The Polar Bear Prince (Kvitebjørn – Østenfor sol og vestenfor måne)

Det var en gång ett drottningrike långt bortom de höga fjällen.

Där var drottningens kraft vida känd-

-och till det bästa för alla i landet.

Drottningen fick en dotter, Eira-

som hon gav tre magiska föremål.

De skulle ge Eira och invånarna välstånd och lycka för all framtid.

Men allt förändrades när kungen och drottningen dog i en olycka.

Eira var otröstlig.

För att muntra upp henne gav folk på slottet henne många gåvor-

-men inget hjälpte. Tvärtom blev Eira krävande och girig.

Hon blev van att få allt hon pekade på.

Åren gick och familjens en gång goda magi-

-började ta över hennes sinne med girighet och illvilja.

Så en dag kom en ung prins från norr resande genom riket.

Valemon var klok, nyfiken och vänlig.

Han var allt det Eira saknade i slottet.

Valemon skulle bli hennes kung.

Men prinsens hjärta slog inte för drottning Eira.

Eira bönade och bad, men svaret var det samma.

Då växte sig Eiras raseri så våldsamt och ostyrigt-

-att himlen svartnade och fjällen skalv.

Allt som hade varit vackert och gott blev dystert och eländigt.

Sedan den dagen har ingen hört eller sett prins Valemon igen.

KVITEBJØRN ÖSTAN OM SOL, VÄSTAN OM MÅNE

Liv!

Liv!

Nej... Nej... Nej, det kittlas.

Nej, det kittlas.

Åh, nej...

Det är ingen fara.

Titta!

En värld i en tuva

Ett under på ett blad

Mirakel nedan backen

Det gör mig yr och glad

Men varför biter myran?

Och vad gör bladet grönt?

Och hur flyger humlan?

Det har jag ej förstått

Följ med! En dag kommer äventyret

En dag kommer äventyret

Och då kommer allt att börja För det finns en värld där ute

Jag vet att det finns mer i livet

Än att få gårdsarbete gjort

Överallt finns underbara ting

Se upp, se långt, se stort

Så högt som jag kan komma

Så långt som jag kan se

Det finns mer där ute

Och äventyr kan ske

En dag kommer äventyret

En dag kommer äventyret

Och då kommer allt att börja För det finns en värld

Där ute

-Där ute... -Liv!

Liv.

-Hej. -Vi ropade faktiskt på dig.

-Gjorde ni? -Vi ropade många gånger.

-Vi är sena. -Jag skulle bara...

Det säger du alltid, Liv.

Gott folk, det är tredje året i rad med för lite regn.

Om skörden slår fel vet jag inte om vi klarar vintern.

Därför är det viktigt att vi alla gör vårt allra bästa.

Koncentration och noggrannhet. Det är det enda viktiga...

Hej.

-Liv. -Ja. Förlåt.

Ni tar köksträdgården och ni rensar ogräs. Sätt igång.

-Liv. -Ja.

-Är du med? -Tänk att hon får en chans till.

-Ja, jag är redo. -Bra.

Och en till av dem, och den där är samma som den där.

Tänk på alla fantastiska växter som finns i världen-

-och här sitter vi och plockar samma ogräs varje dag.

Hej. Har du varit utanför dalen?

Hur är det där ute?

-Vad är det där? -En tusenfoting.

Är den inte fin? Titta på alla ben. Men det är inte tusen stycken.

Men jösses, ni hörde väl vad jag sa? Koncentration och noggrannhet.

Särskilt du Liv, som är äldst. Du måste ta ansvar och vara en förebild.

Hallå, hör du överhuvudtaget vad jag säger nu...?

-Åh nej. -Åh, Liv.

Hon måste verkligen skärpa sig. Gör hon inte det måste jag...

Du vet hur Liv är. Hon är inte som oss andra.

-Hon har andra kvaliteter. -Andra kvaliteter?

Kallar du bensamlande och att prata med smådjur för kvaliteter?

Tänk att hon fortfarande bor hemma.

När jag var 17 år var jag gift och hade tre barn.

Så... Kom, min flicka.

Förlåt, morfar.

Du skulle ha sett storbonden när hon var liten. Hon var så nyfiken.

Hon har ju rätt. Jag förstör ju allt.

Tänk på allt vi hade gått miste om utan nyfikenhet.

Då hade jag inte vetat att hjortronen var bättre på högfjället.

-Och jag hade aldrig sett norrsken. -Har du sett norrsken?

-Ja. -Har du varit utanför dalen?

Jag reste vida omkring när jag var i din ålder.

-Är det sant? -Det är mycket du inte vet, Liv.

-Berätta om dina äventyr. -Ja...

Kom igen, bara en historia. Snälla du.

Nåväl. Jag kan berätta om den gången jag reste norröver-

över fjällen och in i skogen.

Dessutom fångade jag en jättestor fisk.

Jag var en rädd liten pojke när jag åkte, men jag ångrar det inte.

Det var det äventyret som gjorde mig till den jag är idag.

God morgon.

Här.

Varsågod.

Vänta. Vart ska du?

Blåmes!

Vart tog du vägen?

Blåmes

Kom blåmes

Blåmes

Kom blå, kom blåmes

Kom alla små djur

Kom alla jag älskar

Från luft, skog och myr

Kom ekorre Kom igelkott

Kom räv Och kom mus

Kom uggla, kom duva kom älg och kom harunge

Hej.

Kom sparv och kom ärla Kom svala och fink

Kom järven och hjorten Kom mås och mink

Och kom blåmes Kom blå, kom blåmes

Kom alla små djur

Kom alla jag älskar

Från luft skog och myr

Kom bin och kom rådjur Kom knott och kanin

Kom ren och kom lekatt Kom rödhaken min

Kom blåmes Kom blå, kom blåmes

Kom alla små djur

Kom alla jag älskar

Från luft, skog och myr

Hej. Vill du också ha lite?

Åh, en liten unge.

Ni måste vara väldigt hungriga.

Här.

Är det bara ni två?

Saknar ni också mat?

Ursäkta. Jag trillade.

Jag är inte farlig.

Jag ville vara säga hej.

Jag har inte varit här uppe förut.

Allt ser ju helt annorlunda här uppifrån.

Tänk att få uppleva allt där ute.

Hela världen.

Var kommer du ifrån, egentligen?

Från fjällen? Fjällen? Är det sant?

-Liv! -Va?

Ja, jag kommer nu. Jag måste gå, jag ska arbeta.

Alla måste ju jämt arbeta. Skörden slog fel förra och förrförra året.

Vi är ganska fattiga.

Du vet hur det är. Eller, du är ju en björn-

-så det gör du kanske inte. Nå, hej med dig.

Hej då, vita björn. Vit som en isbjörn.

Isbjörn! Det kan jag kalla dig.

Förgätmigej.

Så där.

Hej då.

Det här är vårt allra sista utsäde. Vi måste vara väldigt försiktiga.

-Liv. -Ett majskorn var 30:e centimeter.

Varken mer eller mindre.

Ett majskorn var 30:e centimeter.

Varför är det 30 centimeter?

-Liv. -Ja, ja, var 30:e centimeter.

Nej, de stackarna.

Jag är strax tillbaka.

Fy! Du vet att du inte får göra så.

-Liv! -Liv, kom ner!

Åh, nej!

-Utsädet! -Nej, nej, nej!

Nej! Nej!

Åh, nej.

Popcorn.

Jag reste vida omkring när jag var i din ålder.

Jag kan berätta om den gången jag reste norrut-

över fjällen och in i skogen.

Hej, Isbjörn. Jag hoppades att du skulle vara här.

Vet du vad? Jag gör det bara.

Jag följer med dig till fjällen.

Åh! Får jag följa med dig?

Ja! Vad bra. Åh, det blir så spännande.

Vänta på mig här. Jag ska bara hem en sväng.

Isbjörn?

Isbjörn, var är du?

Isbjörn, vänta på mig.

Isbjörn!

Isbjörn!

Isbjörn!

Isbjörn...

Vill du ha lite kaffe, Liv?

Liv?

Liv?

Vart tog du vägen?

Jag har letat efter dig överallt. Gick du också lite vilse?

Ska vi...? Ja, vi ska åt det hållet.

Vänta.

-Vi måste säga det. -Nej, nej, nej.

Drottning... Det finns inget virke kvar i området.

Allt i tio mils omkrets är använt. Vi vet inte...