Wolf

Lova att du försöker.

Att bli bättre.

Det ordnar sig.

Jag lovar.

Du ska veta att jag inte klandrar dig.

Men snälla, försök.

Det ska jag.

Vi älskar dig så mycket.

Visst är det fint?

Och tröstande?

Stadens ljud.

Mänsklighetens myller.

Eftersom vi har en ny vän med oss, Jacob,

kan vi väl presentera oss?

Jag börjar.

Välkommen, Jacob.

Jag heter dr Angeli. Jag är psykolog.

Jag brukar inleda våra träffar med stadens ljud,

med nåt som för oss tillbaka till livet utanför kliniken,

där ni alla hör hemma.

Rufus, vill du fortsätta?

Ja.

Välkommen, Jacob. Jag heter Rufus.

Jag är en pojke. Jag brukade tro att jag var en schäfer,

och min favoritmat är saltkött.

Utmärkt.

Judith.

Snälla Judith, presentera dig.

Vill du ha kvar din rekvisita?

Okej, då fortsätter vi.

Jeremy.

Hej. Jag heter Jeremy, och jag är inte en ekorre.

Nej, det är du inte.

Bra.

Snälla!

Låt mig vara en ekorre!

Har du skrivit i din dagbok?

Det är väldigt viktigt, hör ni.

Det är viktigt för att distansera er från projiceringarna.

Jag skriver.

Och du har gjort fantastiska framsteg, Rufus.

Skrivande är ett kraftfullt förändringsverktyg.

JACOB

Tjenare.

Du vet att vi är släkt?

Jag såg det på en gång.

-Släkt? -Visst.

Canidae Caninae. Vi är av samma slag.

Vi är flockdjur.

Jag vet inte det.

Jo, vi... Jag kände en varg.

Jag kände ett par vargar. De är populära online.

Jag var en schäfer på grund av min schäfer, Sparks.

Jag hade en flock. Det var inte min flock, men jag var med i den.

Sen skickade mamma hit mig.

Hon gillar inte system, så jag blev hemskolad.

-Okej. -Ja.

Han är en Nästan Ute. Det är nästa steg.

Dit når man med gott uppförande. De åker hem snart.

Nej! Förlåt.

Inblandning uppmuntras inte här.

Vadå "här"?

Nästan Ute-pojken visar hur fel han har.

Han omfamnar sin barndom. Han är en förebild.

-Se på mig! -Hallå!

Nej. Jacob, om du vill bli bättre måste du följa reglerna.

Har du problem?

Trodde väl inte det.

Vill Polly ha ett kex?

Vad vill du vara?

Ett djur, som styrs av sina behov?

Eller en människa, som drivs av snällhet?

Allt ligger framför dig.

Ditt rätta jag. Tillbaka till ditt sanna jag.

Vilket djur är du? För maten.

Varg.

Jacob, det där behövs inte.

Du kan äta ur skålarna.

De nya har skålrättigheter.

Kan du klappa mig?

Rufus, nej!

Rufus! Upp med dig!

Varför gör du så?

Det har ju gått så bra.

Sätt dig. Jag hämtar mat.

Får jag inte äta fritt?

Inte i dag, Louise.

Du måste äta riktig mat också. Sen får du dina frön.

Inga frön då.

Så ja.

Jättebra.

Bra, Judith. Ser du? Du blir starkare.

Skjut in stolen närmare bordet, tack.

Är du klar?

Okej...

Judith.

Spring!

Fort!

Så ja, ta det lugnt.

Du fick just 100 poäng.

Det blir veckans höjdpunkt.

Varför ska vi göra sånt här?

Tekniken knyter an till vår mänskliga sida.

Nåt sånt skitsnack.

Tror du inte det fungerar?

Tror du det?

Jeremy, var beredd. Det är din tur.

Spring!

Naturen är en tankeskapelse skapad av människan.

Dr Mann kan berätta mer om sina plastteorier.

Var beredd.

Vi kallar honom för Djurskötaren. Akta dig för honom.

-Dr Angeli är bättre. -Snabba på!

Men hon tror på hans metoder, så...

Fort!

Hon säger att det är en sjukdom som vi kan bota.

Vad är det då?

Gud.

Kom igen.

Hallå, kom hit.

Se så, Jeremy. Jag luras inte.

Ska jag hjälpa dig?

Kom igen, få se dig göra det.

Så ja.

Var dig själv. Det här är du.

Så ja. Fortsätt.

Var inte blyg nu.

Klättra upp i trädet. Kom igen. Det borde vara lätt för dig.

Så ja.

Nej.

Nej. Som en ekorre. Inte som en pojke.

Vet du hur ekorrar klättrar?

Du är ju en ekorre.

Nej, ekorrar klättrar vertikalt.

De använder trampdynor och klor för att klättra rakt upp.

Så använd trampdynorna och klorna.

Ja!

Klamra dig fast. Ja!

Kom igen, Jeremy.

Kom igen! Du är ju det här.

Kom igen, Jeremy!

Kom igen!

Du är fri.

Kom igen. Du klarar det.

Så ja, fortsätt försöka. Använd dina små ekorrklor.

Vad är det?

Vad är det, Jeremy?

Vad är det?

Vad har du gjort?

Kom igen. Det där är ingenting.

Inser du att du inte kan vara en gnagare? Inte?

Okej, men det ska nog gå. Vi provar oss fram.

Hjälp honom.

Du är intrasslad.

Han har ett litet sår på fingret.

Anja tar hand om dig.

Jacob.

Vargen Jacob.

Om du är en varg, stå på alla fyra.

Se så!

Så ja.

Om du är en varg, yla.

Angrip mig om du är en varg.

Du har väl angripit människor?

-Dina föräldrar sa det. -Jag vill inte vara varg.

Ljug inte för mig.

Jag har känt pojkar som trodde de var vargar och dog av det.

Yla.

-Snälla... -Yla!

Duktig pojke.

Såg ni? Han stod emot.

MÄNNISKA - DJUR

Vi kan konstatera att dessa händer,

dessa läppar och denna näsa

tillhör en pojke.

Stämmer det?

Du vill inte vara varg. Eller hur, Jacob?

Stämmer inte det? Du vill inte vara varg?

Sätt dig.

Ta den här, Annalisa.

Läs från den markerade sidan. Nu, är du snäll.

"Dessa ögon begränsar min syn.

De fokuserar bara på stora saker.

Min näsa är inte lång nog.

Dofterna når inte in ordentligt.

Så jag är en värdelös jägare.

Jag får blåsor på fingrarna av att krypa.

Mina beniga knogar plågas av den hårda marken.

De är inte de mjuka tassar de borde vara."

Fortsätt.

-Jag kan inte. -Varför inte?

Är det här inte en människa?

Som beskriver sig som en varg.

Det är bara nåns sätt att beskriva en.

Hon är en svart tjej. Han är en vit pojke.

Han har en hudsjukdom. Han har en ätstörning.

Jaha. Så om man själsligen är ett djur

så är man alltså det djuret?

Ja?

Då så. Då ska du få leva som ditt djur i en vecka.