Nebraska

Textsynk: petman

Hallå där!

Stanna ett tag.

Vart är du på väg?

Vart ska du?

Hur är det, mår du bra? Vart ska du?

Dit bort?

Var kommer du ifrån?

Där är han.

Tack.

Här har vi ju mannen för dagen...!

-För vadå? -Mannen för dagen.

Det vet jag inget om.

Du skulle gå till Nebraska...

Ja, jag ska hämta min miljon.

Vilken miljon?

"Vi betalar ut en miljon dollar-

till Woodrow T. Grant, Billings, Montana."

Din mamma vägrar köra mig.

"Mega Sweepstakes Marketing." Pappa, det är bara båg.

Det är ett av världens äldsta knep. Jag trodde ingen gjorde sånt längre.

-De får inte fara med osanning. -De vill bara sälja tidningar...!

-Det står att jag har vunnit. -Posta det i stället.

Inte låter jag posten ta hand om nåt som är värt en miljon...!

Fårskalle! Jag höll på att få en hjärtinfarkt!

Hetsa inte upp dig.

Det är andra gången han försöker smita iväg.

Jag visste inte ens att fanskapet ville bli miljonär.

Det borde han ha tänkt på för länge sen och jobbat ihop pengarna.

Vad skulle du göra med en miljon?

-Köpa en ny bil. -Du får inte köra.

-Jag kan få tillbaka körkortet. -Säg till, så håller jag mig undan.

-Och jag behöver en luftkompressor. -Tjatar du fortfarande om den?

-Ed Pegram har min. -Han stjäl.

Nej då, han fick låna den.

-Vem är Ed Pegram? -En bekant i Hawthorne.

-Och när lånade han den? -1974.

Det är 40 år sen och han bor i en annan delstat - då har han snott den.

Därför behöver jag en ny.

-Vad ska du göra nu, då? -Sätta mig.

Han sover med det där dumma brevet. Han kan vartenda ord utantill.

Jag trodde inte han kunde lära sig nåt utantill längre.

-Vad är det för gryta som står här? -Det är lasagne. Ta den, du.

Vet du vad jag skulle göra om jag hade en miljon? Sätta honom på ett hem.

Det finns högtalare till skäligt pris med fantastiskt ljud-

-om Wilson eller Paradigm känns för dyra.

Med dagens tillverkningssätt kan det inte bli fel.

Vi får prata om saken och återkomma.

Du ska få mitt kort. Ring om du har fler frågor.

Mark, Janice, tack ska ni ha...

David, samtal på linje 1. David Grant, samtal på linje 1.

-Var hittade de honom nu, då? -Skitlångt bort, utanför stan.

Jag orkar inte längre. Ross försöker tala förnuft med honom.

-Ross... -Hej, David.

Vad är det?

Fråga mamma och Ross, de vet tydligen allt.

Men nu frågar jag dig.

-Den vill inte starta. -Den har stått still i tio år.

-Jag ska nog få igång den. -Han vill hämta pengarna i Lincoln.

Varför reparerade du inte bilen först, eller tog en buss?

Varför knallade du bara iväg?

Säg inte så. Stackarn vet ju knappt var han är.

Jag har sabbat startmotorn så det sinkar honom.

Och mamma har rätt, vi måste börja tänka på hem. Hon orkar inte längre.

Han har inget behov av ett vårdhem. Han behöver bara nåt att leva för.

Det är patetiskt. Han har ju bara levt för att supa.

Mamma och jag ser realistiskt på saken. Han får det bättre på ett hem.

Vad som däremot var bäst för oss sket han alltid i.

Jag såg dig som nyhetsankare. Du var bra.

Första gången, va?

Kelly Ann Castillo blev sjuk så jag fick hoppa in.

Jag var tydligen ingen total katastrof...

Tom Brokaw. Billings nye Tom Brokaw.

Det är väl att ta i, men det ser ljust ut.

Det var ju på tiden, och Kelly Ann blir borta ett bra tag...

Kommunfullmäktige Barry Tilden anser däremot att förslaget är-

-"hutlöst valfläsk" som bara kostar skattebetalarna pengar.

Förslaget väntas tas upp under måndagens debatt.

I sporten:

Carter träffar snöskoterföraren som miste benen men inte tävlingslusten.

Vi är strax tillbaka.

Hej...!

-Har du kommit tillbaka? -Jag lämnar bara tillbaka väskorna.

Tack.

Vill du komma in?

Du måste vattna växterna, de behöver vatten.

Du får gärna ändra dig.

Vad ska det betyda?

Det vet du. Jag vill att du kommer tillbaka.

-Jag har ju precis flyttat. -Ska vi dejta efter två år ihop?

Jag vet inte. Vi får se.

Sex, då?

Jag måste gå.

Vänta...

Måste vi gifta oss först?

Gifta oss, göra slut... Jag vet inte.

Vi kan väl göra både och. Vi kan väl göra nånting.

Svara eller ring med detsamma.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till med honom...

Jag är här, mamma.

Pappa...

-Pappa! -Lämna mig i fred.

Nu kör jag dig hem.

Jag ska till Lincoln om det så är det sista jag gör, vad ni än tycker.

Du har inte vunnit något, det är bara båg.

-Sluta nu. -Jag har ont om tid.

-Du har ju ingen resväska. -Jag ska inte sova över.

-Du får inte. -Det angår dig inte.

-Jo, jag är din son. -Då kan du väl köra mig.

Jag kan inte bara släppa allt och köra till Nebraska.

Vad har du som är så viktigt, då?

Har du blivit skvatt galen, du med?

Han ska ut ur bilen, och hör sen!

Det är mig du ska hjälpa! Det är jag som får göra allt.

Han bara sitter där! Han är värdelös. Hans mamma skämde bort honom.

Vi blir bara borta ett par dar.

Njut av att få vara ensam. Du klagar ju bara på honom.

-Jobbet, då? -Jag har sagt att jag är sjuk.

Sjuk i huvudet, ja. Jag ska säga åt Ross att ringa, han är på min sida.

Jättebra. Hej då, mamma.

Du är precis som han!

Envis som en åsna!

Säg till när du blir trött, så kör jag.

Du får inte köra.

Jag kör fan så mycket bättre än den idioten.

Jag kör fan så mycket bättre än den idioten!

Fan...!

Pappa, vad gör du?

Jag blev törstig.

-Vad skönt att du inte dricker...! -En öl är inte att dricka.

Nu går vi.

Pappa... Vi kan väl åka och titta på Mount Rushmore?

-Det har vi inte tid med. -Det tar bara en halvtimme.

Det är bara en massa sten.

Vad tycker du?

-Det ser inte färdigt ut. -Hur menar du?

Som om nån tröttnade.

Det är bara Washington som har kläder och de är rätt slarvigt gjorda.

Och Lincoln har inte ens nåt öra.

Nu har vi sett det.

Pappa...

Pappa!

Herregud...!

Åh, pappa...

Jag klarar mig. Gå och lägg dig.

Går det bra?

Säg till om det gör ont.

Snart klart.

Då var det klart.

Du var jätteduktig.

Ett ögonblick, bara.

-Var är mina tänder? -Har du tappat bort dem?

-Ligger de kvar på motellet? -Nej.

-Krogen? -Jag har inte varit på krogen.

Stället där man serverar alkohol?

Jag ramlade vid järnvägsspåren.

Tack för att ni ville vänta.

Med tanke på hans svåra skallskada, ålder, förvirring och drickande-

bör han ligga kvar något dygn.

-Jag dricker inte. -Det blir inget Lincoln på fredag.

-Måndag är sista dan. -Vi ska åka hem.

-Jag åker inte hem. -Måndag går inte.

-Då kan jag jobba först på onsdag. -Sälja skivspelare...

Jag har vunnit en miljon.

Grattis, det räcker precis till ett dygn på sjukhus.

Pappa...

Pappa...!

Pappa!

Jag har letat, men jag hittar dem inte.

De ligger vid järnvägsspåren.

Vi får bo hos farbror Ray och faster Martha i Hawthorne i helgen.

Jag vill inte åka till Hawthorne.

Det är meningslöst att vara i Lincoln hela helgen. Måndag morgon räcker.

Faster Martha ska bjuda dina bröder och ordna en släktträff på söndag.

Mamma kommer ner, kanske Ross och Marcie också. Det blir trevligt.

Jag vill inte åka till Hawthorne.

Pappa! Jag har hittat den!

Här är den!

Nej, vänta. Det är inte din.

Jag skojade bara.

-Det är inte mina. -Klart det är dina.

-Vems skulle det annars vara? Prova. -Det är inte mina tänder.

-Det måste det vara. -Jag känner igen mina egna tänder.

Klart det är mina tänder. Var inte dum!

-Hejsan, pojkar! -Hej, faster Martha.

-Woody! -Martha.

Davey!

Du kan inte ha varit mer än femton sist du var här.

Precis vad jag sa till pappa. Det var länge sen.

-Har du inget att säga, du? -Nej.

-Vad har du gjort i skallen? -Ramlat.

Ni bröder är sannerligen fåordiga. Nu går vi in.

Titta vem jag hittade utanför, Ray. Din lillebror, Woody.

Hur är det?

Illa. Och du?

Inget vidare.

Hej, farbror Ray.

Har ni dass?

Runt hörnet, till vänster.

Kusin David minns ni väl...