She Will

Det har blivit min ritual.

Först lägger jag på lagren.

Varje sminkning har sin funktion.

Ögonen.

Kinderna.

Läpparna.

Den här handlar om bevarande.

Det är en solitär retreat.

Jag räknar med att kostnaderna går på sjukförsäkringen

och att ni ger mig undermålig vård.

Är hon ens kvalificerad?

Om jag hittas död i sängen, vet ni vem som är skyldig.

Jösses, vilken kvinna.

Jag är hellre i kalla Skottland än i Londons skvaller.

- Mrs Ghent? - Vad är det?

Hur mår du?

Hallå? Hallå?

Helvete.

Har du ätit? Du måste äta före du tar medicinen.

Jag hoppar över maten.

Kan ni sluta säga åt mig vad jag ska göra?

Tramadol. Frukost för filmstjärnor. De bortglömda, uppenbarligen.

Det är ingen fara.

Det är ingen fara, Veronica.

Aj...

Försiktigt.

Förlåt.

Det är för tidigt för implantat.

Hur vet du det?

- Är det ett hotell? - Nej, en retreat. En solitär retreat.

- Solitär, helt ensamt? - Det är så det definieras.

- Du borde vila hemma. - Jag har skrivit under en avsägelse.

Du sitter inte i kläm.

- Varför ska vi så långt bort? - För att det ligger så långt bort.

Jag vill vara i fred.

- Berätta om du känner smärta eller obehag. - Ser jag ut som ett hjälplöst barn?

- Du har precis haft... - En mastektomi. Ingen lobotomi.

Du ska bara lägga om såret och hjälpa till med bad ibland.

- Förstått? - Självklart.

Välkommen.

Ni missade visningen. Det finns champagne. De andra gästerna är i galleriet.

- Andra gäster? Jag umgås inte i grupp. - Retreaten drivs bara på somrarna

De erbjuder tyst yoga.

- Nämen! - Åh, herregud!

Vänner, vänner, vänner. Låt oss välkomna La Dama.

- Är det en aktris? - Sist, men inte minst.

"Navajo Frontier".

- Och vem är du? - Det här är Tirador, konstnären.

Jag är Arturo Tirador. Jag föredrar att se mig som lärare.

- Homeopaten kallade det en kvinnoretreat. - Låt dig inte luras av blommorna.

Jag är feminist.

För hemsidan.

Konsten renar själen.

- Det frigör kroppen, inte bara sinnet. - Det är en ära att träffa er.

- "Navajo Frontier" var... - Jag försökte dra mig till minnes.

Äktheten, patosen...

- Jag har så många frågor. - Åh, herregud. Det här är en mardröm.

Håll dem borta från mig.

- Snälla, mrs Ghent har huvudvärk. - Man kan ändå visa god ton.

Säg åt chauffören att vi åker.

NAVAJO FRONTIER-STJÄRNA VERONICA GHENT DÅ - NU

Filmlegenden, Eric Hathbourne, skulle få ett pris för sin gärning.

Han kommenterar, "Jag ser alltid framåt."

Det som gäller nu är nyinspelningen av "Navajo Frontier".

I filmen från 1969 spelade den blott 13-åriga Veronica Ghent.

Den pensionerade och kontroversiella stjärnan

som precis genomgått ett lyckat ingrepp. Var inte tillgänglig för en kommentar.

En källa nära henne indikerar att hon ska tillbringa tid på en okänd retreat.

Frågan är vem som ska axla hennes mantel.

Man har börjat leta efter skådespelare mellan 10-14 år.

Hundratals hoppfulla köar utanför studion.

Min dotter skulle lätt kunna göra den rollen.

Mer nyheter på torsdag med Podrick Lochran.

Det här är en svart fläck.

Ni skulle kunna ringa vanligt, men ledningen har blåst ner.

- Problem? - Vi måste... Vi måste härifrån.

Min patient, Mrs Ghent, mår inte så bra.

Hon mår säkert bättre i morgon.

Pyramiden är liv. Vi börjar krypande och reser oss mot en enda punkt.

Jag tar emot energin i mig själv.

Jag ger den till dig.

Alla vägar är översvämmade. Vi kan inte åka än.

- Vi får se hur vi mår i morgon. - Herrejösses.

Vad sysslar de med?

Ni kanske har märkt att det regnar. Ni behöver stövlar.

Om ni inte har det, finns det stövlar vid ytterdörren. Det är här höglandet.

Vandra ensamma i bergen görs på egen risk.

Det är ett mörkt fält. Vattnet kommer från en källa. Det kan finnas torv i det.

Ni kommer att dricka det ändå. Håll tillgodo.

Vi saknar bara hungersnöd och pest. Vi har vår egen apokalyps.

- Sa hon mörkt fält? - Vänner, vänner, vänner...

Gudarna förärar oss med en storm som inte upplevts på hundra år.

Stjärnorna bildar en linje.

Gie dreich. Vi är framme.

- Bor alla i huvudbyggnaden? - Ja, det är bara ni härute.

- Vad är det där? - Nighean's Wall.

Till minne av de som brändes.

Det var ungefär 3 000 som dömdes i de här trakterna.

- Läskigt. - Det är inte alls läskigt.

Det är tragiskt.

Det var året man brände den sista. Två människoätande kvinnor bodde här.

En mor och dotter.

Jättemysigt.

Här... God natt.

Charmerande.

Ett scoutläger.

Med en släng av Guantanamo.

LANDETS MAKT

Det är ingen idé. Det är en svart fläck.

- Vi är verkligen mitt i ingenstans. - Som ingressen till en skräckfilm.

Den godtrogna flickan rövas bort för att offras på ett fasansfullt sätt

för att rädda en åldrande sekt från att dö ut.

Det låter som sjukhuset en måndag.

- Kan jag hjälpa dig? - Nej.

- Är du säker? Det är därför jag är här. - Låt mig vara...

ensam.

Okej, ropa på mig om du behöver nåt.

Åh, blöt inte ner bandaget.

Skulle du göra vad som helst?

Nica?

- Du skrämde mig verkligen. - Jag blev överrumplad av känslor.

Jag är bara glad att du mår bra.

Jag ska hämta min medicinväska.

Vidrigt.

Helvete.

Du måste skämta.

Ja!

Hur mår du?

Det var lera överallt när jag vaknade upp i morse.

Jag hade den märkligaste dröm.

Den var så verklig.

- Tog du med sömntabletterna? - Nej... De behövs inte.

Det är vanligt att man har ångest kring sömnen under tillfrisknandet.

- Vill du berätta om drömmen? - Jag tar hellre en kopp kaffe.

Ska jag lägga håret åt dig?

- Jag gillar ditt halsband. - Det är min mammas.

Det är målning på programmet. "I den friska luften."

"Tekniken har förespråkats av de franska impressionisterna."

Frisk luft kommer göra dig gott.

- Det kanske till och med är kul. - Det kommer inte bli det minsta kul.

Hur vill du ha det?

En sockerbit.

Du borde gå dit. Vi har ju åkt ända hit.

- Herregud. - Vad ska du annars göra?

Jag sysslar inte med deras gemena gruppaktiviteter.

Vad kallas den där frisyren? Anarkist med ett nio-till-fem-jobb?

Jag ser inte det här som ett nio-till-fem-jobb.

Det här stället känns bekant.

Som om jag känner igen det.

Som om jag varit här förut.

Jag sa ju att det skulle göra dig gott.

Vad sjunger du för nåt?

- Jag vet inte. Den bara dök upp. - Du är väldigt begåvad.

Det är jag inte.

- Du skulle kunna utveckla det. - Nej, det kan jag inte.

Se på dig själv. Du kan bli vad du vill.

Nej, det kan jag inte.

- Buenos dias! - God morgon.

Kan du hämta mina glasögon. Jag kan inte se vad jag målar.

Kom ihåg att inte måla landskapet.

Låt landskapet måla er.

Eld, fuego. Elden är jordens blod.

Och det här... Det här kolet...

kommer från jorden här. Använd det.

Känn utsikten med era hjärtan... i era hela kroppar.

Känn jordens energi passera genom era fötter

tårna, benen, genitalierna. Allt det där bagaget, kasta bort det.

Det gälla parningsropet från en nyskild

som penetrerar en fridfull utsikt.

Fridfullheten är en illusion, min kära.

För 100 år sen fanns det ett myller av industrier här.

Kolmilor på varje kulle.

- Rök, svett och eld. - Man förstår inte att det kan vara så...

- Levande. - Jag hade tänkt att säga fridfullt.

Sen fanns det kvinnor som kom hit i terapeutiskt syfte.

Varför då?

Jorden sas ha helande krafter som den fått

från den höga halten av mänsklig aska från kvinnorna som brändes som häxor.

Kremerade rester är tydligen inte helt näringsfattiga.

Kalciumfosfat, natrium, kaliumnitrat, kol.

- Kroppen är uppbyggd av dessa. - Kan vi inte prata om nåt annat?

Det främjar inte kreativiteten.

- Är allt som det ska? - Kan hon aldrig sluta prata?

Aha.

- Jobbar du här? - Japp. Vad gör du här?

- Du borde ha knackat. - Ursäkta mig.

Vad gillar du stugan? Det är inte många som använder den.

Jag kan förstå att den inte är så populär. Det läcker in lera.

Ja, som om det skulle vara nog.

- Vadå? - Du vet...

- Ryktena. Gamla tanthistorier. - Jag älskar såna.

Jag vet att det är ett patetiskt vapen.

- Jag heter Owen. - Okej. Desi.

Kom till puben senare. Jag bjuder.

- Vilken pub? - Vilken pub...? Den var bra.

Vi ses.

Det är viktigt att gravera sitt märke på marken.

Här är dina glasögon.

- Jag vet inte vad jag ska göra med den. - Den är annorlunda.

Ursäkta, det är dags att gå.