200 baris pertama.
Eva, vi måste iväg nu! Nu!
Eva, kom igen! Kom igen, skynda!
Kom igen, spring, spring!
Eva, kom igen. Vi har inte tid.
- Eva, kom igen! - Öppna dörren!
- Spring! - Eva!
Spring!
Mamma!
Undan! In med er!
Håll fast vid mig.
Svensk Text: BkX
Ingen signal.
Hoppas det finns ljus.
Ja.
Inte riktigt som Edens Lustgård.
Allt förångas efter explosionen och sugs upp till atmosfären.
Och det kommer att regna tillbaka på jorden...
...som radioaktivt damm.
Regel nummer ett: Ingen öppnar dörren förrän strålningen försvinner.
Fattar ni vad jag säger?
Lyssna på mig... Om ni vill överleva.
Herregud!
- Kan nån fixa ljuset. - Är du okej?
- Kan nån fixa ljuset! - Lugna ner dig.
Rör inte det.
- Herrejävlar, det är dammet! - Dammet kommer från insidan.
- Stället är förseglat. - Vad var det? Ännu en bomb?
- Det är vår byggnad som rasar. - Hur fan vet du det?
Jag vill inte vara här.
- Jag vill gå nu. - Jag vet, hjärtat.
Mickey säger att vi måste stanna.
Ditt ansikte kommer att smälta bort och håret kommer falla av.
Hon är en liten flicka.
Jag skojade bara.
- Var det en atombomb? - Definitivt. Jävla talibaner.
Måste vi stanna kvar?
Dörren kommer att hållas stängd tills strålningen försvinner.
- Och hur lång tid tar det? - Tills jag säger till.
Vad har du för plan, Mickey?
Min plan var att bygga skyddsrum och ta det lugnt medan mina störiga-
hyresgäster... Grillas ovanför mig.
- Funkar era mobiler? - Nej, det finns ingen signal.
- Signalen försvann. - Är det en radio?
- Ge den ett försök. - Förbannade uttag.
Hallå, hallå? Hör ni mig?
Vad finns härnere?
Som ni ser, bara en massa lagringsceller fulla av skräp.
- Det är Mickey, eller hur? - Ja.
- Varför har du så många madrasser? - Jag är hyresvärd för en hyresfastighet.
- Varför så många madrasser? - Skit i det. Jag säljer dem på Internet.
Turkiskt bad här. Tyvärr, damerna, inget rinnande vatten att tvätta era trosor.
Toalett finns till vänster.
Här är avloppet, lägg kalk ovanpå när ni är klara.
- Det är äckligt. - Det kallas att spara vatten.
Vem bryr sig. Jag måste skita.
Vad finns härinne?
Det är mitt rum. Ingen förutom jag går in där.
Mamma, jag är hungrig.
Mickey... Har du nåt att äta?
Jag hoppas att maten är ätbar. Ni behöver inte tacka mig samtidigt.
Nej, maten är god. Tack, Mickey.
Hallå?
Hallå? Hallå?
Någon där? Hallå.
Dämpa dig därborta. Hallå?
Det finns överlevande i en byggnad i nordvästra hörnet av 29:e och 5:e.
Jag upprepar; i den nordvästra hörnet av 29:e och 5:e.
Hör ni mig?
Måste du verkligen röka det där? Det finns redan så mycket damm här...
- När kan vi gå upp? - När jag säger till.
Skit i det. Adrien, kom igen, vi går. Bobby, vi drar. Vi måste ut.
- Vi drar. - Vad tror ni att ni gör?
Bort från dörren. Säger inte till igen.
- Jag sa ju! - Josh!
Bort från den jäkla dörren!
Varsågod. Vad i helvete, Mickey?
Helvete. Jävla...
En jäkla jätte med yxa, va? Fortsätt driva med mig, Mickey.
Du ska få se vad som händer.
Såg ni vad som hände med de stackars japanerna...
...efter det att vi släppte "Little Boy" över Nagasaki?
Huden smälter bort från deras ben. Ansiktena ser ut att vara överkörda.
De lyckligt lottade dog i explosionen. Och barnen i Tjernobyl...
...ögon och... Öron. Skit växer över dem.
Tumörer lika stora som en grapefrukt poppar ut från deras nacke.
- Det räcker, Mickey. Vi fattar. - Vad ni behöver förstå-
-är att vi är körda om dammet kommer in hit.
Hoppas inte.
Kom hit, älskling. Jag ska fläta ditt hår.
- Kan jag låna den, är du snäll? - Självklart.
Tack.
Du behöll det.
Naturligtvis.
Eva... Jag ber om ursäkt ifall jag har betett mig tokigt.
Jag försöker bara, du vet, hålla det ihop.
Jag antar att det är vad överlevnad handlar om - att försöka hålla ihop.
Men jag älskar dig. Och du älskar mig.
Och det är vad som kommer att rädda oss från den här mardrömmen.
Det kommer att göra oss till bättre föräldrar.
Eva.
- Eva. - Vad?
- Kom igen, älskling. Bara en bit till. - Jag vill åka hem.
Vill du att jag ska värma den åt dig?
- Vi kommer att dö, eller hur? - Nej, älskling, vi kommer inte dö.
Vi kommer att överleva. Låt oss göra vår meditation, okej?
Blunda. Föreställ dig hur det vackra ljuset får oss att må bra.
Låt oss göra det nu, okej? Kom igen, blunda.
Det funkar inte.
- Det funkar. - Jag vill åka hem.
Wendy, du måste hålla ut, okej? Det kommer att bli bättre därute.
Nån kommer att hjälpa oss.
- Lovar du? - Jag lovar.
Tack.
- Måste jag äta skitet varje dag? - Vad sa du?
Vadå?
Jag ger dig... Mat, skydd, och det är vad du säger?
Idioterna kommer hit och förväntar sig att jag ska ta hand om dem.
Vad bidrar du med? Vad har du att tillföra till den här jävla festen?
Ta det lugnt, Mickey.
Min familj och mina vänner är förmodligen döda-
-och allt ni kan prata om är de där jäkla bönorna?
Ska vi verkligen förlita oss på den här killen?
Hur länge kan du hålla oss levande i den här... I den här...
Precis. Det här är en jävla skithåla.
- Lugna ner dig. Sam... - Nej, jag är ledsen. Jag slutar inte.
Jag slutar inte för att jag vill att nån gör nåt, det är allt.
Nån måste göra nåt åt saken. Jag tänker inte lugna ner mig för...
Sam, snälla sluta.
- Gör nåt. - Sam, snälla sluta.
Istället för att bara sitta där och vänta på att dö.
Var inte rädd, Wendy.
Farbror Mickey slår bara småflickor.
Och du är en stor flicka, eller hur? Vill du se ett trolleritrick?
Jag ska dra av min tumme för din skull, okej?
Gud, vad det gör ont.
Sett det förut? Låt mig komma på en annan.
Gör så att din cigarr försvinner?
Helvete.
Det är vår räddning.
Härnere! Härnere!
Stäng av ljuset. Gör det bara.
Hörni, vad pågår därute?
Hej, vi är civila, okej? Vi är på samma sida, eller hur?
Vad gör ni? Hörde ni inte vad han sa?
Mamma!
Hjälp mig! Nej!
- Nej! - Hjälp mig!
Wendy!
Nej, nej!
Nej, nej!
- Nej! - Stå kvar.
Spring! Spring!
Gud!
Vi har ännu en 2-8-Baker.
Ge mig låset!
- Vilket lås? - Ge mig kedjan!
- Jag behöver inte din hjälp. - Flytta på dig.
Kom igen. Lägg kedjan där.
Mickey, jag behöver hjälp. Adrien är skjuten.
- Lägg ner honom här. - Va? Okej.
Kan nån hämta nåt. Han är skjuten.
Jag måste kolla. Helvete, Bobby.
- Vad i helvete? - Kan nån hämta första hjälpen.
Tack.
- Jag fixar det. - Jag vet inte vad jag ska göra.
Det finns inget användbart. Allt är från, typ 1984 eller nåt.
- Du måste ta ut kulan, va? - Det kommer svida, okej?
- Fan! - Förlåt.
- Du klarar dig. - Han kommer att dö.
- Han är okej. - Tyst. Han kommer inte fan dö.
- Vad vill du att jag ska göra? - Allt kommer bli bra, okej?
- Böj dig. Luta dig lite. - Nästan? Klarar han sig?
Han klarar sig. Du hade tur att den inte träffade artären.
- Du måste rengöra det. - Jag fixar det. Tack.
Kom hit. Kom hit. Okej?
Lägg din hand där, tryck hårt på framsidan. Håll händerna där bak.
Det är bra. Exakt så. Han klarar sig.
- Var är Sam? - Jag är här.
- Tryck så hårt som du kan. - Jag är här. Jag fixar det.
Sam? Sam?
Är du okej? Är du skadad?
Du lever.
- Du lever. - Är du okej?
Jag är okej.
- Ser ut som nån sorts biologisk dräkt. - Det är en strålningsdräkt.
Men vi blev träffade av en av dem där atombomberna som jag läst om.
Det är bara en tidsfråga innan de där hajji får tag på en av dem.
- Påstår du att det är araberna? - Naturligtvis är de araber.
De har varit i krig med oss i 20 år.
Det är bara det att vi har varit för upptagna för att lägga märke till det.
Vi borde ha utplånat dem från kartan när vi hade chansen. Nu är det fan för sent.
Fan.
Okej, det är äckligt.
Låt mig gissa... Nordkoreaner.
- Du är en jävla idiot. - Försvinn härifrån.
Herrejävlar.
Ta tejpen.
Jag har henne. Okej. Jag har henne.
Okej. Ta det lugnt. Ta tag i armarna.
- Lägg henne i förrådet. - Kom igen.
No comments yet. Be the first to leave one.