Resurrection

PÅ 1990-TALET UTFÖRDE IRLÄNDSKA REPUBLIKANSKA ARMÉN

BOMBATTENTAT MOT ENGLAND

UNDERRÄTTELSETJÄNSTEN MI5 SVARADE MED

ATT REKRYTERA OBEROENDE SPIONER

SOM RAPPORTERADE OM MISSTÄNKTA TERRORISTER

INSPIRERAD AV VERKLIGA HÄNDELSER

Utredningen fortgår på Trent Hamiltons lantbrukshögskola i Shropshire

efter att en student greps för att vara medlem i IRA.

Myndigheterna misstänker att 22-årige Kevin Barry från County Tyrone

kan ha ingått i en större IRA-cell som verkar i området.

Kör bara igenom.

TRENT HAMILTONS LANTBRUKSHÖGSKOLA

Det finns ett knep som spioner använder.

Han sa att de lär sig det under första utbildningsdagen.

Om du vill få omedelbar kontakt med nån, så titta in i deras ögon,

bara länge nog för att lägga märke till deras ögonfärg.

- Hej. - Hej.

Jag är här angående jobbet.

- Ja. Kom in. - Tack.

Han sa att det funkar varje gång.

Han lärde sig att smälta in.

Hur man läser av folk.

Tack! Tack så mycket!

- Får jag inte bjuda på ett glas? - Jag dricker inte.

Han lärde sig att rekrytera rätt personer.

Jo, Ian... Det finns en sak som jag skulle vilja prata om.

- Jaså? - Ja. Med dig och dina vänner.

Men inte här.

Hur man övertygar dem.

Är du spion?

Jag är officer i den brittiska underrättelsetjänsten.

IRA-cellen har funnits här på Trent Hamilton i över ett år.

De utger sig för att vara studenter. De stjäl konstgödsel för att göra bomber.

Som ni vet...

greps en av dem nyligen på Irland när han försökte spränga en polisstation.

Och de andra är fortfarande här i aktiv tjänst.

- Herrejävlar... - Jag kan inte tro att det här sker.

Men... Förlåt, men vad kan vi göra åt saken?

Mycket.

Komma nära dem som jag inte kan. Ta reda på saker som hjälper utredningen.

Nej.

Jag är ledsen. Nej.

Sophie.

Sätt dig.

Sitt ner.

Om du hjälper mig göra mitt jobb, så kommer det att rädda liv.

Det lovar jag dig.

Män.

Kvinnor.

Barn.

- Hej. - Hej.

- Hur är det? - Bra. Och med dig?

Han sa att spionage är historieberättande.

Sláinte!

Och alla har en historia som de vill få berättad.

I kväll är det dags.

I kväll ska ni tillämpa allt som jag lärt er de senaste tre månaderna.

Och kom ihåg att det här är inget test.

Det finns inget utrymme för att misslyckas. Okej?

Sophie, Mae.

- Vilken är din roll? - Utrymma huset. Få ut alla.

Men vid nån tidpunkt måste man agera, och det är den mest riskabla tidpunkten.

Jag tycker att vi ska gå till The Swan på andra sidan

där jag bjuder alla på en runda.

Det erbjudandet tackar man inte nej till. Nu drar vi!

Kom!

I den världen är dubbelspel nödvändigt.

Niall, jag går på toa.

- Gå på puben. - Jag spricker. Jag kommer strax.

Okej, den är på övervåningen.

- Coolt. Klara? - Är vi klara? Nu går vi!

- Vad ska du köpa mig? - Vad du vill.

Ingen överraskning, om du inte vill bli överraskad...

Nej, det vill jag inte. Ska du köpa mig ett glas vatten?

Men ju större skenmanöver, desto större risk.

Fan också! Jag glömde plånboken.

- Strunt samma. Jag bjuder. - Det går fort.

- Hämta den senare. - Det är okej.

Kom nu.

Säg inte att du sket?

Ja, det fanns ingenting där.

Tack.

- Skål, allihop. - Skål.

Hans värld var spännande och mystisk.

Men det hade sitt pris.

Sophie?

- Sophie, vakna. Vakna! - Vad är det?

Vi har blivit avslöjade. Vi ska dra oss ur. Du måste gå upp.

- Vad då? - De vet om oss.

Om dig. Okej? De vet.

Sophie... Du har inget val.

De kan vara här när som helst. Upp med dig. Kom nu!

Ett pris för honom, och för andra.

- Vad händer nu? - Vet inte.

- Vet du inte? - Jag har aldrig haft en avslöjad agent.

Men jag lovar att jag ska skydda er.

Jag ska sätta er i säkerhet.

Alla som klev in i den världen lämnade sina tidigare liv bakom sig.

Personerna de en gång var. Det var priset de fick betala.

NIO ÅR SENARE

Så du fick det?

Och vad står det?

Perfekt.

Just det. Det vanliga stället.

Nej, det är en fin bil.

Den gör en inte besviken. Den är enkel och elegant.

Det är rätt beslut.

Tro mig. Det är en helt ny värld.

Tack.

- Nå, Andrew? Var är hon? - Du vet ju hur det är med tåg.

Åker hon tåg?

- Alice, välkommen. - Trevligt att du kunde komma.

Det har skett en utveckling.

En e-postkonversation mellan bankens högre chefer

gällande ett muntligt avtal med er om att avstå säkerheten för tillgångarna.

Ett avtal som de inte bara misslyckades dölja,

men som de nu aktivt verkar tysta ner, vilket potentiellt är brottsligt.

Det får i alla fall deras fall att sjunka som en sten.

Hur lyckades vi...?

Ett firande vore nog på sin plats.

- Alice, jag är mäkta imponerad. - Tack.

Och du är även en skaplig advokat.

Jag skojar! Jag skojar!

Sam! Mer dricka.

- En till flaska Bollinger. - Allt bra?

Hallå där!

Jag såg dig gå förbi i morse.

- De flesta morgnar, faktiskt. - Dra åt helvete.

Åh, herregud...

Hej.

- Hej. - Du...

Jag vill be om ursäkt för i går kväll.

- Jag var oförskämd. - Nej, det var mitt fel.

Du är nog gruvligt trött på män som jämt kommer fram och vill prata.

Jag ber om ursäkt. Det ska inte hända igen.

Okej.

Då så... Bra.

På en skala från ett till tio, hur bakfull är du?

Fjorton.

Och du tänker ta tunnelbanan en sån här varm sommardag?

- Jag kan skjutsa dig. - Va?

- Jag säger åt chefen att du vill provköra. - Nej, nej... Jag tror inte att...

Jag drar ner taket om du vill spy. Du kan göra det över sidan.

Helst på en cyklist.

Jag tar BMW:n.

Tack.

Mitt visitkort. Ifall du vill köpa en bil.

Eller äta middag.

Robert Hansen.

Jo...

Inte för att vara en subba, men jag ska lägga korten på bordet.

Jag brukar inte...

Du brukar inte dejta killar som säljer bilar.

Har du haft dåliga erfarenheter av bilförsäljare tidigare?

Okej.

Toppbetyg för din envishet.

I morgon kväll funkar för mig.

- Ska jag hämta dig vid åtta? - Du vet inte var jag bor.

En bit bort från bilfirman.

Du äger en blå Mercedes. Det är ingen dålig bil.

Vi ses i morgon, Alice!

Skitstövel.

Det är fråga om belåningsgraden och om vi kan få in större tillgångar.

Då holdingbolaget står i kontraktet, så kan vi det.

Om nån har ett annat förslag, så säg till.

Alice?

- Är det bra? - Javisst.

Okej, då vet ni vad ni ska göra.

Skulle inte tro det, grabben. Jävla idiot.

- Ja? - Jag är ledsen för i går kväll.

Okej, du får ingen andra chans. Kontakta mig inte igen.

- Min pappa blev intagen på sjukhus. - Din pappa?

Därför kunde jag inte ringa. De tillåter inga mobiler där.

- Jag är hemskt ledsen. Verkligen... - Kommer han klara sig?

Jo, jag tror det. Det var en jobbig kväll, ärligt talat.

Okej.

- Jo, jag står här utanför. - Utanför?

Ja, ja...

- Får jag komma in? - Nej, jag känner dig inte ens.

Ja, just det. Så klart. Jo...

Kan jag lämna den här utanför dörren?

Det är present för att be om ursäkt för i går kväll.

Fan också. Okej då.

Så gott. Tack.

Nej, det var bara tillräckligt för en.

Det var gott.

Jättegott.

Säkert att du inte vill ha?

- Nej, jag dricker inte. - Jaha...

- Har du slutat, eller? - Jag började bara aldrig.

Gillar du den?

Den är...

Den är unik, eller hur?

Jag gillar ögonen.

Varifrån är du ursprungligen?

Från norra England, och sen...

Catterick, Aldershot och sen Belfast. Från överallt och ingenstans.

Pappa var militär så vi flyttade vartannat eller vart tredje år.

- Det måste ha varit tufft. - Man vänjer sig, antar jag.

- Och du lockades inte av militärlivet? - Gud, nej.