du hämta dem på hemvägen i morgon?

–Rob? –Visst.

–Är du okej? –Ja då.

Välsigna oss och det du nu ger oss genom Kristus, vår Herre. Amen.

Tack, Gud. Tack för vår familj.

CENTRUM

PARKERSBURG 210 KM

VÄLKOMMEN TILL WEST VIRGINIA

Tack.

–Hej, mormor. –Vad i hela världen?!

–Jag ringde, men du svarade inte. –Du vet, mina två nya knäleder.

Vad gör du här?

En bonde kom och besökte mig.

–Wilbur Tennant? –Så du känner honom.

Jag umgås inte med honom, om det är det du menar.

Inez Graham ägde gården intill hans.

Jag brukade ta med dig och Beth dit när ni var små.

Är det där?

–Du red på den där ponnyn. –Jag älskade det där stället.

Du såg en ko för första gången och lärde dig mjölka den.

Du satt där i timvis för att få ut varenda droppe. Just likt dig.

Där.

Ska du hjälpa honom?

DRY RUN DEPONI

När man kommer upp från dalen ligger soptippen uppför backen.

När jag började gnälla om min bäck rök staketen upp. Allt avspärrat.

–Hej. Jag heter Rob. –Sandra.

Delstaten och alla veterinärer som jag har ringt i Parkersburg–

–ringer inte tillbaka till mig. Som att bita handen som föder mig.

–Jag har redan... –Detta är en gallblåsa.

Jag har aldrig sett en så stor gallblåsa. Större än hjärtat.

–Från dina kor? –Titta på de där tänderna.

Kolsvarta. Här...

En missbildad klöv. Hälften av mina kalvar föds med såna klövar.

En tumör jag skar av en kvigas rygg. Skulle du vilja ha den på fatet?

Vad tittar jag efter?

Är du blind, pojk? Stenar lika vita som håret på mitt huvud.

Blekta. Det där är kemikalier.

Mina djur dricker och badar i vattnet och får utslag och döda ögon.

De anfaller mig som om de är galna. Djur som förut åt ur min hand.

Var är resten av dem?

Kom.

I början begravde jag dem alla. De är familjemedlemmar.

Det blev så många att jag la dem i högar och brände dem.

Hur många har du förlorat?

Hundra...nittio.

–190 kor? –Säg att inget är fel här.

–Deponin har inte alltid legat här? –Nej.

Min bror Jim grävde diken på DuPont, men blev sjuk och tvingades sluta.

En dag ville de köpa hans mark där uppe. Inga kemikalier, lovade de.

–Och du har kontaktat DuPont? –DuPont och myndigheterna.

Jag har ringt alla massa gånger. EPA kom ut hit till slut.

–Gjorde de? –För en rapport.

–Vad stod det i den? –Tror du att jag fick se det?

Han har varit så här hela dan. – Okej, så där.

Självklart är du ett helgon för pappa...!

–Hämtade du kaklet? –Förlåt, nej.

Rob...!

–Jag körde inte till stan i dag. –Vad då, körde inte till stan?

Jag var tvungen att köra till Parkersburg.

Parkersburg? Varför var du tvungen att köra dit?

Jag kan ha en klient där.

I West Virginia? Vad för slags fall kan det vara?

Han är bonde och känner min mormor. Inte bra, men...

Så du träffade henne? Var din mamma där?

Sluta, Sarah. Jag smög inte iväg för att träffa min mamma.

–Varför smög du iväg då? –Det gjorde jag inte.

Vår talare i kväll är ingen främling för Taftfamiljen.

Phillip "Phil" Donnelly är intern juridisk rådgivare på DuPont.

Inte bara ett av USA:s mest ärade kemiföretag–

–utan en av få industrijättar som Taft inte företräder.

–Inte än i alla fall. –Så ska det låta, James.

Vi bjöd hit Phil inte bara för att visa vad han missar–

–utan för att höra hur ett ryktbart och ledande företag förblir just det.

Var snälla och ta emot Phil Donnelly!

–Håll tummarna. –På dem nu, Phil!

På DuPont tillverkar vi kemikalier för människors skull.

För att göra folks liv lättare, lyckligare och längre.

Därför är "Ett bättre liv genom kemi"–

inte bara en slogan på DuPont.

Det är vårt DNA.

–Hey, Rob. Är det Tom säger sant? –Ja, det är sant.

–De har tur som har dig. –Tack.

Jag säger åt mina yngre jurister att lägga manken till och jobba på.

–Får jag ställa en lite udda fråga? –Visst.

–Är namnet Wilbur Tennant bekant? –Sa du Tennant?

–Tennant. –Inte vad jag minns.

Mr Tennant är bonde i West Virginia.

Hans mark gränsar till er deponi i Dry Run och hans kor blir sjuka.

Han tror det är avrinning från deponin till hans bäck.

–Hur landade det här hos dig? –Phil!

Han är bonde. Han är...

–Min mormor bor i Parkersburg. –Washington Works är en fin fabrik.

–Hon känner Tennants. –Så mormor tjatar på dig?

Bonden sa att EPA kom dit och tog en titt. Jag undrade...

–Vad hette deponin? –Dry Run.

Dry Run... Det låter faktiskt bekant.

Vi kan ha skickat dit folk för att hjälpa EPA kolla det.

Jag vill visa mr Tennant rapporten från analysen för att lugna honom.

–I Wilmington ska jag kolla upp det. –Tack, Phil, det var bussigt.

Jag gör det gärna. Nu tar vi nåt att dricka och skålar för dig.

Mr Tennant!

Mr Tennant. Jag har rapporten.

Jävla svin! Vilka tror de att de är? Vem ger dem den rätten?!

–Det är en bedömning. –Ett påhopp är vad det är.

Jag har varit bonde hela livet. Hela livet!

–Känner du igen min gård i det där? –Mr Tennant...

Läs det!

"Undersökningen avslöjade brister i djurhållningen."

"Däribland näringsbrist"–

–"otillräcklig veterinärvård och brist på flugbekämpning."

–Ser du några flugor här? –Det snöar.

Du kan inte sluta hitta på ursäkter för dem, va?

Det kan vara skadedjur. De konsulterade en veterinär.

Vems veterinär? DuPonts?!

Du slukar allt de har sagt och kan inte skilja sanning från lögn.

–Såg du videorna jag gav dig? –Jag försöker hjälpa dig.

–Jag försöker hjälpa dig. –Stå stilla.

Lugn nu. Lugn.

Kliv in. Sakta.

Förlåt mig, tösen.