Rescue

Säcken går ner.

Två, ett, nästan klar.

Dörrarna är stängda.

Det är bra. Det går bra att komma upp.

Du borde komma ut nu.

Jag har alltid velat flyga helikopter

men jag var inte helsåld på att ta värvning.

Jag ville bli astronaut.

De killarna inspirerade mig.

Men nu, 20 år senare

skulle jag inte sluta mitt jobb ens om jag fick ett eget rymdskepp.

Den är tom, elden är släckt.

Säcken är tre fjärdedelar.

Jag är byggjobbare annars,

jag har varit det i 18 år.

Jag har lärt mig mycket som jag har haft nytta av.

Att göra bra betong är en konst, plus att det är roligt.

Men det är stor skillnad på en byggnad som varar ett helt liv

och en som kollapsar och begraver folk levande.

Jag har sett det.

- Nu tar vi ut betongen. - Okej.

Mike, det måste sätta sig.

Det ska stelna lite.

Jag växte upp vid havet

och har lekt med båtar hela mitt liv.

Jag älskar havet men här är vattnet kallt,

för kallt för att simma i.

Jag har aldrig lärt mig att simma.

Med tanke på mitt yrke, tycker folk att det är lustigt.

Min farfar var min inspiration.

Han flög hjälpsändningar under andra världskriget

över Himalaya till Kina.

Han kraschade och var försvunnen i 15 där i bergen

där han färdades till fots.

För ett barnbarn var han en stor hjälte.

Jag vill personligen tacka alla...

Det är otroligt att se hur många som har givit tid och pengar

för att uppföra minnesbyggnaden.

Jag vill speciellt tacka kommando...

Vi förlorade några goda vänner i Afghanistan.

TILL MINNE AV MUSTANG 22

De lämnade unga familjer bakom sig.

Det är svårt.

Nåt som hände...

NEVADA NATIONALGARDE Reno / Stead flygplats, Reno, NV

Jag är major Matt Jonkey.

Jag utbildar unga piloter som gått ut flygskolan.

Det kräver mycket arbete att bli en bra pilot

och man måste vara enormt duktig med tanke på våra uppdrag.

FRIVILLIGBRANDKÅREN Medford, New Jersey

Okej, nu kör vi. Jag behöver...

Börja högst upp.

Vad har vi? En familj...

Jag heter Steven Heicklen.

Jag blev frivilligbrandman för att det var roligt,

roligare än att titta på betong som torkar.

Men när man kommer till sin första brand, är det nåt speciellt.

- Ta upp slangen på andra våningen. - Kom ner här.

Jag skäms inte över att säga att jag var rädd.

Gå till höger, Bobby.

Bra.

Ja, tack. Släpp, framåt!

Släpp, framåt.

- Sakta framåt, styrbord. - Sakta framåt, styrbord.

- Sakta akter ut, babord. - Sakta akter ut, babord.

Babord 30.

Kommendörkapten Peter Crain, kanadensiska flottan.

Jag är kapten på jagaren Athabaskan.

Dykning- ...

Mitt första uppdrag som kapten var en nattkörning,

en kort resa ut på havet.

Jag ville se om jag kunde klara av ett krigsfartyg.

Flottan tillät det, de ville väl också veta.

Kustbevakningens fartyg lämnar gattet nu, sir.

- Är det den? - Ja, sir.

21:a luftburna skvadronen "The Beeliners"

Flygvapenbasen i Travis, Kalifornien

...två-ett-nio, B-plan noll-fyra.

B-plan noll-fyra, vi har transporten.

Okej, B-plan noll-fyra, klart slut.

Jag är kapten Lauren Ross.

Min farfar var med luftvapnet.

Min pappa var stridspilot.

Min bror och min man är båda C-17-piloter.

Jag fick många råd innan jag gjorde min första flygning.

Jag vänder. Vingklaffarna nere.

70 grader vänstersväng till leden...

Hjulen är uppe.

Vi letar efter en skadad vandrare

nånstans i bergen ovanför Lake Tahoe.

Ni kan väl kolla 1.6 km åt väster?

Vi vet inte var han kan hålla hus.

Vi ska rädda honom, men först måste vi hitta honom.

Flyg upp till vår klockan sex.

Fortsätt att spana.

Det finns mer klippor precis framför er.

- Titta där. - Det ska vi.

Jag tar upp stjärten åt höger, och firar ner från vänsterdörren.

Han är vid klipporna under oss.

Han kommer ner. Positionen är bra. På utgång.

En och en halv meter.

Tre... Halvvägs.

Se upp för stenarna.

Uppfattat.

Han är på 15.

Tio, nio, åtta, sju, sex,

fem, fyra, tre, två, en.

Ge honom rep.

Mer rep. Mer rep. Väntar på rep.

Rep kommer.

Det ser bra ut.

Det ser bra ut. Positionen är bra.

- Ta upp honom. - Vi tar upp honom nu.

Inkommande.

Hela vägen. Kommer in bakåt.

Halvvägs uppe-

- Fem, fyra, tre, två, ett. Kommer in. Stanna. - Kommer upp.

Ser nån målet?

Vakthavande officer, jag ser målet. Grön två-noll, avstånd 9000 meter.

- Uppfattat - Utmärkt syn, mr... Framåt.

- Bekräfta att han är utanför territorialvatten. - Ja, sir.

Han svarar inte på varning, sir.

Midskepps. Babord 15.

- Har vi honom? - Ja, vi ser honom också.

Utmärkt jobbat.

Vid en tidpunkt skulle de ta bort vapnen från fartygen

och bara ha missiler:

Men nuförtiden jagar vi ofta pirater, utanför Somalia, till exempel.

Det finns inget effektivare

än ett stort rykande vapen för att förklara sig

och ett plask som landar i vattnet.

Eld upphör.

Skurkarna får rätt intryck.

Den första Athabaskan var med i slaget om Atlanten

under andra världskriget.

Hon utbytte eld med ett tyskt skepp och sjönk.

128 män dog, inklusive kapten John Stubbs, som följde med skeppet i djupet.

Om man kommenderar ett krigsskepp i norra Atlanten

finns det spöken under en.

U-båtar, slagskepp, dreadnought

finns i hundratal under ens fötter.

Vi har ett talesätt inom flottan

att de döda sjömännens själar är med oss.

Flygcheck, fem-sju... Q-nio.

Okej..-

- Verkställ V-Prof, MC7'. - Nio-tre.

Sväng vänster vid 2100 fot.

Raketerna skyddar oss från värmesökande missiler

som alltid är en risk vid stridsuppdrag.

Det handlar om precision.

Om man missdömer på några sekunder

kan besättningen landa fel på flera kilometer.

Då får räddningsarbetarna bli räddade.

Trycket är bra!

Träningen handlar om att lära sig teknik.

För över åt vänster.

Men det viktigaste är att man vågar lägga sitt liv i nån annans händer.

Fira upp den.

Till vänster, sträck åt vänster.

Att bekämpa eld skapar band.

Det är ett broderskap som man inte lämnar.

När man hör sirenen är det ens vänner som ropar

och nån behöver hjälp.

Håll kvar den där.

I några av våra uppdrag landar vi på vatten.

Vi kan till och med lasta och lossa småbåtar.

Vi flyter.

Tillbaka ner.

En 45000 kg tung vägskrapa som släpps från bakdörren

ändrar fullständigt balansen på planet.

Speciellt om den fastnar på väg ut.

Det kan leda till katastrof.

Dra upp den.

- Okej, TCAS är uppe. - Okej, tack.

Vi an vänder vägskrapor för att bygga landningsbanor

så att vi kan landa nästan överallt.

Vi förväntas kunna landa nästan överallt.

Simmaren är uppe ur vattnet.

Simmaren är 1,5 m över vattnet. Han är på väg upp.

Det ser bra ut. Han är halvvägs uppe.

När det är riktiga människor med

kan en träningsräddning vara lika dödlig som en verklig räddning.

Simmaren är på väg upp.

Han är i helikoptern.

Den farligaste manövern vi gör är att landa på sand.

Vi måste ofta landa på sand när vi är på uppdrag i öknen.

Det är i princip en kontrollerad krasch.

När man är tre meter från marken ser man inget alls.

Jag säger alltid

att sandlandningar förkortar mitt liv med tre månader.

Besättningen ute, vingklaffarna halvt uppe.

- Positiva värden. - Hjulen upp.

Hjulen är uppe.

Vi försöker igen.

Nu klarar vi det. Tredje gången gillt.

Jag svänger.

- Sidvind. - Jag aktiverar några km trim.

Vingklaffar. Vi är redo att landa.

Vi är utbildade att landa på korta banor,

en tredjedel av det som passagerarplan använder.