Renoir

Är det här familjen Renoirs hus?

Vad vill ni?

Här ska det finnas arbete åt mig. Med en målare.

- Vem har sagt det? - M. Renoirs fru.

Javisst. Ni är väntad.

- Och vem är du? - Ingen.

En föräldralös.

Du ljuger.

Mme Renoir är död. Död!

Ja?

Är det sant vad pojken säger?

Att frugan är död?

Du får komma, husbonden väntar dig.

- Skrämde jag dig, lillan? - Nej... nej.

Visa mig dina händer.

Vad heter du?

Andrée. Andrée Heuschling.

Och du påstår att min stackars fru har skickat dig?

Hon sa åt mig...

Hon sa åt mig att jag kunde posera för er.

Tjejen från ingenstans.

Skickad av en död kvinna.

Jag tror att vi båda två skulle kunna samarbeta.

- Cinnober. - Cinnober, givetvis.

Sienna.

Varsågod.

Bara lite grann, bagerskan.

Vad ska jag göra?

Vad du vill.

Om du poserar för mig måste du finnas till förfogande hela dagen.

Det kan jag ordna.

Arbetar du någonstans?

Lite här och där... Jag är konstnärinna.

Konstnärinna?

Ser man på...

Vilken konstgenre?

Vilken som helst.

Skådespelerska,...

...dansös,...

...sångerska...

Och var är jag? Ni målade mig ju inte alls.

Vad är poängen med att posera då?

Ses imorgon, lillan.

Jag kan inte lova er något. Jag har andra saker att göra.

Kom lite tidigare. Då kan vi utnyttja ljuset.

Ge henne fem franc för hennes besvär.

Ger du henne fem franc?

Jag tar tio franc.

Mästarn, har ni något emot om jag rör mig?

Om jag hade något emot det, skulle jag måla äpplen.

Jag hade en målarvän inte långt härifrån, i Aix.

Han gömde sig för modellerna...

...som strosade omkring hans studio.

Vad målade han då?

Just äpplen...

Och skräddardockor av trä.

Det skulle jag aldrig kunna göra.

Jag behöver levande varelser.

Vad jag älskar är huden.

Den sammetslena huden på en ung flicka...

Var bara inte generad! Vad är det att du snokar runt här?

- Jag fångar djur. - Ska du inte till skolan?

Min pappa tycker att det är slöseri med tid.

- Jag trodde du var föräldralös. - Mina bröder är i krig.

Min mamma är död och min pappa så gott som.

- Vem är din far? - Gubben.

- Och vad heter du? - Claude.

Men alla kallar mig Coco.

Jag heter Andrée, men alla kallar mig Dédée.

Är du redo?

Ja, mästarn, jag kommer.

Är du nöjd med din nya modell?

Hennes hud avvisar inte ljuset. Du gjorde bra som skickade henne till mig.

Jag tyckte hon var en liten Renoir.

Åh... du gav mig tre små Renoir.

Men pga. det här jäkla kriget saknar jag två.

Jean...

Min lilla Jean...

Vad har de gjort med honom?

Oroa dig inte, allt kommer att bli bra.

Kommer han tillbaka till mig levande?

Helskinnad?

Kom fort... mästaren!

Fan! Fan!

Fan!

Inte så fort!

Om du vill hjälpa mig, måste du arbeta noggrant.

Visa mig din pensel.

Den här är inte bra.

Jag sa åt dig att använda den platta penseln.

Lyssnar du på mig eller struntar du i det?

Har du läst fabelboken som jag gav dig?

Jag hade inte tid.

Jag frigjorde dig från att måste gå i skolan, men... inte från att studera.

Uppfattat?

Stannar han här?

Coco, lämna oss ifred. Gå och läs dina fabler.

Och målardukarna?

Senare.

För att vara skådespelerska är du väldigt blygsam.

Skådespelerska betyder inte att vara sköka.

Sitt ner.

Jag har en son som är skådespelare. Pierre.

- Jasså? - Den äldsta.

- Film? - Gudskelov, nej.

Teater.

- Det är väl knappast bättre. - Varför säger ni så?

Det är inget rejält yrke.

Ett yrke där man använder sina händer. För att skapa något...

...som kommer att bestå.

- Det finns kvar i folks medvetande. - Det är bara blå dunst,...

jämfört med en stol...

...ett hus...

...ett par skor...

...en tallrik...

Är ni alltid så här?

- Hur då? - Grinig.

Aldrig när jag arbetar.

- Och den tredje? - Jean?

- Vad gör han? - Allt och inget.

Han tog värvning i kavalleriet...

...när kriget bröt ut.

Den stackarn.

Han blev sårad.

Och till råga på allt fick han kallbrand.

Det är vi...

...de gamla, de sjuka,...

...som borde skickas dit.

Ner i sörjan och skyttegravarna.

Res dig upp, gå runt lite.

Det här är min fars handskar. Han kan inte ha på dem längre.

- Vem är det där, denna bebis. - Min bror Jean.

- Han är vacker. - Faktiskt inte så mycket.

- Och det där, är det du? - Nej, det är min storebror Pierre.

Skådespelaren?

Men det är du.

- Nej, det är inte jag. - Säker?

Jag säger ju det är inte jag!

Din mamma var vacker.

Jag vet inte. Jag kommer bara ihåg henne som gammal och tjock.

- Visa mig dina tuttar. - Vad fan är det med dig?

- Visa mig. - Varför?

- Du visar dem ju för mästaren. - Det är inte samma sak.

Det har konstnärliga skäl.

Du kommer att falla för honom, du med. Du kommer att hamna i gubbens säng.

Så som min mamma. Så som alla de andra.

- Kom hit allihop! - Jean är tillbaka!

Åh, min lilla Jean!

Bara skinn och ben. Finns det inget att äta i armén?

Jo. Men inte på sjukhuset.

Vi ska se till att du får lite kött på benen igen! Hälsa på din far nu.

- Klarar du dig? Ska jag hjälpa dig? - Nej, det går bra.

Mästarn, han är här!

- Ser man på... Löjtnant. - Ja.

Du är skyldig mig respekt, rekryt.

Mår du bättre då?

Om jag mådde bättre skulle jag vara i strid.

Om du mådde bättre skulle du vara död.

Coco! Äntligen?!

Jean! Jean!

Ser man på...

- Är du svårt skadad? - Det läker bra.

Jag kommer att halta ett tag. Men det gör mig till en stilig officer.

Jag såg Pierre i Paris. Han hemförlovades från armén.

Han behöver opereras igen.

- Igen? - På grund av sin arm.

Han är enarmad, du haltar,...

...och jag sitter i rullstol med en kudde under arslet...

Vi utelämnar verkligen ingenting.

Ska du också hemförlovas?

För tillfället räknas jag som konvalescent. Tills mina sår har läkt.

Du tänker väl inte åka tillbaka till fronten, eller hur?

Om läkarna avgör att jag kan åka så åker jag.

Jean...

Fresta inte ödet.

Man måste följa livets flod.

Flyta omkring som en kork i en bäck.

Jag känner till din korkteori.

Detta är ingen teori, detta är realiteten.

När jag var porslinsmålare...

...var det ankomsten av nya maskiner som avgjorde mitt öde.

Om man hade fortsatt med handmålning hade jag målat tallrikar hela mitt liv.

Och jag skulle ha varit nöjd med det.

Auberginemunkar? Jag har drömt om det hela natten.

Var är Gabrielle?

- Pappa, har du hört från henne? - Nej.

- Var hon inte på mammas begravning? - Jo. Självklart.

Hon lovade att skriva till oss.

Och?

Posten nuförtiden...

Hon var förtjust i den lilla brevbäraren i Cagnes.

Han blev inkallad.

Om du fortfarande är hungrig kan jag göra en fläskomelett åt dig.

Nej tack. Finns det mer rispudding?

Du är en riktig frossare. Som din far!

- Har han återupptagit nakenmålariet? - Ja.

- Han går till ateljén varje dag. - Tack vare Dédée.

- Vad är på tok? - Inte igen! Pina, hämta en lampa.

Ja, det gör ont.

Det är bäst att ni går nu.