A Private Life (Vie privée)

Fan!

Hallå?

Ursäkta mig.

Ursäkta mig!

-Jag är med en patient och jag hör inget. -Ja, ja, ja...

Vi har redan pratat...

Vilken glädjedödare!

Nä, det är grannen.

Hej! Du har nått Paula Cohen-Solal.

Lämna ett meddelande, tack.

Ja, det är dr Steiner som ringer.

Du har nu missat tre sessioner utan att meddela det, Paula.

Efter tre tror jag att min oro är befogad.

Nå, du måste betala för de uteblivna sessionerna.

"Rabat-oij", fonetisk slang för "rabat-joie",

cockblocker, gammal hagga, tråkmåns, glädjedödare...

Din jävel...

-Vad gör du här? -God kväll.

Men... det är inte vår dag.

Jag vet, men jag måste prata med dig.

Nå...

Stå inte bara där, kom.

Tack.

Lägg dig ner.

Vill du inte ligga ner?

Bra.

Minns du, för åtta år sedan,

när jag kom hit för första gången?

-Först var det för att... -Sluta röka.

Just det.

Det var en förevändning för att genomgå en psykoanalys.

Jag genomgick psykoanalys,

men slutade aldrig röka.

Så, alltså...

I måndags träffade jag en hypnotisör.

Är du säker på att du inte vill lägga dig?

-Det kommer att vara lättare. -Vänta.

Doktorn, lyssna på mig.

Jag lyssnar.

Det är François som gav mig rådet att gå dit.

-Min frus vän... -Jag vet.

...som håller på med alternativ medicin.

Hon heter Grangé och bor i Aubervilliers.

Och han,

slutade röka tack vare henne.

Först pratade hon strunt:

"Släpp ut dig själv"...

Jag vet inte... "Vad för slags bilder ser du?"

Jag sa: "Mina föräldrar nakna i ett hus."

Hur som helst, det spelar ingen roll. Det höll på i 20 minuter, det var kort.

Jag betalade för sessionen, 50 euro.

Jag var förbryllad. Jag gick ut.

Plötsligt slängde jag mina cigaretter i soporna.

Jag fortsatte gå, så vände jag mig om,

tittade på mina cigaretter,

och till min förvåning,

tog jag min tändare, och slängde den med.

Det var fyra dagar sedan.

Och jag har inte rökt.

Det är helt otroligt, det är nästan en vecka.

Jag stänger av den. Jag trodde att den var i tyst läge.

Jag lyssnar.

Ja...

Jag känner mig fri från något.

Fri från rökning, förstås, men...

Jag känner mig fri från dig.

Ja.

Jag vill inte längre träffa dig.

Okej... Bra.

Vi kanske kan enas om ett datum för att sluta.

-Eller så hänvisar jag till en kollega. -Jag är klar.

Min fru gjorde en beräkning.

På åtta år, en gång i veckan, exklusive semester,

har jag spenderat 32 000 euro här.

Plus mer än 8 000 euro bortkastade på cigaretter.

Vi är klara.

Adjö.

Hej, jag är Valérie, Paulas dotter.

Jag såg att du försökt ringa flera gånger.

Jag har väldigt tråkiga nyheter till dig.

Hon har lämnat oss.

Jag vill bjuda in dig till oss.

Vi ska samlas i morgon för att ta farväl.

Tack.

Ett privat liv

Tack för att ni kom.

Mammas rum är fullt med folk.

Jag ska be hennes elever att gå.

Ursäkta mig, vet du vad som hände med henne?

Ingen aning. Det var väldigt plötsligt.

Låt bli! Du väcker dybbukerna.

Vad för något?

Dybbukerna, de onda andarna.

Dybbukerna...

Hej, jag är Jacques Tiffou. Jag undervisade med henne på Jules Ferry.

Det var snällt att du kom.

Kom, vi ska samlas här inne.

Kom in, kom in...

Aaron, kommer du?

Aaron, kom.

-Han svimmade! -Lägg honom på sidan.

Sätt benen på en kudde.

-Ta med vatten. -Nej, inget vatten!

Jag är läkare.

-Var är badrummet? -Där.

Kan nån komma?

Pappa, vad är det med dig?

Sätt dig upp, andas.

-Här, ta den här, herrn. -Vad snällt, tack.

-Tack, det är ingen fara. -Andas.

Vem är du?

Jag är Lilian Steiner.

Jag behandlade din fru i nio år.

-Jag är ledsen. -Försvinn. Försvinn härifrån.

-Jag är ledsen. -Försvinn härifrån!

Varför är du här? Vem släppte in dig?

Det här är mitt hem!

Hur vågar du?

Släng ut henne!

Makens reaktion var oväntad.

Aggressivitet mot mig.

Missriktad skuld mot terapeuten.

Obearbetad emotionell...

Missriktad skuld...

Helvete...

Helvete...

Var så god, frun.

Är allt bra?

Sätt er, herrn. Jag mår bra.

Du ringde?

Jag sa att du inte skulle ringa, det väcker Joseph.

-Hör av dig innan. -Väckte jag honom?

Nej, han sover. Men du kunde ha väckt honom.

Du skäller på mig för något hypotetiskt?

Som inte ens hände.

-Vet du vad det kallas? -Nej, och jag vill inte veta.

25 euro för fem?

Beställ 50 till mig.

Nej, 100.

500 för minidiscs? De är förhistoriska!

Det är galet! Varför inte prova något modernt?

Jag gillar att hålla dem i handen.

De kan tappas bort eller skadas.

Det är just för att jag kan tappa bort dem de är viktiga för mig.

Nej, det är synd.

500 euro, ändå.

Vad vill du? Det är för mitt arbete. Hur mycket kostade din dator?

Du kommer bara när du behöver något.

Här.

Är du sjuk?

Ja, nej, inte riktigt.

Har du någon handsprit?

Jo, där.

Köp något som gör dig glad.

Jag skulle bli glad om du kom förbi när ditt barnbarn är vaket.

Det är inte mitt fel att bebisar sover hela tiden.

Sådär. Din beställning är bekräftad.

Vill du träffa Joseph?

Nej, jag måste gå, jag har en träff.

Viktigare än 30 sekunder hos oss?

Kom!

Vad är det, lilleman?

Är du hungrig? Såja...

Lugna ner dig.

Det är inte dags än.

Du är ett litet matvrak, du.

Jag går, älskling. Jag...

Jag är sjuk, täckt av bakterier.

Jag vill inte komma för nära.

Puss.

-Det har gått evigheter! -Är han inne?

-Du kan gå in. -Tack.

Lilian?

Är allt bra?

-Stör jag dig? -Nej, inte alls.

Är allt bra?

Nej. Jag, jag...

Jag vet inte vad det är.

Jag måste ha fått något.

-Stör det dig att undersöka mig? -Inte alls.

Sätt dig. Din senaste ögonundersökning var...?

Senaste gången vi sågs.

Din haka där.

Okej.

-Har du träffat Joseph nyligen? -Jadå.

Jag bara var förbi. Han sov.

Han sover mycket, den här bebisen.

Jag tycker att han är vaken mycket för sin ålder...

-Han är två månader. -Man kunde tro att han är tre.

Han är ung, Julien.

För att vara pappa. Tycker du inte?

Ung?

-Du var hans ålder. -Exakt.

Tryck. Tryck med hakan.

Det är självklart, älskling.

Kallade du mig precis "älskling"?

Jag tror det är första gången jag sett dig gråta.

-Jag vet! -Det passar dig.

Det är inte ens jag som gråter, det är mina ögon.

-Hittade du något? -Nej, det är helt normalt.