Fatherhood

Det här suger.

Ni har inte sett till Matt?

Jo, han gick upp.

-Hej, mamma. -Hej.

Klä inte på mig.

Det kommer att bli bra. Ni tar er igenom det här.

-Herren har en plan för er. -Okej, men sätt inte på mig skon.

Du ska ta dig i kragen och vara den underbara man du alltid har varit.

Jag behöver inte hjälp att knyta skon.

Knyt inte, mamma.

Vi bör göra det här snart.

-Vadå snart? -Barnet ska komma först om två veckor.

Fostervattennivån är låg.

Er dotter är redan välvuxen, så vi plockar ut henne.

-Det är en flicka. -Jag hörde det.

-Förlåt. Ni hade inte tagit reda på det. -Det hade vår läkare vetat.

Men vår läkare valde att åka till Maui just den här veckan.

Varför inte dra och kroppssurfa? Det är vårt första barn.

Hon ligger i säte, så jag vill göra kejsarsnitt i kväll.

I kväll?

-Jag har inte monterat spjälsängen än. -Inte?

Du sa att jag skulle stryka det från min lista.

-Ja, för att jag fixar det. -Det låter ju väldigt betryggande…

-Jag fixar det! -Är du redo för det här?

Ja! Nej… Vem är egentligen redo? Vad innebär det att vara redo?

I kväll? Kan det vänta till i morgon?

Jag har planer med några jobbpolare. Vi brukar sätta ihop fotbollslag och…

Jag skämtar. Varför tar du mig på allvar? Lugn, älskling.

Kul.

-Okej. -Känns det bra?

-Ja. Jag har handsvett. -Jag med.

SJUKHUS AMBULANSINFART

Ni kunde väl ha förvarnat oss?

Vi ville överraska dig.

"Vi föder barnet i kväll för att jäklas med Marion."

-Kul humor, Matt… -Jag har åtminstone humor. Hej då.

Vi ringer så fort det är klart, mamma.

Nej, jag vill vara med via Skype.

-Mamma! -Nu blev det konstigt.

Jag vill vara hos min dotter när mitt barnbarn ser dagens ljus.

-Jag tar hand om henne. -Som du tog hand om Janeys barn?

- Det var länge sen, mamma. -Nu kommer det.

Inte så länge sen. Man sätter inte en unge i knät

och drar säkerhetsbältet över för att åka till 7-Eleven.

Jag vet att man inte sätter en unge i knät och drar säkerhetsbältet över

för att åka till 7-Eleven!

Finemang. Skypa mig.

Vi ses i morgon, gumman.

Okej, hej då.

Ge pappa en puss.

Och en från mamma. Två pussar.

Vakna. Jag är beredd. Jag är klar att dansa.

-Hej, Matt. -Hej.

Hur är det?

Akta dig för tonfiskröran.

Den i mitten smakar röv.

Mamma har gjort den, Oscar.

Den var god. Det var lite…bett i den.

-Det är lugnt. -Lite bett…

Kom hit.

Kom hit, Matt.

Jo, kom hit. Du behöver en kram.

Såja.

Släpp ut det. Andas.

Lägg av.

-Jag ska säga dig att det där talet… -Ditt tal.

Du gick fram och du talade.

Jag vet inte…

…vad jag ska säga.

Jag hade väntat mig nåt skrivet, men du improviserade.

Är vi klara? Jag pallar inte det här just nu.

-Snälla. -Nej, Matt. Titta på mig.

-Du pallar. Jag ska säga varför. -Du lyssnar inte.

-Minns du när vi var på kollo? -Ja.

Du hade fått giftsumak i ansiktet och fick en massa blåsor.

Blåsorna sprack och det rann var… Du såg förjävlig ut.

På lunchen var Marcy där, som du var kär i.

När hon såg honom skrek hon.

-Du var helt knäckt. -Ja.

-Men du överlevde. -Överlevde du det?

För du är stark och du är trygg, och du överlever det här också.

Det här är mycket värre.

-Hur är det ens jämförbart? -Jag försöker bara…

Jag slår snart dig på käften. Inte ett ord till.

-Men… -Jag pallar inte, sa jag.

Jag gör det.

-Varför knyter du nävarna? -Sluta.

-Hur känns det? -Bra.

-Det kommer att gå bra. -Okej.

Jag älskar dig.

-Jag älskar narkosläkaren. -Lägg av.

Du är så vacker.

Matt!

-Ja, Marion? -Jag ser inget. Maka på dig.

Det går bra, Liz. Du ska nog titta bort, Matt.

Nu händer det. Jag vill se, men ändå inte.

Jag vill se, men ändå inte…

-Det går jättebra. -Herregud, vi ska bli föräldrar.

-Jag älskar dig. -Och jag älskar dig.

Hur går det?

-Här är hon. -Ser du barnet?

-Det gör jag. -Herregud, Liz!

Här är hon.

Vi har fått barn!

-Jag vill… -Matt!

Det behövs inte.

Nej, men jag vill. Du förtjänar det.

Det är jättefint. Tack.

-Jag sätter på det. -Tack.

Du får ändå byta blöjor.

Bara våra barn byter blöjor på mig när jag blir gammal.

-Jag älskar dig. -Hur mår du?

Det är lite ömt.

-Hur mår du, Liz? -Jag vill träffa Maddy.

-Hej. -Jag anade det.

-Du får hjälpa till, Matt. -Så gärna.

Hon är lite ostadig, så vi tar det försiktigt.

Ta det lugnt.

-Nu sätter vi dig i rullstolen. -Redo för milen.

-Okej. -Jag är yr.

Ta det lugnt, älskling.

Liz!

Liz? Vad är det för fel?

-Var hon yr innan? -Jag vet inte.

Hon har andnöd. Jag hämtar hjälp.

Akutsituation!

Liz! Se på mig!

-Lämna plats. -Vad är det för fel?

-Syrgas! -Liz!

-Ni måste gå ut. -Det där är min fru!

-Hon föll ihop plötsligt. -Vad händer? Det där är min fru!

-Blodtrycksfall. -2 mg adrenalin.

Vänta lite! Liz!

Mr Logelin.

Hej. Hur går det? Vad händer?

Din fru drabbades av lungemboli, en blodpropp som vandrade till lungan.

Vad innebär det?

Vad innebär…?

Säg inte att min fru är död.

-Säg inte att min fru är död. -Va?

Vad är det? Har det hänt nåt med Maddy? Matt!

Nej!

Hur?

Jag skulle byta bort allt mot en dag till med dig.

Här är hon.

Han är inte redo för ett spädbarn. Han har inte ens monterat sängen.

Han har ju alltid varit extremt omogen.

Hej, Matt. Hur är det, vännen?

Extremt omoget.

-Får jag henne, tack? -Hon fick precis flaskan.

Okej.

Vet du, Maddy…

Om du bara ska ha en förälder önskar jag att det hade varit din mamma.

Hon hade varit bättre på det.

Ju förr, desto bättre.

Jag vet inte.

Jag vet inte hur det ska gå.

-Där ser du. -Kan du säga det till honom?

Nä.

Okej, Maddy!

Okej. Du vinner.

Berätta vad det är. Är du hungrig?

Vill du byta blöja igen?

Okej, vänta lite…

Vänta, Maddy.

Så där.

Okej.

Då så… Vänta, jag fick inte bort allt.

Men herregud… Skit också!

Vad gör du uppe?

Jag kommer nog aldrig mer att sova.

Vad har hon på rumpan?

En blöja.

Det ser ut som ett ballongdjur. Sitter den ut och in?

Blöjan sitter som den ska. Jag ska bara ge henne flaskan.

Den är redan klar, vi hörde skriken.

Här.

Nu ska du få.

-Vi har pratat, Matthew… -Ni borde flytta hem till Minnesota.

-Det är ekonomiskt klokt. -Ja, du kan få jobb där.

Din mamma och jag hjälper dig med Maddy.

Vi hjälps åt. Där har du kyrkans stöd. Här är du ensam.

Jag är inte ensam. Jag har mitt jobb här.

Det finns inga bra it-jobb där hemma. Jag har mina vänner här.

-Dina vänner är lite konstiga. -Kanske det, men de är mina vänner.

Liz finns här.

Vart jag än vänder blicken här, så blir jag påmind om henne.

Du säger jämt att Gud har en plan.

Vad är oddsen för att jag träffar nån från min hemstad på andra sidan landet?

Gud? Jag hade en plan.

Liz skulle åka iväg för att plugga, och sen flytta hem.

Det var planen innan hon träffade dig.

Om du vill stanna, så gör det.

Men Maddy följer med oss.

-Men Marion… -Det är bäst så för henne.

Och tro det eller ej, bäst för dig med. Jag bryr mig om dig.

Du tror att du klarar det, men att ha barn är ett dygnet-runt-jobb.

Jag förstår, och jag ska tänka på saken.

Bra.

Nu har jag tänkt.