Broken Arrow

DEN BRUTNA PILEN

Det här är historien om ett land

och dess folk år 1870,

och om en man som hette Cochise.

Han var indian, ledare för Chiricahua-apachestammen.

Jag var involverad i historien,

och det jag berättar hände precis som ni kommer att se det.

Den enda ändringen är att när apacherna talar, så är det på vårt språk.

Det som hände är en del av Arizonas historia,

och det började för mig där ni ser mig rida.

Sedan jag lämnad Unionsarmén hade jag ibland grävt efter guld.

En dag fick jag höra att Coloneln i Tucson ville träffa mig.

Historien började när jag såg gamar kretsa runt i skyn.

Gamen är en smart fågel.

Något, eller någon, höll på att dö.

Jag tänkte att det var ett skadat djur, eller en kanin, eller en orm.

Ingen kanin... inget djur.

Hans sort var farligare än en orm.

Han var Apache.

I 10 år hade vi varit i ett grymt krig med hans folk,

ett blodigt krig där det inte fanns något att vinna.

Drick.

Bäst långsamt.

Jag kunde ha dödat dig tidigare.

Jag visste att det var farlig med en lägereld i apachelandet,

men pojkens sår var inflammerade, och han hade hög feber.

Han hade 8 stycken hagel i ryggen, och jag grävde ut dem med en kniv.

Han hade ont, men han gav inte ett ljud ifrån sig.

De närmaste dagarna letade jag efter guld i floden,

och höll ett öga på pojken.

Jag ville färdas vidare och var glad att han återhämtade sig snabbt.

Är dina ben starkare idag?

Lite grann.

Du haltar fortfarande.

Idag måste jag ge mig av.

Nej, jag måste ge mig av. För tidigt för dig.

För mina ben, ja, men för min familj, nej.

Det här är min invigningstid.

Jag är 14, så jag lär mig att bli man.

Dags att åka på resor ensam.

Men jag har varit borta alldeles för länge.

I wickiupen gråter min mamma.

Min pappa letar efter mig, tror jag.

Jag är deras enda nu.

Min bror och min syster dödades vid Big Creek.

"Min mamma gråter", sa han.

Det hade aldrig slagit mig att en apachekvinna skulle gråta över sin son,

som vilken kvinna som helst.

"Apacherna är vilda djur", sa vi alla.

Ber du till "Fiendernas dråpare?"

Inte ens till "Livgivaren?" Han där uppe?

Vi har ett annat namn.

Apacherna ber att alla vitingar ska dö.

Men nu ska jag be att du ska vara trygg.

Vid solnedgången igår kastade jag frömjöl åt de fyra vindarna för dig.

Tack, grabben.

Det här är väldigt stort, mot huvudvärk och sjukdom.

Nu är det ditt.

De kunde dödat. Lägg undan vapnet!

Mitt folk håller koll på oss. De ser att jag är oskadd.

Detta är tydligt tal.

Det säger att de fortfarande kan döda.

Denna viting är min vän.

Denna viting är min vän.

Han får inte skadas.

När blev min son en tam apache?

Far, titta! Han gav mig livet åter, när soldaterna sårade mig.

Var träffade du soldaterna?

Det skulle skämma ut oss att säga det.

En apache ska inte göra nåt som andra inte bör veta om.

-Denna här, var han med dem? -Nej.

Han hittade mig senare. Han botade mig. Det vore fel att skada honom.

Du ger inga order.

-Pratar du vårt språk? -Lite.

Vitingar betalar många dollar för en apaches skalp.

-Jag vet. -Så varför tog du inte hans skalp?

Om jag dödar en apache så är det inte för skalpen eller pengar.

Varför inte? Ditt folk och mitt folk är i krig.

Det är inte mitt sätt att slåss.

-Det är alla vitingars sätt. -Inte mitt.

Du kanske är en kvinna?

Apacherna tar inte skalper heller, och de är inte kvinnor.

Han döljer något.

Varför är du här i våra berg?

-Jag letar efter guld och silver. -Efter vad?

Efter gult järn.

Du dödade inte.

Vi ska inte döda den här gången.

Men inte igen.

Ge honom vapnet.

De ville döda mig, men de släppte mig.

Jag lärde mig nåt den dagen.

Apachemammor gråter över sina söner.

Apachemän har en känsla för rättvisa.

Bakhåll! Spring!

2 män dödades. För de 3 sårade var det mycket värre.

Men detta var krig, och det fanns grymhet på båda sidor.

På en av männen hittade de en påse som innehöll tre apacheskalper.

Så de grävde ett hål i marken och smörjde in hans ansikte med söt växtsaft.

Och de fick mig att se myrorna komma.

Lär det. Lär det väl.

Det här är apacheland. Du har inga rättigheter här.

Där Cochise bor kan ingen viting bo.

Ta dina vapen. Gå!

Låt inte ditt ansikte synas igen!

Tjena, mina herrar.

Hej, Tom.

-Hittade du en guldgruva? -Nej.

Tjena, Terry.

Bara kaffe till mig.

-Vi har rökt kalkon idag. -Nej, bara kaffe, tack.

Utplåna dem allihop, men heja på dem.

-Jeffords? -Ja, sir.

Jag är Colonel Bernall. Fick ni mitt meddelande?

Det är därför jag kom. Vad är på gång?

-Jag är den nya chefen på Fort Grand. -Grattis.

Mina order är att utplåna Cochise och hans apacher.

En helvetes order, sir.

Utplåna dem allihop. Slakta dem som grisar, säger jag.

Som grisar.

Den här killen var i ett lag med gruvfolk

som hamnade i bakhåll av apacher. Hälften av dem dödades.

-Var inträffade bakhållet? -Strax söderut härifrån.

De sårade Cochise och dödade 12 av 50 apacher.

De var inte 50, bara 5, och inte en enda fick sig en skråma.

-Hur vet ni det, Jeffords? -Jag såg det.

Såg det? Tycks mig att de flesta skulle gett en hjälpande hand.

Jag var bunden. Apacherna tog mig tidigare.

-Ni kämpade er ur det där, va? -De släppte mig.

Jag har aldrig hört nåt sånt hända med en viting.

-Har du, John? -Nej.

-Har du, Milt? -Nej.

Jag stötte på en skadad chiricahuapojke.

Jag lappade ihop honom. Tror de trodde att de var skyldiga mig nåt.

-Apacher som beter sig rättvist? -Ja.

Jag förstår inte.

Ni menar att ni hittade en skadad apache och inte dödade honom?

Just det.

Jag skulle vilja fråga varför.

Vad vill ni mig, Colonel?

Jeffords, jag tror jag vet hur vi kan hejda Cochise.

Jag har 250 killar från Pennsylvania och New Jersey.

De är disciplinerade soldater.

-Ja, jag har sett dem. -Jag har en bra plan.

Jag vill ha information från er, och jag vill att ni ska scouta åt mig.

Om sex månader är kriget över och vi ska få hängt Cochise.

Nej, det ska ni inte.

Jeffords, jag är expert på öppen krigföring.

-Jag har 30... -Cochise kan inte läsa en karta,

men han känner varje ravin och varje berg i Arizona.

Hans män och hästar kan åka dubbelt så långt som era.

Och hans killar kan springa till fots lika långt som en häst.

Han kan inte skriva sitt namn,

men hans spanare vet när ni anlände i Fort Grant,

och hur många män ni har.

Han hindrade Butterfield- diligensen från att fara,

han hindrade US-posten från att ta sig igenom.

För första gången har han alla apacher under sitt kommando.

Ni kommer inte att hänga honom om 6 månader.

Inte om 6 år.

God dag, mina herrar - Terry.

Jeffords! Vill ni scouta för mig?

Hitta nån annan.

Kanske Captain Jeffords blev för mycket vän med apacherna?

Han kanske inte vet vilken sida han står på?

Ta det lugnt, mina herrar.

Jag är inte ute efter trubbel, men om ni inte slåss mot dem,

är ni med dem. Jag måste säga det.

Vem säger så? Vad heter ni?

Ben Slade. Jag äger en ranch drygt 1,5 km bort från Fort Grant.

Apacherna brände mitt hus förra månaden.

Min fru var inne.

De tog nästan min pojke också.

En vit man borde hata såna saker.

Just det. Alla borde.

Så varför går ni inte med i Colonelens stab?

-Det är min privata ensak, Slade. -Krig är ingen privatsak

när de dödar kvinnor och barn.

Vid Big Creek dödade vi indianska kvinnor och barn.

Cochise påbörjade detta och varje...

Vänta lite! Låt oss klargöra fakta.

Cochise påbörjade inte det här kriget.

En snobbig löjtnant färsk från öst påbörjade det.

Han viftade en vit flagga som Cochise respekterade,

och sedan hängde han Cochises bror och 5 andra under den flaggan.

Man hör alla möjliga historier.

Vill ni veta varför jag inte dödade den där apachepojken?

Av samma skäl som jag inte skulle döda er pojke, eller scouta för armén.

Jag är sjuk och trött på allt detta dödande.

Och vem bad oss ​​ut hit främst?

Jag vet inte, Tom.

Jag säger inte att vi gör rätt,

men vi tar hit civilisationen.

Kläder, filtar, hattar, stövlar, medicin.

Jag har en vagnlast med whiskey som väntar österut.

Jag skulle kunna sälja den om det inte vore för Cochise.

Det är ett bakhåll! Spring!

Juan, följ med in.

-Hej, Tom. -Hej, Milt.

Efter så lång tid slapp en enda godsvagn igenom.