Ang unang 200 linya.
FRÖKEN SMILLAS KÄNSLA FÖR SNÖ
ANNO 1859 GELA ALTA, GRÖNLAND
NUTID KÖPENHAMN, DANMARK
Smilla, mitt barn...!
Esajas!
Han lekte på taket. Han föll.
Här finns inget att se nu. Gå.
Jag behöver bara ett par härifrån.
Jag... hittade honom.
Vad fick honom att springa?
- Vem är ni? - Jag är hon som bodde över honom.
- Han är herrn från bottenvåningen. - Ni får inte vara här uppe.
Jag behöver den dödes fotspår.
Varför lekte han här utan tillsyn?
Konstigt sätt att leka, va?
Spåren leder rakt mot kanten. Inget barn i världen hade lekt så.
Kan ni gå ner nu?
Varför så många olyckor, Smilla?
Först min man och nu mitt barn.
- Varför, Smilla? - Jag vet inte.
Hur ska jag kunna gå till bårhuset i morgon?
Om de tror att det är en olycka, varför obducerar de?
De bad mig komma och skriva på papper och hämta hans saker.
Jag går, Juliane. Låt mig gå.
Jag hoppades han skulle leva länge.
Alla föräldrar hoppas det för sina barn.
Jag har själv barn. Jag vet hur ni måste känna det.
Jag beklagar verkligen sorgen.
Jag är inte hans mamma. Vi var vänner.
Stick, din lille skit.
- Peerit. - Läser du en historia för mig?
Nej, jag läser ingen historia.
Du är en envis liten jäkel, va?
Jag kan inte vara din vän. Jag har inget att erbjuda dig. Gå.
Det finns ingen framtid i det här.
"En punkt är det som inte kan delas. En linje är en längd utan bredd."
Det här kan omöjligt intressera dig.
"En halvcirkel är en figur innesluten av en diameter" -
"och den av diametern genomskurna periferin."
Du luktar illa.
Jag säger det inte för att såra dig, men du stinker verkligen.
Vad intresserar dig?
Vet du nåt om Grönland?
Du borde veta nåt om ditt hemland.
- Varför? - För att det säger dig vem du är.
Det är viktigt att veta vem man är.
- Vet du vem du är? - Nej.
- Läste din mamma historier för dig? - Hon berättade historier.
- Om vad? - Om Grönland. Om när hon jagade.
- Fröken Smilla, kan vi inte åka hem? - Är du trött?
- Nej, hem till Grönland. - Vill du att jag ska ljuga för dig?
Säga att vi ska till Grönland och inte åka? Väcka hoppet i dig?
Om inuiter i fejd vill försonas-
så rör de varandras bröst och säger ilaqa.
Ilaqa.
- Ilaqa. - Det betyder " vän".
Ilaqa.
När ett barn dör så är det en tragedi. Hemsk olycka.
Det var ingen olycka.
- Nähä. - Vem gjorde obduktionen?
- Det var rutin. - Det var inte det jag frågade.
- Doktor Loyen. - Johannes Loyen?
Är inte han chef för institutet för arktisk medicin?
- Varför obducerar han en sexåring? - Det var rutin.
Ni sa det.
Jag beklagar verkligen er sorg.
Tror du att han frös om fötterna? Han hade alltid de där gympaskorna.
När jag såg honom ligga där i snön var hans sulor så himla slitna.
Han måste ha frusit om fötterna.
Vill du ha nåt att dricka?
Jag är måhända från Grönland, men jag dricker inte.
- Är du hungrig? - Jag vill inte dela nånting med dig.
Du kanske kan sova.
- G-g-god natt. - Stammar du alltid?
- Nej. - Gör jag dig nervös då?
Tror du inte jag sett hur du ser på mig?
Trodde du vi skulle supa och knulla hela natten drivna av vår sorg?
- Trodde du det?! - Det är okej, Smilla.
- Jag älskade honom också. - Ja...
Klart du gjorde.
Doktor Loyen.
- Ni är av grönländsk härkomst. - Min mamma var grönländska.
- Var det ni som undersökte Esajas? - Ja.
Det jag vill veta är vad han dog av.
Han föll fem våningar. Organismen som helhet bara kollapsar.
- Fanns det några spår av våld? - Inga alls. Varför tror ni det?
- Kan man få se rapporten? - Ni hade inte förstått den.
Vi och polisen vill se grundligast tänkbara utredning.
Vid minsta tvivel i såna här fall letar vi efter allt och hittar allt.
Ett barn som försvarar sig får hudceller under naglarna.
Det fanns ingenting sånt.
Vi läste polisrapporten. Fotspåren visar att pojken var ensam på taket.
Det finns inget som tyder på att det var nåt annat än en olycka.
Det är tragiskt, så klart. Men utredningen är nerlagd.
Titta gärna in igen, kära ni, om nåt annat bekymrar er.
Jag gör en anmälan till åklagaren.
- Vad gör det till er angelägenhet? - En sexårig pojke mördades.
- Jag gör det till min angelägenhet. - Inga tekniska bevis tyder på brott.
Jag struntar i era tekniska bevis. Jag kände honom. Det är mitt bevis.
Vi har alla våra fobier. Vet ni vilken Esajas var?
- Det var höga höjder. - Inte desto mindre var han där uppe.
Och det som förbryllar mig-
och håller mig vaken på nätterna är vad som fick upp honom dit.
Får jag sova hos dig?
Till justitiekanslern. Jag heter Smilla Jasp...
...och jag vill göra en anmälan.
Hej.
Vi kommer att missa filmen. Du är sen. Jag har ringt två gånger.
- Det är inte barnvakten, älskling. - Kom in.
Vi får in tusen fall om året. Jag kan inte förväntas minnas alla.
Lätta ert hjärta, Lägermann. Då mår ni bättre.
Vi hade fullt upp den natten. Rattfyllon, julfester.
- Ni är väl inte känslig? - Nej.
Jag har ett litet trick. Sånt man hittar på i alla yrken.
Jag håller en glödlampa i hans byxor.
I ett byxben finns ett hål.
Jag undersöker pojken igen, det är ren rutin, och ser ett hål i låret.
Det blödde inte, vävnaden hade inte dragits ihop. Vet ni vad det betyder?
Att det som hade hänt där hände efter att hans hjärta slutat slå.
Jag tittar närmare på hans byxor och ser en liten fördjupning runt hålet.
Det ser bekant ut.
Så jag tar fram en biopsinål. En rätt stor kanyl i ett handtag.
Man sticker in den i vävnaden för att ta ett prov.
Hålet i byxan var där nån snabbt hade tryckt in nålen med stor kraft.
Nån tog en muskeldiopsi på honom efter att han dött.
- Ambulansmännen? - Jag pratade med dem.
Och biträdena som tog emot kroppen. Alla svor att de inte gjort det.
Varför sa inte Loyen detta till mig?
Jag skulle börja obducera när Loyen kom.
Han blev förvånad över att jag hade börjat på pojken.
Han drog bort mig och tog över. Vad tror ni jagade honom på taket?
Jag vet inte. Men jag kommer inte i julstämning förrän jag får veta.
Snälla ni, kom inte hit igen.
En sak till: natten då han dog var inte första gången jag såg honom.
Han kom in en gång i månaden. Loyen undersökte honom. Ensam.
- Det finns väl inga uppgifter om det? - Jag har redan tittat. Ingenting.
Vem var mannen på begravningen? Vad försökte han ge dig?
Jag vill inte ha hans smutsiga pengar mer.
- Varför ger han dig pengar? - De försöker alltid köpa mig.
Först min man, nu mitt barn.
Vilka är "de"?
"Ledningen för Greenland Mining har beslutat" -
"att bevilja er änkepension efter frånfället av er make" -
"Norsaq Christiansen."
Det är undertecknat av Elsa Lübing. Vem är hon?
Vem är Elsa Lübing? Kan jag ta det här?
Jag filmade det här när du kom hem från jakten med din mamma.
Det blev dimma, ni kom vilse och alla hade gett upp hoppet.
Din mamma sa att du plötsligt pekade tvärsäkert. Du hittade hem.
Ingen kunde förklara det.
Efter den dan spände de alltid fast dig där fram på släden när de jagade.
- Du vet exakt hur man hittar hem. - Ja, pappa.
- Hur fan förklarar man det? - Vet inte, jag visste bara.
Du var en riktig liten stjärnscout.
En liten Nanook, köldens dotter.
- Lägg av, Benja. - Du borde prova Brentan.
- Brentan. Mot svamp mellan tårna. - Det är inte svamp.
- Folk får det först i din ålder. - Tonåringar med. Om de tränar mycket.
Det sprider sig lätt till skrevet.
Vad vet du om Johannes Loyen?
Mycket duktig karl. Han skapade institutet för arktisk medicin.
Varför leker han rättsmedicinare?
- Han började som patolog. - Han obducerade en sexårig pojke.
Det måste ha gagnat hans karriär.
Sen vår studietid har Loyen alltid velat bli erkänd som världens bäste.
Inte bara i Danmark, i universum. Det var ingen glöd, som i oss andra.
Det var en storbrand. Det där var hans professorsavhandling.
"Mesozoiska parasiter." Vad är det?
Förhistoriska maskar.
- Skriv ett recept till mig. - Är du sjuk, Smilla?
Med detta papper kan du rädda livet på mig och hålla läkareden.
Det måste vara femsiffrigt.
Jag svek en människa.
Ett barn. Det krävs pengar att göra nåt åt det.
Jag är rädd att checken inte räcker på långt när.
Han ger dig pengar bara för att du ger honom dåligt samvete.
Han ger dig pengar bara för att du är ett kul knull.
Men en dag, som vi alla, vaknar du och dina perfekta bröst hänger-
och din perfekta röv ger vika. Vad händer då, Benja?
Då är du död, Smilla, och jag bryr mig inte.
Kommer du och äter julmiddag?
Jag firar inte jul. Det betyder inget för mig.
De jagade sälar vid sina igloos.
De smög på dem med skärmar på isen.
De väntade på dem vid isgränsen och harpunerade dem från kajaker.
De jagade dem i vinternattens blåaktiga mörker.
För inuiterna var sälen liv. Esajas, vad sa jag precis?
Esajas? Säg vad jag sa precis!
Säg det! Vad sa jag precis?
Herregud.
Juliane, Esajas har blivit döv.
Döv efter tre öroninflammationer och din vanvård av honom!
- Doktorerna sa att han var okej. - Vilka doktorer? Vem sa det?
- Han är inte okej. - Det fanns inget att oroa sig för.
- Ilaqa. - Jag är inte arg på dig.
- Ilaqa. - Sluta, jag är inte arg på dig.
- Ilaqa. Ilaqa. - Ja, du är min vän.
Ilaqa, Esajas.
Snälla ni. Var inte rädd.
Jag kommer från åklagarmyndigheten.
No comments yet. Be the first to leave one.